från eurytmi till evigheten

läser Maria Bergom Larssons inlägg om waldorfskolan. Det är i princip det gamla vanliga; det som sagts otaliga gånger förut. Upprepade reklamliknande slogans med rosa fluff runt omkring. Waldorfskolan

har profilerat sig genom att erbjuda ett pedagogiskt alternativ som bygger på en annorlunda människosyn, en annorlunda läroplan från 0-19 som speglar en annorlunda  kunskapsprogression.

En ‘annorlunda människosyn’ är den antroposofiska människosynen. Astralkropp och eterkropp och allt det andra. Det reinkarnerande jaget; individen i dag såsom resultat av tidigare livstider. Den annorlunda kunskapsprogressionen är sannerligen annorlunda i ordets rätta bemärkelse: den bygger ju på människosynen. På astralkroppars och eterkroppars utveckling. På korrekt inkarnering. På sju-års-cykler. Ja, det är en friskola vars grund finns i en riktigt annorlunda människosyn — så annorlunda att de flesta människor nog inte riktigt har grepp om den (synd att Bergom Larsson och andra waldorfförespråkare så sällan berättar! — inte sant?). Jag har svårt att tänka mig någon friskolekonkurrent som kan utklassa waldorfpedagogiken i grenen ‘annorlunda människosyn’. Det är spännande — men också ödesdigert.

Waldorfskolan … kommunicerar till elever och föräldrar genom läsårsbrev, istället för betyg.

En fattig ersättning för betyg. Läsårsbrev där det sägs om elevens prestationer i läsämnen att ‘målningarna är svaga’ (och liknande) — vad är det meningen att detta ska säga eleven och föräldern? Det säger absolut ingenting som är värt att veta.

Undervisningen bygger inte på skolböcker utan på lärarens muntliga framställning och på elevernas sammanfattning i egenhändigt framställda böcker.

Eventuellt den största av waldorfskolans svagheter. Det finns flera problem i denna inställning till inlärning och kunskaper. För det första blir elevens kunskapsinhämtning beroende av materialet läraren förmedlar — så till vida inte eleven har ett någorlunda rikt läsande vid sidan av skolan, och där kan inhämta tilläggskunskaper. Lyckas läraren inte förklara eller är läraren en dålig pedagog eller saknar kunskaper, har eleven ingen bok att vända sig till. För det andra bygger undervisningssättet på att alla barn alltid arbetar lika snabbt. Det finns ingen chans för det barn som arbetar snabbare att fortsätta på nästa sida i en tryckt bok. Barnet får i stället sitta där och ha urbota tråkigt. Oftast finns i waldorfklassen några riktigt långsamma barn. (Vi hade ett barn som inte hade kapacitet att lära sig ettans multiplikationstabell — nej, han visste inte vad ett gånger ett var! Han var oförmögen att alls förstå detta ens efter förklaring.) I stor utsträckning är det till dem alla andra måste anpassa sig.

Waldorfskolan är en kunskapsskola, kunskap och bildning värderas högt. Men tyngdpunkten ligger också på utvecklingen av känsloliv och allmän mognad.

Det första kan naturligtvis inte vara sant. Vore så fallet, skulle waldorfskolan inte se ut som den gör. Att kalla sig ‘kunskapsskola’ är helt enkelt inkompatibelt med det faktum att man fördröjer till exempel läsinlärning. Om waldorfskolan är en ‘kunskapskola’ är alla andra skolor ‘mega-jätte-extrem-kunskapsskolor’. Vad gäller det andra påståendet, är det fullständigt nonsens — vilka skolor och lärare lägger inte vikt vid utveckling av känsloliv och allmän mognad? På vilket sätt gör waldorfskolan detta arbete bättre än andra? Det är trots allt inte bara jag som har drabbats av waldorfskolans känsloavtrubbade och omogna barn (och senare: vuxna). Men vi är — givetvis — allihop bara ‘enskilda fall’ och ‘isolerade händelser’.

Det konstnärliga är inte avsett att skola konstnärer utan är en integrerad del av pedagogiken.

Är det då inte konstigt, att den inte frambringar fler konstnärer och kreativa yrkesutövare?

… den erkänner existensen av en andlig dimension i tillvaron … Allt detta är välkänt.

Det må vara. Men jag tycker ändå att Bergom Larsson kunde bemödat sig om att beskriva den andliga dimension som waldorfpedagogiken ‘erkänner’. Jag tror nämligen inte att alla läsare har hela bilden klar för sig. Frasen, att waldorfskolan ‘erkänner existensen av en andlig dimension i tillvaron’, må vara välkänd; den är ju ändå en gammal tröttsam klassiker som upprepats många gånger i snart sagt alla sammanhang där waldorf beskrivs. Men det duger inte. Fortsätt förklara. Hur tänker sig Bergom Larsson eller waldorfskolan i stort sig att denna andliga dimension ter sig? Vad innehåller den? Mänskliga tankar och idéer? Ärkeänglar? Vättar, älvor? Högre jaget och den mänskliga anden? Andra andar? Onda andar? Högre världar? Klarseende? Själavandring? Karma? Det är svaren på följdfrågorna som inte är välkända för många läsare. Det är otvivelaktigt så att det, som Bergom Larsson skriver, ‘kan bero på en otydlighet i vad vi inbegriper i den antroposofiska människosyn och den andlighet som rapporten ofta hänvisar till.’ Hon fortsätter: ‘[v]ad innebär den egentligen?’ — en mycket relevant fråga. Men det är skrämmande att hon samtidigt avmätt konstaterar att ‘[a]ntroposofin sägs vara andlig.’ Den sägs inte bara vara andlig. Vad skulle den vara om inte andlig? Att hon dessutom kallar vetenskaplighet (och i synnerhet ‘naturvetenskaplig och materialistisk’ vetenskap) för en ‘livsåskådning’ visar bara återigen hur obekant den antroposofiska miljön kan vara med vetenskaplighet och vetenskaplig metod.

Bergom Larsson återkommer i slutet av artikeln till människosynen (och till de delikata antroposofiska frågorna), då hon skriver:

Waldorfskolans kursplan bygger på en teori att den enskilda människans medvetenhetsutveckling speglar mänsklighetens kulturella och historiska utveckling. En tanke som var förhärskande i slutet av 1800-talet och som inspirerat Steiner. Det är en intressant hypotes, en möjlig ”stor berättelse” om människan och världen där varje människa har sin speciella utvecklingsväg som pedagogiken är avsedd att hjälpa fram. Den hypotesen har visat sig pedagogiskt produktiv.

