waldorflärarutbildningen (ii)

i mitt föregående blogginlägg missade jag ett remissyttrande; nämligen det som avgavs av Waldorflärarhögskolan (daterat 2009-03-12) genom Caroline Bratt och Amelie Wallmark. Bratt/Wallmark åberopar Lissabonfördraget:

Med rätten att välja alternativ pedagogik i skolan följer att det måste vara möjligt att utbilda lärare som ska arbeta i dessa skolor.

Är de antroposofiska inslagen, som är det specifika för waldorfskolan, över huvud taget att betrakta som ‘pedagogiska’? Inte heller följer det, som Bratt/Wallmark hävdar, av föräldrars rätt att välja pedagogik någon skyldighet för staten att tillgodose att en viss vuxenutbildning finns tillgänglig. Även om vi godtar att antroposofin tillhandahåller en adekvat och godkänd pedagogisk inriktning — utöver en andlig världsåskådning — följer ingen skyldighet att bereda möjlighet för utbildning av lärare för dessa skolor. Ett sådant påstående är barockt: i de flesta EU-länder finansieras inte ens waldorfskolorna av staten, än mindre lärarutbildningarna; detta inkräktar inte det minsta på föräldrars rätt att välja alternativ ‘pedagogik’, de blir bara tvungna att betala för den ur egen ficka.

En studie gjord vid Karlstads Universitet (Dahlin, Nobel & Liljeroth, 2006) visar att elever som lämnar waldorfskolan klarar sig väl vid jämförelse med elever från kommunal grundskola.

Berördes tidigare. Studien är bristfällig, den är ett beställningsjobb från den antroposofiska rörelsen, och den har inte blivit utsatt för fristående granskning. Därefter kastar Bratt/Wallmark om bevisbördan; det är andra som ska producera studier som visar att waldorfpedagogiken inte fungerar:

Nya regleringar som försvårar eller förhindrar för en utbildningsform att behålla och utvecklas enligt sin särart måste bygga på en välgjord studie som visar att skolformen är undermålig i förhållande till de nationella mål som gäller generellt i Sverige. Någon sådan finns inte.

Hur vore det om waldorfanhängarna såg till att en välgjord studie av waldorfpedagogiken genomfördes? Utan att skygga för obehagliga resultat (notera att den antroposofiska stiftelse som finansierade och styrde Dahlin-studien gavs mandat att godkänna alternativt underkänna den slutliga utformningen och presentationen) — till exempel sådana som indikerar att där finns undermåliga element i waldorfpedagogiken. Det vore väl ändå det intellektuellt hederliga: att waldorfföreträdarna själva i en ordentligt genomförd studie analyserade pedagogiken (och drog slutsatser om dess fördelar och nackdelar). I stället försöker man visst lägga över bördan på andra, trots att man själva inte kan presentera någon välgjord studie alls.

Det finns också ett konkret samarbete kring forskning mellan de nordiska länderna (Nordic Research Network in Steiner Education, NORENSE). Inom ramen för detta finns det bland annat ett tvåårigt internationellt masterprogram i waldorfpedagogik, en nyligen etablerad vetenskaplig tidsskrift vars redaktion består av etablerade pedagogiska forskare från Norden, Tyskland, USA och Australien …

Kontaktperson för NORENSE är Bo Dahlin, nämnd ovan. Nu kunde man kanske inbilla sig att NORENSE upprätthöll skenet av grundläggande anständighet; den villvarelsen berövas man dock så snart man ser att forskningsprojektets hemsida hänvisar besökare på jakt efter mer information till en av Sune Nordwalls waldorffanatiska hemsidor. Namnet på den nyetablerade vetenskapliga tidskriften är okänt för mig (referens saknas i remissyttrandet); detsamma gäller namnen på de ‘etablerade pedagogiska forskar[na]’. Mastersutbildningar — farsartat. Grundutbildningen till waldorflärare utkickad från SU. I Sverige finns över huvud taget ingen akademisk utbildning i waldorfpedagogik. De mastersutbildningar som kommit till stånd sker i samarbete med Uni of Plymouth, bland annat. Obegripligt hur. Men Uni of Plymouth har gjort sig känt för märkliga samarbeten på olika områden; alternativmedicin, till exempel. De har också haft waldorfutbildningar, numer nedstängda. Kurslitteraturen, som offentliggjorts genom bloggen Liberal Conspiracy (kurslitteratur: pdf), är av sådan art att dess förekomst på en universitetsutbildning är anmärkningsvärd.

