åt helvete! samt något om rättsfallet om de antroposofiska injektionspreparaten (år 1977)

Jag borde för länge sedan ha begripit bättre.

Citat (adresserat till mig):

Lydigt upprepar du, Jonas och nanowire de regimtrognas klassiska argument.

Dra åt skogen! (Jag återkommer till blåbären. Ett ögonblick bara.)

Jag vet inte varför, men ändå har jag någonstans i mig haft något slags hopp om att antroposoferna inte nödvändigtvis är ena djävla uppblåsta, dumdryga dynghögar. Jag vet inte varför, men jag tror ständigt att människor är bättre än de är. Jag är uppenbarligen helt dum i huvudet — eller låt mig säga löjligt naiv — för sedan visar de att de är genomruttna skitstövlar som saknar den minsta gnutta respekt för andras tankeförmåga. Lydigt, regimtrogna, Hosni Mubarak, vad i helvete!

Jag tar det där som ett tydligt tecken på att Johannes Ljungquist inte föreställer sig att jag har någon hjärna att tänka med. Kanske tänker jag lite på det min mor brukar säga, ‘av sig själv känner man andra’, och det stämmer ju att somliga antroposofer rätt lydigt, syns det mig, upprepar refränger som säkerligen är trogna den antroposofiska regimen. Jag tar det också som ett tecken på att all meningsfull dialog är helt utesluten. Jag föredrar att ha att göra med människor som åtminstone tror mig om att ha ett eget intellekt, en egen förmåga att dra slutsatser och att bilda mig åsikter. Antroposofer talar om individens frihet — med de tilltror visst bara andra antroposofer om att ha den friheten eller att kunna skapa sig den.

Det finns en anledning till att jag emellanåt säger ‘dra åt helvete!’ direkt åt antroposofi- och waldorfvänner som galopperar hit (till min blogg) på sina höga hästar och patroniserar mig. Det är liksom lika bra det. För det går ändå alltid käpprätt åt helvete. De anser så gott som alltid att de har precis vilka rättigheter som helst att bete sig, och ve den som säger ifrån, ty den är respektlös mot dem!

Jag vet att inte alla antroposofer är sådana. Men ärligt talat kan jag inte för mitt liv begripa hur de, som inte är det, står ut med de andra, för de senare är ju tydligen i majoritet.

Ljungquist alltså:

Jag känner dem alltför väl efter drygt 30 års motståndskamp. Men att ni har den politiskt korrekta ståndpunkten innebär inte att ni därför har rätt i en mer moralisk och övergripande mening. Folkets rätt segrade över Mubaraks lagstiftning eftersom den var rättfärdig. På samma sätt är jag övertygad att det svenska medicinska etablissemanget till slut får ge sig.

Leve stridsretoriken! Meningsmotståndare är diktatorer! Alla som tycker att staten har ett ansvar i hushållningen med medborgarnas pengar är orättfärdiga tyranner!

Därefter nämns rättsfallet från år 70-talet; det påstås att ingripandet mot det antroposofiska laboratoriet (tillägg: Stiftelsen Nordiska Laboratorier, Järna; innan 1972 hade Svenska Weleda AB tillverkat och sålt preparaten, likaså utan erforderligt tillstånd) handlade om bland annat torkade blåbär. Så passande att detta fall nämns! Jag råkar nämligen ha det till hands. Jag råkar till och med vara kapabel att läsa det. Högsta Domstolens dom kom 1977. Ingenstans i de tre instanserna nämns ordet blåbär. Blåbärsfrågan var förmodligen juridiskt irrelevant, även om jag absolut inte misstror uppgiften att även blåbär återfanns i Järna-labbets lokalar.

