elevbeskrivningen

jag antar att de gjorde en sådan elevbeskrivning också av mig, att de kollektivt mediterade — eller spekulerade och skvallrade i krassare termer — över mig som om jag vore en solros eller en lyktstolpe. Jag antar det de gjorde det, därför att jag ju trots allt var ett problem. Den som föreställer sig att skolan kollegium gör elevbeskrivningar av samtliga elever under dessa mytiska torsdagsmöten, vilka kan sträcka sig från eftermiddagen en bra bit in på kvällen — en gammal waldorftradition –, har misstagit sig. Vissa barn väljs ut; ofta på grundval av att man anser att de har problem som bör hanteras, och detta är sättet på vilket man ‘hanterar’ problem. Det kan vara allt från verkliga problem till hitte-på-problem, som för tidig intellektualisering eller olämplig inkarnering. Och jag var, trots allt, ett problem, om än inte det enda. Det fanns gott om andra barn att göra elevstudier av. Det är förmodligen egocentriskt av mig att anta att just jag blev objekt för en sådan studie; men då ska man veta, att jag faktiskt önskar jag kunde anta att så inte var fallet.

Det är ju något alldeles beklämmande att läsa en sådan dokumentation som den över waldorflärarmötet. Ansatserna är relativt goda, trots allt.

De första drygt 20 sidorna talas om bristen på vetenskaplig förankring och man uppmärksammar att kritik på denna punkt faktiskt existerar (huruvida man verkligen tar den på allvar är mer oklart). Men sedan kommer alltså redogörelsen för gruppseminarierna, varav det första behandlar elevbeskrivningen (s 23, pdf). Och där går alltså alla goda föresatser om vetenskaplighet rakt i stöpet. Nog för att det vore intressant att se en vetenskaplig utvärdering av de metoder som elevbeskrivningen bygger på. Eller rent utav av de grundantaganden som metoden förutsätter, till exempel de olika egenskapernas tillhörighet till olika väsensled.

Det går faktiskt inte an, att sitta på kollegiemöten och spekulera om barns problem utifrån deras utseenden. Ett barns hudfärg, fotstorlek, hårkvalitet och liknande är helt enkelt inte indikatorer för speciella psykologiska egenskaper och inte heller några faktorer att använda som riktlinjer eller hjälp i det pedagogiska arbetet med barnet. Det är, helt enkelt, rent utsagt strunt! Ingenstans i materialet framgår att man ifrågasätter den här ‘metoden’, varken ur vetenskaplig synvinkel eller — och detta hade nog räckt långt — med lite vanligt förnuft. Det allra värsta är väl inte att metoden är oduglig. Det värsta är nog att den skapar en självuppfyllande profetia.

Hur kommer läraren att bemöta det enskilda barnet, efter att denna övning har givit läraren en ihopspekulerad bild av hur barnets personlighet ser ut och vilka egenskaper barnet antas ha utifrån dessa tvivelaktiga kriterier? Den hjälp läraren får att bemöta barnet — att hantera barnet och barnets problem — är nog ofta ingen hjälp, och nog vore det intressant att veta, hur många elever, som blivit föremål för elevbeskrivning, som senare lämnar waldorfskolan. (Ovetandes om vad de utsatts för av kollegiemötena.) Jag har aldrig sett någon som helst forskning om själva elevbeskrivningen och dess moment — än mindre över vad som senare sker med dessa elever. Om elevbeskrivningen har någon positiv effekt, borde dessa elevers framsteg vara större än de jämnårigas. Å andra sidan, framsteg — på vilket område?

Att det aldrig fungerade på mig, kan väl kanske inte förklaras av att ‘metoden’ som sådan är misslyckad — vilket jag i och för sig är övertygad om att den är — utan av att min ljusa hudfärg och mina blå ögon dolde en svart själ.

11 thoughts on “elevbeskrivningen

  1. Den som tror att “elevbeskrivningen” på en waldorfskola är det man som lärare är skyldig till att skapa, nämligen Individuell utvecklingsplan, IUP, ( http://www.skolverket.se/sb/d/830/a/5375 ) har fel. På den waldorfskola jag var ett tag hade jag torsdag efter torsdag begärt att man går genom status (kunskapstatus) på samtliga högstadieelever. Men: då hade det kommit fram hur eleverna ligger till, framförallt hur medarbetargruppens medl. barn ligger till, så man tuttlade ner hela alltet. Har aldrig varit med om maken, varken på en annan icke-konfessionell friskola eller på en kommunal skola. “Elevbeskrivningar” enl anthro/steiner/waldorf hade jag ingen aning om när jag började där, det ville man väl inte förevisa mig.