Återigen är det mer intressant att reflektera över vad som utelämnas än vad som tas med. Det här låter ju inte så uppseendeväckande. Men det är det.[1] Det är en intressant och fantastisk världs- och människobild. Dess pedagogiska relevans är däremot tveksam. Jag kan inte riktigt förstå vad Bergom Larsson menar med att ‘hypotesen’ (om vi talar om Steiners människobild som en hypotes i vetenskaplig mening är den naturligtvis falsifierbar — men den är ingen ‘hypotes’ på det viset, utan en andlig föreställning utan verklighetsanknytning i vetenskaplig mening; vi vet till exempel att människan inte har en astralkropp och att Atlantis inte existerat och att jorden inte har ‘inkarnationer’) visat sig pedagogiskt produktiv. Det finns två helt ounderbyggda antaganden här: att waldorfskolan är pedagogiskt produktiv och att kausalitet föreligger mellan antroposofins ‘hypotes’ om människans natur och denna waldorfskolans påstådda men icke bevisade produktivitet.

Alla waldorfutbildarna [i Dahlins material, se nedan] betonar hur viktig den antroposofiska människosynen är för waldorfpedagogiken. Skolämnena är i första hand redskap för att utveckla varje elevs individualitet. Metamorfosen är en avgörande tankefigur för denna process där siktet hela tiden är inställt på den vuxna människan.

Det var en halvdan framställning av den antroposofiska människosynen. Siktet är inställt på den inkarnerande och reinkarnerande människan; på det i människan som kommer åter under oändligt många livstider. Det finns inte en enda skola, som inte är inställd på att följa och hjälpa barnet i processen att bli en vuxen människa (om vi ser utvecklingen från barn till vuxen i gängse mening, inte i antroposofisk). De kunskaper och färdigheter som inhämtas i skolan är oundgängliga för barnets utveckling till vuxen. Därför är det fullständigt meningslöst att hävda att waldorfskolan skulle ha ett ‘sikte’ på den ‘vuxna människan’ som den vanliga skolan inte har. Om vi i stället talar om att ‘siktet’ är inställt på den inkarnerande människan, blir däremot uttalande fullt av mening. Och vi har något som är särskiljande för waldorfskolan. Det barn som waldorfskolan har hand om i dag, utvecklas successivt under uppväxten (de mänskliga väsensleden har sina tidsperioder, inkarnationsprocessen under uppväxtåren bör ske på idealt sätt, därav all petighet med förhållningsregler och ritualer i waldorfskolan) — det ‘eviga’ i detta barn kommer att lämna kroppen vid döden och kommer att reinkarnera. Det ena beror av det andra. Pedagogiken är ett medel för att främja hela förloppet. Det är ett evighetsperspektiv, för att hårddra det.

Waldorfskolan kan, menar Bergom Larsson, aldrig bli annat än:

ett experimentfält för impulser

Vilken sorts ‘impulser’ talar vi om nu? Dessutom finner jag det något märkligt att en pedagogik, som än i dag är så lik det Steiner beskrev för 90 år sedan, betraktar sig själv som ett ‘experimentfält’. Jag tycker inte att det ser ut som ett experimentfält (även om jag instämmer i att uppväxten på detta ‘experimentfält’ var ungefär lika stimulerande som det inskränkta liv en försökskaning lever i sin bur). I vilket fall som helst är den vanliga skolan mer av ett experimentfält, om det nu ens är meningsfullt att tala om skolan på det viset. Det handlar väl mer om att förändras när omständigheterna och tiderna kräver det. Det hävdas också att ‘experimentfältet waldorfskolan’ (min omskrivning, ej citat) givit ‘impulser’ till den kommunala skolan. Det är inte första gången jag hör talas om dessa impulser; ännu har jag aldrig sett en närmare redogörelse för vad de består av.

Maria Bergom Larsson begår sedan samma misstag som Göran Sjölin, när hon föreställer sig att föräldrars rätt att välja skolform för sina barn innebär en skyldighet för staten att tillhandahålla skolformen i fråga och till detta den alternativa lärarutbildningen, i detta fallet den antroposofiska waldorflärarutbildningen. Jag har redan berört Sjölins argument i slutet av detta blogginlägg, samt i ett annat kort dessförinnan. Det har naturligtvis aldrig varit tal om att förbjuda waldorflärare att utbilda sig. De kan utbilda sig till vad de vill, var de vill. Det är deras rättighet. Det betyder inte att det offentliga har en motsvarande skyldighet att tillhandahålla resurser för den utbildningen. Att Sverige inte får hindra mångfald inom bland annat skolväsendet, betyder definitivt inte att Sverige — den svenska staten — förbundit sig att erbjuda alla upptänkliga pedagogiska alternativ.

WLH  tvingades av Stockholms universitets naturvetenskapliga fakultetsnämnd avveckla waldorflärarutbildningen med omedelbar verkan och utan dialog. Bort med all Steiner var domen.

Den naturvetenskapliga fakultetsnämnde uttalade sig om innehållet i kurslitteraturen. Lärarutbildningsnämnden stängde waldorflärarutbildningen som en konsekvens av naturvetarfakultetens beslut. Men det var likväl lärarutbildningsnämnden som avvecklade utbildningen. Jag tror att Bergom Larsson här försöker måla upp bilden av den positivistiska, materialistiska vetenskapens ‘krig’ mot de ‘mjuka’ ämnena, mot humanioran och samhällsvetenskaperna. Det gör hon genom att utelämna en väsentlig del: lärarutbildningsnämndens beslut. Att den naturvetenskapliga fakultetsnämnden så tveklöst dissade delar av waldorflärarlitteraturen berodde på att denna litteratur, Steiners verk och annat steinerbaserat material, innehöll — vetenskapligt sett — vansinniga idéer. Förvisso var de ‘flummiga’, men det handlade också om förment vetenskapliga påståenden som saknade all vetenskaplig grund. (Det är trots allt inte konstigt — Rudolf Steiner var en andlig ledare som hade tillgång till den tidens kunskap och sitt eget påstådda klarseende.) Innehållet var, som SUs rektor Kåre Bremer uttryckte det, ‘inte bara vetenskapligt ohållbart, det är helt enkelt osant.’ Kåre Bremer är givetvis inte den materialistiska (natur-)vetenskapens insiktsfattiga lakej; SU har — kanske till antroposofernas förvåning — ett rikt utbud av utbildningar inom icke-naturvetenskapliga discipliner. Filosofi, idéhistoria, religionsvetenskap, språk, juridik, etcetera.

En waldorflärarutbildning utan waldorf  så att säga. Vad man än tänker om Steiners ovetenskaplighet så är det ändå hans pedagogiska idéer som ligger till grund för skolan.

