sjätte dahlinrapporten–kommentarer

[Blogginlägget återfinns med kommentarer här. Återpostat här den 12 mars 2010.]

Kommentarer på den 6:e Dahlin-delrapporten; svenska akademikers oreserverade hyllning av antroposofin. Rapporten utkom i september 2006 och heter Waldorfpedagogiken och elever med inlärningssvårigheter och funktionshinder, förf. Liljeroth/Naeser/Dahlin.

“Vi framförde vår önskan att få delta i arbetet på skolan genom observationer, samtal med lärare och deltagande i personalmöten. Stödläraren skulle föra fram vårt önskemål till sina kollegor på ett kommande torsdagsmöte. Hon informerades om att lärarna skulle få ta del av allt material om skolan innan det publiceras och att allt material skulle behandlas konfidentiellt.” [s 11.]

Är det normalt?

“Eleverna skulle ha gått i Waldorfskola minst 2 år och tagit del av skolans stödåtgärder.” [s 12]

ok – minst 2 år! det lär ju ibland innebära att de som inte tycker det funkar har försvunnit.

“En lång period av brevväxling, telefonsamtal och väntan inleddes. Alla beslut ska först förankras hos alla lärare på torsdagsmötet. Under tiden utarbetas en intervjuguide anpassad till elever och föräldrar, och brev till föräldrar och elever utformades. Brevförslagen översändes till skolan. Kontaktläraren gjorde ett omfattande arbete innan alla formuleringar och ramar hade förankrats hos lärarna.” [s 12]

Skolan och lärarkollegiet formulerar frågor, ramar och problemställningar, inte forskarna? Eller?

“Lärarna valde ut 15 barn som fick extra stöd och sände brev med information till deras föräldrar.” [s 13]

Lärarna valde ut de elever som skulle delta.

“Vi fick fem svar från elever och föräldrar som önskade delta i undersökningen.” [s 13]

5!!

“Läkepedagogik är den äldre beteckningen på det som vi nu talar om som specialpedagogik. Den användes för undervisning av elever med funktionshinder. Begreppet specialpedagogik började användas inom grundskolan i mitten av 1950-talet och spreds sedan även till undervisningen av elever med funktionshinder. Inom antroposofin har man valt att fortsätta att använda läkepedagogik eftersom det är tydligare.” [s 14]

Detta är förklaringen till begreppet ‘läkepedagogik’ i en fotnot. Skillnaden mellan läkepedagogik och specialpedagogik är ju inte att det första begreppet är tydligare än det senare, utan att läkepedagogiken bygger på vad Steiner sa och skrev, antroposofisk pseudo-vetenskap, medan specialpedagogik bygger på sedvanliga pedagogiska och psykologiska vetenskaper! Hur kan de bara underlåta att nämna det!

“Lärarnas perspektiv bygger främst på Waldorfpedagogikens kunskapssystem med den antroposofiska människobilden som grund men handlar också om den enskilda lärarens erfarenheter och medvetenhet. Den har alltså en mer saklig, objektiv prägel och omfattar generella uppfattningar och erfarenheter av många olika inlärningssvårigheter.” [s 15]

Hmm! Den antroposofiska människobilden. Saklig och objektiv prägel.

“Analysen av observationer och intervjuer har genomförts utifrån den teori om hur verksamheter blir verksamma som utvecklats av en forskargrupp för vägledande förhållningssätt i verksamhetsutveckling.” [s 15]

Va? Det var i alla fall rapportens mest underhållande mening.

“En annan elev har enbart erfarenhet av Waldorfskola men menar att det är en ”jättebra skola” och inte ”nån sån där kommunal skola”.” [s 17]

Nä, tvi vale för världen utanför! Det där var nästan ett värre invektiv än ordet TV!

