sådant de inte vill tillåta människor att läsa

Waldorfpedagogikens frenetiska försvarare tror kanske att till det skadligaste för waldorfrörelsen hör det att utomstående påpekar att den antroposofiska tidskriften Antropos tryckte en del ganska förfärliga uttalanden eller att det antroposofiska bokförlaget, som utgav arbetarfördragen, underlät att nämna för sina läsare att ett föredrag med tvivelaktigt innehåll hade undanhållits dem. Det är dock fel, enligt min mening; detta är inte det som mest skadar waldorfrörelsen. Dessa händelser ligger nu ganska långt tillbaka i tiden. Det gör dem inte irrelevanta, men det öppnar för möjligheten att ge uttryck för avståndstagande.

Det som skadar waldorfrörelsen mest är de handlingar dess ambassadörer på internet företar sig nu, när misshagliga kommentarer anmäls och fås att försvinna. Här har rörelsen ett problem som den oundvikligen måste ta itu med. Dess kritiker begår nämligen inte något fel när de pekar på vad tidskriften Antropos publicerat, till exempel. Innehållet i Antropos må te sig både förfärande och pinsamt för dagens antroposofer, men det ärliga är ändå att stå för att det existerar — och ta avstånd, om man finner ett ställningstagande nödvändigt. Att kräva att andra människor håller tyst är inget alternativ. Inte heller att anmäla inlägg för att få dem borttagna från seriösa forum, som det Dagens Nyheter tillhandahåller genom sin kommentarsfunktion.

Rudolf Steiner stipulerade att människans utveckling ter sig på ett visst sätt (eterkropp, astralkropp och det högre jaget utvecklas utefter ett ‘schema’, där ett stadium följer på ett annat enligt sjuårsintervaller). Denna människosyn är i allra högsta grad en del av waldorfpedagogiken; den bestämmer synen på barnets och ungdomens utveckling och mottaglighet för inlärning. Den waldorfpedagogiska tanken om hur barnet utvecklas är ofrånkomligt förbunden med den antroposofiska människosynen.

I det antroposofiska universum återspeglas mikrokosmos i makrokosmos. Den individuella andliga progressionen genom livet speglar mänsklighetens utveckling och till och med kosmos utveckling. De utvecklingssteg som människan tänks genomgå har sin motsvarighet i människoartens utveckling. Detta är orsaken till att Steiner (och tidskriften Antropos författare) föreställer sig människan uppdelad i raser som i sin tur tillhör olika tidseror, kulturepoker. Det andliga i människan, det som reinkarnerar, är inte bundet till ras och kön; genom rätt strävan kan anden således inkarnera i allt högre stående raser. Precis som människan inom ett levnadslopp går från ett livsstadium till ett annat, har människan som art gått från ett stadium till ett annat. Afrikanen är på motsvarande barnstadiet. Europén är vuxen.

Att fråga sig hur waldorfföreträdare förhåller sig till denna evolutionära konstruktion är alltså inte irrelevant, även om frågan vållar obehag (det är inte särskilt svårt att förstå att utgivaren av arbetarföredragen lät ett föredrag försvinna,  svårare är att försvara att det gjordes utan ett ord). De talar om barnets utveckling och om helhetsperspektiv på människan. Det är rimligt att dessa utsagor ifrågasätts och belyses, och det är nödvändigt att Steiners och andra antroposofers tankegångar inkluderas i det sammanhanget. Den som inbillar sig att det är möjligt att ha en waldorfpedagogik fri från antroposofiska föreställningar om människan och världen har nämligen alldeles förirrat sig. Waldorflärarstudenter läser antroposofiskt baserad litteratur och de läser Steiner. Annars skulle de inte kunna bli waldorflärare (eller waldorf vore ett ord tömt på all mening). Med detta i åtanke var det inte särskilt märkligt eller förvånande att Stockholms Universitet la ned waldorflärarutbildningen.

Det är i det här sammanhanget — misshagliga frågor om innehållet i Antropos och det försvunna arbetarföredraget — som DN nu låtit sig påverkas att radera läsarkommentarer till söndagens debattartikel. (Tidigare bloggkommentar till artikeln.) Artikeln hålls under bevakning och oönskade kommentarer anmäls genast. De senaste dagarna har en rad inlägg försvunnit på detta sätt. Jag har skärmdumpat vissa av dem, men missat en del. Min övertygelse är att kändiskvartetten — Schyffert, Zandén, Lundquist och Sundström — verkligen borde ta del av just dessa kommentarer innan de sätter sig och skriver fler debattartiklar. Anledningen är inte främst att just de kommentarerna var viktigare än några andra, utan att det är just de kommentarerna waldorfrörelsen inte vill att de ska se. Därför blir de aspekter som tas upp i de kommentarerna viktigare än något annat — de är nämligen inte tillåtna att tala om! Och en sådan attityd gentemot andra människors rätt att uttrycka sig och att ställa de frågor de anser nödvändiga måste motarbetas. Den måste belysas och ifrågasättas. Varför menar sig waldorfrörelsens anhängare ha rätten agera intellektuell ordningspolis? Kändiskvartettens naivitet kan bara botas genom öppen och fri diskussion. Varför undanhålla dem relevanta kommentarer kring innehållet i antroposofiska publikationer? Genom att ta del av sådana inlägg kanske de framöver kan ställa rätt frågor till waldorfföreträdarna — frågor om pedagogikens grund, om antroposofins innehåll och om waldorflärarutbildningens vetenskapliga kvalitet.

För ett urval av raderade och övriga kommentarer, se nedan.

(Obs! Ingen ordningsföljd, och ursäkta pilarna. (Ja, jag vet.))

Dessa har ännu inte, i skrivande stund, blivit raderade:

Av någon besynnerlig anledning har inte heller dessa två kommentarer blivit borttagna:

____________

Uppdatering! 8.20 pm. Nu torde inte längre råda några tvivel om vem det var som anmälde kommentarerna. När vederbörande inte fick igenom anmälningarna längre — DN måste ha börjat läsa dem innan de raderade dem! — blev han tvungen att, på gammalt välkänt manér, ingripa mer direkt. (Han brukar agera bakom kulisserna först. Antagligen därför att han vet att hans stil är omisskännlig.) Så han postade en kommentar. Under alias ‘Doberman’ (på tyska och svenska stavas det annars dobermann, men han är, trots allt, varken hundägare eller dobbis-ägare) har han postat minst en gång tidigare vad jag känner till. Också den gången när han nog inte riktigt ville bli identifierad med sig själv eller med sina andra alias. Hans största misstag är nog oftast att utgå från att andra människor är bakom flötet. Nåväl. I sann och bisarr waldorfanda raderades sedan hans kommentar. Om han anmälde sig själv när han insåg sig genomskådad eller om DN hade fått nog, det vet jag inte. Eftersom han uttalar sig om mig, tycker jag nog att det är lite synd. Det kunde ju vara intressant för DN-läsarna att lära känna herr Doberman!?

Uppdatering! 8.33 pm. Nu är min kommentar också raderad.