Om det råder ingen tvivel. Och jag — och många andra — har påpekat det gång efter annan. Och jag har undrat, många gånger, varför antroposoferna inte riktigt tycks vilja kännas vid Steiner. Precis så — ‘[k]var finns skalet, de rosa väggarna, den vackra skolbyggnaden’ — är det. (Det är förstås för waldorfkritiker lika idiotiskt som det borde vara för waldorfvänner.) Hon har givetvis rätt i frågeställningen: ‘Hur mycket Steiner måste man ha i bagaget för att bli waldorflärare? Detta borde problematiseras.’

Man kan inte vara waldorflärare utan att omfatta den antroposofiska människokunskapen säger rapporten. ”Bort med Steiner” uttalar Stockholms universitet när den stänger lärarutbildningen.

Det är sant att man inte kan vara waldorflärare utan att omfatta antroposofin och utan tillgodogöra sig Steiners idéer. Det är också sant att Steiners universum är inkompatibelt med grundläggande vetenskaplig utforskning. Det kan studeras utifrån ett idéhistoriskt, historiskt, filosofiskt (möjligen — ja, delar av Steiners produktion), religionsvetenskapligt perspektiv. Men såsom fakta om människan (och människans individuella och kollektiva utveckling) och världen är det alldeles omöjligt. Att antroposofin har sådana anspråk, hör till dess smått löjeväckande drag. (Denna förhoppningsfulla naivitet kan ju vara anledningen till att man inte så gärna fokuserar på vad som skiljer andevetenskap från vetenskap…)

Bergom Larsson diskuterar vidare Dahlins, Liljeroths och Nobels projekt. Utan att ordentligt beröra de goda anledningar vi har att inte ta den forskningen på allvar. Jag har berört detta beställningsverk många gånger förut. (Se även här.) Jag antar att vi får vänta länge på den dagen waldorfpedagogikens företrädare självmant väljer att redogöra för den här studiens svagheter. Utförandet och analysen är en sak. Värre är det med oärligheten kring uppdragsgivarens intressen och den kontroll och det inflytande uppdragsgivaren hade (och de ideologiska försäkringar forskarlaget gjorde vad beträffar lojaliteten till den antroposofiska rörelsen). Vad studien hade på ett universitet att göra är för mig än i dag gåtfullt. Ingen oberoende forskare har granskat studien. Kvalitetskontrollen har till synes varit obefintlig. Bergom Larsson konstaterar bara

Waldorfskolan- en skola för människobildning? är en forskning finansierad av stiftelsen Kempe-Carlgrenska Fonden. Det har kritiserats och misstänkliggjort rapporten. Hur mycket har en positiv utgångspunkt spelat in för frågeställningarna?  Finns frågor som inte ställs där svaren skulle varit mer ambivalenta?

Detta räcker inte som ifrågasättande inifrån waldorfmiljön! Det är inte finansieringen självt som är det stora problemet. Det är oärligheten! Ingen talade om hur Kempe-Carlgrenska fondens uppdrag till forskarna såg ut. Men så fann en observant läsare ett brev i appendixet till en av delstudierna. Detta brevs innehåll refererades inte i slutrapporten. Dess innehåll berördes inte i sammanfattningarna. Ingen av studiens företrädare talade om detta i intervjuer i media. Men några dagar efter att brevet uppmärksammats gick Bo Dahlin ut och bekände sig som medlem av Antroposofiska Sällskapet. (Och? Det är naturligtvis helt i sin ordning att vara medlem i Antroposofiska Sällskapet.)

Problemet är naturligtvis att studien är uselt genomförd. Att slutsatserna inte håller. Att den inte blivit föremål för någon kritisk granskning. Den som vill använda den här studien som beslutsunderlag bör bemöda sig om att läsa och granska delstudierna[2] — inte enbart slutrapporten (som alltså går under den klyschiga, men djupt typiska, titeln Waldorfskolan — en skola för människobildning, tillgänglig överallt på internet). Det må vara hänt att studien finansierats av en antroposofisk stiftelse och att författarna är antroposofer. Det är bara en liten del av problemet. Dessa två invändningar inkluderas inte ens bland de huvudinvändningar mot studien vilka presenteras i Sandberg och Kristoffersen, Det de ikke forteller oss, s 223ff. Bergom Larsson visar upp waldorfrörelsens bild av vad kritikers invändningar gäller — och viftar bort dem. Men den bilden överensstämmer inte med verkligheten.

Därefter går Bergom Larsson till att redogöra för tolkningarna och slutsatserna av studien. Tyvärr är materialet ovidkommande och säger inte mycket om waldorfskolan, eftersom redan studien är så dåligt genomförd, och slutsatserna i åtskilliga fall missvisande. Hon framställer det dessutom som en självklarhet att waldorfskolan har ‘goda resultat’. Den slutsatsen kan man absolut inte dra av studien, så jag förmodar att det är något slags spekulation. Egentligen har Dahlin-studien ingen betydelse alls. På sin höjd kan den användas som inspiration till vidare forskning. (Forskning som givetvis kan finansieras av antroposofiska stiftelser — det handlar faktiskt mer om hur uppdraget konstrueras och utförs, hur ärlig man är och hur korrekt materialet insamlas och tolkas; det handlar om metoder, helt enkelt.)

Och nu ska jag förhoppningsvis kunna återhämta min förlorade sömn.

_________________________________________________

[1] Ren lathet — redigerad form av gammalt inlägg om människans utveckling (och världsalltets) och dess ‘dokumentation’ i den så kallade Akasha-krönikan:

Med andligt arbete kan man, enligt Steiner, börja skåda Akasha-krönikan. Saken här är att man när man skådar inåt i sig själv så är mikrokosmos en parallell till makrokosmos. Det är också därför man, enligt Steiner, kan få kunskap om objekten enbart genom medititiva övningar, så att säga. Man kan betrakta sig själv och objekt utanför en själv på samma sätt och få kunskap om dessas verkliga natur enbart genom att använda det speciella seende han tror att vi människor kan utveckla. Liksom människans levnadslopp (såväl i detta liv som i dess återupprepningar, hmm) är periodiskt — det följer vissa stadier, en viss utvecklingsgång — så är kosmos utvecklingslopp uppbyggt enligt samma slags periodicitet. Människans individuella levnadslopp som fysisk varelse i ett liv motsvarar t ex de olika kulturstadier/epoker som människan genomgått historiskt. Och dessa tänkta historiska epoker har sina motsvarigheter i något slags kosmisk utveckling. De olika delar av människoorganismen, om man ens kan använda det uttrycket, har uppstått under olika stadier av utvecklingen. Nu befinner vi ju oss i jordstadiet — planeten jorden såsom jorden, så att säga. “Människan” som levde under saturnusstadiet, dvs när planeten som “människan” levde på befann sig inkarnerad i sitt saturnusstadium (planeter “inkarneras” i olika “skepnader”, liksom människor, med motsvarande typer av intervaller fast omräknat, typ), då hade människan sin fysiska kropp. Under solstadiet tillkom människans eterkropp. Under månstadiet tillkom astralkroppen. Nu, under jordtiden, tillkom det högre Jaget. Under nästa planet-era kommer den fysiska kroppen skalas bort, därför att den har evolverat färdigt efter 4 planetinkarnationer. Istället kommer ett tillägg “the spirit self”. Människan är alltså även då uppdelad i 4 naturer, så att säga.

