rittelmeyer

Friedrich Rittelmeyer, tidig präst i antroposofiska Kristensamfundet, personlig vän till Rudolf Steiner, i Rudolf Steiner på min livsväg:

“När jag en gång med beklagande såg hur [Steiner] avvisade en människa som hade kunnat vara värdefull för saken, sade han kort och energiskt: ‘Jag vill inte vinna människor.'”

“I många avseenden var han främmande för mig, en människa av ett helt annat slag.”

“Än såg han helt ung ut, än gulblek av ålder; än manligt stark, än kvinnligt vek; än som en torr lärare, än som en inspirerad Dionysos.” (Rittelmeyer hör Steiner tala i Nürnberg, 1911.)

“Det var en smärtsam tragedi i mänsklighetens historia att en man i vars närhet man andades luften av en framtida frihet framstod för många av sina samtida som en uppviglare, en trollkarl med hypnotisk kraft eller en sorts magiskt-mystisk råttfångare. Utan tvivel kände många av hans anhängare sin egen inre självsäkerhet vackla inför Rudolf Steiners överlägsna förmågor. Det var alltför mycket lättvindigt prat om antroposofiska sanningar och en hel del blint efterföljande av den antroposofiske ledaren. Det är den tragik som alltid kommer att infinna sig när en stor man framträder. … Hade han att välja, så valde han alltid människans frihet framför sakens nödvändighet. Ty han ansåg att mänsklighetens framtida tempel skulle vara förlorat redan från början om det byggdes på medeltida grundvalar.”

“Man kände en stor människas ensamhet — och kunde ändå inte avhjälpa den.”

“Senare berättade [Steiner] för mig hur han en gång, när han stod i begrepp att göra något som skulle ha kostat honom livet, plötsligt hade räddats av en ‘mästare’. På min fråga om [denne] ännu levde och om han någonsin träffade honom, svarade han: ‘Det behövs inte.'”

“Först och främst en sak var klar för mig, om än inte helt klar förrän efter Steiners död. Det faktum att antroposoferna inte försvarade honom som de borde ha gjort vållade honom ett långt större lidande än vi visste. Motståndarna överröste honom med spott och spe, och antroposoferna lät det alltför lungt ske, medan de själva bara njöt av hans föredrag.”

“Den som betraktade den dödes [Steiners] anlete förstod vad anden under ett storslaget människoliv kan göra av kroppen. Den andliga renheten och upphöjdheten i hans drag stod över varje jämförelse. Kanske kommer dödsmasken, om den någonsin reproduceras som bild, att kunna förmedla detta övertygande intryck åt många.”

3 thoughts on “rittelmeyer

  1. Steiner verkar ha haft anledning att känna sig någorlunda förstådd av Dr Rittelmeyer.
    Citaten är närmast hjärtknipande, och det sagt utan ironi. (När hörde du ordet “hjärtknipande” uttalas utan ironi senast?)

    Pappan

  2. Jo, det var nog lite hjärtknipande — utan ironi, fast ordet hjärtknipande är svårt att använda, det är som något komiskt över själva ordet…? kanske skulle säga “rörande” i stället. Eller “gripande”.

    Förargligt var dock att jag råkade köpa en förkortad utgåva av Rittelmeyers bok. Fullkomligt obegripligt att man givit ut en förkortad utgåva fastän hela boken redan förelåg i svensk översättning. Synnerligen retsamt att läsa en förkortad upplaga av en bok som man under läsningen upptäcker är läsvärd, och troligen mer läsvärd i det fullständiga formatet…

Comments are closed.