Rättsfallet handlar inte om torkade blåbär, utan om rättstridig hantering av homeopatiska injektionspreparat. Husrannsakan skedde inte 1975 utan 1973. Ljungquist glömmer också att nämna att injektionspreparaten, till skillnad från eventuella torkade blåbär, inte lämnades tillbaka; de skulle nämligen enligt HD, som höll med HovR, vara förverkade. Hanteringen av dessa injektionspreparat utgjorde brott mot läkemedelslagstiftningen. Fyra personer som varit involverade i verksamheten dömdes till dagsböter. Det sägs klart och tydligt i domskälen att ‘[t]illverkningen och försäljningen av dessa läkemedel har bedrivits utan att rätt därtill förelegat enligt LF.

Varför detta skulle vara pinsamt för Socialstyrelsen, som var tillsynsmyndighet, vet jag inte. Mest pinsamt var det väl för de antroposofiska läkare som var inblandade samt för det antroposofiska läkemedelsföretaget som helt uppenbart bedrev en verksamhet som stred mot gällande lag och som dessutom satte patientsäkerheten i fara (riskerna med injektionspreparat — bakteriekontamination, e g — diskuteras i underrätterna). Ingripandet förefaller mig helt berättigat; verksamheten som bedrevs var inte tillåten, den var dessutom behäftad med potentiella risker för patienterna hos de antroposofiska läkare som ordinerade preparaten i fråga. Ljungquist fokuserar på Socialstyrelsens agerande i fråga om det första ingripandet, men underlåter att ärligt nämna hur den efterföljande processen slutade.

Komiskt nog är en linje i resonemangen att preparaten är homeopatiska (och således inte innehåller någon nämnvärd aktiv substans). De är inte att anse som läkemedel, hävdar en av de åtalade. (Med viss rätta!) Det ska nämnas att ett par av läkarna friades från en av åtalspunkterna, nämligen den att injektionspreparaten skulle ha ordinerats till patienter. Det kunde nämligen inte föras i bevis att så faktiskt hade skett. På det juridiska planet alltså; på det moraliska planet är det naturligtvis annorlunda. Självklart var preparaten avsedda att ordineras till patienter, och så hade säkert också skett tidigare. Annars skulle de aldrig ha tillverkats. De behöll också läkarlegitimationerna. En av läkarna har dock varit i blåsväder också senare, men av helt andra skäl.

Fallet finns i NJA 1977 s 288 och den som inte har tillgång till det får gärna höra av sig till mig så kan jag sända över det per e-post.

Vad var det nu jag skrev som rättfärdigade en jämförelse med lydiga, regimtrogna diktator-anhängare som upprepar etablissemangets åsikter utan att tänka en tanke själv? Jo, förutom denna bloggpost (som har lästs eller inte, det vet jag inte, men jag nämner den eftersom den hänför sig till samma diskussion), så skrev jag dessa två kommentarsinlägg. De inlägg jag besvarade får läsas i tråden på plats.

Inlägg 1.

När det gäller sådant som finansieras gemensamt, måste det ställas krav på effektivitet, annars blir kostnaderna skyhöga. Det är inte bara antroposoferna som har sina egna ‘behandlingsmetoder’. Ska samhället betala varje ineffektivt infall som medborgarna får, då är det helt enkelt inte möjligt att ha en gemensamt finansierad vårdsektor (om vi nu begränsar diskussionen till vården). Naturligtvis är ett alternativ ett radikalt annorlunda samhälle än det vi har; ett betydligt lägre skattetryck och ett överförande av ansvar för att betala vården på den enskilde. Då uppstår helt enkelt inte problemet: den som vill ha alternativa metoder, söker sig till dem, betalar dem själv och tar själv ansvaret för sina val. Den som litar till den konventionella medicinen söker sig till den.

Själv tycker jag nog inte att vare sig staten eller EU ska lägga sig i. Låt Weleda sälja sina medikamenter. Men att staten inte ska lägga sig i, innebär också att den inte ska stå för fiolerna. (Jag vet att staten, och EU, vill lägga sig i vilket fall som helst. Det tycker jag inte är så lyckat egentligen, inte så länge dessa preparat används på egen bekostnad av vuxna, beslutsförmögna människor.)

