pedagogiskt undantagstillstånd (del ii)

om de nationella proven

Som tidigare berörts här på bloggen råkade Waldorfskolefederationen på sin hemsida offentliggöra protokoll som de senare uppenbarligen ångrade att de lagt ut till allmän beskådan. (Det är inte utan att man förstår varför.) För enkelhets skull börjar jag med det tidigaste protokollet och vandrar framåt i tiden. I detta protokoll, som gäller federationens möte i februari 2009, konstateras att en ‘[s]tor diskrepens’ föreligger mellan kursplanen för årskurs 3 och det som krävs av kunskaper och färdigheter i de nationella proven. Detta betyder, förmodar jag, att waldorffederationen är medvetna om att deras elever befinner sig långt efter det som förväntas att en genomsnittlig årskurs 3 ska klara, något som i och för sig inte förvånar. Sedan kommer denna anmärkningsvärda vändning:

Nytt klimat i debatten: Vi kan inte ens diskutera att vägra göra proven. Vi måste följa skollagen.

Tolkningen är given: vi skulle helst inte vilja följa skollagen, men vi är så illa tvungna. Vi skulle hellre vilja ge våra elever undermåliga kunskaper, men det nya klimatet i debatten förhindrar vi fullföljer denna önskan. Man kunde önska att de åtminstone ställde sig frågan vad detta förhållningssätt till undervisning kostar barnen — men det gör de inte. De föreställer sig nämligen att barnen tjänar på att hamna långt efter sina jämnåriga i ‘vanliga’ skolor. I protokollet konstateras också att skolan kan få problem om föräldrarna — som också är motståndare till nationella prov — håller sina barn från proven, men att skolan samtidigt inte kan hindra detta. (I Storbritannien hände just det: föräldrarna vid den nybildade statsfinansierade steinerskolan höll sina barn hemma från de obligatoriska nationella proven.) Umeå waldorfskola hade redan i februari 2009 hunnit med att vid utdbildningsdepartementet söka dispens från kravet att genomföra proven (det fick man inte). Vidare:

Kan man undanhålla resultatet från eleverna? Troligen är det ett lagbrott.

Det är väl för väl i så fall.

Hur gör vi pedagogiskt: Hur rättar vi, hur presenterar vi för barnen, vad händer om resultaten blir dåliga. Ska vi använda miniräknare, eller hoppa över proven. Varför är vi rädda för miniräknare? Har eleverna basala kunskaperna är inte miniräknaren något problem.

Det är just det som är deras problem, att de är medvetna om att resultaten blir dåliga — och strategin blir då att försöka hymla med och ursäkta detta faktum i stället för att göra något åt grundproblemet: kunskaperna är alldeles för dåliga och eleverna har inte förutsättningarna att klara proven. De har inte ens grundläggande kunskaper i matematik. Därför är också användande av miniräknare ett problem.

Våra mål är högre än de nationella.

Jaså, det låter ju fint, men ändå uppfylls tydligen inte ens de ‘lägre’ nationella målen.

Vi inser att de nationella proven är obligatoriska.

Fantastiskt.

Vårt officiella dokument är En Väg Till Frihet. Å ena sidan refererar skolinspektörer och politiker till det, å andra sidan säger Skolverket att det inte är godkänt som dokument.

Vilket gör att Mats Pertoft med fleras uttalande i den här motionen antingen är okunnigt eller oärligt; där säger man nämnligen att: ‘Den nya regeln skapar ett stort problem för Waldorfskolorna, som lägger upp undervisningen på att annat sätt enligt en av Skolverket godkänd kursplan’, vilket alltså inte är sant, något som waldorffederationen är medveten om. Det finns anledning att återkomma till Pertofts motioner nedan. Följer gör federationens förklaring att dokumentet — waldorfskolans läroplan — kan användas, men bara så länge den inte avviker från LpO-94. Waldorffederationen hävdar dock att En väg till frihet ‘ryms inom LPO 94’ och tillkännager sin avsikt att gå in i en kamp för dokumentets status. Varför det skulle behövas om deras läroplans innehåll ryms inom den offentliga läroplanen är ett mysterium. Enligt Pertoft och Miljöpartiet är det av stor vikt att undantag från nationella prov ges.

