‘sägen mig om han är en charlatan’

Det förblir ett mysterium varför att antroposoferna inte puffar mer för Jan Hälls bok om den finlandssvenska poeten Edith Södergran och hennes relation till antroposofin och Rudolf Steiner. Men den omnämns aldrig av antroposofer. Jag begriper det inte! Det är inte precis som att den svenska marknaden för antroposofirelaterad litteratur svämmar över. Och Hälls bok är inte så tokig, om än hans perspektiv på Steiner är alltför okritiskt. Till antroposofernas fördel ska väl framhållas att Vidarstiftelsen delvis finansierade Hälls arbete. I vilket fall som helst innehåller Hälls verk åtskillig spännande kunskap och en hel del Södergran-citat, som de nedanstående.

‘Endast en sak av värde har jag att överlämna eder båda — min upphöjda lärares namn. [. . .] Sägen mig om han är en charlatan riven honom sönder med kritikens klor, men ignorera den livslevande Rudolf Steiner, det går icke an! Om man står på jorden med två fötter och har sett ett grönt blad i sitt liv. Där är min heroism.’ [Häll, J. Vägen till landet som icke är. En essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner (Atlantis, 2006), s 88.]

‘Jag behöver Steiner varje ögonblick, han är min största räddare och min farligaste fiende. Tror vart eviga ord Steiner säger [. . .], men andan misstror jag, det är Ahrimans spetsfundighet i honom. Men hur kan det finnas villfarelse hos andar som kretsa med planeterna? Här står mitt förstånd stilla och jag vet varken ut eller in.’ (Ibid, s 180.)

‘Tvivla på Steiner kan jag inte, men det plågar mig att han inte är from. Jag tror att han är en förförare. [. . .] Vore jag själv from, skulle jag se klart, jag skulle icke ett ögonblick tvivla, jag skulle veta att Steiner är en syndare.’ (Ibid, s 185.)

Advertisements

33 thoughts on “‘sägen mig om han är en charlatan’

  1. google translate often betrays us ;) but do I get a sense here of a more flesh-&-blood Steiner: Steiner the seducer? Or is it a spiritual seduction? (And what would be the difference?) This new idea would improve the banter in the ethereal kiosk no end.

  2. sorry: that was me. The automatic translation of my own comment now reads: ‘google translate thwart Betrayer us’. Fantastic stuff.

  3. Yes, actually, she suspects Steiner is a seducer, perhaps not pious, and maybe a sinner. In an other letter, she asks whether Steiner’s wife is any good. Really funny. She doesn’t think very highly of the anthroposophists either — she finally joins the Anthroposophical Society in Finland to gain access to their library!

    But she remained an anthroposophist to the end, dying fairly young from tuberculosis. She wanted to visit Steiner in Dornach, but could never travel because of her illness.

    An other funny thing about the book is the anthroposophic gossip.

  4. As she never went there, obviously there was no real, material seduction. However, there certainly is spiritual seduction ;-)

    And, interestingly, the book is quite fascinating because the rather gossipy stuff — it shows what ‘hold’ Steiner had on people during his lifetime. These anthroposophist women in far-away Finland studying his portrait, speculating about Marie, figuring he has magic capabilities to ‘access’ his followers telepathically, and so forth. I’ll post a passage from another letter in a second. (Google translate may understandably have some trouble with Södergran’s writings — her language is slightly antiquated.)

  5. ‘Den som har fasan kan icke göra det minsta för att besegra sig. Men det finnes segrande vidder som kunna omfamna en. Det finnes budbärare med maktens ord på sina läppar. Det finnes ögon som icke frukta. Det finnes all härlighet i en fördold bägare. [. . .] Och du är den med vilken jag skall slåda den eviga Budbäraren. All vår blixtrande genialitet är fåfäng, den framkallar stormen i de eviga djupen. Vårt geni skola vi offra på den andra världens altare. Vår lärare älskar oss, han känner oss, han skådar oss på avstånd. Förlösa skall han den lidande, frigöra skall [han] övermänniskan ur henne. [. . .] Jag går till min fader, till mitt ödes fader, han säger mig orden som skall öppna mitt ödes dörr. Renhetens kalk skall jag hålla i min hand. Knäböjande skall jag vårda den dagar och nätter. Men min lärare skall man känna i hans eget språk, då han diktar. Dessa ord har jag sagt till min syster på det att hon må ana var ödet är. Min syster skall icke håna mina sjungande ord, min syster skall veta att jag sjunger av sanning.’ (s 102.)