Ang konventionella mediciner: ja, visst katten har de biverkningar. Det beror ju på att de har verkningar. Biverkningar är ett nödvändigt ont när det gäller mediciner som har effekt. Det betyder inte att biverkningarna inte bör diskuteras eller att producenter och förskrivande läkare inte bör försöka minimera dem. Naturligtvis har alla interventioner risker. Att inte söka effektiv behandling för en åkomma har givetvis också sina risker. Det är dock risker som individen har rätt att ta.

Inlägg 2.

Om staten ska betala det läkarna ordinerar, kan naturligvis staten bestämma vad de får och inte får ordinera på dess bekostnad (så är det säkert även i Norge). Det sker ju även nu, och även vad gäller konventionella mediciner. Man har inte oinskränkt rätt att välja den dyraste metoden eller det dyraste preparatet, t ex. Detta handlar inte om omyndighetsförklarande utan om finansiering. Det handlar inte om att censurera bort mediciner, utan om att samhället inte har medel att betala för annat än det som, på grundval av (förhoppningsvis) vetenskapligt sunda utvärderingar, har bedömts vara det bästa. Dit hör inte antroposofiska mediciner (åtminstone finns det inte nu något som talar för att antroposofiska preparat hör dit). Samhället ska inte ‘censurera’ de antroposofiska preparaten, men det får vara upp till varje enskild konsument att betala för dessa preparat av sina egna pengar. Det är inte något konstigt i det.

Vad läkarna beträffar är väl tanken läkarlegitimationen vara ett slags garant för läkarkompetens. Det är den inte alltid. Likväl: det är inte enskilda läkares preferenser för ett visst preparat eller en viss metod som är avgörande för om detta har vetenskapligt bevisad effekt och därtill är samhällsekonomiskt effektivt att använda. Vad gäller det första så är det en fråga som löses genom vetenskapliga studier. Vad gäller det andra är det naturligtvis också en politisk fråga. Så svaret på din fråga — ‘Räknas inte utbildade läkares sakkunskap och medicinska etik?’ — är i alla fall delvis nej. Det är inte tillräckligt. En medicin kan ha visat sig helt ineffektiv i studier, och då spelar det ingen roll att en enskild läkare tror på den — den är fortfarande ineffektiv! I en ideal värld så är läkarna bättre informerade än att de tror på det som inte fungerar (de efterlever i en ideal värld också alla etiska regler förstås!). Men vi lever ju inte i en sådan värld. Och så länge sjukvården är gemensamt finansierad, har staten rätt att ställa krav på de verksamheter de gemensamma medlen går till. Annars tar de slut. Staten har alltså rätt att styra vad de offentligt finansierade läkarna gör. Staten rentav måste göra detta, något annat vore komplett oansvarigt.

About these ads

12 comments

  1. För övrigt tycker jag nog att det är ganska anti-etablissemanget i Sverige att säga som jag göra, att sjukvården i högre utsträckning skulle kunna vara en privat angelägenhet. I den mån homeopater och antroposofiska medicinare m fl börjar kräva det offentliga på pengar, blir det naturligtvis nödvändigt. Det går helt enkelt inte att finansiera alla upptänkliga — möjliga och omöjliga — terapier via skatterna. Det skulle bli alldeles för dyrt. I så fall är det rimligare att vården blir en privat fråga, och den som önskar konventionell vård söker den, och de som inte vill ha det söker sig något annat (och tar ansvaret för det).

    Ljungquist anför som argument att man måste ha tilltro till läkarnas kompetens och etik, därför ska läkarna efter fritt skön tillåtas använda vilka metoder som helst. Bekostat av offentliga medel! Det är uppenbart olämpligt och politiskt oansvarigt — också vad gäller konventionella metoder. Han upprörs också över den konventionella medicinens biverkningar. Men där borde det ju anses vara en fördel att samhället slutar betala för konventionella mediciner som jämfört med konkurrerande alternativ har för stora biverkningar i förhållande till effekten, exempelvis. Eller som helt enkelt visar sig vara ineffektiva och därmed saknar berättigande. Varför ska staten betala sådant? Oavsett om metoden är konventionell eller alternativmedicinsk.