Men då ser man alltså att människans historiska utveckling under planetstadierna motsvaras av dels människans individuella utveckling (såsom: under människans första 7-årsperiod — den fysiska kroppen; under den andra 7-årsperiod — eterkroppen; under den tredje 7årsperiod — astralkroppen; under den fjärde 7-årsperiod — Jaget) dels den historiska utvecklingen under denna planetinkarnation, eftersom den perioden också indelas i stadier: de olika kulturepokerna. En tidigare sådan var t ex den atlantiska epoken. Alla dessa epoker har skett inom jordens inkarnation som jorden, men människan har hela tiden utvecklats, med kulturepokerna som avlöst varandra (det är här raslärorna kommer in; afrikanen, enligt Steiner, utvecklas inte längre än till den första 7-årsperioden inom människolivet, utan måste i princip reinkarneras i en “ras” som har de “rätta” förutsättningarna, men själen måste “förtjäna” det genom arbete i sin befintliga existens/inkarnation).

Men grejen med Akasha-krönikan är väl att den är ett slags “kollektivt” minne eller en minnesbank av den mänskliga historien och av hela universums historia (eftersom de olika utvecklingarna och alla faser “speglar” varandra; mikrokosmos och makrokosmos är sammantvinnade på det andliga planet). Genom sitt andliga skådande kan man alltså läsa denna, och skaffa “kunskap” om både det lilla och det stora, så att säga. Förmågan att läsa finns i människan, men moderna människor antas ha tappat den intuitiva förståelsen, och måste göra ett individuellt arbete för att återfå denna klarskådande förmåga. Kunskapen som fås antar Steiner vara “objektiv” kunskap, eftersom det för honom är fråga om att “läsa” en “objektiv” källa, detta mänsklighetens och kosmos samlade minne.

Så om man ska sammanfatta så ser han samma evolutionära gång på flera “plan”:

människan som individ i detta liv
själen [anden] som återföds
människorasernas utveckling och kulturepokernas framväxande*
kosmos utveckling och planetinkarnationerna
människans “naturer” eller “kroppar” (astralkropp mm)

*även rasgrupper och andra grupper antas ha “gruppsjälar”.

[2] Dahlin-studien — delrapporterna

Waldorfelever i högre utbildning (delrapport 1)

Waldorfskolorna och segregationsfrågan (delrapport 2)

Waldorfskolorna och medborgerligt-moralisk kompetens (delrapport 3)

Kunskaper i svenska, engelska och matematik samt attityder till undervisningen (delrapport 4)

I mötet mellan två pedagogiska kulturer (delrapport 5)

Waldorfpedagogiken och elever med inlärningssvårigheter funktionshinder (delrapport 6)

De flesta delrapporter, om inte alla, finns att ladda ned över internet.

Advertisements

33 thoughts on “från eurytmi till evigheten

  1. “…vi vet till exempel att människan inte har en astralkropp…”

    Gör “vi”? Hur då, om man får fråga “er”?

    Pappan

  2. Genom att de som påstår att den finns aldrig någonsin har visat några belägg för det. Då får man väl ändå tills vidare utgå från att den inte finns, åtminstone vad pedagogiken/psykologin/människorkunskapen (biologin?) beträffar (de konstnärliga kvaliteterna i Steiners begreppsvärld… ja, det är en annan femma). Jag vill ha en testbar astralkroppshypotes!

  3. UTGÅ gärna från att det som sedan 1500talet har kallats astralkroppar inte finns. Det är en utgångspunkt så god som någon. Men att förväxta utgångspunkter med kunskaper är väl ungefär så ovetenskapligt som någonting kan bli? Du — schäkta: “ni”, var det visst (du och VoF?) — VET inte att något inte existerar bara för att d… ni aldrig har sett eller förstått några BELÄGG för att något existerar.

    Tror du annorlunda så be my guest och gå med i Flat Earth Society.

    Pappan

    (PS, you can’t win this one and you know it, babe)

  4. Jag och VoF — nej, inte alls. Det är många fler än VoF som tycker att påståenden blir mer trovärdiga om de har substans, om de backas upp av fakta. Det funkar att prata om astralkroppen i kyrkan (och motsvarande) men inte att tala om den som en realitet inom ramen för, exempelvis, en pedagogisk utbildning.

    Det finns väl en massa saker som haft namn sedan 1500-talet, och ännu längre tillbaka, utan att de någonsin kunnat påvisas. Massor av saker människor trott på och som sedan har måst förkastas — och i vissa fall saker som folk tror på trots att det, som sagt, ännu inte finns minsta belägg.

    Det är trots allt den som hävdar att astralkroppen existerar som är skyldig att visa belägg för det. Om han önskas tas på allvar av andra människor, alltså. Precis som den som tror att jorden är platt bör visa belägg för att den är det. Vi har ju annars goda grunder att tro att den är rund — det är ju onekligen den position som verkar bäst uppbackad av allehanda bevis.

  5. Jag tror du spelar dum nu. Eller djävulens advokat om man så vill. Vem som helst kan förstå vad “astralkroppen” är, det är en fråga om enkla definitioner. Det enda ovanliga – och utmanande – är att det genom Steiners insats går att räkna med denna storhet i praktiska sammanhang. Känd har den varit i alla tider. Ord som utstrålning, nimbus, aura och halo pekar på det. En tydlig definition av grundläggande begrepp finns ju t ex i RS-boken Teosofi. Men den är kanske för tråkig för dig?

  6. Ja, någon ska väl vara djävulens advokat också? Alla har rätt till representation när de står anklagade ;)

    Nä, den är inte alls för tråkig. Men den tycks inte ha mycket att göra med lärarutbildning eller med pedagogik. Vad har astralkroppen att göra med modern pedagogik/psykologi/annat? Har någon annan lyckats räkna med astralkroppen i praktiska sammanhang? hur? Varför? Och vilka sammanhang?