Man kommer inom en överskådlig framtid också att söka om rätt att utfärda doktorsexamen. En anledning till att detta är möjligt är att universitet och högskolor i Norge och Finland har utvecklat ett intresse för waldorfpedagogik.

Hur långt bort ligger en överskådlig framtid? Och denna doktorsgrad kommer att ges i Norge eller Finland? Inte i Sverige (av förklarliga skäl, ty här har man inte en enda fot inne på något universitet…).

Utredningen föreslår en ökad kunskap om barns utveckling och omsorgsfrågorna i förskolan. Vi är positiva till detta men menar att dessa kurser behöver läsas med waldorfpedagogiskt perspektiv för att belysa den helhetssyn och särart som waldorfpedagogiken utgör. Waldorfförskolepedagogikens särart bygger på en fördjupad kunskap om barnets utveckling enligt ett waldorfpedagogiskt perspektiv. … Vår slutsats är att det waldorfförskolepedagogiska perspektivet behöver genomsyra merparten av de olika delkurserna …

Fördjupad kunskap om barnets utveckling — enligt antroposofin. Det är det waldorfpedagogiska perspektivet, dess helhetssyn och särart är antroposofin.

Vi delar inte utredningens uppfattning att det är omöjligt att förena ämneskunskap och kunskap om de olika åldrarna i en lärarroll (avsnitt 3.3, s 226). Vi hävdar tvärtom att det är både möjligt och nödvändigt. Denna skillnad i uppfattning är uttryck för en väsentlig del av waldorfskolans särart. Detta framhålls också i en stor forskningsstudie som gjorts på uppdrag av den engelska regeringen (Department of Education and Skills, Research Report, 2005).

Se mitt tidigare blogginlägg där den engelska utredningen nämndes. Woods-studien som genomfördes av bland annat en reiki-helare för att bereda vägen för den första statsfinansierade waldorfskolan i Storbritannien.

Sverige har ett utarbetat kontrollsystem för att se om skolelever uppnår nödvändiga kunskaper i vissa ämnen. Dessa kontroller omfattar naturligtvis även waldorfskolor och de har visat att elever vid waldorfskolor i hög grad uppnår de nationella målen.

Det är snarare något waldorfskolor ofta kritiseras för: att det är svårt att veta om eleverna faktiskt når de nationella målen. Jag har redan kommenterat detta problem, som förvärras när waldorfskolor medges undantag från krav på deltagande i nationella prov (undantag waldorforganisationer och waldorfskolor ivrigt propagerar för).

Vidare berörs möjligheten för enskilda så kallade utbildningssamordnare, som exempelvis Waldorflärarhögskolan, att få examensrätt. Det hävdas att WLH uppfyller sex av de sju kriterierna som uppställts för utbildningssamordnare; därtill att WLH på grund av waldorfpedagogisk tradition inte kunnat bygga upp forskningsbiten, men att man ändå anser sig ha ‘den kompetens som behövs för att utbilda waldorflärare’ och bara behöver tillfälliga undantag tills dess att kriterierna uppfylls och examensrätt kan sökas.

Återkommer gör den omvända bevisbördan, som jag noterade i en annan remissinstans yttrande i mitt förra inlägg.

Att införa nya regler och krav som försvårar eller förhindrar för en skol- och utbildningsform att behålla sin särart måste bygga på ett välgjort grundarbete som visar att skolformen är undermålig.

