om stockholms universitets beslut 2008

Emedan det nu i diskussionen rätt ofta hänvisas till Stockholms universitets beslut 2008 att avsluta samarbetet med Waldorflärarhögskolan (då Rudolf Steinerhögskolan), och detta utan att de verkliga anledningarna riktigt kommer fram, kan det finnas anledning att påminna om vad som ägde rum 2008. Jag hittade detta dokument från Stockholms universitet. Det beskriver situationen i korthet:

Vid en sådan granskning av elva kursplaner avseende utbildningen på RSH [Rudolf Steinerhögskolan, min anm] har Naturvetenskapliga fakultetsnämnden 4 juni 2008 beslutat
– att kurserna inte omfattar tillräckligt mycket ämnesteori och till stor del vilar den ämnesteori som ingår inte på vetenskaplig grund
– att den litteratur som används inom kurserna i alltför stor omfattning utgörs av litteratur som inte vilar på vetenskaplig grund
Vidare har Naturvetenskapliga fakultetsnämndens dekanus, i samråd med dekanerna för Samhällsvetenskapliga och Humanistiska fakulteterna konstaterat: Med utgångspunkt i de inskickade förslagen till kursplaner och medföljande litteraturlistor samt de studiehandledningar för motsvarande kurser som finns tillgängliga på RSH:s hemsida gör vi bedömningen, att den litteratur och det ämnesteoretiska innehåll som finns i de nu ej godkända kursplanerna speglar det som RSH anser centralt i utbildningen till lärare med Waldorfinriktning. Detta medför att det enligt vår bedömning inte kan vara möjligt att ändra de föreslagna kursplanernas innehåll och litteratur på ett så avgörande sätt att dessa skulle kunna godkännas samtidigt som det som specifikt karakteriserar utbildningen inom Waldorfinriktningen behålls.

Man konstaterade alltså att waldorfutbildningens grund är sådan att det inte går att ändra kursinnehållet så att de vetenskapliga kraven uppfylls utan att utbildningens och waldorfpedagogikens karaktär förloras. WLHs företrädare försöker i dag framställa det som om det är möjligt för WLH och dess waldorflärarutbildning att utvecklas till en högre akademisk nivå än den befintliga. Problemet är dock fortfarande det som Stockholms universitet inte nämner i ord, trots att det helt klart är vad man syftar på, och det som inte heller WLH gärna pratar om: antroposofin. Det är den, som jag påpekat många gånger, som ger waldorfutbildningen dess särart; det är den som gör att en vanlig lärarutbildning inte kan ersätta waldorflärarutbildningen, även om man försöker ge intrycket att waldorflärarutbildningen annars är likvärdig med den vanliga lärarutbildningen. WLH framhåller det som att statsbidrag är en förutsättning inte bara för att driva waldorflärarutbildningen utan också för att utveckla den, bland annat för att möta kraven på vetenskaplig förankring. Det senare är svårt för att inte säga omöjligt, i alla fall vad gäller centrala aspekter av utbildningen; dels handlar det om waldorfpedagogikens grund, dels handlar det om WLHs bristande förmåga. Med det förstnämnda är det som det är (och när man förnekar grunden förnekar man samtidigt pedagogikens existensberättigande som egen pedagogisk inriktning); den antroposofiska synen på barnets utveckling är och förblir ovetenskaplig, för att nämna ett viktigt exempel. Vad gäller förmågan kan man förstås tänka sig, rent teoretiskt, att WLH lyckas locka till sig forskare och lärare som har akademisk bakgrund och dessutom antroposofisk förståelse, och som kan försöka att ge waldorf större akademisk trovärdighet. Men sannolikt är det inte, för då hade det redan skett. WLH har arbetat på att få till stånd samarbete med något annat universitet än Stockholms, men försöken har varit utan framgång.

*

Länkar till Stockholms universitets beslut och andra uttalanden finns i den här urgamla, närmast antika, artikeln.

About these ads
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 768 other followers