Att alla skolor nu tvingas genomföra nationella prov i årskurs tre och fem innebär att skolor kan tvingas välja mellan att överge sin pedagogik och särart eller att eleverna testas på kunskaper som de inte alls har hunnit gå igenom. Miljöpartiet anser att båda dessa alternativ är olyckliga och vill därför att en möjlighet till att begära undantag från nationella prov införs. På samma sätt som man efter prövning av Skolverket skall kunna tillämpa ett annat bedömningssystem än betyg skall det även vara möjligt att begära undantag från att delta i de nationella proven – detta under förutsättning att man tillämpar en av Skolverket godkänd alternativ kursplan som leder till likvärdiga resultat i årskurs 9 som i den offentliga skolans kursplan.

Några år tidigare skrev Pertoft en interpellation till utbildningsministern.

Detta innebär att waldorfelever i årskurs 3 befinner sig på en annan kunskapsnivå än övriga grundskoleelever i Sverige, något som accepterats av det statliga kontrollorganet Skolverket när man godkänt waldorfskolornas läroplan.

Om jag har förstått saken rätt så har skolverket aldrig ‘godkänt’ waldorfskolornas läroplan, vilket också indirekt framgår av ovan nämnda lydelser i federationsprotokollet. Man har väl godtagit att den existerar, som vilket annat dokument som helst, vid sidan av den riktiga läroplanen. Den relevanta frågan är dock varför någon skulle acceptera att waldorfeleverna har en lägre kunskapsnivå än andra grundskoleelever? Förtjänar inte eleverna bättre än det?

I waldorffederationens protokoll från den 11 september 2009 poängterar en deltagare att det är viktigt att strida mot de nationella proven. Represtentanter har, hävdas det, inbjudits till Skolverket ‘för att diskutera innehållet i proven.’ Därutöver förekommer mängder av obegripligt struntprat som exempelvis ‘Waldorfskolan har en kunskapsprocess, där man får en alltmer vidgad helhetssyn. Färdighet i komplement till kunskap’, uppenbart ägnat att rättfärdiga det sämre läge barnen försatts i och som man förstår riskerar komma i dagen med mer seriösa testsystem. Under mötet i februari 2010 meddelas den oroväckande nyheten att

[s]ignaler, ännu inofficiella, från utbildningsdepartementet antyder att vissa moment skulle kunna skjutas på från åk 3 till åk 6.

De kunskaper som andra skolor måste ha bibringat eleverna i tredje klass kan alltså komma att, vad gäller waldorfskolorna, gälla sjätteklassarna. Det är anmärkningsvärt om detta tillåts bli verklighet. Waldorfskolebarnen är redan långt efter sina jämnåriga kunskapsmässigt, och man tänker sig alltså från politiskt håll fortsätta sanktionera denna särställning? Var finns barnens rättigheter i detta? Hur tänker man sig att ett barn ska kunna gå från waldorfskola till någon annan typ av skola om waldorfskolan får officiell tillåtelse att ligga tre år efter kunskapsmässigt? Att waldorfskolans elever ligger så mycket efter är ett problem som snarare borde rättas till än sanktioneras. I protokollet konstateras, tack och lov, att Skolinspektionen är skeptisk tilll undantag. Det spelar kanske mindre roll om politiker, bland dem Pertoft, får som de vill.

19 thoughts on “pedagogiskt undantagstillstånd (del ii)

  1. Jag har i Skolverkets databas letat efter resultat i tidigare nationella prov gällande den Waldorfskola som jag har varit del av ett tag. Nix. Skolan har då haft fler än 10 elever i åk 9 (Skolverket registrerar bara resultat om det finns minst 10 elever som gjort provet).

    Icke förvånande. Waldorfskolans inställning till inte bara prov, utan sanningsenlig redovisning i största allmänhet, är ungefär: ”vi är så fantastiska, vi är så bra, omvärldens mått gäller inte oss” o s v.

