demonstration för waldorflärarutbildning

Just nu cirkulerar upprop och anordnas en demonstration som, bland annat, uppmanar politiker att ta ansvar för waldorflärarutbildningen. I klarspråk, att se till att den ges ekonomiska förutsättningar, och för att vara ännu tydligare: att waldorflärarutbildningen tilldelas offentliga medel.

Insikten i vem som egentligen bär ansvar för situationen verkar vara anmärkningsvärt bristfällig. Det är naturligtvis waldorfrörelsen själv och kanske i synnherhet Kristofferseminariet och Rudolf Steinerhögskolan, som senare samarbetade med Lärarhögskolan (innan Stockholms universitet sa upp samarbetet), och som ännu senare förvandlades till det som nu är Waldorflärarhögskolan.

Under de år som Steinerhögskolan hade ett samarbete med Lärarhögskolan, varför såg man inte till att försöka höja utbildningens kvalitet och framför allt att ta den till en akademisk nivå bortom (eller över) Steiner-materialet? (För att det inte går?) Borde man inte ha förstått att detta är nödvändigt?

Och begriper man inte nu, 2012, att om man önskar få sig offentliga medel tilldelade — då medföljer krav? Då är man inte själv ensam om att bestämma hur utbildningen ska se ut, vad den ska innehålla, vilka resultat den ska ha och vilken kvalitet som måste upprätthållas. En del element i waldorflärarutbildningen framstår som oförenliga med offentlig finansiering. Att bara ignorera detta i kampen för pengar tyder antingen på dumhet, på okunnighet eller på en vilja att förleda. Jag vet inte vilket alternativ som är värst.

Det finns egentligen bara en sak att säga: waldorflärarutbildningen befinner sig i den här situationen för att dess anhängare försatt den där. Skyll inte på någon annan eller någon utomstående, skyll inte på politiker och akademiska institutioner som inte förstår eller uppskattar waldorflärarutbildningens förtjänster. Skyll på dem som är ansvariga för waldorflärarutbildningen och dess utveckling och kvalitet.

För att återigen citera Stockholms universitets rektor, Kåre Bremer, som uttalade sig i samband med att waldorflärarutbildningen stoppades av Stockholms universitet:

Det är fakultetsnämndens ansvar att garantera utbildningens vetenskapliga kvalitet, ja faktiskt att ”sätta sig till doms” som insändarna iuttrycker det, över innehållet i den utbildning som universitetet förmedlar, och litteraturen håller helt enkelt inte måttet. Jag instämmer helt med nämndens bedömning, efter att ha tagit del av delar av kurslitteraturen. Delar av innehållet är inte bara vetenskapligt ohållbart, det är helt enkelt osant.

Detta är en del av waldorflärarutbildningens problem — och problemet är helt och hållet rörelsens egen skapelse.

About these ads

4 comments

  1. Detta är inte värt ett nytt inlägg. Mats Pertoft ställer en fråga till regeringen/Björklund. Om utbildningen av waldorflärare. http://bit.ly/L08a01

    Han menar att waldorfskolans läroplan av skolverket har klassats som ‘likvärdig’ med den svenska läroplanen. Jag är nästan helt säker på att denna fråga tidigare varit uppe på bloggen. Det finns i alla fall tidigare inlägg, bl a hittade jag detta:

    http://zooey.wordpress.com/2010/12/25/waldorfskolans-laroplan/

    ‘I stället för att säkerställa att det i Sverige även i framtiden finns en Waldorflärarutbildning som garanterar kompetens och kunskap har regeringen valt att undanta Waldorfskolorna från kravet på behöriga lärare.’

    Varför skulle det vara regeringens sak att ‘säkerställa’ det? Waldorfpedagogiken är ett specialintresse för waldorfrörelsen och den antroposofiska rörelsen. Att waldorfskolorna är undantagna från kravet på behöriga lärare är ju bedrövligt, så det är alldeles utmärkt att Pertoft påpekar detta.

    Att det någonsin funnits en waldorflärarutbildning ‘som garanterar kompetens och kunskap’ är ett påstående som bara kan leda till gapskratt. Det var ju exakt därför som waldorflärarutbildningen, som Stockholms universitet fick ta över, las ned. Och innan lärarhögskolan inledde samarbetet med Steinerhögskolan var ju waldorflärarutbildningen en fråga för just Steinerhögskolan självt — en privat skola. Helt rimligt. Naturligtvis borde waldorfentusiasterna ha väntat sig att kraven på kvalitet skulle vara högre (och framför allt annorlunda) när man ville ansluta sig till en akademisk institution. Det är inte regeringens eller universitetets fel, utan waldorfhögskolan/steinerhögskolans fel att man inte insett det.

    ‘Det har funnits en utbildning för behöriga Waldorflärare som har genomförts av Waldorflärarhögskolan i samarbete med först Lärarhögskolan i Stockholm och sedan Stockholms universitet. ‘

    Det var väl egentligen ett samarbete mellan Rudolf Steinerhögskolan (som senare bytt namn) och Lärarhögskolan. Stockholms universitet avslutade samarbetet efter att man tagit över samtliga lärarutbildningar från LHS.

    ‘Tyvärr har Stockholms universitet avbrutit detta samarbete.’

    Tyvärr nämner inte Pertoft anledningen.

    ‘Det som nu behövs för att även i fortsättningen säkerställa tillgången till utbildade och kompetenta Waldorflärare i Sverige är att regeringen går in och stöder Waldorflärarutbildningen.’

    Vad regeringen borde fråga sig är vad waldorflärare — ‘utbildade och kompetenta’, eller inte; var de verkligen det? — studerar. Vad är waldorflärarutbildningen en utbildning i?

    Varför säger man inte att det är en utbildning i antroposofi? Att waldorfpedagogik är tillämpad antroposofi? Och varför betraktas detta inte som enbart en angelägenhet för den antroposofiska rörelsen? Det är och borde inte vara en angelägenhet för regeringen eller universiteten eller någon annan?

  2. Waldorfrörelsen borde först visa att de kan undervisa lika bra som vanliga skolor. De undersökningar som gjorts tyder ju på motsatsen. Eller att de ger eleverna något annat än vanlig undervisning. Något antroposofiskt antagligen. Varför är det ingen som ens försöker påstå att waldorfskolorna skulle vara så bra att det skulle höja kvaliteten på svensk skola om man gav ännu mer pengar till waldorfrörelsen?

  3. Jo, Mats Pertoft påstår väl något sådant, inte exakt samma sak, förvisso, men något liknande:

    ‘Waldorfskolorna har alltsedan 50-talet varit en viktig del av det svenska skolväsendet som på många sätt har bidragit till utvecklingen av den svenska skolan.’

    Hur, är man frestad att fråga. Möjligen genom att statsfinansierade waldorfskolor så småningom måste ha bidragit något till friskolereformen. Men det säger ju inget om de waldorfpedagogiska idéerna.

    Något annat än vanlig undervisning ger de ju för all del…

  4. [...] kanske 100 personer ändå hade samlats till waldorfrörelsens demonstration i dag är väl en bedrift i sig, antar jag. (Siffran är min grova uppskattning; jag har ingen [...]

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 767 other followers