Det är väl den som påstår, att waldorfpedagogiken är en bra pedagogik, som har att visa att så är fallet!

Detta är ett rimligt krav utifrån ett demokratiskt och vetenskapligt förhållningssätt.

Att ställa krav på utbildningen av lärare är inte ett hot mot demokratin. Och uppenbarligen har inte WLHs representanter en susning om vad ett vetenskapligt förhållningssätt är.

En allmän rättsstatlig princip är förutsägbarhet så att aktörer har rimliga möjligheter att inrätta sig efter nya förhållanden.

Just precis. Och därför kungörs nya lagar och regler på lämpligt sätt. Det är, vad jag förstår, angivet när den nya regleringen av lärarutbildningen ska börja gälla, om förslaget antas av riksdagen, samt vilka regler som gäller i övergångsskedet. Det är förutsägbarhet. Förutsägbarhetsprincipen är däremot inte en princip som ger rätten att motsätta sig all förändring eller att kräva att allt blir vid vad som varit eftersom omställningen är obekväm för vissa. Och vad jag verkligen inte förstår är att WLH så gladeligen låter barnen komma i kläm; hellre att WLH får fortsätta utbilda dåliga lärare enligt tradition, än att WLH inrättar sig efter de högre krav som äntligen ställs.

Vi ställer oss bakom förslaget på att alla lärare i Sverige ska ha högskoleexamen. Men detta innebär samtidigt att det då måste finnas en högskoleutbildning för waldorflärare …

Här uppstår ju det delikata dilemmat: waldorflärarutbildningen, som har sin bas i antroposofin, kan inte bedrivas på högskolenivå. Det har redan visats. Vad Bratt/Wallmark fantiserar om är uppbyggt på förutsättningar som är inbördes oförenliga. Antingen måste den akademiska standarden anpassas till waldorf/antroposofi, eller så måste waldorf anpassa sig till de krav som gäller för högskoleutbildningar och förlorar då sin antroposofiska ‘särart’.

Det måste utformas en sammanhållen waldorflärarutbildning. För att en sådan utbildning ska kunna formas måste, som det ser ut idag, Waldorflärarhögskolan på ett avgörande sätt vara delaktig i utformande och genomförande. I en framtid kanske någon annan högskola har upparbetat egen kompetens inom waldorfpedagogik, men idag är inte detta fallet.

Det är väl då upp till WLH att själv utforma den utbildningen. Det är ju bara larvigt att tro att en statlig högskola ska börja bygga upp kompetens inom detta område. Under sammanfattningen av synpunkterna, framhåller WLH att en sådan sammanhållen waldorflärarutbildning krävs och att WLH måste ha avgörande inflytande på hur den utformas. Det sägs att

Utbildningarna kan ske i samarbete med en annan svensk högskola. Det bör i så fall vara uttalat att WLH ska ha ett reellt inflytande över samarbetet och delaktighet i utbildningens genomförande.

Vilken högskola då? SU dumpade waldorflärarutbildningen — och hade goda skäl till detta! Menar WLH att regeringen ska se till att en högskola tar sig an waldorfutbildningen, och därefter tvingas abdikera från det ansvar högskolan har för den akademiska kvaliteten hos utbildningar som ges i dess regi?

De ovannämnda utbildningarna ska vara statligt finansierade liksom waldorfförskolorna och waldorfskolorna redan är det.

Varför det? Staten ska naturligtvis bara finansiera utbildning som håller en viss kvalitetsnivå. Den ska till exempel inte finansiera homeopati-utbildningar. Om den bör eller inte bör finansiera waldorfutbildningar är mer tveksamt. Somliga inslag i waldorflärarutbildningarna är definitivt av sådan art att statsfinansiering verkar särskilt olämplig. Att staten skulle finansiera eurytmi är till exempel fullkomligt vansinne.

En pedagogisk mångfald i Sverige är inte bara en legal självklarhet.

En legal självklarhet? Varifrån får de allt?

