waldorf och the witch

The Witch, som skriver om waldorfproblem, har en efterlysning som jag vill puffa lite för. The Witch vill särskilt komma i kontakt med dem som har erferenheter av tre dystra aspekter av waldorfskolesystemet. Jag ska bara kommentera en av dessa här. The Witch skriver

3/ Hot och förföljelse De som vågar kritisera Waldorfskolor utsätts undantagslöst (? det kanske finns något undantagsfall jag inte känner till) för hot och förföljelse av olika slag. Förtal, ryktesspridning, mordhot, trakasserier osv. Det är populärt att hota med rättsliga åtgärder när man berättar om övergrepp/ uttrycker kritik på tex olika internetfora (det är väl lättare än att bemöta kritiken).

Det här är ett relativt omfattande problem. Bara de senaste veckorna har jag skrivit om skribenter och websidesinnehavare som fått stämningshot mot sig; jag har fått höra om en journalist som, efter att ha skrivit en artikel om antroposoferna, konstaterat att sådana trakasserier som de som följde hade h*n aldrig tidigare upplevt; jag har fått höra om en familj som får motta hot om åtgärder på grund av uttalanden som varit ofördelaktiga för waldorfskolan; och jag har själv blivit tillsagd att jag begår brottsliga handlingar när jag talat om att de utsagor en viss antroposof gör om mig är lögner.

Ja, eftersom jag säger att personen i fråga ljuger när han uttalar sig om mig, har jag förtalat hans person, jag har ju nämligen påstått att han är en sån som ljuger! Det “åtalbara förtalet” bestod av att jag skrev att han ägnade sig åt fulspel och lögner. Det står jag för, därför att det är precis så det är. (Och då drabbar denne riddare andra betydligt värre än mig.) Jag väntar fortfarande på att stämningshoten från förra året ska materialiseras, så man kan konstatera att det här är fråga om att hota, därför att det går att hota. Hoten kommer fram när inget annat funkar för att stoppa denna diaboliska “smutskastning och förtal av allt som rör Waldorfpedagogiken på internet” som personen i fråga själv uttryckte det. (Upplysningsvis kan väl tilläggas att om det nu är så att jag smutskastar eller till och med förtalar en pedagogik så är åtminstone det inte något brott.) Det är uppenbart så att detta är en metod som används av enstaka mycket aktiva antroposofer (ja, aktiva på internet), för det mesta utan avsikt att fullfölja hoten. Det är något slags bisarr besatthet.

Å andra sidan, de antroposofer som menar allvar, när de hotar med stämning, de uppvisar inte den där stalkingaktiga besattheten. Men de är lika farliga, eftersom de undertrycker kritik. Jag ska dock uppehålla mig vid stalkertypen. Jag skrev ett inlägg på Vetenskap och Folkbildnings forum, tråden Frågelåda antroposofi (därav inläggets frågvisa tonläge), som jag reproducerar här, med några små modfikationer. Det är en frågeställning som jag är intresserad av svar på. Inte ett svar, utan många svar. Jag är intresserad av hur antroposofer ser på dessa tråkiga beteenden.

Apropå något som nämndes här i tråden någonstans undrar jag vad antroposofer i allmänhet, och K i synnerhet, tycker om antroposofen SN? Jag avser hans beteende att hota människor till höger och vänster. Det finns en gammal tråd om det, från förra sommaren. Han har sedan dess fortsatt på samma linje. Jag är rätt insatt i antroposofernas metoder för att tysta kritik, när det kommer till att hota med stämning. SN har dock satt det i system–han hotar fastän det inte finns en tillstymmelse till chans att han skulle få rätt i slutänden. Det är helt enkelt ett sätt att på olika internetfora, bloggar och andra diskussioner få människor att hålla tyst och moderatorer att stänga och radera diskussioner och stänga av deltagare. Vi som har problem med SNs framfart undrar ofta hur antroposofiskt hans handlingssätt egentligen är? Jag har ställt öppna frågor till antroposofer, bland andra Frank Thomas Smith (vars onlinemagasin länkades förut), om hur de ställer sig till SNs maffiosoliknande närvaro på internet. Men det tycks hart när omöjligt att få en antroposof att vidgå att SNs framfart kanske inte är så angenäm. Motsatsen är snarare fallet: waldorfskolor och waldorforganisationer och andra antroposofiska verksamheter länkar oftast till SNs hemsideprojekt som resurser och “informationskällor”.

