eckhart

I Svenska Dagbladet i dag finns en understreckare av Erwin Bischofberger om Meister Eckhart. Den kan möjligen intressera, bland andra, dem som är intresserade av Steiner. Ur SvD:

I sin självreflektion upptäckte Mäster Eckhart intellektets oemotståndliga dragning till att överskrida den mänskliga begränsningen in i den gudomliga sfären som i själva verket redan lyser med sin aktiva närvaro i all mänsklig strävan. Förnuftet eller intellektet – Eckhart använder termerna synonymt – sträcker och spänner sig bortom alla varelsers instängda värld mot det rena gudomliga Varats väsen. Eckhart tänker sig människan som avbild av urbilden och som ord, som en dynamisk relation. Genom att varsebli sig själv blir människan till det hon ser och dras till, till det hon älskar. I denna process blir hon det hon är ute efter (worauf sie aus ist). I detta skeende äger Guds födelse rum i hennes själsgrund. Eckhart förfäktar i hela sitt författarskap Guds födelse i varje människa tack vare hennes utrustning med det målsökande intellektet. [. . .] I sitt gudomliggörande lyfts människan utöver sin naturliga tillvaro där hon ”av nåd blir vad Gud är till sitt väsen”. Hon skall därför inte söka ”fatta eller skåda Gud utanför sig själv, utan i stället det som finns inom henne.”

Ett kapitel om Eckhart återfinns i Rudolf Steiners Mysticism at the Dawn of the Modern Age, en bok som är baserad på Steiners tidigaste teosofiska föredrag. (Men tyvärr är det något galet med texten som i denna form saknar styckeindelning.) Utöver detta nämner Steiner Eckhart i åtskilliga senare föredrag.

3 thoughts on “eckhart

  1. Yep, indeed. Although the way he spoke about god or gods changed a bit during his lifetime, this kind of conception of god is perhaps the one that makes most sense in terms of his philosophy.

Comments are closed.