“Alla utom en av de deltagande föräldrarna valde tidigt Waldorfskola för sina barn. Alla utom ett av barnen har deltagit i Waldorfpedagogikens förskoleverksamhet.” [s 22]

Intressant aspekt. Inte den sortens familjer som blir missnöjda i första taget kanske. Även om de väl kanske blir det till sist ändå. Så till vida de inte är hängivna rörelsen, och har ”förståelse” för den, och det är därför de valt den. Och det är därför lärarna valt ut just dem som intervjuobjekt. Även av föräldrarnas svar kan man ana vissa sympatier mot de floskler som antrosarna strör runt sig.

“Grunden för Waldorfskolornas insatser för elever med eller utan inlärningssvårigheter är Waldorfpedagogiken som kunskapssystem. Den är utvecklad ur den antroposofiska människobilden.” [s 33]

Det bara presenteras som ett självklart faktum, utan utredning eller problematisering. Jo, hela människan ska gå i skola, man arbetar med känsla och vilja också!

“En erfarenhet som kommit fram är att besparingar i skolan har lett till att föräldrar till barn med funktionshinder får jobba hårdare för att få en bra skolgång till sitt barn. De får heller inte information om alla möjligheter. T.ex. brukar läkepedagogiska avdelningar inte ges som alternativ när särskolor presenteras av t.ex. syokonsulenter eller stadsdelskontor. Skolan har många förfrågningar från äldre barn men till första eller andra klass hittar inte föräldrarna till skolan. Det finns ett samarbete om marknadsföring av särskilda insatser inom läkepedagogiken.” [s 36]

Underbart! Syokonsulenterna och stadsdelarna kanske tycker att det är bortkastat att slänga pengar på läkeeurytmi och vått-i-vått-terapi-målning. Istället för marknadsföring kanske det vore fiffigt med något uns av forskning på och belägg för metodernas effektivitet? Jag menar, det har ju ändå gått en jäkla massa år sedan Steiner hittade på metoderna. Var finns beläggen för att de här metoderna är effektivare än andra “vanliga” metoder? Till sist är det ju ändå en fråga om huruvida metoderna fungerar, och antroposofin som sådan finns det ju ingen anledning att hålla sig fast vid. Då återstår å andra sidan inget av den antroposofiska läkepedagogiken. Och det är ju just antroposofin i det hela som inte allmänna medel borde bekosta.

“Internt finns på skolorna skolhälsovård som är organiserad på litet olika sätt. Men allmänt finns en skolläkare utbildad i antroposofisk medicin. Denne kan med föräldrarna ibland ta upp frågor om medicin men oftast handlar åtgärderna om helande, stärkande, harmoniserande, konstitutionsfrämjande insatser.” [s 37]

Arnika och läkeeurytmi, gissningsvis. Naturligtvis vetenskapligt underbyggda metoder.

“Det finns också insatser av annat slag än i den kommunala skolan som insmörjningar, fotbad, massage och mineraltillsatser.” [s 38]

Nähä, tänk att den kommunala skolan inte erbjuder sådana grejer!

“Det framgår tydligt i intervjuer och observationer att Waldorfskolorna har en gemensam grund i den antroposofiska människobilden och den därifrån utvecklade pedagogiska kunskapsgrunden.” [s 39]

Det är ju i och för sig intressant. Grunden är antroposofi och de är antroposofer. Varför inte diskutera den problematiska aspekten i detta?

Några lärarröster [s 40]:

“Det är väldigt sorgligt om en elev tycker att den är jättedålig och jättedum, korkad och inte fattar. För det själsliga planet är jätteviktigt.”

“Vi försöker gestalta undervisningen så konstnärligt och levande som möjligt för att hela barnet ska beröras. Det är inte bara huvudet som ska gå i skolan utan även känslomänniskan och viljemänniskan.”

Som hämtat ur en reklambroschyr!