    Rent konkret krävdes jag på falskt intygande (vägrade och blev mobbad som följd).

    Argumentet ”Waldorfskoleelever följer en annan väg men når samma mål i slutet av årskurs nio” har jag hört hur många gånger som helst från Waldorfhållet. Verkligheten har jag sett med egna ögon och hört med egna öron i åk 9 på den Waldorfskola jag har varit del av ett tag.

    De elever som når målen i åk 9 gör det mest tack vare sina föräldrars hemundervisning. Waldorf”lärare” jag mötte i den skola jag har varit del av ett tag låg själva på nivå högst åk 7 i “mitt” kärnämne. (Men sticka kunde de!)

  2. PS:
    jag har också i skolan (den Waldorfskola jag har varit del av ett tag) frågat kolleger om elevdokumentation, lokala kopior av tidigare resultat o s v, och möttes då alltid av attityd “otillbörlig fråga!”.

  3. De som inte klarade lära sig sticka hade nog ‘sorterats ut’ på ett tidigare stadium!! Man kan gå i waldorfskola utan att kunna läsa, skriva och räkna (man kan — som du påpekar — till och med få betyg som visar att man kan det man inte kan! så länge en legitimerad lärare går med på att skriva under dem), men man kan inte gå i waldorfskola utan att kunna handarbeta. Eller, jo, naturligtvis kan man det, men det kommer vara ett elände. Som för mig. Jag kunde räkna men inte sticka.

    Jag tror inte att det är ovanligt att föräldrar inser att barnen ligger efter, och därför bedriver hemundervisning (mina gjorde det, men de trodde felaktigt att matte var det enda ämne jag var efter i… ha ha, säkert!). De har ofta också möjlighet att fixa privatlektioner; de är ju inte i allmänhet resurssvaga.

    Jag tror jag har sagt det förut, men jag säger det igen: så långt efter som waldorfeleverna var i 6e klass finns det inte en chans att de hann i kapp till 9an. Inte utan enormt bra lärare. Inte utan särskilda insatser. Inte utan att eleverna var högpresterande. (Och det var de inte. De elever som kom till skolan och, så att säga, ersatte avhoppare, var ofta sådana elever som i den kommunala skolan blivit hänvisade särskola. Och då deras föräldrar inte kunde tänka sig att ha ett barn i särskola, valde de waldorfskola, som ju passerar som ‘likvärdig’ med vanlig skola…)

  4. Zooeys kommentar: precis.

    Jag har också sagt förut och upprepar nu: de klasser jag undervisade var mycket heterogena, heterogena i flera avseenden än vad de är i kommunala skolan eller i en icke-konfessionell friskola. Här i Waldorfskolan fanns det några barn som i den kommunala skolan antingen hade varit inskrivna i särskolan eller hade undervisats i en särskild grupp inom ramen för grundskolan. Precis som Zooey skriver ovanför, ville varken föräldar eller personalen låtsas om det, med följden att det inte gick att “få alla glada” i den heterogena gruppen. Att det måste DÖLJAS att några elever inte alls följde med blev ett hinder i arbete som jag inte träffade på förut. I och med att en av dessa elever, formellt i åk 9, men på nivå några år efter, var barn till en medlem av medarbetargruppen, blev alla krav att döjla verkligheten understödda genom maktdemonstrationer. För de barn som jag hade kunnat göra mycket för(barn som var efter kunskapsmässigt men som hade lätt att förstå) betydde detta att de fick “betala” för att detta barn (till en medlem av medarbetargruppen) fick “känna sig hemma” i klassen. Svågerpolitiken kallas det. De barns behov som inte omfattades av svågerpolitiken var inte viktiga. Ruttet under den vackra ytan, som sagd.

