waldorfföräldraföreningens politikerdebatt om enfaldig mångfald

Sveriges waldorfföräldrar anordnade debatt med politiker (den nämns i uppdateringen till det här inlägget). I dag publicerade de sin egen redogörelse för debatten, under rubriken ‘Vad sa politikerna?’ Läs hela inlägget deras blogg.

Jag inledde med att beskriva Waldorfpedagogikens fokus på kreativitet och holism

Snacket om holism är fullständigt ihåligt (om man inte sätter något framför — som exempelvis i ordet gnomoholism, en smittsam åkomma som drabbar waldorflärare i hög utsträckning). Så ihåligt att det blir löjeväckande. Som exempel nämns att skribentens barn fått klippa får på skoltid.

Och att rörelsen nu ser sig angripen på flera områden, i likriktningens namn – med nationella prov, betyg och strypt lärarutbildning. En del förefaller avsiktligt medan det sistnämnda snarare är ett utslag av byråkratiskt schabbel…

Det sistnämnda var, som Sveriges waldorfföräldrar mycket väl vet, ett utslag av bristande kvalitet i waldorflärarutbildningen. Det är ett förfärligt trams att ständigt skylla på en massa andra saker.

Debatten gick så till att de sju politikerna fick fyra minuter på sig var att berätta om sin inställning till pedagogisk frihet och mångfald, friskolornas existens och Waldorfrörelsens fortlevnad.

Varför inte ställa frågan utifrån barnens rättigheter i en värld där föräldrarnas pedagogiska ‘frihet’ riskerar deras framtid? Hur upprätthåller man deras rättigheter så att de inte offras för föräldrarnas dumhet och prilliga utbildningsinstitutioners inkompetens?

Alla visade upp en rörande enighet om dessa ideal, vänsterpartiets Lillemor Samuelsson … poängterade att hon och hennes parti inte var emot friskolor, men däremot vinstdrivande skolföretag.

Är det bättre med friskolor drivna som stiftelser? Är stiftelseinstitutet någon garant för att det inte fifflas och att stiftelserna och intressen knutna till dessa stiftelser inte roffar åt sig pengar? Det är en relevant fråga, eftersom majoriteten av waldorfskolorna drivs i stiftelseform. Men det råttboet vill väl inte waldorfföräldrarna gräva i.

Mats Pertoft sade bla att det finns en rättighet till alternativ pedagogik

Nej, det gör det inte. Inte om ‘pedagogiken’ är dålig.

Göran Fant representerade Waldorffederationen och argumenterade för kontinuiteten med en lärare som följer samma klass från ettan och upp i högstadiet – ngt som omöjliggörs eller åtminstone frösvåras betänkligt …

De borde fundera över om det inte är viktigare att läraren är en bra lärare, än att denne följer samma klass i åtta år. Prioriteringen måste vara att läraren är bra och att eleverna uppnår resultat. Något annat är galet.

Läraren uppfattar dynamiken i klassrummet och vet vilka barn som behöver stöd och vilka som går fort fram, det behöver inte styras centralt.

Nej, det gör inte läraren nödvändigtvis. Risken är snarast att eleverna är utelämnade åt en usel och outbildad lärare under dessa åtta år — en lärare som inte uppfattar något alls av dynamiken och som inte har en susning om vilka barn som behöver vad. Det är åtta bortkastade år. Med dåligt utbildade lärare är risken ännu mer påtaglig — och verkligen inget waldorfskolorna borde bortse från. Bra lärare tenderar, tror jag, att lämna waldorfskolorna. En mångfald av outbildade och ofta dåliga lärare finns kvar.

De nationella proven redan i trean klarar barnen i Waldorfskolorna av utan problem, men inriktningen på dem stör deras bildningsväg …

Klarar de proven utan problem — ett påstående om vilket man kan hysa rimliga tvivel — är det väl för katten bara att göra proven. Det stör ingen ‘bildningsväg’ att tillbringa några timmar med att göra ett prov som man ändå klarar ‘utan problem’. Så tillvida inte waldorfföräldrarna har en helt annan syn på ‘bildningsväg’ än den tolkning en icke-antroposof skulle göra av begreppet. Om företeelsen stör barnen så oerhört, då kan man knappast mena att de ‘klarar [den] utan problem’.

Mats Pertoft underströk osäkerheten med de nationella proven, de utgör inget säkert test på kunskaperna …

Det utesluter inte att proven ändå är nödvändiga, så länge det finns skolor som underlåter att lära barnen det de behöver kunna. Någon kontroll av detta behöver samhället uppenbarligen ha, annars kastas pengar på verksamheter utan att några som helst kvalitetskriterier visats vara uppfyllda.

Göran Sjölin gladde sig åt den enighet som finns kring att mångfald är något bra …

En mångfald som mest kan karaktäriseras av sin enfald.

Göran Sjölin efterlyste konkreta vallöften, varvid Mats Gerdau sade att alla ska behandlas lika!

Utmärkt att även Gerdau tycker att waldorfskolan ska behandlas likadant som andra skolor.

Göran Sjölin framhöll att det inte var professionen som underkände Waldorfs lärarutbildning utan akademin, dvs en institution på Stockholms universitet, efter det att man annekterat Stockholms lärarhögskola, som tidigare examinerat Waldorflärare

Med ‘professionen’ avser väl Sjölin förmodligen waldorflärarprofessionen, annars är utsagan minst sagt märklig. För det andra var det inte bara ‘en institution’ som underkände waldorf. Det var lärarutbildningsnämnden (som tog beslutet om nedläggning) och den naturvetenskapliga fakulteten (som faktagranskade kurserna). Det är två institutioner. Dessutom uttalade sig universitetets rektor. Han skrev:

Jag instämmer helt med nämndens bedömning, efter att ha tagit del av delar av kurslitteraturen. Delar av innehållet är inte bara vetenskapligt ohållbart, det är helt enkelt osant.

