jordbruk i universums totalitet

Ett biodynamisk jordbruk är ekologiskt, men har också en ytterligare ‘dimension,’ vars egenskaper är aningen mer svårgripbara. Upphovsmannen till det biodynamiska jordbruket, antroposofins grundare Rudolf Steiner, höll sommaren 1924 på ett godset Koberwitz (se bilden — fler bilder finns hos Goetheanums lantbrukssektion) i Breslau — då Tyskland, nu Polen — en föredragsserie om det antroposofiska jordbruket. Steiners idéer för lantbruket syftar till ett ‘helhetstänkande’ med, så att säga, kosmiska perspektiv; hans utgångspunkt är (naturligtvis) antroposofin, den av honom utvecklade livsåskådning, vars pretention är att förandliga så gott som varje mänsklig verksamhetsform. Jordbruksfilosofin ska växa fram ur Antroposofias egna jord, framhåller han i det första föredraget i serien. Under frågestunderna (återfinns i anslutning till föredragen) besvarar han frågor som exempelvis den om endast antroposofer kan odla biodynamiskt. Riktigt biodynamiskt. För det handlar ju om hur odlarens, så att säga, andliga egenskaper påverkar jordbruksdriften — det handlar om ett speciellt samspel mellan människa och natur… och mellan ande och materia.

Vid läsning av Steiners föredragsserie är det inte svårt att förstå att han varnade (i åttonde föredraget) sina åhörare för vad som skulle hända om de basunerade ut kunskaperna; andra jordbrukare skulle utropa: ‘Vad synd att han plötsligt har blivit galen!’ sa Steiner. Och för en gångs skulle hade säkert helt rätt. Ett par minuter tidigare hade han talat om potatisens och tomatens jag-krafter. (Och potatisen är inte ofarlig att konsumera heller: ‘Även potatisen har mycket självständiga verkningar i detta avseende: den passerar rakt igenom matsmältningssystemet, tränger sig ända fram till hjärnan och gör hjärnan självständig …’)

Kanske är det av rädsla för att bli kallade ‘galningar’ som antroposoferna ännu i dag är så motvilliga till att tala om sina verksamheter. I dag finns i Sverige ett antal företag som producerar eller säljer biodynamiska varor, främst av dem Saltå Kvarn i Järna, vars ägare är ett antal antroposofiska stiftelser, bland dem Vidarstiftelsen. Biodynamiska produkter märks vanligtvis med Demeter-märket, men Saltå Kvarns mjöl, exempelvis, köps också av andra företag vars slutprodukter inte är biodynamiska. Alltså är inte frågan så enkel som att det går att undvika Saltå Kvarn om man inte vill stödja den antroposofiska sfären. Bland de biodynamiska verksamheter som brukar charma både insatta och utomstående betraktare, märks särskilt Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm.

När människorna ser på en rödbeta, så ser de en rödbeta, med en rödbetas alla yttre egenskaper, sa Steiner; de förstår däremot inte, vad en rödbeta verkligen är. Målsättningen i det biodynamiska jordbruket är att motverka tendensen att betrakta grönsakerna och jorden och atmosfären som vore de endast i besittning av de yttre, materiella egenskaper som snabbt igenkänns. Den svenska biodynamiska föreningen påpekar att Steiners Lantbrukskurs är den främsta utgångspunkten; men det finns förstås också ett antal sekundärkällor, till exempel den Såkalender som föreningen utger, i vilken man kan finna aktuella uppgifter om hur himlakropparnas banor och konstellationer antas påverka växter och annat på gården. Att planera jordbruket efter månen är naturligtvis fullkomligt irrationellt, men det är kanske som de säger att ‘såkalendern ger också struktur åt det löpande arbetet – man vet när det passar bäst att ägna sig år rotsakerna och när det är lämpligare att luckra bönorna’, vilket, om inte annat, kan vara praktiskt för den som har svårt att bestämma sig. Men det biodynamiska lantbrukets mening är inte ytterst att ordna med praktiska angelägenheter, utan att tillgodose det nödvändiga förandligandet av livsmedelsproduktionen och jordanvändningen. Ett behov som Steiner menade fanns där, i den förhärdat materialistiska tidsepok han tyckte sig befinna sig i.

Varför talar då inte de biodynamiska matproducenterna — eller för den delen de antroposofiska producenterna av hudvårdsprodukter (Weleda, Dr Hauschka) — nämnvärt om den grund de står på? Det är som om de helst av allt ville bli av med den där Steiner. Som om antroposofin vore pinsam. Människor ska handla, men inte fråga. En diskussion på Twitter de senaste dagarna föranledde Peter Dahlgren att skriva en bloggpost om transparens — ett sådant där modeord i somliga marknadsföringskretsar — och etik i marknadsföringen. Jag ska egentligen inte säga så mycket om det; det vill säga om marknadsförarens transparens och dennes etiska förhållningssätt.

Däremot ska jag säga några saker om antroposofiska företag och transparens. Saltå Kvarn må framhållas som ett exempel på ett transparent företag. Senast i söndagens DN använde Brit Stakston — som Peter Dahlgrens post handlade om — Saltå Kvarn som en förebild vad relationen mellan företag och kunder beträffar. Det kan förstås ses som ett sätt att ge en pr-kund utrymme i dagspressen. Och det funkar ju. (Det är inte första gången.)