“Det finns en gemensam strävan att möta varje elev med stor ödmjukhet. Jag måste vara ödmjuk inför vad den människan kommer hit med, den elevens väg. Jag säger inte att den ödmjukheten inte finns i grundskolan men jag tror att det är nånting som vi kan prata om. Vad är det för livsväg, som den människan ska gå?”

Den livsvägen. Föra in barnet på den livsvägen. Väldigt ödmjukt att undervärdera andras ödmjukhet! På andra håll kanske de väljer att jobba efter resultat i stället för att flumma om sin egenupplevda ödmjuket.

“Hur jag undervisar nu kan visa sig som konsekvenser hos barnet i fyrtioårsåldern, t.ex. att de får magsår eller levercancer.”

Hej och hå! Levercancer! Magsår kan jag tänka mig att man kan få av waldorfskolan, men levercancer och utlärningsmetoder känns inte som något relevant samband!

“Jaget är friskt hos alla människor. Det är det friska som man som lärare måste tilltala hela tiden.”

Jaget är frisk. Här skulle man vilja ha det antroposofiska perspektivet, på vad de menar med jaget, förklarat. Det antroposoferna avser här är ju det jaget “själen” som har chans att vandra vidare i en bättre inkarnation nästa gång. Ungefär som rastänkandet. Spirituell evolution. Jaget kan återfödas i en högre stående livsform (eller en lägre). Jaget är förstås friskt, det är ju en rent själslig/andlig grej.

“Genomgående betonas att människan har ett friskt Jag.” [s 41]

“Det är mörkt. Dagen börjar gry och solen stiger upp. Då ser man mer omkring sig. Man ser allt skräp runt omkring sig. Man blir förtvivlad. Solen är Jag som börjar se det. Det är solen som börjar gå upp och man börjar se sina svårigheter.” [Lärare, s 41]

“En Waldorfskola ser på människan genom den antroposofiska människobilden och att det inte bara är huvudet, tankemänniskan, som går i skolan utan även känslomänniskan genom språk, eurytmi, musik som ämnen och viljelivet genom hantverk och gymnastik. Man behöver inte vara antroposof för att vara lärare eller förälder på skolan. Skolan undervisar inte i antroposofi men kollegiet har antroposofiskt studium varje vecka och det ingår i lärarutbildningen. Antroposofi är en slags livsväg som man helt frivilligt väljer att gå med den viktigaste biten att arbeta med sig själv för att komma till insikt om sig själv, hur man handlar och hanterar situationer och bemöter en annan människa. Det är livsvägen hur man arbetar med sig själv i förhållande till andra.” [Lärare, s 42]

Konstig beskrivning, helt utelämnande det spirituella, ockulta och religiösa. As usual. Bara de vanliga gosiga flosklerna.

“En lärare tar upp att när man kommer in på djupare frågor kan det låta flummigt om man inte har några kunskaper i antroposofi. Man kan tänka på sitt mänskliga öde och varför man har kommit just till den här platsen, vid den här tiden, just tillsammans med de här barnen. Finns det någon djupare mening med det eller finns det bara slumpen? Det finns femtio procent chans att det skulle vara slumpen och femtio att det skulle vara något ödesmässigt. Jag har valt att tro att det är ödet som avgör att jag är där nu, att det inte är oviktigt att jag är där och att jag har något djupare samröre med dessa barn. Man behöver tro på något mer än det som visar sig framför ögonen.” [s 41]

Ok. Varför 50% Betyder det att de anser att alla förklaringar av verkligheten (och i deras fall, overkligheten) har exakt samma sannolikhet för att vara riktiga?

“På fråga om det gäller barnen också säger denna lärare: De söker sig till skolan omedvetet på något sätt, eller medvetet. Det är inte slumpmässigt hur en klass sätts samman.” [s 41]

!! Steiner så in i !!

