den andliga överklassen

Varför bryr sig de flesta människor inte om antroposofin? Det beror på att de antingen är för ointelligenta eller för obildade för att förstå Steiners texter:

Att antroposofin inte är nämnvärt utbredd och känd som filosofi, beror till stor del på att Steiners skrifter är fullständigt oförståbara för det stora flertalet.

Vad menar egentligen antroposoferna med så komplett arroganta uttalanden? Inte bara är Steiner ‘svår’ — hans skrifter är, för det stora flertalet, fullständigt oförståbara. Som jag skrev här om dagen, ägnar sig icke-antroposofer ‘åt att förstå och beskriva teorier, tankesystem och sammanhang som vida överträffar antroposofins i komplexitet. Men antroposofin har inte så höga tankar om icke-antroposofers förmåga att förstå komplicerade resonemang.’ Jag kan inte påstå att jag har ägnat mig åt så komplicerade saker — inte alls särskilt komplicerade faktiskt — men jag vet en sak: att jag har bemästrat tankestoff som definitivt är mer svårtillgängligt och svårförståeligt än antroposofin och Steiner. Därför, när jag läser vad somliga antroposofer skriver, får jag ett intryck: att de är självupptagna och förment överlägsna pösmagar som övervärderar sin egen förmåga. Och det är lite synd, tycker jag.

Men sedan börjar det blir riktigt intressant.

Att gå en kunskapsväg är något helt annat än att ha en tro. Den troende söker sig till kyrkan för att få tröst. Går man en kunskapsväg söker man sig till ex.vis meditation, yoga eller antroposofi för att kanske få svaren på de stora frågorna. De människor som intresserar sig för översinnlig kunskap nöjer sig inte med tron. Tro håller miljoner människor fångna i villfarelser, slaveri, och allmän tankesmörja.

I tidigare inlägg har jag noterat att antroposofer har två till synes oförenliga föreställningar om materialismen: att materialismens ursprung är rädslan att stå utan definitiva (‘bevisade’) och absoluta svar (därför måste materialismen till och med förneka frågan) — och att materialismen samtidigt kan klandras för att den inte erbjuder svar! Och läser man citatet ovan, kan man inte annat än sluta sig till att den andliges pretention är att ha svar som är bortom tron! Det är väl att göra anspråk på att ha eller kunna uppnå vetskap inom områden där tron är det enda som egentligen kan erbjudas. Visst håller tron människor fångna i villfarelser och slaveri. Till och med i tankesmörja. Men när ateister påpekar detta, får vi ofta höra att vi brister i respekt för de andliga. Hur kommer det sig att en antroposofisk skribent kan uttrycka detta (till synes) utan att mötas av invändningar? Sedan kan jag inte låta bli att undra hur den antroposofiske skribenten definerar ‘tankesmörja’. Jag skulle antagligen inte förstå förklaringen, eftersom jag tillhör — förmodar jag — det stora flertalet som inte kan förväntas förstå det ‘fullständigt oförståbara’.

Var och en är ensam i sin bräckliga farkost och ska nu styra till en fjärran hamn där inte blott döden väntar utan en ny födelse i en fördold värld.

Hjärtknipande, men samtidigt banalt. Glöm inte livvästarna och första-hjälpen-kit (inklusive arnika-salva).

Antroposofin är inte en frälsningslära, det finns säkert sju andra vägar att välja på.
Frälsning är för övrigt en osäker väg att beträda. I frälsningen lurar dårskap och fanatism.

Sju andra vägar till vad — frälsning? Kan det inte handla om frälsning, än fast det finns sju vägar att gå? Det finns alltså minst åtta vägar, varav en är antroposofin; vilka är då de andra? Vad observationen om dårskap och fanatism anbelangar, kan jag inte annat än instämma.

Antroposofin är ingen basal nödvändighet för att ta sig fram genom livet på jorden. Det är inte heller ett tänkandets njutningsmedel för en privilegierad andlig överklass, som  förkastar det mesta som det oinvigda folket gör och tänker.

Men, hör upp nu! Vem var det som just skrev att antroposofin är outbredd och okänd därför ‘att Steiners skrifter är fullständigt oförståbara för det stora flertalet’? Det låter precis som ett ‘tänkandets njutningsmedel’ för ett fåtal tillhörande en ‘privilegierad [sic] andlig överklass’. (Att antroposofer frekvent förkastar det som den stora massan, det ‘oinvigda folket’, ägnar sig åt är knappast något som ens måste påpekas.)

Antroposofisk filosofi är något man möter, tar till sig och lever med i frihet under kanske ett helt liv.

Det gäller också en älskad hund. Det gäller tjusningen i ett författarskap. Det gäller konsten, vetenskapen, och vilken annan passion som helst. Det gäller säkert också, till antroposofin alternativa, andliga läror och för religiösa ‘tankesmörjor’ för den delen. Nåja, åtminstone de som kan levas i frihet.

2 thoughts on “den andliga överklassen

  1. Skönt att någon tycker synd om oss som lever i den tråkiga och fattiga verkligheten, när man kan få ett så rikt liv från en massa vanföreställningar… Om man bara vore smart nog…

  2. Jag tror att för människor som lever i den tråkiga och fattiga verkligheten är skillnaden mellan vanföreställningar och tankesmörja fullständigt oförståbar. Men misströsta inte! Hjärnskador kan tydligen hjälpa på vägen mot högre andligt medvetande, enl nya forskningsrön.

Comments are closed.