  7. “Men den [teosofiboken] tycks inte ha mycket att göra med lärarutbildning eller med pedagogik. ”

    Tycks? På vilket sätt skulle den INTE ha att göra med dylikt?? Att Lärarhögskolan eller SU inte har den på schemat bevisar väl inte att den är irrelevant — en så enkel värld kan du väl ändå inte leva i??

    “Vad har astralkroppen att göra med modern pedagogik/psykologi/annat? ”

    Typ allt — eftersom dessa områden ju undersöker astralkroppens mekanismer och potentialer, fast utan att veta om/kännas vid det. Frågan är snarare vad du menar med “modern”. Jag får intrycket att du menar “modernistisk”, vad nu DET skulle ha för relevans såhär 2010!

    “Har någon annan lyckats räkna med astralkroppen i praktiska sammanhang? hur? Varför? Och vilka sammanhang?”

    Vad menar du? Tusentals om inte tiotusentals hårt arbetande läkare, terapeuter och präster gör det varje dag åter runt. Och det bara i den specifikt antroposofiska traditionen. Lägger man till yrkesverksamma individer som hämtar inspiration och kunskap ur den övriga västerländska esoteriken — de må vara teosofiskt, hermetiskt, rosenkreutziskt eller kabbalistiskt inspirerade — så är vi uppe i fler än man kan räkna. Är det inte dags att pilla lite på de materialistiska skygglapparna snart? Världen — och den västerländska kulturtraditionen är betydligt mer omfattande än den reduktionistiska idéströmning som i sin enfald och arrogans tror sig vara allenarådande. Nå, allt det där vet du egentligen, du bara larvar dig.

  8. Jag tycker faktiskt inte att universiteten ska utbilda präster heller. Jag tror att antroposofiska läkare utövar läkaryrket för att de har allmänna läkarkunskaper. Jag anser inte att det antroposofiska tillför något i medicinsk mening. Vad det tillför läkarna på ett personligt, livsåskådningsplan, det kan jag inte säga något om. Detsamma gäller övriga antroposofiska terapier.

    På den punkten är jag reduktionistisk. Antingen funkar en behandling, eller så funkar den inte. Och det är för att ta reda på om den funkar som vi har forskning.

    Så ja, jag är så reduktionistisk. Om jag ska ta astralkroppen som en faktor att räkna med inom pedagogik/psykologi, då vill jag se referenser. Jag vill se vilken forskning som gjorts på denna astralkropp, och jag vill se vad forskningen visar. Och då menar jag materialistisk, reduktionistisk — huh! — forskning.

    Det finns tamigkatten inte så gott om resurser till den högre utbildningen att det är ok att slänga medel på vad som helst. Att utbilda tokfransar till att stå och mässa fantasterier i kyrkan är kyrkans sak. Inte statens.

  9. Larva sig: gömma sig bakom en larv, dvs vad vi kallar “mask”.

    Att ta reda på om saker funkar är givetvis centralt för alla. Att förstå VARFÖR något funkar (eller INTE funkar) är lika viktigt. Därtill krävs en begreppsbildning. Begrepp som astralkropp kan förklara fenomen som utan ett sådant begrepp förblir höljt i dunkel. Annars skulle det ju inte finnas. (Då menar jag just BEGREPPET, inte ordet som sådant — när man är klarr över vad ett ord BETYDER, dvs BEGRIPER dess INNEBÖRD, då kan man använda omskrivningar eller översättningar för att peka på samma fenomen).

    Alltså det här är vältigt, väldigt basic, Zooey!

    Pappan

  10. Väldigt bra inlägg om Waldorfpedagogik. Stämmer precis överens med mina observationer och erfarenheter. Det borde finnas en instans där föredetta Waldorfelever kan begära skadestånd för utebliven skolgång.

  11. Ja, Fritiof, jag får lov att orka, även om jag jobbar heltid (nuförtiden, tidigare deltid).
    Postar nya beslut ang. lärarutbildningarna här, dels för att “från eurytmi till evigheten” är en sådan bra rubrik, dels för att Frank här http://www.frankmonradchristensen.dk/23602983?i=34847558 länkar till sin galleri, dels för att dessa nya beslut hör hemma i avdelningen “Waldorflärarutbildning” på Zooey’s.

    HSV har tidigare beslutat om lärarutbildningar upp till grundskolelärare. Nu kommer nästa del, ämneslärare och gymnasielärare utbildningar.

    Jag har sökt efter “Waldorflärare” och “Naturgeografi” i besluten (se efter på http://sverigeswaldorfforaldrar.blogspot.com/ varför “Naturgeografi”:

    Var det inte också vad som drabbade Waldorflärarutbildningen?
    Den lades under Naturgeografi, där man inte hade ngn som heslt förståelse för den speciella pedagogiken. Kanske man kunde ta vara på tillfället och även upprätta utbildningen av våra lärare, om nu lärarutbildningen samlas till ett ställe?
    Hans Andersson

    ************
    http://www.hsv.se/publikationerarkiv/pressmeddelanden/2011/listanpabeslutomamneslararexamen.5.4dfb54fa12d0dded89580002451.html

    ************
    Kort och gott: tillbaka till en lärarexamen som innebär att läraren krävs på ämneskunskap.

    Fakta om de nya lärarexamina
    Den nuvarande lärarexamen ersätts med fyra nya:

    Förskollärarexamen
    Grundlärarexamen
    Ämneslärarexamen
    Yrkeslärarexamen
    Grundlärarexamen består av:

    Grundlärarexamen med inriktning mot arbete i fritidshem
    Grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1—3
    Grundlärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4—6

    Ämneslärarexamen består av:
    Ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7—9
    Ämneslärarexamen gymnasium med inriktning mot arbete i gymnasieskolan

    Universiteten och högskolorna kan årligen ansöka om att få utfärda de olika lärarexamina. Första ansökningsomgången avslutades den 28 juni 2010. Då ansökte 29 lärosäten om 149 examenstillstånd.

    2011-01-18
    Listan på beslut om ämneslärarexamen
    Högskoleverket har i dag beslutat om vilka lärosäten som beviljas eller får avslag på sina ansökningar om att få examinera lärare i årskurs 7—9 respektive gymnasieskolan i en rad olika ämnen.
    I december förra året fattade Högskoleverket beslut om vilka högskolor och universitet som får examinera förskollärare, grundlärare och yrkeslärare. Nu släpps besluten om den nya ämneslärarexamen för lärare i årskurs 7—9 och gymnasielärare. Alla universitet och högskolor som vill examinera ämneslärare måste ansöka om tillstånd hos Högskoleverket.