“En annan del i denna struktur som gäller alla klasser är hur dagen är uppbyggd. Morgonperioden är inriktad på tanken och lektionen efter morgonperioden på känslolivet med ämnen som eurytmi, musik och språk. Sista timmarna på dagen stärks viljelivet genom hantverk och gymnastik. Genom ett sådant tredelat schema tilltalas hela människan.” [s 44]

Presenterat som ett självklart faktum. Vilket det verkligen inte är.

“Varje lektion kan också delas in i olika moment där man talar om inandning och utandning.Inandning är att skriva ner och ta emot information. För mycket inandning blir korvstoppning. Det svämmar över. Har man andats in en lång stund behöver man slappna av och vila i någonting. Först finns en rytmisk del i morgonperioden som ibland byts ut mot t.ex. en vers eller en sång som följer årets lopp. Där finns hälsningsceremonier och årsverser och vissa rörelser som illustrerar versen och det finns klapp- och stamprytmer. Den rytmiska delen kan vara olika lång. Det beror på årstiden. Om det t.ex. är blåsigt och snöyra behövs mer tid åt klapp och stamp.” [s 44]

Och likaså detta. Och vad det är Steiner.

Andas inte in korv och klappa och hoppa om det är snöoväder.

“För att stärka elevernas självkänsla får varje elev en utvald vers varje läsår. Den handlar om något som klassläraren uppfattar att barnet behöver för att gå vidare i sin utveckling. Versen är ett bildspråk eller en symbol som berör barnet på djupet.” [s 45]

Ett annat faktum? Hur vet de att det ö h t stärker självkänslan, leder barnet i utveckling eller berör på djupet??

Lärare säger:

“Det är väldigt lärarstyrt i Waldorfskolan. Det hänger på vår syn av det växande barnet.” [s 45]

Antroposofins syn förstås.

Samma lärare:

“Alla gör samtidigt samma sak i ettan till fyran femman.” [s 45]

Ok, men varför skryter waldorfarna då så ofta med att det är individens behov som ska styra?

Lärare lär ut konfliktlösning:

“En lärare berättar om en elev som råkade illa ut vid bråk bland pojkarna i hans klass: Han blev rejält slagen då, och då har vi haft mycket samtal, han och jag, omkring det här och jag har sagt till honom väldigt tydligt: ”När nån kommer farande från nån annan klass och ska slå dig, håll dig borta från det. Gå bort då. Gör någonting annat.”” [s 46]

“Eleverna ser det som välgörande att uppfatta olika sagoöden som verkliga öden.” [Lärare, s 47]

Lärarna också, tror jag.

“Ett dilemma som lärarna upplever är att finna sätt att möta elever som inte gått Waldorfskola från första klass utan kanske kommer först i sjunde klass. Waldorfskolans läroplan bygger på att människan känner sig hemma på jorden och är historiskt förankrad från det primitiva till det mera utvecklade. Det vi ser omkring oss är en slutprodukt av en utveckling.” [s 48]

De är inte indoktrinerade än? Stackarna, har bara lärt sig vanliga världsliga kunskaper i den vanliga skolan! Och så den antroposofiska evolutionen till på köpet. Underbart.

“Ett ämne är eurytmi, en rörelsekonst, som stärker språket och innefattar rörelser, musik och dikter. Klasserna har eurytmi i grupp från ettan till tolvan. Det finns också läkeeurytmi som leds av en läkeeurytmist. Detta arbete grundläggs i klass 1 då alla i smågrupper får gå till läkeeurytmisten för att hälsa på och se. Det finns olika övningar för varje problem, t.ex. koncentrationssvårigheter och motoriska svårigheter. Receptet på läkeeurytmi skrivs ut av skolläkaren. Klassläraren kan prata med skolläkaren och, efter att ha pratat med föräldrarna, föreslå att en elev får läkeeurytmi.” [s 50]

Läkaren skriver ut läkeeurytmi på recept. Man tror inte sina ögon. Eurytmi! Och inte med ett ord antyder de den spirituella innebörden i eurytmi. Och varför frågar man sig inte: hjälper det? Objektivt sett?