  2. Nej, det är sannerligen långt från allting som föreskrivs av skolverket i fråga om planer, utvärderingar och annat.

    Fick du vara med om elevebeskrivningar? Jag har fått intrycket att alla lärare inte är med på allt; dvs att bara ‘rätt’ lärare tillåts delta i somliga kollegieaktiviteter? Alltså, det mer antroposofiskt inriktade arbetet.

    (WP loggade ut mig medan jag skrev kommentaren så jag råkade själv ut för ödet att bli helt anonym… Jag skulle också skriva att jag läst att man i vissa sammanhang använder fotografier av eleven i arbetet. Det är tämligen bisarrt.)

  3. Zooey, jag skrev ju att jag inte fick vara med (“det ville man väl inte förevisa mig”).

    Jag fick en bunt papper att läsa och där talades det om “elevbeskrivningar”. Jag trodde att termen avser IUP och föreslog, ibland krävde, att vi sätter igång med det. Ingen har talat om för mig att termen “elevbeskrivning” betyder något annat hos anthro/steiner/waldorf än på andra skolor eller på skolverket. Precis som ingen har talat om för mig att många andra termer inom anthro/steiner/waldorf betyder någon annat än vad de betyder i världen utanför.

    Det är det jag säger hela tiden: om anthro/steiner/waldorf skulle öppet tala om vad de sysslar med, så skulle många lägga ben på ryggen. Så man smusslar istället, smusslar med allt. Det är en osunt miljö att visstas i.

  4. Aha! Det var det jag funderade över, därför att du skrev att du inte hade någon aning om det när du började där — vilket fick mig att tänka att du kanske senare ändå fick vara med om det, även om det till en början inte hade förevisats, så att säga.

    Jag har onekligen den känslan också, att många skulle lägga benen på ryggen. Om man konkret visade dem vad, till exempel, elevbeskrivningen innehåller och innebär. Som abstrakt begrepp betyder det inget, människor kan inte relatera till det. Man tänker att det är väl ett relevant pedagogiskt grepp i stil med vad alla skolor ägnar sig åt. Skulle människor däremot se att det handlar om att spekulera utifrån hudfärg och hårkvalitet, gångstil och kroppshållning…

  5. Det här är bara en sak av många. anthro/steiner/waldorf lägger andra betydelser i ord som finns i världen utanför. Jag säger ju det hela tiden: reklamen/brochyrer säger något som verkar “vanligt” eller “vettigt”, verkar för läsaren för att man TROR att ordet betyder det det normalt betyder. Det gör det inte hos anthro/steiner/waldorf. Jag känner mig lurad, och jag är inte ensam om det.

  6. Man behöver egentligen en reseparlör i antroposofiska. Det kan låta som ett skämt, men det ligger faktiskt något i det. Texterna (eg, på waldorfskolors hemsidor, federationen, et c) är fulla av begrepp och ordvrängningar som behöver förklaringar men som aldrig får några.

    (Twitter är förresten ‘over capacity’ stup i kvarten nu.)

  7. Parlör?

    Antingen ljuger a/s/w med flit, i så fall skall man vända a/s/w ryggen av det skälet.

    Eller så anser sig a/s/w vara så förnäma att de kan tala “utländska” och kräva att deras “inhemska” kunder anpassar sig (förstår själva att det använda språket bara ser ut som “inhemska” men inte är det, och skaffar sig översättningen – VAR?); i så fall skall man vända a/s/w ryggen av det skälet.

    I vilket fall är den bästa åtgärden att kasta a/s/w info i papperskorgen (fysisk eller digital).

  8. Ja, men inget av detta vet ju människor i allmänhet om, så länge de inte har en parlör som upplyser dem om att ‘hela människan’ (eller något annat liknande välanvänt och uttjatat begrepp) på antroposofiska faktiskt betyder något. Människor i allmänhet tänker, tror jag, ‘hela människan, jaha ja, ok’ och inte så mycket mer. De ser det utifrån sina referensramar, inte de antroposofiska. Så länge man inte vet att begreppen har andra betydelser, kan man ju inte heller göra någon värdering av dem eller det sätt på vilket de används av, e g, skolföreträdare.

  9. Yup. The guy employed by the waldorf school federation to ‘monitor’ the debates on waldorf education https://zooey.wordpress.com/category/the-bee/. He’s still promoting his nasty website where he writes about Northern, trying to pin her to location, identity and so forth; it clearly shows he has no compassion, or he would have abstained from publishing stuff that is irrelevant anyway.

Comments are closed.