    Regeringen fattar beslut om de ansökningar som kom från Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping och Stockholms musikpedagogiska institut. Högskoleverket har dock yttrat sig om dessa ansökningar. Motiveringar till samtliga beslut och yttranden finns nedan.

    http://www.hsv.se/download/18.4dfb54fa12d0dded89580002767/examenstillstand-amneslarare-ak7-9.pdf

    http://www.hsv.se/download/18.4dfb54fa12d0dded89580002768/examenstillstand-amneslarare-gymnasieskolan.pdf

    Jag har särskilt tittat på
    http://www.hsv.se/download/18.4dfb54fa12d0dded89580002714/641-933-10-sodertorn-amne-7-9.pdf

    Några punkter: Konstfack kommer utbilda bildlärare, Kungl. Musikhögskolan musiklärare, Dans- och cirkushögskolan danslärare, KTH och Chalmers gymnasielärare i matematik, fysik, kemi och teknik.

    Vad innebär detta för Waldorf?
    Skutan Sverige seglar vidare, medan Waldorf skriker “vi är bäst” (i vad?)

  12. PS:

    det blir möjligt att få kvalitet på undervisningen i konstnärliga ämnen inom ramen för den obligatoriska skolan (man behöver då inte välja Waldorf för konstens skull).
    (F.ö. anser jag att bildundervisningen på Waldorf handlar om något annat än det som används som “sälj-argument” till en del föräldrar.)

  13. Det där med naturgeografi i Hans Anderssons blogginlägg är ju rena rappakaljan. Har aldrig begripit vad han snackar om. Helt förvirrad uppenbarligen. Den naturvetenskapliga fakulteten vid Sthlms uni faktagranskade innehållet i waldorfkurserna och underkände det. Därefter beslöt lärarutbildningsnämnden att lägga ned utbildningen. ‘Naturgeografi’?! Que?

    ‘Vad innebär detta för Waldorf?
    Skutan Sverige seglar vidare, medan Waldorf skriker “vi är bäst” (i vad?)’

    Kan bara instämma. Också i frågan. Jag vet inte vad de har tänkt sig. Eller vad de kan göra. Något måste de uppenbarligen göra. Hade de för länge sedan sett till att waldorfskolan gav en högkvalitativ utbildning — och de kunde visa det — hade utgångsläget varit ett annat. Nu, med nya, höjda krav på kvalitet och resultat, blir det omöjligt. Hade de faktiskt varit så bäst som de gapar om, hade de i alla fall haft en trovärdig förhandlingsposition. Jag menar, de hade i alla fall haft något vettigt och rimligt att peka på. Nu har de inte det. Waldorfskolan har haft problem alldeles för länge, och inte gjort något åt dem — de har inga succeer att falla tillbaka på i argumentationen.

    Till och med bildundervisningen är fattig. Och det var ju ändå inte tanken. Men så är det.

    (Fritiof är uppenbarligen bara en halvt illitterat bråkstake. Kanske fd waldorfelev — de brukar låta så där… ;-) )

  14. Waldorfskolan i dag är alldeles för allmänmänsklig.Den måste vara mycket mer personlig och man måste utgå mycket mer från den enskilde än nåt slags “waldorfpedagogiskt” program där många bitar är väldigt suspekta och man undrar var de härstammar från och vad motivet är till deras bruk.Det har helt enkelt smygit sig in en massa saker under tidens gång som faktiskt inte bör vara där och som drar ned waldorf.Så en kritisk,rejäl,grundläggande granskning är helt på sin plats,kanske av både waldorfare Och andra!
    Sen är det dags för svenskarna att acceptera den andliga dimensionen av tillvaron och även sådant som auran.De finns, varesej ni tror det eller ej.
    Det slog mig sist jag besökte en waldorfskola att bahandlingen av eleverna,upplägget,bordsbönerna mm är ungefär tvärt emot vad jag själv skulle ha önskat av en skoltid.Man urlakar liksom elevernas personligheter och gör dem “allmänna”(sektvarning-Lättbearbetade)Sticker någon ut lite,får den snart en åthutning.Man har en massa föreskrifter om färger,klassrum,här var det till och med loppismöbler som förhärskade,maten är det jättenoga med;det måste vara ekologiskt till varje pris och man köper järna-ost och dyra grönsaker, men sen kan man utan vidare köpa falukorv utan att nån klagar, för det älskar ju eleverna(jag säger inte emot alls,det är bara konstigt att man då inte likabra kan köpa nåt annat icke-ekologiskt för att det är enklast)Vad jag vill säga är;det finns ofta ingen logik.De ska ha den allra bästa maten,bortsett från när det kommer till korven,men möblerna ska vara billiga från loppis och de har spel på fritids som är 30 år gamla…Nå,detta är kanske oväsentligt,men det tål i allafall att granskas.Varför det ena men inte det andra?Varför är det jättenoga med vissa saker,som att man ska skriva med blockkritor,men man kan bygga med klossar hur mycket som helst(något Steiner inte rekommenderade,däremot har jag inte sett honom skriva att blockkritor ska användas för att det inte ska vara för “fint skrivet” när de är små(därför så många får dyslexi???Vem fan vill sitta och skriva med blockkritor???)
    Zooey,jag är så glad att du finns.Du behövs verkligen.En granskning av allt i waldorfskolan och någon som ifrågasätter dess giltighet behövs verkligen.Och alla dessa damer (waldorftanter)som tror att de vet allt om barnuppfostran Nu men då de uppfostrade sina egna barn på åttiotalet gjorde de tvärtom och trots det har de ingen som helst förståelse för de föräldrar som nu gör “fel” i deras ögon,utan plågar dem istället med sitt eviga tjat om ylletröjor och för sena eftermiddagar på fritids.Jag ryser.Och i mitt hjärta önskar jag at man bytte ut dessa tanter.NU!

  15. …Och är det så här i de YTTRE sakerna,hur ska det då vara med inlärningen,med behandlandet av elever på lektionerna,med skvallret om föräldrar på kafferasterna etc.Jag ser ett berättigande i en pedagogik som bygger på en kunskap om människan som sträcker sig längre än den gängse idag,men då ska den vara välbearbetad,då ska den inte ha suspekta tillägg som bygger på nån nävertants asketiska livsstil där man reducerar livet istället för att göra de stort,innehållsrikt och varierat.