“Som stöd finns också bad, insmörjningar och massage som skolhälsovården ansvarar för. Skolläkarna har också hand om användning av mineraler och antroposofiska mediciner om de används. Det sker i samarbete med föräldrarna. I en del skolor kan läkare och terapeuter delta i föräldramöten. De demonstrerar de olika terapierna och berättar om dem för att föräldrarna ska se och lära om behandlingsmetoder inom den antroposofiska medicinen.” [s 50]

Fint. Jättefint.

“På två av de skolor vi besökt har man fått inspiration för arbete med kvarstående reflexer från sensomotoriska center. De erfarenheter lärarna har av arbetet med reflexer är att det hjälper inlärning t.ex. vid dyslexi. Arbetet är ett sätt för att förhoppningsvis slippa medicinering. Framgången av arbetet beror också på elevens motivation och vad föräldrarna kan göra hemma. Övningarna behöver göras mer än en gång per vecka för att det ska ge effekt. För en del barn har reflexarbetet tydligt visat på en lugnande inverkan och vissa barn har blivit mer koncentrerade. Föräldrarna har berättat att de sett förändringar hos barnen och att de inte är lika rädda utan har hittat sitt centrum. Stödläraren samarbetar emellertid ofta med läkeeurytmisten varför det inte alltid är så lätt att veta vilken insats eller vad som har haft en inverkan på barnet.” [s 51]

Reflexer – dyslexi – slippa medicinering – läkeurytmi? Ok? Var är sambanden? Varför anges medicinering (med traditionella eller homeopatiska läkemedel?) som lösning på dyslexi? Och varför antas läkeeurytmi hjälpa? Finns det någon som helst anledning att tro att det gör det, annat än att man tror på antroposofi och läkeeurytmi?

“En lärare berättar om sin egen son som var tjock som liten. Han ålade och kröp inte. Han rullade runt och reste sig och gick. Vid tretton års ålder läste han på en sjuårings nivå. Han tränade spädbarnsreflexer hemma två minuter per dag genom att åla och krypa under två månader. Resultatet var att han efter det läste som ett barn i sin egen ålder.” [s 51]

“Om en elev har t.ex. dyslexi kan han eller hon på de skolor där vi varit få skriva på dator redan i klass fem eller sex och använda ordbehandlingsprogram. I första hand anser dock lärarna att barnen så långt möjligt ska lära sig att skriva för hand för det är ett hantverk. De vill att eleverna först ska lära sig att forma alla bokstäverna innan de använder datorn.” [s 51]

Vill och vill, men har de något stöd för det då?

“Ibland har föräldrar känt sig kränkta utan att ha något att vara kränkta för. En del föräldrar har anmält till Skolverket utan att skolorna har fått någon anmärkning.” [s 53]

!!!

“Det finns skillnader mellan föräldrar på olika skolor beroende på var skolorna ligger. I en skola i Järna är föräldrarna till 80% engagerade i antroposofiskt inspirerade verksamheter men med mer eller mindre kunskap om Waldorfpedagogiken. Lärarna där upplever att föräldrarna då egentligen inte tar ställning till pedagogiken utan ser det som självklart med en Waldorfskola.” [s 53]

“På fråga varifrån inspiration kommer säger några lärare att det är från barnen själva, antroposofiskt arbete och från det egna arbetet. I den skolan förekommer antroposofiska studier regelbundet vilket också finns på andra skolor. De är inriktade på att göra teorierna förståeliga och göra så att begreppen tränger in så att de inte blir tomma. Det ger lärarna egna erfarenheter och bidrar till att göra undervisningen levande.” [s 54]

“På fråga hur lärarna ser på Waldorfskolan nu och i framtiden kommer olika aspekter fram. Det finns de som menar att Waldorfskolan har en tendens att vara konservativ. Waldorfskolan är livsviktig, säger en lärare och fortsätter: Det är stort tryck utifrån i familjeliv, media, teve, dator, filmer. Just det att kunna lindra, hålla borta och skapa lite andrum och utrymme och lindra allt barn är med om i hela civilisationen är livsviktigt.” [s 54]

Det är viktigt att hålla barnen utanför det samhälle de lever i! Avskiljning, isolering, det hemska samhället utanför!

