lycklig den

… vars behov av kultur korresponderar mot den kultur som waldorfskolan erbjuder. Först när jag slapp från waldorf, fick jag uppleva kultur. Framför allt kunde jag få en aning om vad kulturell och intellektuell frihet är. Att inte längre pressas in i en på förhand bestämd mall. Att få andas; att få gå en egen väg; att få insupa den kultur som har mening ur det egna perspektivet. Waldorfkulturen är uniform, den är homogen, den ser för det mesta sina egna utryck som överlägsna; den dåliga kulturen, blir intalat, är den som den andra världen, där utanför, sysslar med. Den som uppskattar kulturella uttryck, som eurytmi, vått-i-vått-målning och flöjtspel, hamnar troligen alldeles rätt i waldorf; och upplever sannolikt inte hur inskränkt miljön är. För andra är friheten–att komma därifrån, och aldrig behöva återvända.

Och ändå: jag önskar inte denna tiden ogjord, olevd. Inte längre. Den är jag. Jag slipper vara ett barn.