exakt, exakt

Om jag inte hade tagit ut mig på den förra monsterkommentaren, hade jag gärna skrivit lite mer om det här. Men de är ju faktiskt på samma tema, som jag ju dessutom berört så många gånger förr. Örjan Liebendörfer skriver:

Waldorfpedagogiken är så intimt förknippad med antroposofin att en åtskillnad vore en rent teoretisk konstruktion. Utan antroposofisk människokunskap blir waldorfskolan en vanlig, visserligen lite mer kreativt orienterad skola, men utan det verkligt unika som kommer ur antroposofin. Det blir ”waldorf light”.

En möjlig väg till förnyelse vore kanske att tydligare definiera antroposofin som waldorfskolans värdegrund och förpacka den antroposofiska människokunskapen i mer lättillgängliga utbildningsmoduler.

[…]

Ett första steg vore att klart och tydligt deklarera: ja, vi är en skola baserad på antroposofin som kunskapsväg, som värdegrund och som inspirationskälla. Bakom den hållningen måste egentligen varje styrelsemedlem kunna stå om de läser stadgarna i den egna stiftelsen eller föreningen.

Jag håller med. Jag vet att det finns de som inte gör det — och som gärna undervärderar antroposofins roll — men jag menar att det är orimligt, för vad är waldorf med antroposofin avlägsnad? Det blir ju ett skal. Och ser man till associationernas ändamål är de, som jag också påpekat, förbundna att arbeta utifrån antroposofin. Visst kan lärare och skolor köra något slags ‘waldorf light’ men det är i grunden något helt annat (och kan desutom egentligen inte inrymmas i de gamla stiftelsernas ändamål). Jag vill återigen framhålla dokumentet Läroplanen del 2. Den är på den här punkten –klarhet kring antroposofin — ovanligt vettig.

(Av någon outgrundlig anledning har jag väldigt roligt åt formuleringen om att ‘förpacka den antroposofiska människokunskapen i mer lättillgängliga utbildningsmoduler.’ Det känns som att två helt olika världar inryms i den.)

About these ads

3 comments

  1. Ja det är flera aktuella diskussioner som griper in i varandra. Men jag vill hävda att man faktiskt lär ut så mycket antroposofi som man kommer undan med. Och kämpar politiskt för att få full frihet att göra det. Inte som ett separat ämne, inte ens inom religionsområdet. Kampen står istället om historieämnet. Så här står det i waldorfs läroplan, som slutkläm:

    “Kärnan i historieundervisningen skall vara sådan, att den även har ett innehåll som kan växa och utvecklas med eleverna, som låter dem se världen i ett nytt ljus, något som låter dem ana att det finns gåtor och frågor, som undandrar sig ett enbart kausalt historiskt omdöme.”

    Gåtor och frågor? Antroposofin har ju ett svar här! Ett som är säkrare än att solen går upp i morgon. Men som man inte får undervisa om. Vad denna text låter en ana, ifall man är någotsånär bekant med antroposofiska tänkesätt, är att det är i det som på andra ställen i klartext kallas för “temat med de kulturella epokerna” som ligger bakom detta. Dvs reinkarnations- och karmaläran. Den har inget i historieämnet att göra och skall absolut inte vara en “kärna” i det. Eller så får man stå för att man är en religiös friskola och undervisa om Atlantis och de kulturella epokerna utanför de vanliga och obligatoriska lektionstimmarna.

  2. Bra poäng! Detta är helt klart något som borde diskuteras vidare.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 767 other followers