“En lärare tror att risken med att ha en tydlig plattform som antroposofin att vila i kan innebära att man inte söker influenser utanför på samma sätt, eftersom man är nöjd med det man har. Men när skolan tar in något nytt är det viktigt att veta varför. Det krävs extra medvetenhet och motiv varför man ska ta in något nytt som kullkastar ett arbetssätt eller moment som har en tydlig förankring inom Waldorfpedagogiken.” [s 55]

“Ett exempel var en flicka som behövde stärka sitt viljeliv. Hon hade svårt med mässingen som är hård. Hon fick jobba med koppar som är lättare och mjukare. Metallerna finns också i olika tjocklekar. En tunnare mässing kan vara en bättre start.” [s 55]

Jag är helt stum.

Hantverkslärare:

“En del av eleverna var ibland för mycket i det intellektuella. De var låsta och fixerade. Hantverket löser upp och man ser saker på ett annat sätt. [...] Han citerar Steiner: ”Undervisning ska inte gå från mun till mun utan från själ till själ”.” [s 58]

Slutsatser:

“Traditionella begrepp och diagnoser används inte i så stor utsträckning. Vissa termer som skolleda och skolmognad används ibland vilket numera är sällsynt i den kommunala skolan. Lärarna använder framförallt individuella beskrivningar relaterade till den antroposofiska människobilden.” [s 63]

“Det finns en tydlig och gemensam plattform som bygger på den antroposofiska människobilden och det kunskapssystem som utvecklats ur den.” [s 64]

“Det finns en förebyggande struktur i den allmänna pedagogiken som också är grund för elever med inlärningssvårigheter. I övrigt finns en stor variation av insatser. De är traditionella och inriktade på ämnen som stödgrupp i ett ämne eller mer specifika som läkeeurytmi, terapeutisk målning, användning av hantverk och massage.” [s 64]

Det är väl mer ett redogörande för vad de pysslar med, inte en utvärdering!

“Det vi fått fram genom intervjuer med elever och föräldrar är genomgående positivt.” [s 64]

“Det är skolan som valt ut elever och föräldrar till undersökningen. Därmed finns en risk att vi inte kommit i kontakt med kritiska föräldrar. Det var endast 33% som svarade på inbjudan att delta. Skolan ville inte att vi skulle påminna. Man kan också anta att verkligt kritiska föräldrar tar sina barn ur skolan varför de som är kvar har en positiv inställning.” [s 64]

!!!

“Det vi kan yttra oss om är däremot att det finns positiva möjligheter inom Waldorfskolorna att möta elever med inlärningssvårigheter och funktionshinder men att allt inte är perfekt.” [s 64]

Det är ju en slutsats som faktiskt inte följer av utredningen. Den saknar belägg.

“Det innebär att det inte är möjligt att tala om Waldorfskolor som en skola med samma kvaliteter och brister. Det vi har kunnat beskriva är grundtankar i verksamhet och kunskapssystem.” [s 65]

1) Hur kan de då säga att det är positivt men inte perfekt? Det gjorde de ju alldeles nyss. 2) Nej, det har de inte beskrivit, annat än i förbigående.

Reflektioner:
“Den viktigaste skillnaden mellan kommunala skolor och Waldorfskolan är att Waldorfskolan bygger på en gemensam människobild, den antroposofiska människobilden. Det handlar om mer än den människosyn som ofta diskuteras i samhället allmänt och som främst betonar etiska aspekter som respekt för individen. Människobilden är en definition på vem människan är existentiellt, hur olika områden hör ihop och vad som karakteriserar olika åldrar.” [s 65]

Nej, det är faktiskt inte särskilt uttömmande av vad antroposofin “främst betonar.”

