det förbjudna föredraget

eller: en fråga om hur man förtränger det obehagliga och oangenäma i antroposofins historia. Den enklaste och kanske snillrikaste metoden är att helt sonika stryka ofördelaktiga delar i Rudolf Steiners samlade verk. Det blir då upp till läsaren att genom egna jämförelser avgöra hur nära en utgåva och en översättning stämmer med originalet, eller den version som bäst stämmer överens med originalet, nämligen den tyska Gesamtausgaben. Ibland kräver detta en hel del arbete. Andra gånger är det relativt lätt.

Ibland har ett utgivande förlag strukit ett helt föredrag. Så är exempelvis fallet med Rudolf Steiner Press utgåva av GA 349, som gavs titeln “From Limestone to Lucifer”, 1998. Dock fanns i denna utgåva tydligen en angivelse genom vilken läsaren informeras om att utgåvan bara innehåller tolv föredrag till skillnad från originalutgåvans tretton föredrag. (Se uppgifter här.)

I den svenska utgåvan av GA 349 saknas också ett föredrag. Men jag kan inte finna en enda angivelse, inte en endaste antydan, om att utgåvan avviker från originalet. Det är beklagligt att förlaget förfar på ett sådant sätt, särskilt med tanke på det innehåll som det utelämnade föredraget har. Tror förlaget inte att antroposoferna förmår hantera det? Eller misstänker förlaget att antroposofins kritiker skulle jubla alltför högt över föredraget?

GA 349 har titeln Vom Leben des Menschen und der Erde. Über das Wesen des Christentums. (Alltså ungefär: Om människans och jordens liv. Om kristendomens väsen.) Undertiteln lyder: Dreizehn Vorträge gehalten vor den Arbeitern am Goetheanumbau in Dornach vom 17. Februar bis 9. Mai 1923.  (Tretton föredrag hållna för arbetarna vid Goetheanumbygget i Dornach [datum].) Alltså, tretton föredrag anges redan i undertiteln. Den utgåvan jag har att tillgå är omredigerad 1980, Rudolf Steiner Nachlassverwaltung (boken utgiven på Rudolf Steiner Verlag), Dornach.

Den svenska utgåvan av GA 349 innehåller alltså bara tolv föredrag. Den har titeln Människans liv och jordens liv. Om kristendomens väsen. Undertitel: Tolv föredrag hållna för byggnadsarbetarna vid Goetheanum, 17 februari–9 maj 1923. Så här ser det ut det ut inne i boken, notera att GA 349 anges, likaså 1980-års upplaga som förlaga, en upplaga som innehåller tretton föredrag, inte tolv:

Då frågar man sig förstås vilket föredrag det är som saknas i den svenska utgåvan. Här är sidorna 8 och 9 avfotograferade för att illustrera vad som skett.

I GA 349 finns nämligen ännu ett föredrag mellan den 21 februari och 14 mars, nämligen det föredrag Rudolf Steiner höll den 3 mars 1923. Föredraget handlar om hudfärg och människoraser:

I den svenska utgåvan har inte föredragen numrerats, för om så hade skett, skulle hoppet från andra föredraget direkt till det fjärde ha framgått med önskvärd tydlighet. Det hade varit ärligare. I stället har man, som sagt, helt avstått från såväl numrering som andra angivelser om att ett föredrag saknas.

Jag ska här citera några utdrag ur det tredje föredraget, utdrag som förklarar varför den antroposofiska rörelsen inte är så benägen att kännas vid detta föredrag. Mycket nöje!

[D]ann kann man ja auch erst im richtigen Sinne alles Geistige verstehen, wenn man sich zuerst damit beschäftigt, wie dieses Geistige im Menschen gerade durch die Hautfarbe hindurch wirkt.” (Steiner. GA 349. Vom Leben des Menschen und der Erde. Über das Wesen des Christentums, s 52.)

“[Z]u Afrika gehört die schwarze Rasse oder die Negerrasse. Die Negerrasse gehört nicht zu Europa, und es ist natürlich nur ein Unfug, daß sie jetzt in Europa eine so große Rolle spielt.” (ibid, s 53.)

“Wenn Sie also hier einen schwarzen Körper haben, so nimmt der alles Licht, das auf ihn fällt, in sich auf, und gar nichts gibt er zurück. Daher erscheint er schwarz, weil er kein Licht spiegelt.” (ibid, s 54.)

“Diese Schwarzen in Afrika haben die Eigentümlichkeit, daß sie alles Licht und alle Wärme vom Weltenraum aufsaugen. Sie nehmen das auf. Und dieses Licht und diese Wärme im Weltenraum, die kann nicht durch den ganzen Körper durchgehen, weil ja der Mensch immer ein Mensch ist, selbst wenn er ein Schwarzer ist. … Beim Neger ist … das Hinterhirn besonders ausgebildet. … Und weil er eigentlich das Sonnige, Licht und Wärme, da an der Körperoberfläche in seiner Haut hat, geht sein ganzer Stoffwechsel so vor sich, wie wenn in seinem Innern von der Sonne selber gekocht würde. Daher kommt sein Triebleben. Im Neger wird da drinnen fortwährend richtig gekocht, und dasjenige, was dieses Feuer schürt, das ist das Hinterhirn.” (ibid, s 55.)

“Der Neger hat nicht nur dieses Kochen in seinem Organismus, sondern er hat auch noch ein furchtbar schlaues und aufmerksames Auge. Er guckt schlau und sehr aufmerksam.” (ibid, s 55.)

“Der Neger ist viel mehr auf Rennen und auf die äußere Bewegung aus, die von den Trieben beherrscht ist. Der Asiate, der Gelbe, der entwickelt mehr ein innerliches Traumleben, daher die ganze asiatische Zivilisation dieses Träumerische hat.” (ibid, s 57.)

“Die Weißen sind eigentlich diejenigen, die das Menschliche in sich entwickeln. … Daher kann der Europäer, weil ihn Seele und Geist am meisten in Anspruch nimmt, Seele und Geist am meisten verarbeiten.” (ibid, s 62.)

“Und so ist es wirklich ganz interessant: Auf der einen Seite hat man die schwarze Rasse, die am meisten irdisch ist. Wenn sie nach Westen geht, stirbt sie aus. Man hat die gelbe Rasse, die mitten zwischen Erde und Weltenall ist. Wenn sie nach Osten geht, wird sie braun, gliedert sich zu viel dem Weltenall an, stirbt aus. Die weiße Rasse ist die zukünftige, ist die am Geiste schaffende Rasse.” (ibid, s 67.)

Roger Rawlings har med vissa utdrag ur föredraget på engelska i sin essä Steiner’s Racism.