om en solros

Nä, visst nä, det är ju barn de talar om (pdf), inte solrosor egentligen. Men man kan öva sina färdigheter i elevbeskrivning genom att meditera över till exempel en solros. Och allt detta hade varit helt i sin ordning, om det hade stannat just vid att vara meditationer över växtplantor (eller lyktstolpar, skulle man föredra något mer urbant). Det är när man inser att det faktiskt handlar om levande varelser med hjärnfunktion som känslan av obehag börjar krypa in.

Gestaltande av elevdel på kollegiet
Klassläraren och andra lärare, som träffar eleven gör en tydlig ”bildgestaltning”.
Det fysiska: Klassläraren börjar med att beskriva den fysiska kroppen; t.ex. kroppsbyggnad, finlemmad eller kraftig benstomme, hur stort huvudet är i förhållande till kroppen, hur ser händerna ut, fötternas storlek, hudfärgen, ansiktsdragen, ögonen, hur ser håret ut… Hur är handslaget ex torrt fuktigt kraftfullt slappt?

Det eteriska: Klassläraren beskriver det eteriska hos eleven; t.ex. sättet att röra sig, hur eleven springer går står. Hur kommer eleven in i ett rum? Kroppshållningen; är eleven framåtlutad eller bakåtlutad, går eleven med hela foten i marken (hur ställer han/hon in sig i rummet?) Huvudets hållning. Beskriv några vanliga gester. Hur är förhållandet tyngd/ lätthet när eleven rör sig? Karaktärisera rösten. Blicken; är den dunkel, klar, flackande, lugn…? Kan man skönja ett eller två temperament? Finns där ljus och/eller värme?
Övriga i kollegiet kompletterar bilden av barnet. Dvs. om de tycker något fattas i den fysisk/eteriska beskrivningen av barnet, så lägger de till det. […]
Det astrala: Klassläraren beskriver det astrala hos eleven; elevens känsloläge, det sociala samspelet, vad händer runt eleven; vilken stämning och vilka händelser uppstår…? Beskriv specifika situationer.
Det ”fröartade” Jaget (egentligen uttrycker sig barnets Jag genom alla väsensleden): Klassläraren beskriver om ett motiv/väsen kan skönjas; (man kan här använda poetiska uttryck eller liknelser t ex tjänaren, prinsessan, kaptenen, äventyraren…) Beskriv specifika situationer. (Waldorflärarmötet 2010 Dokumentation pdf, s 23f.)

Den som tror att resultaten av dessa pseudovetenskapliga spekulationer kommer till elevens och dennes föräldrars kännedom räcker upp en hand.  Waldorfskolan är tämligen unik, på många sätt, men kanske särskilt i detta: i det att den låter sådant som hudfärg och fötternas storlek inverka på det pedagogiska förhållningssättet. För man journaler över elevbeskrivningsarbetet, som väl får sägas vara något slags terapeutiskt arbete, om än i frånvaro av och utan samtycke från själva objektet för omsorgerna?

Ok, då. Det var ingen solros. Men ändå lämpligare som objekt för fantasifyllda spekulationer än ett skolbarn är.

4 thoughts on “om en solros

  1. A friend tried to google translate this post, and I noticed there were a few things quite bizarre about the translation. I’ve corrected them, but otherwise not done that much to make it sound better.

    ***
    No, surely no, it’s not sunflowers they’re talking about, it’s children. But you can practice the skills of child study [https://zooey.wordpress.com/2010/05/27/guidelines-for-child-study-working-with-angels-beings-and-children/] by meditating on a sunflower. And all this would seem perfectly normal, if it had only been about meditations on plants (or lamp posts, one would prefer something more urban). It’s when you realize that it is really about living beings with brain function that a sense of unease begins to creep into.

    /quote/Formation of child study at the college of teachers
    The class teacher and other teachers, who meet the student makes a clear “image description” [of the child].
    Physical: The class teacher begins by describing the physical body, such as physique, fine-boned and strong bones, how big his head is in relation to the body, what are the hands, feet size, skin color, facial features, eyes, what does the hair look like? … What is the handshake as dry moist powerful lax?
    The etheric: The class teacher describes the etheric aspects of the student, such as the way s/he moves, how the student runs and stands still. How does the student enter into a room? Posture; student is leaning forward or leaning backward, student puts the entire foot on the ground (how does s/he position him-/herself in the room?) Head position. Describe some regular gestures [the student makes]. What is the ratio of heaviness / lightness when the student moves? Characterize his voice. His gaze, the dark, bright, flickering, calm …? Can you detect one or two temperaments? Is there light and / or heat?
    Others in the college complete the picture of the child. Ie. if they think something is missing in the physical / ethereal description of the child, they add it. […]
    The Astral: The class teacher describes the astral of the pupil, the pupil’s emotional state, social interaction, what happens around the pupil, the atmosphere and which events occur [around him/her]…? Describe specific situations.
    The “germinal” Ego (but the child’s Ego actually express itself in all the child’s bodies [as in astral, etheric, physical]): The class teacher describes whether an design [purpose] / essence can be discerned: (you can use poetic expressions and metaphors here, such as that of the servant, the princess, captain, adventurer …) Describe specific situations. (Waldorf Teacher Meeting Documentation 2010 pdf, the 23F.) /endquote/

    Anyone who thinks that the results of these pseudo-scientific speculation come to the student and his/her parents’ knowledge raises his (or her) hand. Waldorf School is quite unique in many ways, but perhaps in particular in this: in that it allows such aspects as skin color and size of feet affect the pedagogical approach. Do they keep records of these child studies, which may well be said to constitute some kind of therapeutic work, albeit in the absence of and without the consent of the object of study him-/herself?

    ***

Comments are closed.