waldorflärarmötet 2009

Jag skrev om förra årets möte härom veckan. Är fortfarande lite konfunderad över den där offerhandlingen som skulle äga rum i dag (i går rättare) morse. Jag undrade vad de offrade under förra årets waldorflärarmöte, läste dokumentationen (pdf) men blev inte klokare. Men jag hittade några andra intressanta saker. Först, Jost Schieren (s 24):

Och sedan finns problemet med att det finns ett visst missförstånd. Rudolf Steiner gav många olika beskrivningar av den andliga världen. Och många antroposofer tenderar att uttrycka uppfattningen att det finns verkliga väsen, andliga väsen, utanför vårt eget medvetande, såsom elementarväsen, änglar o s v, döda själar och jag vet inte vad. Så ur antroposofin får vi känslan att det finns en andlig värld utanför vårt medvetande och genom att utveckla vårt tänkande, vår kunskap, kan vi göra en slags uppskattning av dessa väsen. När man bygger upp den tron, den attityden, missförstår vi Rudolf Steiner. Det är min övertygelse som jag nu vill uttala. Begreppet antroposofi är någonting annat. Det är inte en naiv realism gällande den andliga världen. Den är det verkliga resultatet av Kants filosofi, att Kant övervann den naiva realismen gentemot världen. Då behöver vi vara medvetna om att vi inte faller tillbaka in i en naiv realism i förhållande till den andliga världen.

På motsvarande sätt kan vi säga att det inte finns någon sanning utanför vårt eget medvetande, det finns ingen andlig värld utanför vårt eget medvetande.

(Vad beträffar det senare är jag fullt enig. För läsarens kännedom.)

…  jag [tror] inte det finns någon egentlig skillnad mellan Steiners tänkande och akademiskt tänkande på den nivån. Vi behöver erövra attityden att vi inte tror att vi ska hitta sanningen inom Rudolf Steiners verk utan bara inom vårt eget tänkande.

Vi behöver således bygga upp en viss kritisk, på bästa sätt, en kritisk syn på Steiners verk.

(Det är självklart alldeles nödvändigt.)

Bo Dahlin, ja, han med den hiskeliga Karlstadsstudien, menar (s 31):

Fråga: vad är ett riktigt offentliggörande av den andliga forskningen? Har waldorfskolorna någon roll att spela i det? Kanske måste vi ta bladet från munnen och tala om waldorfpedagogikens andliga grunder? Kanske är ”Humanisternas” kritik i detta avseende berättigad?

(Jag välkomnar insikten (om nu inte Dahlin besvarade de två sista frågorna nekande). Det är särskilt intressant att just Dahlin ställer dessa frågor; jag minns att han hört till dem som försökt förminska betydelsen av antroposofin i waldorfskolan. Men har något alls hänt i denna riktning — har något blad tagits från munnen, någon vätte talat ur skägget (och så vidare)? Årets möte om “hur det blir när man gör som man gör” ter sig inte som ett steg i rätt riktning.)

5 thoughts on “waldorflärarmötet 2009

  1. Antroposofi eller ikke antroposofi :

    En tidligere blog-post handler om antroposoffernes identitetsproblem. – Dette identitetsproblem dukker op alle steder Steinerverdenen.

    Der er ingen tvivl om, at indadtil vil Steinerfolket gerne have masser af antroposofi (for det ER jo deres tro – deres religion !). Men udadtil har de et problem, for de vil ikke fremstå som (ny)religiøse. De vil være progressive, avantgarde, akademikere og meget andet. Derfor må f.eks. Waldorfskolen ikke fremstå som noget religiøst. Derfor fortæller de ikke sandheden om baggrunden for pædagogikken, som jo er antroposofien.

    Det er ikke tilfældigt, at der laves Dahlin-rapporter. Det er bestillingsarbejde. – Det er et forsøg på missionsarbejde blandt de “uvidende masser” !

    – Frank

  2. Mitt svar till Dahlin vore: Skilj metodiken från den esoteriska begreppsapparaten. Esoterik är esoterik för att den är esoterisk, dvs kräver en FÖRFÖRSTÅELSE som inte kommer av sig själv, utan genom systematiska studier och övningar. Utan denna försörståelse kan teorin bara missförstås, både av dess förmenta anhängare och av dess förmenta motståndare.

    Pappan

  3. Pappan,

    Ja och nej. Då måste man skilja antroposofin från waldorf — och vad blir då kvar av waldorf? Så länge metodiken i waldorfskolan bygger på antroposofin spelar det inte så stor roll att de som pysslar med esoteriken anser att esoterik är esoterik och kräver förförståelse — föräldrar måste kunna välja bort denna esoterik. Och det kan de ju inte om man låtsas om att praktiken inte har med esoteriken att göra. Bättre då att människor “missförstår” och väljer bort. Det här skulle inte vara något problem om inte esoteriker drev verksamheter vars målgrupper är icke-esoteriker.

    Frank,

    Korrekt, Dahlins Waldorfskolerapporter var beställningsverk. Dessutom var de synnerligen bristfälliga (vilket märktes särskilt då man läser delrapporterna och inte bara sammanfattningen) — det är närmast tragiskt att hans utredning används som reklam för waldorfskolans förträfflighet. Citatet i inlägget ovan visar dock en attityd han inte haft förut. Jag minns en intervju där han försökte låtsas som att antroposofin inte spelade någon roll, ungefär. (Det kanske beror på vem han talar med.)

  4. Jag tror du har fel i grund och rätt i sak. Esoteriker har alltid gjort saker för den allmänna världen. Tack och lov, annars hade världsutvecklingen stagnerat för länge sen. Men de har iakttagit sin mest grundläggande plikt och TIGIT om den esoteriska bakgrunden till ditt och datt och låtit VERKET TALA FÖR SIG – det må vara arkitektur och stadsplanering, måleri, skulptur och drama, organisationsstrukturer, pedagogik, medicin eller teologi. Newton teg, t ex, om den esoteriska bakgrunden till sitt verk, så även Shakespeare, Goethe och Hegel (för att nämna några vars esoteriska engagemang ändå blivit allmänt bekant). Steiner hade på gott och ont fått för sig att hans uppgift var att offentliggöra det esoteriska perspektivet. Därav trasslet och kanske även framgången.

  5. Jag tror att det finns en viktig skillnad här. Det är en sak att låta verket tala för sig själv, det är ibland nödvändigt. (Det finns faktiskt en parallell, kanske lite långsökt eftersom det inte handlar om esoterisk kunskap i den meningen, men ändå, inom konventionell medicin: det är inte alltid man vet varför och hur ett preparat funkar, men man vet att det funkar och inte har för många bieffekter. Verket talar så att säga för sig självt.)

    Men i pedagogiken så är det ju just det att “verket” i fråga är andra människors barn. Att då anpassa utbildningen till exempelvis Steiners esoteriska “kunskap” om människan är ju något föräldrar kan motsätta sig, men det förutsätter ju att de känner till en större del av bilden än de normalt gör om de inte själva är antroposofer.

Comments are closed.