på antroposofernas kulle — del ii

… en fortsättning från gårdagen (även om jag nu nästan tror mig vara frisk). YouTube-mania: Auf dem Anthroposophenhügel. Del 4. Kolla in maskinerna som tröskar blommor och maler metaller till häxbrygder (eller läkemedel beroende på övertygelse!). Proceduren övervakas av Steiner — inte bara från världen mellan död och återfödelse utan också av ett i laboratoriet hängande Steiner-porträtt i antroposofisk-ståndsmässig träinramning. Och så skakas det! Bara om planetkonstellationerna är gynnsamma, förstås. Sedan vidare till waldorfskolan. Eurytmin. Ein planetentanz. Se på eurytmin — är det underligt att waldorfeleverna vanligtvis finner den outhärdlig? (Svaret är nej.)

Del 5. Steiners ateljé där han levde och arbetade de sista åren — det var också där han dog. Dödsmasken! Stillbilder från mysteriedramerna; människans väg till förandligande. Stillbilder eftersom, vid den här tidpunkten, ännu inga filmupptagningar fått göras av uppföranden på Goetheanum-scenen. (Moderna upptagningar finns — men jag tror inte jag någonsin sett någon av just mysteriedramerna!) ‘Der doktor hat gesagt, eurythmie kan man nicht filmen.’ Den andliga utstrålningen i deras framträdande går förlorad i den tekniska upptagningen, menar några eurytmister som filmaren talat med. En snubbe går dock med på att filmas då han reciterar en vers av Christian Morgenstern.

Hur kommer antroposofin och den moderna världen till rätta med varandra, undrar filmaren. Hur hanterar man kontroverser runt enskilda lärosatser? Enligt professorn i bild finns, inom den antroposofiska rörelsen själv, inga sådana kontroverser. Ordföranden tillfrågas om det i dag finns något hos Steiner — i det han sagt eller skrivit — som är kontroversiellt också för antroposofer och som måste diskuteras på nytt (utifrån dagens perspektiv, förmodar jag, snarare än Steiners tids). Ja, menar han. Men det verkar snarare som att han ser det som att Steiners samtid eller antroposofin i de tidiga årtiondena efter hans bortgång inte kunde förstå honom — han var så före sin tid. Så egentligen säger han inte att Steiner kunde ha misstagigt sig, utan att antroposofer tidigare kunnat missta sig… och att man nu förstår mer om vad Steiner egentligen talade om! Det Steiner sa bekräftas, realiseras, hela tiden. (Så ska en slipsten dras.) Notera det stora Steiner-porträttet ovan honom. Damen som i första YouTube-klippet oförglömligt imiterade Steiner, tillfrågas: ‘Halten sie es für möglich, dass Steiner sich geirrt hat?’ Hon vill inte svara ‘nej’, säger hon, ty då skulle hon tas för en troende, ‘und ich bin nicht keine gläubige’. Eurytmisten får frågan om det finns en diskussion om tolkningen av Steiners utsagor — ‘innerhalb der gesellschaft, eigentlich nicht’. Skådespelerskan säger sedan att den, som har tillåtits verka så många år vid Goetheanum, står i ett slags tacksamhetsskuld. Ett slags övermänskligt ideal att uppfylla. Att inte tala om sig själv. Se slutbilderna över Goetheanum och de schweiziska kullarna. Eller berg är det kanske, i fjärran.

2 thoughts on “på antroposofernas kulle — del ii

Comments are closed.