En pedagogisk mångfald är också ett viktigt bidrag till det pedagogiska samtalet och den pedagogiska utvecklingen. Vi menar att den svenska skolan och det svenska utbildningsväsendet inte har råd att minska på denna mångfald och därmed begränsa ett livaktigt pedagogiskt samtal som är av stor betydelse för en hållbar lärarutbildning.

Och vilka bidrag ger waldorfpedagogiken egentligen till det pedagogiska samtalet och den pedagogiska utvecklingen? Vilka är bidragen till en hållbar lärarutbildning? Att ha blivit utkastad från SU på grund av undermålig utbildningskvalitet är knappast en merit. Men det bidrog kanske till livaktigheten, och till att problemen med waldorflärarnas utbildning uppmärksammades.

8 thoughts on “waldorflärarutbildningen (ii)

  1. Yes, he’s associated with the Norwegian programs. And with waldorf teacher training in Sweden. And with the ‘research’ collaborations that have been started. Also a UK organisation I forgot the name of.

    [Sorry, after writing it, I realized I suddenly changed language half through the comment…]

    Ditt citat om oavhängigheten är lite roligt mot bakgrund av att de på en annan plats på hemsidan skriver så här:

    ‘Antroposofien har en selvfølgelig og sentral plass i Steinerhøyskolens lærer- og førskolelærerutdanninger. Undervisningen i antroposofi og steinerpedagogisk teori er konsentrert om de deler av antroposofien som er steinerpedagogisk relevante. Viktige begreper i steinerskolenes og –barnehagenes læreplaner er hentet fra antroposofien, og kunnskaper om disse begrepene tilhører derfor en steinerpedagogs profesjonelle kompetanse.’

    http://www.rshoyskolen.no/antroposofi-i-utdanningene/

  2. (Zooey: “UK org I forgot the name of”)

    Do you mean this?
    http://aliciah.posterous.com/?tag=universityofplymouth

    (Bo Dahlin extern examinator:)
    http://www.steinerhogskolan.se/fileadmin/filemount/masters/MA-lowres.pdf
    http://steinerhogskolan.se/masters/integrated-masters-programme/
    and:
    http://www.plymouth.ac.uk/pages/view.asp?page=27997
    http://www.plymouth.ac.uk/researchcover/rcp.asp?pagetype=G&page=322
    (where Waldorf Research Educators Network (WREN) is mentioned… I checked the HTML-code for WREN – the code written by the webmaster of waldorf.net , Waldorfpäd in Berlin-Branderburg)

    In the ongoing process of the new Swedish School Law, the anthro/steiner/waldorf establishment keeps shouting “exceptions for waldorf!”; the ‘independent’ research being used in the argumentation. Good thing to keep track on this ‘independent’ research, which may be used in the possibly comming argumentation about tax-payer financing of the Waldorf Schools in the UK.

  3. No, I just remembered it: Crossfields. I think it is crossfields.org.

    Uni of Plymouth is involved in very strange things, though. The anthro master’s degrees for example.

    From the Waldorf Federation minutes — I don’t remember which one, which date, but am currently reading the documents again — it seems they have been in negotiations with Södertörns Högskola over a collaboration between Södertörn and Rudolf Steiner college/ waldorf teacher college. I’m unaware of the success they may have had so far.

    There is criticism of Dahlin’s studies in English at steinerkritikk.no. I think I have written about who financed it and for which reasons. Also in English. But, darn it, my memory fails me.

  4. Yes, that’s the one, I was involved in the translation to English. It’s a problem that the Dahlin-report is often referred to in English by anthroposophists, but only the English summary of the end report. The individual reports are only available in Swedish, as is the end report. Thus people can’t really evaluate what the ‘conclusions’ are worth. (Not much, I’d say.) The best criticism in English is still that document over at steinerkritikk.no. Unfortunately, it doesn’t contain any info on how the report was financed and who had decisive influence over it and even over the final presentation.

Comments are closed.