“Ur den antroposofiska människobilden har sedan utvecklats kunskaper inom olika områden på olika nivåer (se Liljeroth 1994). Waldorfpedagogiken utgår därför från människan som individualitet men med kunskaper som ger djup och kontinuitet mellan idé, förhållningssätt, strävan, innehåll och arbetssätt. Allt hör samman.” [s 65]

Liljeroth har uppenbarligen skrivit om den “antroposofiska människobilden” förr. Antro och individualitet är två begrepp som inte går ihop. Antingen vet Liljeroth inte vad antroposofi är, eller så låtsas hon som att hon inte vet det.

“Kommunala skolor präglas av det motsatta – att det inte finns en människobild som genomsyrar pedagogiken. Det finns inte heller en formulerad gemensam kunskapsgrund.” [s 66]

Just precis!! Ingen antroposofi, ingen Steiner som gemensam kunskapsgrund. Istället försöker man väl använda vetenskapligt underbyggda metoder och faktakunskaper… Huva!

“Att det finns en medveten kunskapsgrund garanterar inte att dess kvaliteter kommer fram i mötet med elever.” [s 66]

Det garanterar heller inte att kunskapsgrunden är en bra grund.

“Den positiva sidan är att den antroposofiska grunden utgår från att lärarna var för sig och tillsammans arbetar med den egna utvecklingen.” [s 66]

Den egna “utvecklingen” som antroposofer, ja. Positivt, kanske inte. Det är ju inte som professionella de utvecklar sig (t.ex. genom att förkovra sig i nya fackkunskaper), utan på den egna spirituella utvecklingens plan.

“Kritik från föräldrar handlar t.ex. främst om otillräcklighet hos enskilda lärare.” [s 66]

Ett annat helt ogrundat påstående. Det finns inget i undersökningen, där för övrigt de kritiska inte deltagit!, som stödjer att kritiken gäller enskilda lärare och inte systemet eller antroposofin.

“En styrka i Waldorfskolorna är det kollektiva ansvaret som utjämnar svagheter.” [s 66]

Eller en svaghet som dribblar bort det personliga ansvaret och möjligheten att angripa problem direkt och kräva lösningar av en ansvarig skolledare.

“Vi har vid intervjuerna ställt frågan om det förekommer att Waldorfskolorna misslyckas med elever. Svaret har alltid varit ett klart ”ja”. Men det har också kommit fram att det inte är så ofta som det sker.” [s 66]

Kommit fram hur?

“Grundtankarna i Waldorfpedagogiken är att alla elever ska ha en klasstillhörighet. Denna kan dock kompletteras med arbete i mindre grupp eller enskilt – då med ett klart mål och ofta under en begränsad period. Den Waldorfskola som har en läkepedagogisk enhet fyller de mesta av kraven på inkluderande undervisning men lärarna använder inte begreppet. Genomgående har, som vi tidigare i flera sammanhang framhållit, Waldorfskolorna ett individuellt perspektiv och sorterar inte elever utifrån diagnoser.” [s 66]

Gruppsjäl?! Individuellt perspektiv – återigen, vad antroposoferna lägger in i begreppet ‘individualitet’ är inte vad en med ett normalt språkbruk uppfattar.

“Vad kan t.ex. Waldorfpedagogiken ge vårt land i sitt sätt att tänka kring elever med svårigheter?” [s 67]

Emigrera fort som f*n innan waldorfpedagogiken “ger” vårt land något mer?

“Waldorfpedagogiken är enligt några föräldrar med längre erfarenheter av att ha barn i Waldorfskolan nu mer flexibel att möta samhället.” [s 67]

Många föräldrar? Hur vet de det? Hur många?