  16. Det är det läskigaste; att waldorflärare alltid tycker att de är bäst.De fattar inte att de får för lite elever till skolan för att de är sämst.De tror att elever som säger att de inte trivs inte förstår sitt eget bästa.De tror att stökiga elever alltid spelar för mycket tv-spel och bara därför är de stökiga.De skyller på föräldrar,på socker,på tv,på eleven själv.Det är fel på hela världen utom läraren.Jag glömmer inte då en waldorf satt och pratade med mig om att i många klasser fanns det tre sådana som min son(han går inte på waldorf,vid detta tillfälle var han ovanligt livlig och klättrade i en klätterställning,och för henne hörde han till kategorin omöjliga barn som borde försvinna)och hur skulle läraren bära sig åt?Och de här barnen de spelade ju tv-spel och fick för dålig mat mm och det var så synd om lärarna.Jag log och sa att jag gillade buspojkar och mig hade de aldrig bråkat med då jag var lärare.Hon tittade på mig med stora ögon.Orkar jag säga mer?

  17. ‘Sen är det dags för svenskarna att acceptera den andliga dimensionen av tillvaron och även sådant som auran.De finns, varesej ni tror det eller ej.’

    Det gör säkert förnuftiga människor. När det finns bevis för det.

    Men i övrigt har du på det hela taget rätt om waldorf. Och, helt sant, blockkritor är absolut hopplösa. Alla de där små sakerna — som ofta handlar om rent det rent materiella — antar ofta alltför stora proportioner, och med dem fördömandena. Så mycket regler (skrivna och oskrivna) som inte egentligen går att motivera. Så många som blir illa sedda för att de bryter mot dem. Ohälsosamt.

    ‘Och är det så här i de YTTRE sakerna,hur ska det då vara med inlärningen,med behandlandet av elever på lektionerna,med skvallret om föräldrar på kafferasterna etc.Jag ser ett berättigande i en pedagogik som bygger på en kunskap om människan som sträcker sig längre än den gängse idag,men då ska den vara välbearbetad,då ska den inte ha suspekta tillägg som bygger på nån nävertants asketiska livsstil där man reducerar livet istället för att göra de stort,innehållsrikt och varierat.’

    Exakt!

    Och ja, den, vad ska man säga, psykiska atmosfären återspeglar ju allt det där ditteduttandet med hur saker ‘ska’ vara enligt dogmer… oavsett hur saker faktiskt är i verkligheten. Samma rigiditet som med regler om kritor och annat, fast på ett annat plan.

    ‘Det är det läskigaste; att waldorflärare alltid tycker att de är bäst.’

    Jo. Och där är ju själva kruxet — de kan inte göra något åt det som går fel, för de förnekar det. Ingen kräver ju att någon lärare eller skola ska vara bäst eller felfri — däremot att man ser när saker inte går bra, och att man försöker göra något åt det, att man använder andra metoder om det behövs, att man kastar ut korkade regler och idéer och finner sig nya och bättre, och så vidare.

    ‘De skyller på föräldrar,på socker,på tv,på eleven själv.Det är fel på hela världen utom läraren.’

    Och waldorfskolan som sådan. Det kan aldrig vara något fel på den heller — det är alltid någon annan stans felet återfinns.

    Apropå buspojkar i allmänhet — jag tror faktiskt att waldorfskolan har en skuld i att de får så svårt att hantera buspojkar (jag förmodar att den där läraren hade svårt att hantera sina elever, för hon skyllde i från sig!), waldorf tråkar nämligen ut aktiva barn, eller barn som kräver stimulans och att det går framåt… utveckling och utmaningar. Och barnen agerar ut genom att bli stökiga och jobbiga.Tvärtemot vad waldorf säger förstås — ska man lyssna på dem så aktiverar de ju barn med alla sinnen och blah blah. Men för lite drivna barn är det alldeles för flegmatiskt att sitta och göra den ena vattenblobbemlningen efter den andra, spela trudelutter på flöjt och lulla runt halvt avtrubbat i eurytmi. Och inga intellektuella utmaningar heller! Många barn blir uttråkade av denna brist på stimulans och utveckling — och det är helt fel, menar jag, att skylla på datorspel och socker, när det skolan erbjuder är ren tristess. Barnen känner att de inte kommer någon vart, inget händer, det blir meningslöst. (Så kände jag. Det är frustrerande. Och jag spelade inte elektroniska spel eller åt socker. Jag hade bara andra behov, som inte motsvarade vad skolan erbjöd.)

  18. Mmm,tänker med skräck på om jag som ÄLSKADE att skriva vackert med tusch och bläck tidigt i åldern hade måstat skriva med blockkritor…men jag var ju så pass fiffig och egensinnig att jag nog hade gömt en finstilt penna i knät och skrivit med den i smyg,och helt enkelt droppat blockkritan.Jag tror jag ska starta en sida på Facebook;Bort med blockkritorna i waldorfskolan…
    Träffande kommentarer.Jag gick själv inte på waldorf men i min uppväxtstad är en waldorfskola som ändå “duger”,inga dyslektiker och annat tragiskt…och inga blockkritor,vad jag vet skriver de med blyerts redan i ettan…
    Men saken är den att där är knappt några “tants” (jag döpte just dem till det,med amerikanskt uttal haha)utan rätt fräscha folk (utan beiga linnekjolar och mörkare beiga för stora linneblusar och en virkad plommonlila sjal blähä),faktiskt,det måste jag säga.Men de flesta föräldrar är också akademiker,så det höjer kraven lite,de skulle aldrig acceptera att deras barn går i sexan och inte kan skriva än…ja,kära nån.Och då råkar jag själv ha läst dessa ord av Rudolf Steiner himself(som knappast kom på det där med blockkritorna,100% säkert INTE):Det är viktigt att undervisningen i waldorfskolan är sådan,att den hela tiden ligger steget före, så att eleverna alltid kan komma vidare.Inte ordagrant,men den meningen var det i orden.Ska leta reda på det…Vart ramlade de orden bort bland alla sockerbeskyllningar och dyslektiker månntro……?För min del ser jag bara hur allt missuppfattats,och hur en skola 2011 är så långt från det waldorfskolan idag är som man kan komma.Den är skärpt,den är stimulerande,den väcker nyfikenhet och den gör det roligt att lära sig.Men med lärarunderlaget vi har idag är det stört omöjligt.De har helt enkelt inte ens anlagen för något sådant.Tyvärr.Istället för att gå framåt med waldorfskolan lär vi gå bakåt.Jag har fastnat i blockkritorna,men det är ju rena stenåldern.Och annat också.

  19. Ja just det, det intellektuella har man helt skippat.Kommer en pigg glad pojke tillbaka på måndagen och ivrigt berättar om nåt han lärt sig(intellektuellt) under helgen då följer nog bara ett léende och en av de där överstrykande kommentarerna vi känner såväl till;Jaja,lille vän,säger du det du…

  20. Ps.Läste just ett bra citat;

    Building a better you is the first step to buildning a better world(läs:Skola)

  21. ‘men jag var ju så pass fiffig och egensinnig att jag nog hade gömt en finstilt penna i knät och skrivit med den i smyg,och helt enkelt droppat blockkritan.’

