‘steiner är svår’

Ljungquist om ‘Problemen i den antroposofiska rörelsen härom dagen’:

Vad som däremot lär bekymra är de ökade svårigheter nytillkomna läsare upplever i umgänget med Rudolf Steiners texter. De svårlästa volymer som en ung generation på 70-talet betraktade som en utmaning – ja som närmast ett krav för att gå vidare – blir idag nästan till ett oöverstigligt hinder för nytillkomna. New Age-litteraturens lättlästa budskap har skapat en standard för esoterisk litteratur som i praktiken marginaliserat Steiners skrifter. Och den omfattande antroposofiska sekundärlitteraturen har ofta tagit över Steiners komplicerade språkbruk eftersom den i huvudsak vänder sig inåt rörelsen – åtminstone i Sverige.

Men trots att detta fenomen existerat länge tar ingen på sig ansvar för frågan.

Två frågor inställer sig:

Varför skulle man vilja vända sig mot den publik som söker det lättlästa? Det finns ju, som bekant, massor av sådan litteratur. Och den är ju i allmänhet alldeles bedrövligt tråkig och brister komplett i charm.

Varför inbillar man sig att nytillkomna läsare inte är kapabla att läsa Steiners texter? Utgår man ifrån att människor i dag är mindre avancerade än förr — att de bara är ute efter det som ger minsta möjliga motstånd?

Jag tror att det handlar mer om den där självgodheten igen. För är verkligen antroposofin så oerhört avancerad att inte vem som helst som la lite energi på den skulle kunna begripa vad den går ut på? (Och då menar jag inte att uppleva de Högre Världarna, eller så, utan om en rent teoretisk förståelse av Steiners läror.) Mängder av människor ägnar sig åt att förstå och beskriva teorier, tankesystem och sammanhang som vida överträffar antroposofins i komplexitet. Men antroposofin har inte så höga tankar om icke-antroposofers förmåga att förstå komplicerade resonemang. Och framför allt inte till materialisternas förmåga att ta till sig — och återigen inte som upplevelse, utan på ett ‘materialistiskt’ plan — andliga resonemang. (Men den reflektionen är kanske inte relevant här: materialisten lär inte finna mer nöje i den populära New Age-litteraturen än i Steiner. Kanske är det omvända sant.)

Ljungquist skriver vidare i samma inlägg om antroposofins identitetslöshet och om antroposofer som inte själva förstår antroposofin (inte ens de förstår den? en beklämmande tanke, men förklarar kanske varför de tror att ingen annan heller kan förstå (tidigare inlägg)).

Jostein svarar i en kommentar:

Din formulering att antroposofin saknar identitet, finner jag oriktig. Antroposofin så som den skisserats av Steiner, har klara medel och mål. … Uppgiften borde alltså ligga i, att ständigt formulera antropsosofin om ut ifrån egna förutsättningar, vilket Steiner uppmanade til oförtrutligen.

Men han pekar också på omfattande problem, där nytänkande (eller att tänka annat)

ständigt [stötte] på olika hinder som missbehag, avundsjuka och hån. Sådana känslor döljs mestadels utåt, men så länge de florerar inåt, upplever varje ny sökare denna obalans inom rörelsen själv. Läs t ex Jens Björneboedebatten i Norge. Kritiker som Tore Rem iakttar denna brist på öppenhet och fördomsfrihet hos de antroposofer han diskuterat med. Jag kann bara understryka detta fenomen.

En sidonotering: se andra kommentarer till fenomenet i fråga, exempelvis Fulsås i Morgenbladet (dec 18, 2009):

Eg trur dei fleste som ikkje har hatt spesielt god kjennskap til antroposofi og antroposofar, og som trudde dette var fenomen som bare levde som sekulariserte relikt i steinerskulane, er blitt sjokkerte over kampanjen mot Bjørneboe-biografien. Kaj Skagen sette tonen i Dag og Tid-meldinga: Ingen som ikkje er med oss, skal fortelje kven vi er: Her gjeld ikkje lovene for vanleg argumentasjon, dokumentasjon og meiningsutveksling, her gjeld lovene for identitetspolitikk og religionskrig.