Problemet är att antroposofin är inte transparent. Att antroposofiska ägarintressen styr Saltå Kvarn är bortom allt tvivel. Men pr-konsulter till trots, kommer det kring detta faktum aldrig att kunna råda någon transparens. Om man tror att det är möjligt, har man inte förstått hur antroposofin fungerar. Antroposofiska företag kan naturligtvis göra sina val — de kan välja vad de vill tala om och inte. Men det går inte att undvika — aktivt undandra sig — dessa fundamentala frågeställningar och samtidigt framställa sig som ett föregångsexempel i öppenhet. Ja, visst, Saltå Kvarn är öppnare än många andra antroposofiska företag och organisationer. De finns på Twitter och Facebook och på sin egen blogg. Frågan är om det i sig är ett tecken på öppenhet. Eller om det är ett spel för gallerierna. (Eller, mest sannolikt, något däremellan.)

För den som vill veta mer om de antroposofiska inslagen — inom lantbrukspraktiken eller i fråga om ägarintressen, för att nämna två exempel som jag själv intresserat mig för — kan inte hoppas på transparensen. Jag har fått svaret, och sett andra få svaret: ‘Köp inte våra varor om du inte gillar dem/oss’ och liknande. Så kan man naturligtvis säga, i alla fall om man tycker att frågvisa kunder, eller sådana kunder som har kunskap om biodynamiken, är onödiga kunder. Jag har, om jag inte minns fel, fått det beskedet inte bara från Saltå utan även från pr-konsulten som förespråkar den så vackert uppkallade ‘konversationsmarknadsföringen’. (Och nej, jag hade inte tjatat. Jag har ställt ganska enkla frågor. Fast mest har jag nog sett andra ställa enkla frågor med samma resultat. Det är bara det att somliga frågor är omöjliga att få svar på — även om svaren egentligen är enkla och otvetydiga.)

Jag är kluven själv. Jag gillar Saltå Kvarn på något djäkla galet vis. Liksom jag gillar Weleda. Steiners jordbrukskurs hör till mina favoriter. Den är underbart rolig. Han kan säga fullständigt uppenbara saker som att kossan mår bäst av att få leva ‘fritt’ utomhus, i naturen… och motivera det med kossans kosmiska kontakter. Men när jag blir påmind om allt det obehagliga den antroposofiska rörelsen för med sig, tänker jag att så är det ju också. Och jag tänker att det är rätt, egentligen är det rätt, att avstå från att handla produkter man inte till fullo stöder. Egentligen vet jag att jag borde hålla med dem som säger så, att jag borde göra likadant. Jag känner ju sannerligen till baksidorna. Jag vet ju bättre än att hoppas att antroposofiska företag ska börja tillämpa ‘transparens’ på riktigt. Egentligen skulle detta med transparensen spela mindre roll om inte marknadsföringen såsom just ‘transparent’ gav ett sådant intryck av att vara — mer eller mindre medvetet — verklighetsfrämmande.

Om Saltå, för att använda dem som exempel (det finns åtskilliga andra, men färre som marknadsförs av ‘transparens’-förespråkare), verkligen ville framstå som ett transparent företag, vad kunde man då önska? Till exempel större öppenhet kring ägarintressena och ägarstiftelsernas ändamål och deras anledning till att vara involverade i Saltå Kvarn. Eftersom ägarstiftelserna har främjandet av antroposofiska ändamål som huvudsyfte, får man ändå anta att de har ett intresse av att också investera i verksamheter som motsvarar deras övergripande syften och idéer. Antroposofin och biodynamiken kan aldrig betraktas som egal för dessa stiftelser. Något sådant vore orimligt, för att inte säga rent mystiskt.

En annan sorts fråga, där en större öppenhet vore av godo, handlar om tillämpningen av antroposofiska metoder i lantbruket och huruvida Demeters regelverk följs. Demeters regelverk säger till exempel att naturläkemedel och homeopatika i första hand ska användas när djur blir sjuka. Svaret på frågan är enkelt: antingen används sådana ‘läkemedel’ i första hand — och Demeter-reglerna följs — eller så görs detta inte — och Demeter-reglerna bryts. När frågeställaren är en icke-antroposof — och skeptiker därtill — är det förstås frestande att undvika att ge ett rakt svar. Den tillfrågade vet ju att frågeställaren inte är positivt inställd till djurhållning där homeopatika används i första hand, vilket ofta torde innebära i stället för, konventionella läkemedel.

Att den biodynamiske lantbrukaren föreställer sig infånga kosmiska krafter genom att vid astrologiskt gynnsamma tidpunkter gräva ner kohorn fyllda med gödsel är däremot en fråga om vederbörandes livsåskådning. Det är svårt att ha synpunkter på den sortens praktik på samma sätt som det går att ha synpunkter på användningen av homeopatika som veterinärmedicin eller på vart inkomsterna slutligen tar vägen. Vi vet ju inget om andra livsmedelsproducenters andliga föreställningar. Kristna bönder ber kanske till gud. Den antroposofiske bonden inhämtar kosmos dolda krafter via kohornen. Den praktiska skillnaden är med all sannolikhet minimal för andra än den troende själv.

Thus you will see, as we begin to specialise what I have given, ever new things will dawn an us — things which were undoubtedly recognised with true feeling in the old time of instinctive clairvoyance. (I should not trust myself to expound them with equal certainty.) The old instincts have been lost. Intellect has lost all the old instincts — nay, has exterminated them. That is the trouble with materialism — men have become so intellectual, so clever. When they were less intellectual, though they were not so clever, they were far wiser; out of their feeling they knew how to treat things, even as we must learn to do once more, for in a conscious way we must learn once more to approach the Wisdom that prevails in all things. We shall learn it by something which is not clever at all, namely, by Spiritual Science. Spiritual Science is not clever: it strives rather for Wisdom.

Nor can we rest content with the abstract repetition of words: “Man consists of physical body, etheric body,” etc., etc., which one can learn off by heart like any cookery-book. The point is for us to introduce the knowledge of these things in all domains — to see it inherent everywhere. Then we are presently guided to distinguish how things are in Nature, especially if we become clairvoyant in the way I explained. [Source.]