    Ha! Men då hade du fått nya! Man hade ju en hel ask med kritor i olika färger. Blockkritorna var nog mest i början av skoltiden (och förstås på lekskolan), och då var att skriva i smyg var liksom inte ok ändå. Sen när man skulle börja skriva lite mer var det andra kritor — de var också tjocka, men inte sådana där blockbitar längre. Sedan fick man färgpennor (extra tjocka) något/några år senare. Blyerts var däremot aldrig ok — så jag tror att den waldorfskola du tänker på använder färgpennor i så fall, snarare än blyerts. Blyerts är inte bara helt fel, blyertsen är också svart. Verkligen inte ok för förstaklassare i waldorf! Att använda blyerts skulle gå emot hela idén för hur skrivinlärning går till i waldorf. Det är helt enkelt omöjligt att göra det ‘waldorfskt’ med blyerts. De första bokstäverna ska vara tjocka, de ska vara bilder — stora, stora, täcka hela sidan.

    ‘Men de flesta föräldrar är också akademiker,så det höjer kraven lite,de skulle aldrig acceptera att deras barn går i sexan och inte kan skriva än…’

    Jodå, lustigt nog. För de tror att det kommer. Att waldorfbarnen kommer ikapp i högstadiet. Att akademikerföräldrar tror sådana stolligheter är anmärkningsvärt, men tyvärr sant. Fast sedan är det nog ofta så att just akademikerbarnen har fått mycket hemifrån — så de kan läsa och skriva, även om skolundervisningen varit undermålig.

    ‘Kommer en pigg glad pojke tillbaka på måndagen och ivrigt berättar om nåt han lärt sig(intellektuellt) under helgen då följer nog bara ett léende och en av de där överstrykande kommentarerna vi känner såväl till;Jaja,lille vän,säger du det du…’

    … och lär sig snabbt att det han vill och det han gör inte är acceptabelt i waldorfskolan. Tack och lov så är ju barn inte så dumma att frökens attityder stoppar dem. De inser bara att det inte är någon mening att ta sådan intressen till skolan. Vilket ju är bra synd.

  22. Rudolf Steiner citat:(Ilkleykursen del 1)”…och när vi idag står som uppfostrare i skolan måste vi bli medvetna om att vi måste kunna erbjuda barnet någonting som det kan säga “ja” till när det vaknar till självständigt medvetande.Barnet måste kunna älska oss, inte bara under skoltiden utan måste kunna finna efteråt, med sitt mognade omdöme, att kärleken till oss som lärare och uppfostrare var befogad, annars är uppfostran bara halv och därför en mycket otillräcklig uppfostran…”

    Här har dagens waldorflärare en stor uppgift att bita i, eftersom det helt enkelt inte är så.

  23. Den skolan jag pratar om har mycket lärare som själva tidigare varit andra lärare och som helt enkelt inte tänker i klassisk waldorfanda(dvs inte alls)utan använder det sunda förnuftet mer tror jag,än gamla regler och förordningar.Så jag tror visst de har både blyerts i ettan och en vilja att lära barnen skriva och läsa så snart de börjar skolan.

  24. ‘Här har dagens waldorflärare en stor uppgift att bita i, eftersom det helt enkelt inte är så.’

    Det är sant. Men ang:

    ‘…måste vi bli medvetna om att vi måste kunna erbjuda barnet någonting som det kan säga “ja” till när det vaknar till självständigt medvetande.’

    Befarar jag att det han egentligen menar här, utan att säga det, är antroposofi. Och att det han egentligen (möjligen) talar om är ett slags ‘indoktrinering’. Det vill säga, man kan tolka det så. Jag vet dock inte om tolkningen i det här sammanhanget är korrekt. Det är långt ifrån säkert.

    Intressant det om skolan. Dock undrar jag om det verkligen är en waldorfskola i så fall. Och då menar jag en skola som borde bära varumärket waldorf, så att säga! Men visst — en skola kan naturligtvis vara okonventionell — när lärarna kommer från andra miljöer och inte waldorf/antro så finns naturligtvis större potential för det –, och så länge ingen nitisk waldorftraditionalist klagar så spelar det ju ingen roll (det vill säga, att man inte följer nedärvda dogmer märks inte då)!

  25. Så vitt jag vet sparkade de ut dogmatisterna för ett antal år sen, de fick helt enkelt åka hem till Stockholm igen eller nåt.Och nej,jag tror faktiskt inte Steiner menade antroposofi i det fallet.Jag tror han seriöst ville skapa en modern skola för moderna människor.Sedan gjorde han det på antroposofisk grund,men jag tror inte heller där tanken var att skolan skulle vara som den nu blivit.Men strunt samma,den är nu så,och vad kan vi göra åt det?Inte ett smack.Varför?För de som jobbar där kommer aldrig nånsin ändra sig och dem de anställer som nya kommer aldrig ha nyskapande idéer och barnens protester(som är rätt markanta)lyssnar de inte på för barnen har ju socker,tv-spel,korkade föräldrar etc.som sagt.Och de ska se ut som de alltid gjort och man ska sitta och gnata om oväsentliga saker på kollegier så lärarna blir trötta istället för uppfriskade och så där kommer det att fortsätta,tills de har utrotat sig själva för att ingen vill gå på de där skolorna längre.Men det lär dröja…människor är sega.De håller gärna ut länge,länge,tills den sista skutan har gått och de sitter där utan smör och pengar.Och utan en endaste aning om vart livet tog vägen…

  26. ‘Så vitt jag vet sparkade de ut dogmatisterna för ett antal år sen, de fick helt enkelt åka hem till Stockholm igen eller nåt.’

    Fantastiskt i så fall.

    De har ju faktiskt svårt att hitta folk också. I allmänhet. Att hitta nytänkande, ännu knepigare. Och skolorna verkar ha svårt att hitta elever, inte konstigt det heller, som det ser ut. Så visst håller man på att utrota sig självt — långsamt, förvisso, men det är i alla fall riktningen.

    Jag tror att det finns för många skolor. Egentligen borde man koncentrera sig på att driva två-tre skolor, i hela landet, och göra det bra (om det nu går — men koncentrerar man resurser och kunskap, borde det finnas en större chans). Anställa ordentligt utbildade lärare — universitetsutbildade, skickliga människor. Steiner-utbildningen borde vara bonus — inte själv grunden att stå på. Den räcker helt enkelt inte. Med färr skolor kan man kanske också fylla upp platserna — med elever vars föräldrar är med på noterna och fullt informerade om vad waldorf och antroposofi innebär i det här sammanhanget.

Comments are closed.