Läs vidare här och här. Vidare till waldorfföräldrarna, som för det tredje tycks inbilla sig att Stockholms Universitet är något slags skurkinstitution som ‘annekterar’ sina försvarslösa grannar. (Vetenskapsnazister kanske, ute efter världsherravälde!?)

Caroline Bratt underströk att vi har rätt till alternativ pedagogik enligt Lissabonfördraget.

Bratt har en tendens att understryka missvisande information.

Den styrande politiken har svikit och strypt Waldorf bakifrån! På detta svarade Bertil Östberg att det fanns för många outbildade lärare, vid deras undersökning för några år sedan hade 58 % av lärarna saknat behörighet eller tom utbildning i de ämnen de undervisade i – riktigt varför detta lett till att man la ner Waldorflärarutbildningen framgick väl inte…

För att det inte var det som ledde till att waldorflärarutbildningen las ner, förstås (ibland vill man bara utbrista: ‘pucko!’). Den las ner för att universitetets krav, de krav som ska ställas på all högre utbildning, inte uppfylldes. End of story. Och redan på den tiden, när statlig waldorflärarutbildning bedrevs, hade alltså waldorf för få utbildade lärare! Till det måste också anmärkas att det i slutänden inte bara handlar om att lärarna ska vara formellt behöriga — vilket lärarhögskolans samarbete med Rudolf Steinerhögskolan gjorde dem — utan att lärarna också ska vara kompetenta, vilket de uppenbarligen inte hade möjligheten att bli med den waldorflärarutbildning som universitetet la ner. Dessutom undrar jag om det är någon skillnad på att bli strypt bakifrån och att bli strypt framifrån. Död som död, liksom.

Mats Pertoft lovade dock att ordna detta när och om de röd-gröna kommer till makten, men Caroline verkade inte övertygad.

Hur ska Pertoft ordna det, undrar jag.

Det är bra att alla i princip är positiva till frihet och pedagogisk mångfald, samt vill bevara Waldorfskolorna och – pedagogiken.

Som sagt, det hade varit bättre att fråga dem om de var positiva till barns rätt till bra utbildning. Och ta det som utgngspunkt. Där uppstår nämligen en liten krock med waldorfskolorna och den så kallade pedagogiken. Hur många politiker, förutom exempelvis Pertoft — han vet! –, har någon aning om vad det är som särskiljer waldorfpedagogiken?

Det verkar också som om alliansen är mer villig än tidigare att godkänna undantag som i viss mån gör det möjligt att slippa från den liberala likriktningens gissel.

‘[D]en liberala likriktningens gissel’? Vad är det? Och vad är det egentligen alliansen är villig att godkänna i fråga om undantag? Det framgår inte riktigt av waldorfföräldrarnas redovisning av politikerdebatten.

När det gäller lärarutbildningen så vilar ansvaret i hög grad på rörelsen själv …

Eureka!!

… som måste få till stånd ett samarbete med ett universitet eller en högskola, om man inte förmår styra upp verksamheten på den egna lärarhögskolan så att den möter högskoleverkets krav.

Lycka till.

6 thoughts on “waldorfföräldraföreningens politikerdebatt om enfaldig mångfald

  1. “De nationella proven redan i trean klarar barnen i Waldorfskolorna av utan problem, men inriktningen på dem stör deras bildningsväg …”

    Nu presenteras den nya linjen – “utan problem”.
    Alldeles nyligen hette det (ungefär) ‘vår fantastiska alternativpedagogik innebär att gå en annan väg så prov i årskus 3 är alldeles fel, men i slutet av årskurs 9 når våra elever målen som motsvarar målen enligt Lpo94’.

    “[u]tan problem”
    och
    “Det verkar också som om alliansen är mer villig än tidigare att godkänna undantag som i viss mån gör det möjligt att slippa från den liberala likriktningens gissel.”

    Varför behöver man undantag då?

    “Mats Pertoft underströk osäkerheten med de nationella proven, de utgör inget säkert test på kunskaperna …”

    Nationella proven utgör inget test alls på kunskaper om ‘förbindelse med andevärlden’ som Waldorfskolan undervisar i.

  2. Nationella proven testar inte vått-i-vått-målning och eurytmi, till exempel.

    Men om jag förstår saken rätt så testar ju proven i årskurs 3 väldigt grundläggande saker. Att testen sedan inte ger en total bild av varje barns individuella färdigheter är ju en helt annan sak — det är nog ingen som tror det (varken jag eller Pertoft… förmodligen inte ens den ‘liberale likriktaren’ Björklund). Men bara för att de inte kan säga allt betyder ju inte det att de säger inget.

    Det där med ‘utan problem’ redan i årskurs 3 var ju en nyhet, även om omständigheterna kring denna ‘problemlöshet’ verkar något paradoxala. Det brukar, som alfa-omega skriver, talas om att eleverna är i kapp i 9an. (Vilket man för övrigt också kan betvivla…)

  3. Den nya linjen “utan problem” har kanske med PR-byrå som Waldorfskolefederationen anlitar att göra.

Comments are closed.