  5. Jag minns att min lärare försökte fråga ut en rätt nyanländ elev om han alls kunde någon matte. Detta var i 5e klass ungefär och vi lärde oss multiplikationstabellerna (1-10). Det är förfärligt sent att lära sig det i den åldern. Men nåväl. Detta nya barn var helt komplett väck. Det gick liksom inte att förklara en sådan sak som 1 gånger 1. Han var inte alls kapabel att förstå det. Han kunde inte lära sig det. Det var inte hans fel, men det var ett faktum att det inte gick. Om jag inte minns fel kunde han inte heller prata ordentligt; han var som en jättestor 2-åring. Helt klart behov av speciella insatser… Kanske ännu värre är ju att han ju inte kunde få några kamrater, inte ens bland de andra som befann sig på en låg nivå. Det finns ju inte heller något en lärare kan göra med ett sådant barn, om läraren samtidigt har en hel klass med elever att ta hand om. Det är helt oförenligt. Ok, det var ett extremt exempel, men det är hämtat från verkligheten. Sedan fanns det åtskilliga som inte följde med och som var lågpresterande och som nog var mer lika det du beskriver, alfa-omega.

    Men det är i mellanstadiet som den vanliga skolan började sortera ut (vet inte om det är likadant längre jämfört med när jag var barn: nu är det väl mer insatser i vanliga skolan, mindre särskola; då var det till särskolan med dem som inte hängde med). Samtidigt hade många stuckit från waldorf. Det var ju långa köer för att komma in i klass 1. Men uppe i mellanstadiet var det nog tvärtom — de fick problem att fylla klasserna. Och då uppstod den situationen att man tog in elever man inte kunde hantera, till men för de elever som redan fanns där och som hade bristande kunskaper inom snart sagt alla områden (utom eurytmi… eller ja till och med där).

  6. Jag känner till en klass där hela, obs hela, klassen fick IG i nationella provet i fysik läsåret 2010. De kände inte till terminologin och förstod inte frågorna, kunde än mindre svara. Vad de fått lära sig på fysiken var att man skall röra i vattnet i form av en åtta för att ge vattnet kosmiska krafter, att man skall gräva ned ett husdjurskranium med gödsel i jorden, helst vid ett vattendrag och att det var bra om man själv, människan, lade sig på gödselhögen för att bidra med någon slags växtkraft.

  7. Monet: “Jag känner till en klass där hela, obs hela, klassen fick IG i nationella provet i fysik läsåret 2010.”
    Det förvånar mig att klassen alls har skrivit det nationella provet.

  8. Provet är inte obligatoriskt då? För i så fall har de ju inget val (annat än att fiffla med resultaten förstås, men det tycks ju inte ha skett i just det fallet…).

    Det låter mer som en lektion i biodynamisk odling än som en lektion i fysik. Det vetenskapliga värdet är hur som helst noll…

    Det enda jag minns från ‘fysiken’, och jag slutate ju efter 6e klass, är de 4 elementen. Jord, luft, eld, vatten. Det kan ha varit ‘kemi’ också. I läsårsbrevet (betyget) står det att mina målningar i periodhäftet var magra. Usla i klarspråk men något fluffigt uttryck användes.

  9. Som svar ang det nationella provet i fysik så tror jag att det är första året, alltså 2010, som Waldorfskolorna ålagts att göra prov i fysik. De har förrut haft dispens från att göra nationella prov överhuvudtaget, men först lades prov i kärnämnena in, och nu tydligen också fysik. Har hört detta aven elev som just gått ut nian i en Waldorfskola.

  10. Jo, nationella prov i NO är obligatoriska sedan VT 2009, men så mycket fiffel jag har sett förvånar det mig att de inte skruvade sig ur det på något sätt.

  11. PS:
    tack för länken http://bit.ly/9y6NNn , 12 lectures by Rudolf Steiner on (curative) education, Zooey.
    Kommer använda den när folk (inklusive min familj) inte tror mig.
    Om jag får något bra tillfälle någon gång (ett direkt tillfälle), kommer skicka den till Jan Björklund också.