    Dessutom blir det helt fel att fokusera på läkaren. De preparat som antroposofiskt utbildade läkare (som ju har läkarlegitimation) ordinerar är inte mer effektiva än de preparat som homeopater ordinerar. Varför ska den antroposofiske läkaren, på grund av sin legitimation, tillåtas göra sådana förskrivningar om inte homeopaten, krydddoktorn, någons random tokiga granne, m fl får göra detsamma

    — ja men hoppsan! dr Hund ordinerade mig just en burk belugakaviar mot min plötsliga uppgivenhetskänsla, kan jag måhända få den på högkostnadskortet??

  2. Både Jonas och nanowires inlägg i tråden är för övrigt att rekommendera. Ingen av dem skrev att människor borde förbjudas att använda antroposofiska eller andra metoder på egen bekostnad.

    Det är något smått skrattretande i att rättsfallet från 1977 togs upp till försvar för den antroposofiska medicinen. Antroposoferna hade gjort fel, så som lagen såg ut, och dömdes för det. Hade det varit jag som hade tagit upp det fallet hade jag sagt att det faktiskt inte var statens sak att hindra folk från att injicera lösning utan aktiv substans i eller för all del med aktiv substans i. Antroposoferna fick alltså inte rätt i HD, de befanns ha gjort fel, men enligt min mening hade de på sätt och vis rätt att göra det de gjorde. Men det går inte att ta upp 70-talsfallet som ‘bevis’ på att de gjorde rätt i juridisk mening, för så var det ju inte.

    I moralisk mening hade de rätt, och har de rätt. Det är inte min sak och inte heller samhällsmajoritetens sak att bestämma över vad folk injicerar för sina egna pengar på sin egen fritid. Eller för den delen vilka torkade blåbär de konsumerar.

    Om antroposofiska preparat skulle förbjudas, skulle jag säga att ett sådant förbud är fel. Helt oavsett de antroposofiska preparatens (medicinska) effektivitet eller brist därpå. Förbud är för det mesta fel väg att gå. Men precis som det bör stå var och en fritt att bli salig på sin fason (eller mistelinjektion), så står det naturligtvis skeptikern/kritikern fritt att påpeka att dessa metoder saknar evidens och att rekommendera andra människor att avstå från dem.

  3. (Det fanns fler kommentarer av nanowire, jag hade bara läst en när jag skrev ovanstående kommentar. Detta som en sidonotering.)

    http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1348


    ‘Jag är osäker på vad du menar med ”utprovande av den antroposofiska medicinen”. Den provas inte – den framställs. Men den svenska lagstiftningen säger att den skall testas på samma sätt som den medicin som är framställd av de stora läkemedelsbolagen. Vilket är en absurditet eftersom den kommer ur ett annat paradigm.’

    Och från vilket paradigm kommer pengarna? Jag menar, det finns kanske finansiering att hämta i det där andra paradigmet…

    ‘Detaljfrågor kring skattefinansieringen intresserar mig inte, därför vet jag inget. För mig kokar allt ned till rätten att få den behandling man själv har förtroende för. Jag betackar mig för det medicinska etablissemangets oro för att jag skall bli lurad. Jag är vuxen, jag kräver att få välja själv och få ta eget ansvar.’

    Naturligvis. Men ansvaret gäller väl i så fall också att bära kostnaden för sina val.

    För min del är det skattefinansieringen som spelar roll.