Hur förhåller sig antroposoferna, och särskilt Antroposofiska Sällskapet, till detta problem med antroposofins och waldorfrörelsens främste kampanjarbetare–och talar man någonsin om de faktiska konsekvenser hans beteende får för enskilda människor?

Vilka är antroposofins ideal vad gäller relationerna till icke-antroposofer överlag och till andra människors frihet att uttrycka sig? Ja, ibland undrar jag faktiskt. För jag tycker ju att när man läser Steiner, så möts man ändå av någon som är rätt tolerant och som förespråkar acceptans och så. Även när han lite drygt vet att alla andra har fel, så rekommenderar han ju förhållningssätt som är ganska “sunda” gentemot dem som har fel. Jag kan inte påminna mig att han någonsin säger åt sina antroposofiska åhörare att de ska bege sig ut i världen och trycka till folk genom hotelser eller på andra otrevliga vis. Och jag tycker ju att Steiner är rätt klok i de här sakerna faktiskt. Är det här med förhållningssättet till andra (utomstående) människor ett sådant område där antroposofer har kommit på att Steiners råd kanske inte var så bra, så man frångår dem? Då kan man å andra sidan fråga sig varför man tar mindre allvarligt på de av Steiners råd som kanske inte var fullt så kloka (vaccination osv)? Eller är det ett fåtal antroposofer som kanske inte fattat riktigt?

Vi som kritiker har ju gjort allt vad vi tycker vi har kunnat komma på för att diskutera det här öppet, så att kanske antroposoferna reagerar. Vi tycker, bland annat, att hans stalking av enskilda kritiker är beklaglig (i synnerhet när det gäller de personer som på allvar är rädda för att de bor på små orter och har barn som kan skadas av SNs “upplysningskampanjer” om deras föräldrar) och att hans bristande respekt för andra människors rätt att säga sin mening är en nackdel för antroposofin, snarare än en fördel.

Ibland brukar jag tänka att vi som är rejält misslyckade waldorfelever är liksom antroposofins roadkill. Man vet att det är oundvikligt, men tiger om det; det finns ett mål som är större, och där spelar det ingen roll om man har skadat några eller rätt många på vägen. Och någonstans känner jag att detsamma gäller för SNs framfart. Han gör ett “jobb” som är för “smutsigt” för de flesta antroposofer, men de flesta antroposofer tycker ändå att det måste göras. De kan aldrig uttala att de nog inte tycker att det han gör är helt ok, om man tänker efter, för de tror att han liksom sopar smutsen från den där motorvägen som antroposofin vill glida fram längs, helst utan hinder.

Detta är nog inte en frågeställning som antroposofer vill besvara. Det skulle inte jag heller vilja om jag var antroposof. Vill bara förtydliga att jag absolut inte anser att andra antroposofer har något ansvar för vad enskilda antroposofer gör. Jag tänker i min fråga mer på principer och attityder generellt, och om man över huvud taget funderar kring sådana här saker mer allmänt, så att säga.

Ks svar uppskattades; jag citerar en bit av det, men läs gärna hela här:

Man skjuter sig i foten hur man än gör. Så man gör det minst dåliga och tiger. Det finns lika många sätt att tiga som det finns sätt att inte tiga.

(Jag förstår i och för sig Piotrrs goda invändningar mot Ks svar också. Men samtidigt är jag naivt nöjd ändå.)

Därefter följde några repliker om att kritisera personer vs att kritisera handlingar eller åsikter. Jag tror att mitt svar eventuellt säger något om mina förväntningar på antroposofer; jag önskar nämligen inte att antroposofer tar avstånd från eller talar illa om personen, även om jag önskar att de tar avstånd från somliga handlingar och åsikter:

… det här “fallet” som jag valde att ta upp är just ett sådant där man inte behöver döma, eller ta avstånd från, människan i fråga, även om personens sammanlagda handlingar visar i en viss riktning vad gäller personligheten. Man kan ganska lätt ställa upp exempel på handlingar och fråga sig, är det här ok? Vi behöver inte utfärda en dom över personen för att svara på: är det rätt att utpeka någon som terrorist eller nazist enbart för att den personen är kritisk mot antroposofin? På det sättet kan man ju, tycker jag, diskutera det berättigade i en handling/åsikt, och kanske ta avstånd, om det är befogat, från den handlingen/åsikten.

Jag välkomnar alla antroposofer, och andra hugade, att besvara och/eller diskutera frågorna!

De som själva har blivit utsatta för den sortens agerande, som mina frågeställningar baseras på, kommentera gärna här, men glöm inte heller The Witchs efterlysning.