    I don’t know what google translate will make of it, but anyway, it’s from a letter she wrote to a friend about Rudolf Steiner. He is the ‘messenger’ and the ‘teacher’ she’s referring to.

  6. It says:

    ‘There is all the glory of a hidden cup. [. . .] And you’re the one with which I shall tray the eternal messenger. All our blazing genius is idle, it provokes storm in the eternal depths. Our genius shall we sacrifice on the altar of the other world. Our teachers loved us, he knows us, he sees us from a distance. He shall redeem the suffering, release the [he] övermänniksan out of her. [. . .] I go to my father, my fate father, he tells me the words that will open the door of my fate.”

    What’s the date of this?

    I’m reminded of Katherine Mansfield (a wonderful, observant, witty writer) who died in Gurdieff’s Centre for the Harmonious Development of Man (here’s a sensational ref: http://www.gurdjieff.org.uk/gurdjieff&mansfield.htm )

    Incidentally, I knew someone really well who was born in the Centre for the Harmonious Development of Man and though that is another story (I know you’re reading, Sune) it does explain a familiarity with 20th century esoteric sects.

    Apparently Gurdieff was ‘no better than he should have been’ – or at least he was red-bloodied, unlike a positively reptilian Steiner. But all this is hearsay, tantamount to fiction (and none the worse for that, of course)

    However, since Manfield had an elegant grasp of the ironic, it reminds me more of Mme B. Or possibly the baboon, on a good day.

  7. There is an interesting english translation of Edith Södergran’s poems, if anyone would like to read them.
    It’s called simply, ‘Poems by Edith Södergran’, translated by Gounil Brown and published by Zena Publications, ISBN 187 3812035.
    They are difficult but rewarding and beautiful.
    Anthroposophy is never mentioned

  8. I misspelled ‘övermänniskan’ — it’s ‘übermensch’ anyway. That quote is from 1920. She began to study Steiner some time during 1919. She died in 1923.

    Interesting, I haven’t read Mansfield. Maybe I should? Anyway — do people born in the Centre for the Harmonious Development become harmonious? I’m suspicious of everything that advertises itself as ‘harmonious’. (It’s one of the best Seinfeld episodes, where George goes nuts, yelling ‘Serentity now, insanity later’. That pretty much sums it up, to me.)

  9. Falk — yes, it’s true, her poems never mention anthroposophy. In her later works, however, the ones she wrote after her encounter with anthroposophy, there are interesting connections and references. Häll discusses these things in his book.

    Actually, and quite interestingly, the English wikipedia entry on Södergran is pretty extensive.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Edith_S%C3%B6dergran

  10. Dattadeva — Japp. Södergran levde ju i en annan tid. Och isolerad på landsbygden och dessutom sjuk. Det framgår i de skrifter som citeras i boken att hon hade förhoppningar på att bli helad. Det talas kanske inte så mycket om det nu, från antroposofers sida, men det verkar som att Steiners anhängare såg honom som en person med riktiga paranormala krafter. Alltså inte bara den ‘filosofiske’ ledare och lärare han framställs som, utan som just ett slags frälsare från kroppsligt och själsligt ont. T ex genom att han fick tillgång till ett objekt från eller ett foto av den sjuke och därmed kunde hela på avstånd. Hur förekommande sådant var vet jag inte, men åtminstone tycks somliga anhängare att trott honom om denna förmåga. Nå, det är kanske inte så väsenskilt från waldorflärare som mediterar över barns svårigheter genom att använda fotografier.