  12. Aha. Jag kollade Sirius-databasen nyss, men där finns visst inte resultaten från 2010 än. Däremot 2009. Har kollat två (Stockholms-)waldorfskolor, men för ingen av dem finns några fysikresultat för vt09. Berätta gärna om ni ser dessa resultat komma in i databasen, för noll godkända elever är ju anmärkningsvärt. Med ett sådant resultat är de ju tvungna att intensifiera kampen för att slippa de nationella proven… (eller diskutera hur man bäst fifflar…)

    @alfa-omega: de läkepedagogiska föreläsningarna är… hm… speciella. Helt klart är att föräldrar bör ha läst dem innan de skriver in sina barn i en verksamhet. För om det skiter sig och de därpå läser detta verk, kommer de bli mycket förbannade. Bättre att känna till det innan.

  13. Det skall finnas resultat för 2009 i svenska, engelska och matematik. Dessa prov har pågått i icke-waldorf skolor under flera år, däremot börjades det med proven i NO först 2009. Omgången 2009 kördes proven enligt: varje skola har av Skolverket tilldelats (slumpmässigt fördelning enl vad som sades) ett ämne inom NO (fysik, kemi eller biologi). En viss skola kunde alltså inte välja vilket av ämnerna fysik, kemi eller biologi de skulle köra.

    Det var intressant att höra från Monet om provet i fysik (tack för det, Monet!), men det bästa att jämföra waldorf och icke-waldorf skolor i är kärnämnerna, bl a för att G i kärnämnerna krävs för att bli antagen till nationella program inom gymnasiet.

    Waldorfskolan vill undvika dels betyg, dels prov (alla prov, men framför allt de nationella prov). Waldorfskolan vill undvika att verklikheten presenteras.

  14. Som jämförelsematerial är ju fysikprovet rätt ointressant. Däremot är det ju intressant ur den synvinkeln att… de kanske inte hann förbereda sig, med allt vad det innebär (inte främst i fråga om att kunskapsmässigt förbereda eleverna, tänker jag då, utan på andra sätt…)? Och då visade det sig vad undervisningen faktiskt går för. Jag har sett periodhäften från naturvetenskapliga ämnen för högstadium och gymnasium och innehållet motsvarar inte vad man lär sig i vanliga skolor… Mycket energi läggs på att rita fina illustrationer, men det räcker ju inte långt.

    Var tilldelningen slumpmässig kan de ju ha saknat vetskap om vilket prov de tilldelats fram till i princip innan själva provet.

  15. Zooey: “Var tilldelningen slumpmässig kan de ju ha saknat vetskap om vilket prov de tilldelats fram till i princip innan själva provet.”

    Det var meningen med slumpmässighet, för ALLA skolor.
    Jag tror att när det gäller just Waldorfskola, så spelade det ingen roll om de tilldelades, fysik, kemi eller biologi att köra, samma problem: de är efter jmf med icke-waldorfskola. Allt prat om “vi går en annan väg, men i slutet av åk 12 (eller åk 9 i somliga uttalanden) får våra elever samma kunskap som i andra skolor”, allt sådan prat är just PRAT.

  16. Jupp. Slumpmässigheten kunde ju dock ha varit rätt ‘planlagd’ så att säga, att man tidigt gjorde lottningen/tilldelningen. Men det är ju väldigt smart att köra så där egentligen. Gör det svårare för skolor som vill utnyttja systemet.

    Grejen är ju att alla skolor ska förbereda eleverna inom alla skolämnena, oavsett proven. Det är svårt att tänka sig en annan lösning än prov, kanske slumpmässiga sådana och även oanmälda inspektioner, för att komma till rätta med skolor som säger en sak och gör en annan. Eller har storstilade intentioner om att ta eleverna till samma nivå men utan att klara att genomföra det i praktiken.

  17. Jag ser, allmänt, på prov som ett tillfälle för elever OCH för lärare OCH för skolledningen att redovisa resultatet av sitt arbete och att se vad som behövs att jobba mera med. Har man rent mjöl i påsen finns det inget skäl att sky/avsky prov – men det är just där skon klämmer. En bra början till att kunna se prov som något positivt är att vilja utgå från verkligheten som den är och göra något åt det som det går att göra något åt. Nationella prov är de mest rättvisa prov inom ett land och för ett land som helhet ger de internationella PISA och TIMMS prov en värdefull upplysning.

Comments are closed.