  4. ‘I dagsläget får (bara) antroposofiska läkare ordinera antroposofisk medicin. Tack vare dispensen från läkemedelslagen innebär det att kostnaderna för patienter är jämställda med övriga medicineringar. [. . .] Särställningen för antroposofisk medicin i Sverige ligger i den unika dispensen från läkemedelslagstiftningen som vad jag vet inte beviljats någon annan medicinsk disciplin.’ http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1355

    Ja, märkligt nog. Vilket också innebär att allt tal om rättvisa är ännu mer barockt. Det är ju uppenbart att den antroposofiska medicinen gynnas på ett sätt som är just orättvist mot andra alternativmedicinska discipliner. Staten borde väl behandla likvärdigt och tillämpa samma kriterier för alla; inte ge någon variant en särställning.

    Vetenskapligt påvisad effekt är i alla fall så nära ett objektivt kriterium man kan komma, och onekligen att föredra framför den godtycklighet som uppenbarligen råder.

    Som nanowire skriver är det ‘helt förkastligt med hänsyn till att inga andra behandlingsformer utan påvisbar effekt är statligt subventionerade.’ http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1356

    ‘För många obotliga fall är mistelextraktet nödvändigt för att höja livskvaliteten. Så är det bara erfarenhetsmässigt.’ http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1358

    Ett glas vin och en bit god ost höjer också livskvaliteten. För att inte tala om champagne! Erfarenhetsmässigt.

    Frågan är dock vad statlig finansiering har med saken att göra. Till men för folks livskvalitet tar staten till och med ut extra hög skatt på den ena typen av varor!

    ‘Som du vet har inte antroposofisk medicin testats fram. Det är helt andra orsaker bakom. Steiners förmågor och idégivning.’ http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1362

    Exakt!

    ‘… eftersom den materialistiska världsbilden är ytlig och inte har något förhållande till människan som andligt-själsligt väsen, blir medicinen därefter – en vetenskapsprodukt. [. . .] Ändå är den giftig i de flesta fall. Ibland till och med dödlig.’

    Att inte ha tillgång till vetenskapsbaserad medicin är också dödligt. I allra högsta grad!

    Det är ingen som påstår att den vanliga medicinen inte kan vara skadlig och till och med dödlig. Allting som har en effekt har också potentiella och ofta ovälkomna sidoeffekter. Det hör till sakens natur.

    Den konventionella medicinen må inte förhålla sig till människan ‘som andligt-själsligt väsen’, men det andligt-själsliga kan envar hämta där den finner det. Fysiskt tillfrisknande eller symptomlindrande må vara futtigt, men är trots allt en förutsättning för överlevnad. En förutsättning för att individen ska kunna utveckla det där andligt-själsliga utanför läkarbesök och sjukhusvistelse.

  5. http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1369

    ‘Jag ber om ursäkt om min ton stundtals blivit något bitsk. Detta är ibland svårt att undvika inför den många gånger arroganta hållning maktens ombud har i sina ständiga ifrågasättanden av det som borde vara en självklarhet – rätten att själv få bestämma behandlingsformer. Försök en gång sätta dig in i denna situation så kanske du förstår.’

    Ursäkta, men nu spyr jag snart. På riktigt. Andra människor har inte självständigt tankeförmåga. De är ‘maktens ombud’. Det är antroposoferna det är synd om! Jo fan.

    ‘Det är svårt att samtala om respekt saknas.’

    Onekligen.

    (Jag kommenterar här. Jag är helt enkelt för less för att stå ut med något annat.)

  6. En annan sak som gör mig mer än lovligt förbannad är antagandet att av rättviseskäl måste antroposofer få finansiering av sin vård som ser till hela själsligt-andligt-blah-blah i människan. Ursäkta, men rättvist? Ska det vara rättvist så ska staten betala 15 minuter med den antroposofiske läkaren en gång i kvartalet. Hur mycket räcker det till själsligt-andligt-blah-blah-helhetssynande? Inte långt va?

