dag retsö i dn

Dagens Nyheter publicerade härom dagen (tisdag 7/8) en insändare av Dag Retsö (aktiv i kampanjen för statsfinansiering av waldorflärarutbildningen), som svarade på en insändare av Ylva Eliasson, som i sin tur hade besvarat en insändare av Hans Möller. Tyvärr lägger DN inte ut insändare på nätet.

Dag Retsö börjare med att utpeka Ylva Eliasson som okunnig (inte som fåkunnig och rabiat, tack och lov, så kanske Eliasson har lite högre status än jag?), därefter skriver han:

[Waldorfpedagogiken] har till exempel inte “portats” från universitetet — den bedrivs fullt lagligt och finansieras med skolpeng över hela landet precis som andra skolor.

Den första delen av meningen har inget att göra med den andra. Som Dag Retsö naturligtvis känner till, stängde Stockholms universitet waldorflärarutbildningen som Lärarhögskolan bedrivit i samarbete med Rudolf Steinerhögskolan. Detta motsägs inte av att waldorfpedagogik bedrivs — med offentlig finansiering — vid waldorfskolor. Det verkar som Retsö försöker motbevisa Eliassons påstående med ett argument som är helt irrelevant. Waldorflärarutbildningen på högskolenivå stängdes, även om waldorfskolorna finns kvar. Underligt nog medger Retsö i meningen efter att waldorflärarutbildningen upphört och det således på inkonsekventa grunder’. Det hänger inte heller ihop. Det existerar massor av verksamheter och företeelser som är lagliga, men som för den sakens skull inte i alla delar (eller i några alls) åtnjuter statlig finansiering. Vad inkonsekvensen annars skulle vara, är oklart. Att man från universitetets sida ställer samma krav på waldorflärarutbildningen som på andra utbildningar?

Retsö forsätter:

Att kalla Waldorfpedagogiken för “en religiös (ockult) skola” är inget annat än formidabelt trams.

Och ändå: waldorfpedagogikens grund är antroposofin. Steiners ‘ockulta vetenskap’. Varför är orden så svåra att uttala? Kanske skulle det hela inte alls vara så märkligt, om folk inte betedde sig så märkligt och reagerade så hysteriskt. Och jo, den religiösa biten är inte oviktig.

Emellanåt förefaller det mig som om det egentligen är Steiner waldorfanhängarna vill skälla ut.

Det innebär också att vi, helt vanliga föräldrar till barn i Waldorfskolor, framstår som manipulerade mähän och våra barns lärare som manipulativa monster.

Det är lustigt vilken vild tolkning Restö gör här, men det gäller väl att inte skygga för de absurda överdrifterna. Retsö kallar det ‘en ren oförskämdhet’, men den anklagelsen får han nog rikta mot sig själv och sin egen bisarra tolkning. Det är han själv som lägger idéer om ‘manipulativa monster’ i andras tankar.

‘Vad gäller antroposofi’, skriver Retsö, ‘ställs det dock över huvud taget inga krav på att man skall vara antroposof.’ Om han menar föräldrar, så har han naturligtvis rätt. Jag vet inte vem som påstår något annat. Waldorfskolorna vill gärna attrahera familjer som inte vet något om antroposofi. Ville man bara attrahera antroposofer, vore waldorfskolerörelsen en långt mer marginell företeelse. Retsö menar också att waldorfföräldrar har större möjlighet att påverka i waldorf än i andra skolor. Det beror nog, skulle jag säga, på vart och vad man som förälder vill med sin påverkan. Som barn är man i alla fall chanslös att påverka sin vardag i skolan.

Jag kan garantera att om waldorfskolor hade präglats av den dogmatiska trångsynthet de anklagas för, hade vi aldrig låtit våra barn komma så mycket som i närheten av dem.

Men nu gör vi det. Och det är ett bevis för att de är alldeles, alldeles ofarliga.

Det är det då rakt inte något bevis för. Den entusiasm som Retsö uppvisar är för övrigt inte precis ovanlig. Jag påstår inte att Retsö kommer att ändra sig — det tror jag faktiskt inte — däremot att väldigt många som senare blir besvikna, drar sig ur, till och med blir kritiker, har upplevt det precis på det viset som han beskriver. Och har sett kritiken som en skymf. De försvarar sitt val till det yttersta, i åratal, med stor inlevelse. Så, tja? Jag gick nio år i en waldorfskola som präglades av ett inte obetydande mått av ‘dogmatisk trångsynthet’ — det borde också räknas som ‘bevis’ för något, i så fall. Dessutom menar Retsö att föräldrarnas förtroende för skolan utgör vittnesbörd om att pedagogiken är ‘fullt ändamålsenlig’. Det argumentet ger jag inte ett vitten för.

Just därför sätter [pedagogiken] andlighet före kunskap eftersom förmågan att inhämta kunskap kommer före kunskapen …

Tänk om Retsö hade sagt något om andligheten i fråga i stället (i stället för att, till exempel, puckla på Eliasson för att ha använt orden ‘religiös’ och ‘ockult’)! Förhoppningsvis läser de intresserade på själva.

About these ads
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 766 other followers