en ny skollag

Det nya skollagsförslaget har presenterats. SvD skriver att

all undervisning ska vara icke-konfessionell. Frivillig bordsbön och religiösa lektioner utanför den obligatoriska undervisningen är fortsatt tillåtet.

Därefter går minister Björklund in på de flagranta förnuftsbrotten; såsom att undervisa om Bibelns skapelseberättelsen istället för evolutionsteorin.

DN skriver att

lagförslaget [föreskriver] vilka sorters konfessionella inslag som får och inte får förekomma. Undervisning av religiös förkunnelsekaraktär blir förbjudet.

Liksom ChristerMagister är jag dock nyfiken på detta

hur man ska kunna specificera vilka religiösa inslag som är OK i skolan, och vilka som inte är det!

Föreställningen att inslagens förkunnelsekaraktär avslöjar dess religiösa natur är ganska naiv. Det DN rapporterar om att undervisning som är av religös förkunnelsekaraktär ska förbjudas–hur ska det tolkas? Som att religiöst färgad undervisning är i sin ordning, om den inte innebär förkunnelse? Men skapelseberättelsen var ju inte ok som naturvetenskap. Hur subtil måste den religiösa färgningen av lektionsundervisningen vara för att förbudet ska träda in?

Patrik Lindenfors, som tidigare skrivit om waldorfskolorna (bl a i tidningen Humanisten och på sin blog), pekar i en debattartikel på Newsmill på problemen:

Det är många brasklappar som måste in för att skydda sig mot anklagelsen om man utlämnar barn till religiös indoktrinering. “Undervisningen måste bedrivas under iakttagande av läroplanernas krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden. Den omständigheten att en skola erbjuder vissa konfessionella inslag får således inte inkräkta på sakligheten och allsidigheten i undervisningen.”

Förslaget kan dock få oavsedda konsekvenser. Vad gör man t.ex. med Waldorfskolorna?

Lindenfors beskriver några av antroposofins märkligare idéer, och konstaterar följande:

Listigt nog undervisar antroposoferna dock inte om något av detta i skolorna. Däremot genomsyrar antroposofin all undervisning i en Waldorfskola på ett annat sätt. Varje pedagogisk avvikning från det normala grundar sig nämligen i antroposofiska trosföreställningar.

Eftersom det är antroposofin som ger indikationer såväl för pedagogik som psykologi och människosyn finns det anledning att betrakta waldorfskolan som en religiös skola. Detta alldeles utan att vara en skola som förkunnar antroposofi.

På grund av sådana här trosföreställningar [på vilka waldorfpedagogiken baseras; min anm] är Waldorfskolorna i allra högsta grad konfessionella. Inte bara det, man låter detta konfessionella inslag genomsyra just det som i regeringens förslag kallas “undervisning”. Betyder det här att Waldorfskolorna nu ska förbjudas?

Några inslag i waldorfskolorna som är väl värda att nämna är det så kallade morgonspråket–den mantravers eleverna reciterar varje morgon–och eurytmin, vars spirituella förankring är uppenbar. Man kan också nämna problemet med en lärarkår som utvärderar barnen (elevbiografier, där tidigare liv och karma utgör en beståndsdel, och elevstudier, där en enskild elev ovetande blir föremål för det antroposofiska kollegiets pontifikationer) utifrån de antroposofiska överväganden (den otidsenliga temperamentsläran, t ex) och som använder den antroposofiska utvecklingsteorin för att avgöra barnets andliga mognad. (Intellektuell mognad är sällan en prioritet.)

Av lagförslaget framgår också tydligt att waldorfskolor även framgent ska kunna undantas från kravet på att anställa behöriga lärare. (DS 2009:25, s 304f.) Orsaken anges vara att waldorfskolorna har en egen lärarutbildning. Undantagsregelns syfte är explicit att möjliggöra för waldorfskolorna att fortsätta verksamheten med lärare utan en riktig utbildning. Hur väl waldorflärarutbildningen motsvarar de krav som rättmätigt kan ställas på modern lärarutbildning, kan naturligtvis ifrågasättas; i synnerhet som waldorflärarutbildningen fått skarp kritik för dess ovetenskaplighet. Förra året beslöt därför Stockholms universitet att avsluta denna utbildning, eftersom den inte uppfyllde de krav som gäller för en högskoleutbildning, varken vad gäller faktainnehåll eller metod.

Vidare ser det ut som om waldorfskolorna ska få slippa kravet på riktig betygssättning och användandet av gängse bedömningssystem. Ett undantag som bara ska gälla de friskolor som har en särskild pedagogisk profil. (DS 2009:25, s 340f.) Någon analys av vad denna särskilda “pedagogiska” profil är för något, kan jag inte finna.

Det som är anmärkningsvärt här är att inte någonstans i denna tusensidiga lunta från utbildningsdepartementet så framgår det hur man ser på waldorfskolorna i förhållande till de regler om undervisning och utbildning som religiösa friskolor har att följa. Någon ansats att ta itu med de problematiska aspekterna av waldorfskolorna kan inte skönjas. Det är dåligt.