Berg Eriksen skriver i Morgenbladet i en ypperlig uppräkning av de inlägg som debatten givit (dec 11, 2009):

Så smeller Kaj Skagen til i Dag og Tid 18/9. Han leser biografien som et tvers igjennom perfid og ondsinnet angrep på Jens Bjørneboe. Innlegget er flott skrevet, men overdriver sterkt uoverensstemmelsene med Rem, og gir inntrykk av at dette var forskning Skagen kunne greie seg foruten. Skagen tar ikke hensyn til den nye viten som Rem har skaffet til veie. Han oppfatter Rems forsiktige og lett ironiske penn som et mobberedskap. Skagen ser underfundige fordømmelser av den biograferte der hvor ingen andre kunne finne det i selve bokteksten. […]

Derimot har nok Rem rett i sin fornemmelse av å støte mot et «fortolkningsmonopol». Antroposofien har betraktet både Bjørneboe, Larsen og Steiner med en viss eiermine.

(Det finns en mängd intressanta artiklar och debattinlägg att läsa i Morgenbladet och artikeln här ovan ger också, som sagt, vidare referenser till de olika inlägg som gjorts.)

Johannes Ljungquist skriver (se kommentar nr 2)

Men visst är det skrutt att vi fortfarande snart ett sekel senare inte har givit antroposofin ett rättvisande ansikte! Det finns ingen vilja – och det är inte bara något man kan anklaga ledningen för. Antroposofer bryr sig inte. Jag har inte hört någon annan som tycker som jag i detta. Jag fattar ingenting.

Inte jag heller. Men sedan kan man ju fråga sig: ger inte Pappan och/eller Sune N antroposofin ett rättvisande ansikte? Eller de norska antroposofer som angrep Tore Rem? Man kan ju anta att de faktiskt gör det — och hur ska vi i så fall förstå det? Är antroposofins ansikte rättvisande endast då dess drag är så utsuddade och menlösa att ingen kan skönja några egenheter och ingen heller kan reta upp sig på det och vilja ge det en käftsmäll?

3 thoughts on “‘steiner är svår’

  1. “Varför inbillar man sig att nytillkomna läsare inte är kapabla att läsa Steiners texter? Utgår man ifrån att människor i dag är mindre avancerade än förr — att de bara är ute efter det som ger minsta möjliga motstånd?”

    Iakttagelsen jag beskrivit kommer från människor som vet vad de talar om och som skulle önska att det var annorlunda. Att en sådan erfarenhet kallas för inbillning är därför märkligt. Zooey antyder att hennes spekulationer väger tyngre. Vad tror ni?

  2. Nä, i sådana fall hade jag inte skrivit frågetecken efter spekulationerna. Hur som helst — jag tror (utan frågetecken) att människor som i och för sig vore kapabla att ta sig an Steiner helt enkelt väljer att läsa något annat. Alltså, jag tror inte att Steiner “förlorar” racet om “kunderna” mot dussin-litteraturen i New Age-hyllan. På ett sätt tror jag att det till och med kan vara tvärtom: att människor som skulle roas — om än ej övertygas! — av Steiner inte upptäcker honom därför att New Age-krimskramset skymmer sikten. Det vore på så sätt tragiskt om antroposofin drogs åt det förenklade. Eller, för resten, det gör den ofta redan, och resultatet blir bara tramsigt. Men visst — det kan vara så att det går att attrahera fler människor genom att köra på som… vad de nu heter, alla de där moderna bästsäljarna i genren. Å andra sidan finns ju risken att gränsen helt utplånas mellan antroposofi och run-of-the-mill trams. Steiner är inte svår — om inte antroposofins utgångspunkt är att “kunderna” återfinns bland människor som aldrig läser böcker och vars ingång till — och enda intresse i — “andlighet” är obskyra TV-program om vandrande vålnader (vad heter nu programmet? hemsökta hus? med döda som går igen…) eller veckotidningarnas horoskop.

Comments are closed.