Här är en rolig bok från 1871, Svensk mystik. Boken inleds på följande vis:
‘Mysticismen, denna vantro, enligt hvilken menniskan inbillar sig kunna medelst känslan och de yttre sinnena träda i förbindelse med den öfversinliga verlden, har en lika urgammal historia som menniskoslägtet sjelft. Vanligast och skarpast framträder denna sjukliga sinnesrigtning samtidigt med stora omhvälfningar på det politiska eller andliga lifvets områden och i perioder, som förete en afgjord benägenhet för ateism. Så utbredde sig lusten för allehanda svärmeri af dylik beskaffenhet i senare hälften af 18:de seklet, isynnerhet bland de högre stånden, i jemnbredd med den religiösa indifferentismen. “Den hånade flyende tron“, säger Geijer, “lemnade dörren efter sig öppen för vantron, som i skymning och natt njöt en hemlig dyrkan, under det man om dagen täflade att offra på upplysningens altare.“’
Där ser man vad ateismen kan ställa till med — att producera sjukliga, mystiska skummisar!
