reinkarnationsforskning för pedagoger

Ur en intervju med waldorfpedagogen Jost Schieren, knuten till waldorflärarutbildningen vid antroposofiska högskolan Alanus, Tyskland. Intervjun är översatt, och publicerades i dokumentationen (pdf) från waldorflärarmötet som hölls i Ytterjärna i januari 2010.

‘SJ [intervjuare]: Låt oss ta ytterligare ett exempel från ditt forskningsområde, reinkarnationen.
‘JS [Schieren]: Nåja, avgörande för varje pedagog är människorna, barnen och ungdomarna som vi arbetar med. Endast därför är det viktigt för en pedagog att försäkra sig om hans/hennes uppfattning om människan. Har pedagogen en mer deterministisk människobild, motsvarande den som etablerats exempelvis genom behaviorismen eller huvudsakligen genom neurologisk hjärnforskning? Eller har vi en människobild som tillskriver människan en fri personlighetskärna? I så fall har man att göra med olika personlighetsteorier. Kort sagt: Begreppet reinkarnation, så som Steiner utvecklade det, erbjuder enligt min uppfattning en personlighetsteoretisk ansats, som gör det möjligt att på ett konsekvent sätt tänka tanken om människans autonoma existens ända till sitt slut. Denna aspekt gör reinkarnationsidén intressant. Därmed säger jag inte att det finns reinkarnation. Jag säger bara att reinkarnation är en förklaringsmodell som har en fördel gentemot många andra förklaringsmodeller, eftersom den personliga självständigheten förblir central. Det hör till vetenskapen att det finns andra och även motsatta meningar.
‘SJ: Reinkarnation skulle bara vara en modell och ingen verklighet?
‘JS: Här krävs försiktighet! Jag har inte sagt att reinkarnation bara är en modell. Jag har sagt att jag på ett vetenskapsmetodiskt sätt endast kan hantera reinkarnation i form av en modell eller en teori. Det förhindrar inte att du eller andra kan erfara reinkarnation som en realitet.
‘SJ: Hur kan en pedagog förstå barn utan själv bedriva reinkarnationsforskning?
‘JS: Mycket av det jag stött på av så kallad reinkarnationsforskning ser jag som förmätenhet, som inte blir rättvis för den andra människans personlighet. Jag upprepar: Som pedagog har jag framförallt att göra med barns och unga människors personlighet, som ännu inte alls fullständigt utvecklad. Vi står ju, när vi har att göra med en människa, inför en stor hemlighet, som är det mänskliga jagets hemlighet. Och det finns en aktning för denna hemlighet. Även om Rudolf Steiner lyft fram många hemligheter, betyder det inte, att vi därför kan umgås med dessa på ett enkelt sätt. Även detta är en vetenskaplig hållning.’ [‘Hur blir det när vi gör som vi gör’, s 48-49 (pdf).]

I första frågeställningens svar undrar jag om inte dikotomin som ställs upp är falsk. Antingen är man determinist — eller så tror man på indivdens frihet, vilket förutsätter en fri själslig kärna som därför inte kan vara ändlig i tiden och som därför inte kan vara begränsad av den fysiska döden? Jag finner den motsättningen, om det är så detta ska tolkas, som besynnerlig och förenklande.

Det vore intressant att veta ändå, om waldorfskolefederationen, waldorflärarhögskolan och andra waldorfinstitutioner ser reinkarnationen som en ‘modell’, som en verklighetsbeskrivning eller som osannolikt nonsens. Vad anser man om frågeställningen:

‘Hur kan en pedagog förstå barn utan själv bedriva reinkarnationsforskning?’

Bedriver svenska waldorflärare också ‘reinkarnationsforskning’? Hur går man praktiskt till väga nu i dag och vad har forskningen för konkreta konsekvenser? När ett specifikt barn ‘beforskas’ ur reinkarnationsperspektiv, noteras resultaten någonstans och görs detta material tillgängligt för barnets föräldrar? Hur genomför skolorna kvalitetskontroll så att ingen ‘förmäten’ reinkarnationsforskning slipper igenom?

12 thoughts on “reinkarnationsforskning för pedagoger

  1. Actually, when I was out walking with mr Dog right after posting, I happened to think about that.

    If your TV-show had been a non-televised eurythmy event, I’m sure it would have fitted in with the next year’s Waldorf Teacher Conference. But waldorf teachers don’t like TV.

    Otherwise, it would be perfect. It makes sense to hold national competitions before the grand international finale.

  2. Det verkliga testet är vad som händer med de små barnasjälarna i nästkommande inkarnation!

    På den punkten står sig de nationella proven slätt. Vadå nationellt prov i årskurs 3 liksom, vilket kortsiktigt strunt. Vi talar om utveckling för kommande kulturepoker, återfödelse på återfödelse!

  3. Härre gu vilket kvalificerat snömos han kläcker ur sig, den där “forskaren”! Det borde vara obligatoriskt att träffa en sån här person innan man sätter sittt barn i waldorfskola…

  4. For some time now I have been asking for a thorough randomised controlled trial which would help to establish the scientific basis of reincarnation and its various implications. It would take a few hundred years to come up with sufficient data but if the will were there (and continued into the next few reincarnations) I don’t see why it couldn’t be done. Since my avatar is immortal (indeed, divine) I could in that capacity oversee the process. I foresee the hardest part is you lot convincing me that you are/were?/ – not sure how this works – who you say you are. Were. Sod it – you couldn’t make this stuff up.

  5. You would be perfect as the immortal spirit overseeing the trial, Thetis. I thought there had been trials though, of course the results were only published in the akashic records…

    Emanuel — jupp. Och ändå är han en auktoritet, typ. Tänk då hur oförnuftigt det här blir i praktiken, när enskilda lärare ska tillämpa reinkarnationskonceptet på sina elever…

  6. alfa-omega —

    ‘“Mats Pertoft underströk osäkerheten med de nationella proven, de utgör inget säkert test på kunskaperna …”
    Nää…förståss.’

    På tal om Pertoft, han ska visst dyka upp i tv-rutan i kväll. Har dock glömt bort vilket program det var… Björklund också. Borde gå att spana in på nätet också.

Comments are closed.