nyanser och respekt

SANS magasin har återpublicerat Patrik Lindenfors artikel om waldorfskolan. Jag har uppmärksammat den tidigare, och ska inte göra det igen. Dock vill jag göra några anmärkningar kring den kommentar som postats av en waldorflärare, som skriver:

Stackars dig, Patrik Lindenfors, du skriver som du har förstånd till. Beklagar din trångsynthet! […] När du kan föra ett nyanserat och respektfullt resonemang blir du själv också bemött med respekt. Som det är nu gör du dig själv till åtlöje!

Läs gärna hela kommentaren, den är enkel att hitta, då den är den hittills enda kommentaren till artikeln.*

Vad är det egentligen som framförs här? Kanske har Patrik skrivit något som är fel i artikeln, men det får vi inte veta. Några sakargument förekommer inte alls i kommentaren. Att han är en tämligen undermålig person får vi emellertid genast nys om.

Komentaren går på person — inte på innehåll. Patrik är trångsynt, oförståndig, ömkansvärd. Karaktärsomdömen som är irrelvanta för huruvida Patrik har rätt eller fel.

Nu menar kommentarsskribenten kanske inte illa eller att, genom den otrevliga personkaraktäristiken, få någon att känna obehag, men det är hur som helst inte särskilt lyckat formulerat. Kanske döljs en brist på motargument eller visas på en genuin motvilja mot att engagera sig, vad vet jag. Det borde ha funnits andra sätt att angripa texten. Jag tror inte att Patrik ligger sömnlös över sådant här uppenbart trams, men hans personliga reaktioner är ju ovidkommande för intrycket kommentaren ger.

Sedan kan man diskutera vilka sidor av waldorfvärlden kommentaren visar: kanske är det sekterism och intolerans. Kanske mest av allt slås jag av brist på nyanser och respekt, vilket ju är högst ironiskt, med tanke på uppmaningen i kommentaren.

För övrigt undrar man ju om inte någonting är galet när skolorna lyckas attrahera även sådana trångsynta, oförståndiga och ömkansvärda föräldrar, tillika förskräckliga humanister, som Patrik. Man kan inte låta bli att undra om det inte finns något alls de kan göra för att undvika detta. Till exempel att, genom riktig och ärlig information, inrikta verksamheten mot rätt målgrupper?

Jag förmodar att många waldorfförespråkare skulle se en sådan kommentar som den nu nämnda som rätt beskedlig, befogad och kanske till och med välvillig (vilken hjälpsam diagnos av Patriks problem!). Men den är inte det. Den ger uttryck för något helt annat. Den försöker skaffa sig överläge gentemot meningsmotståndaren på ett tämligen osympatiskt vis; den är en nonchalant och nedlåtande demonstration av överlägsenhet och personlig motvilja, inte ett uppvisande av överlägsen kunskap eller bättre argument eller något annat som vore relevant för diskussionen. Den säger: du är så underlägsen att jag inte ens bevärdigar dig något argument.

____________

*Jag har försökt kommentera, men uppenbarligen har inte SANS någon närvarande som släpper igenom kommentarer. Här är i alla fall vad jag skrev:

Så länge informationen från waldorfskolan till föräldrar inte är ärlig, kan man verkligen fråga sig hur fri viljan, eller snarare valet, är. Jag föreslår att waldorfskolan städar upp utanför sin egen dörr och ger korrekt information om sitt alternativ innan man hänvisar till fria viljor och framhåller andra som trångsynta, oförståndiga och ömkansvärda. På tal om respekt, och sådant.

Waldorfskolan passar inte alla barn, sägs det. Kanske på tiden att diskutera vilka barn den inte passar för, så att dessa barn slipper de här skolorna? Det vore ju bättre för alla, även om jag vet att waldorfskolornas företrädare inte delar det synsättet. Och waldorfskolorna passar ju uppenbarligen inte för föräldrar som inte vill ha en skola på antroposofisk grund — då vore det väl högst lämpligt att informera klart och tydligt om detta innan de gör sina val? Så slipper den kritik, som Patrik Lindenfors här framför, drabba skolorna i efterhand.

About these ads
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 767 other followers