karma och reinkarnation i läkepedagogisk utbildning

Läkepedagogisk (antroposofisk) vård och omsorg av barn och unga bedrivs i Sverige vid ett antal läkepedagogiska institutioner. Läkepedagogiken är en antroposofisk vårdform; den är baserad på andliga föreställningar snarare än vetenskaplig evidens. Verksamheten bekostas av samhället, t ex genom att kommuner betalar för placeringar vdid läkepedagogiska hem. (Det finns även antroposofiska institutioner för vuxna. Vården kallas då ofta socialterapi i stället för läkepedagogik.)

Av läkepedagogikens natur följer att den som utövar den behöver en antroposofiskt inriktad utbildning. Den bedrivs i Järna och åtnjuter, så vitt jag förstår, inte offentlig finansiering. Men det kan ändå vara intressant att se vad den innehåller. Grunden för den läkepedagogiska kunskapen finns i Steiners föredrag, som naturligtvis rekommenderas; för att få en övergripande bild, läs åtminstone gärna kapitelsammanfattningarna i länken. (Jag har tidigare skrivit om läkepedagogik och även om utbildningen. Se här.) På Värnas hemsida — Värna är en organisation som samlar läkepedagogiska verksamheter i Sverige — kan man finna broschyrer om den utbildning som bedrivs inom läkepedagogiken.

Det första året av den läkepedagogiska utbildningen innehåller bland annat ‘Antroposofisk psykologi och polaritetstanken’, ‘Etik och karma’, de fyra temperamenten (med målningsövningar, förstås), naturligtvis eurytmi, social tregrening (Steiners politiska vision) och ‘Antroposofisk syn på psykiatri’. År två fortsätter det med bland annat ‘Jagets förvandlingskraft’, ‘Dubbelgångare och skugga’, ‘Själshygieniska övningar’, ‘karmiska aspekter på yrket’ (yrket, d v s som läkepedagog), det mystiska ‘Alternativ kommunikation’ (men har man alternativ medicin, så…), ‘Det friska, det sjuka och det onda’, ‘Det friska i människan’ (d v s, människans odödliga ande, som är frisk även om den människan i detta liv lider av fysiska eller mentala svårigheter) och en punkt, som jag finner omåttligt charmig och skojig, nämligen ‘Frihet, kärlek, moral och juridik’.

Den som har genomgått den läkepedagogiska utbildningen kan forsätta studierna på påbyggnadskursen. Under påbyggnadskursen 2012/13 görs en resa till Goetheanum, den antroposofiska rörelsens högkvarter i Schweiz. Innehållet i kursen består bland annat av ‘Biografisk kurs – kunskap om mig själv – planeterna och rytmer’, ‘Planeternas betydelse’, biografiarbete (själsligt ‘sökande’ som kan syfta på detta liv eller tidigare och på frågor om karma), ‘Livsprocesser och vården av det eteriska’, kulturperioderna samt världsutvecklingen (kort sagt: världen och mänskligheten genomgår en andlig utvecklingsprocess, indelad i epoker; en utvecklingsgång som också föreställs speglas, i någon mån, i den individuella människans utveckling under livet), ärkeängeln Mikael och hans roll som vår tidsande, målning på temat Ahriman och Lucifer (kort igen: två varandra motstående destruktiva eller onda krafter människan har att hantera) och ‘Mänsklighetens karma och individens karma’. Programpunkter som ‘Meditation/personlig utveckling’ beskriver väl rätt bra vad det hela handlar om: människors uppfyllelse av egna, andliga behov snarare än en professionell utbildningsväg.

Det finns även en orienteringskurs. Under den får deltagarna lära sig om antroposofisk människosyn (givetvis), diagnostik utifrån antroposofin, ‘Reinkarnation, karma och synkronicitet’, ‘Människans biografiska rytmer’, ‘Antroposofisk sinneslära’ (antroposofin räknar med tolv sinnen), antroposofiska terapier och mediciner.

Man kan även läsa en ‘LSS-utbildning’ i antroposofisk socialterapi (d v s, vuxna vårdtagare), som ger högskolepoäng.

Jag kan inte säga särskilt mycket om hur den läkepedagogiska omsorgsverksamheten ser ut i verkligheten; jag vet alltför lite om den. Allvarlig kritik har förekommit, och en del av detta har jag berört i tidigare inlägg. Mer finns att läsa på internet. Kritiken har handlat bl a om märkliga regler, dålig respekt för de vårdades rättigheter, omänsklig behandling, oacceptabla bestraffningar, ofrivilliga inslag av antroposofisk andlighet och dåliga utbildningsmöjligheter. Detta förutom det uppenbara: kritiken av att vården saknar evidens. Det är kritik som antroposofer kan betrakta som attacker, hets och hat, men det är väl närmast ett normaltillstånd när antroposofiska verksamheter får negativ uppmärksamhet och även välförtjänt kritik. Det förefaller fullständigt rimligt att ifrågasätta om den ovanstående beskrivna utbildningen är adekvat och vilka krav ställs på personalens kompetens och utbildning av de myndigheter som placerar barnen på de här institutionerna och betalar för vården där.

About these ads
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 766 other followers