    För 15 minuter en gång i kvartalet är vad man får hos landstinget. Och då går inte jag på någon verkningslös homeopatika, utan — bland annat — ett läkemedel som är narkotikaklassat. Och ett annat som hör till de förment ofarliga läkemedlen men som ger mig svåra biverkningar i form av utsättningssymptom. Återigen, ingen menlös vattenblandning.

    Har man behov av något mer än 15 minuter, hej & goddag och ett nytt recept, ja, då får man ta mig katten stå för fiolerna själv. Och helt privat läkarvård kostar. Vilket är ok — så till vida man inte är tvungen till det för att den offentliga sjukvården har slösat bort de medel den har tillgängliga på ineffektiva metoder och sockerpiller till förmån för patienter för vilka inget mindre än ‘helhetssyn’ och andligt-själsligt omhändertagande duger.

    Så — hur många minuter blir det kvar per patient i den offentliga psykiatrin när offentliga medel ska täcka också antroposofiska läkares mediterande över helheten av sina patienters andligt-själsliga tillstånd? Och ordinera medikament som är dyra men saknar all vetenskaplig evidens? Något som läkare i den offentliga vården varken har tid eller resurser till att ens överväga!

    Och om därtill medlen ska räcka till alla andra vetenskapligt orimliga alternativmetoder? Chakra-healing? Aura-rengöring? Reiki? Homeopatkonsultationer? Jag är övertygad om att det tar mer tid hos ‘experten’ i anspråk än en kvart några futtiga gånger om året.

    Rättvisa? Alldeles bortsett från de antroposofiska metodernas brist på evidens, är det helt uppenbart att det som från antroposofiskt håll föreslås är rent förfärligt orättvist. De vill uppenbarligen ha offentliga resurser för att täcka (livsåskådningsbaserade) ‘behov’ som patienter i den offentliga vården inte ens kan drömma om! Det är höjden av orättvisa.

    Som sagt, innan någon missförstår, jag anser att antroposofer ska få injicera vad de vill och äta vilka torkade blåbär de vill, så länge ingen annan än den som väljer att göra detta riskerar att skadas av det. De har all rätt i världen till timslånga läkarkonsultationer som tar hänsyn till det andligt-själsliga hos människan. Men till den offentligt finansierade sjukvården hör inte denna del av den antroposofiska läkekonsten.

  7. ‘Tack Sune – skönt med uppbackning av en expert!’

    Jag säger bara: va fan!? Måtte det vara ironi.

    http://blogg.ljungquist.org/archives/2848/comment-page-1#comment-1416

  8. Jag väntar på en dagsaktuell uppdatering. ‘Folk som har mage att säga att antroposofisk medicin saknar medicinsk effekt är precis som likadana tyranner som Khadafi!’

  9. Sune as an expert? Wow! I didn’t know Sune was an expert. At what is Sune an expert?

  10. Medicine and science. Believe it or not.

    I am, apparently, a parrot for the establishment (there’s a big conspiracy hiding uncomfortable truths, et c, et c). People like me are tyrants, similar to Hosni Mubarak. (The blogger should have waited a week for the opportunity to call skeptics the Gaddaffis of science.) Since Sune came in to set the debate straight — well, you know Sune on science and defending anthroposophical science — he was dubbed the expert. ‘Thank you Sune — it’s nice to have the support of an expert!’

    If Sune is an expert, I’ll eat a eurythmy robe.

    Also, it’s fucking amazing that Sune has this support. They all think he’s a great guy. No wonder the waldorf federation hired him. They think what they all think — he’s great.

    Swedish anthroposophy is in a sad state. And a pathetic state.

  11. The Anthroposophical society will award Sune the Gnobel Prize in medicine. It was instated by a gnome in collaboration with the Anthro soc.

  12. Gnobel? Oh, that’s funny because it’s so anthroposophical, meaning it balances two extremes.

    At one end you have the Nobel Prizes. At the other end you have the Ig-Nobel Prizes http://improbable.com/ig/

    and in the middle you have the Gnobel Prizes for gnomic research.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 767 other followers