    (Förresten — länken funkar inte?)

  11. No, I don’t think they became harmonious. We can only be harmonious for a moment, until we want something. My impression was that there was a great deal of digging holes & filling them in, also the famous ‘stop’ exercises, which remind me of the children’s game: ‘musical statues’. These gurus have a sense of humour.

    I like Mansfield very much, such a keen eye. I’m sure Södergran is fascinating too. The intensity of her language is of its time, she sounds like a Russian. We Brits have Virginia Woolf looking down her long nose at the hoi polloi and ladling on the snobbery with a trowel, no wonder we are jealous of the Irish.

  12. Well, she was almost Russian, in a way. Finland belonged to Russia, and the parts of Finland where she lived — due to her illness, she moved to the countryside — today belong to Russia. When Steiner visited Finland, Finland was a part of Russia. (http://www.rsarchive.org/CV/city.php — in 1913 he gives lecture to Russian members!)

    My grandfather (who was much older than my grandmother) was born in 1902, thus he was almost 20 years old when Finland gained independence. He claimed he understood Russian, because he had learnt it on the streets of Helsingfors (Helsinki), though we never really knew if he did. There’s a magnificent, old Russian orthodox church in the middle of the city, and I suppose the Russian influence has been fairly large. (Although, at the same time, anti-Russian sentiments were quite massive.)

  13. This makes sense. Sorry for butting in to the Swedish – I’m still not sure I understand what this post is about!

  14. on reading – what a tragedy she died so young. Her illness must have influenced her work too – how could it not? – there’s certainly a heightened, consumptive poetry, some of it brilliant.

  15. Neither do I. And I wrote it. But it was fun! This discussion, I mean.

    I don’t know what google did to this part of the text, but still this is the quote I got the post title from:

    ‘Tell me he is a charlatan [and] rip him to shreds with the claws of criticism, but to ignore the living Rudolf Steiner, this is not an option!’

    You’d think modern anthroposophists would do well with a little more of this attitude and a little less of the apologist crap.

  16. tack! Hmm ja, hon blajar en massa. Nu var det länge sedan jag läste någon av hennes böcker, men jag tycker mig minnas att hon har haft några rätt labila huvudpersoner. Fast ärligt talat minns jag knappt något alls av dem. Den enda av hennes böcker som gjort något bestående intryck på mig, och som jag nu kan erinra mig, är ‘Duktig pojke!’…

    Man kan väl i och för sig säga att en intressant sak med Steiner — och detta ju eftersom han levde i en annan tid — är att många av de kvinnor som attraherades av antroposofin och av Steiner själv var mycket självständiga kvinnor. Utbildade och så. Alltså, jag undrar om inte han erbjöd ett andligt sammanhang som var betydligt mindre stereotypt i fråga om könsroller än andra religiösa och sociala miljöer som kvinnor hade att välja på. Kanske var det, i viss mån, människor som inte passade in riktigt i andra sammanhang i samhället? Nu var det ju också män som lockades till antroposofin, men kanske hade de inte riktigt samma anledningar till det, då förväntningarna på män var annorlunda? Nå, i vilket fall som helst, Steiner må ha förfört, men om han var en förförare, det är en annan femma… Jag tror att han emellanåt själv var aningen konfunderad över den effekt han hade på människor. Att han uppfattade sin egen attraktionskraft som ett ganska tveeggat vapen. (Eller något i den stilen.)

  17. Något urspårad diskussion långt borta från väsentligheterna i denna förnämliga biografi. Grundfrågan är ju varför RS som invigd inte besvarade brevet från Edit och därigenom inte bekräftade /såg hennes storhet som individ och modernismens poetissa

  18. I think you are right in your observation about the kind of women who were attracted to Steiner and Anthroposophy. They were on the whole strong and independent individuals and he paid a lot of attenetion to what they had to say to him, it wasn’t simply a case of them just hanging on his words.
    For example Rosa Mayreder, a radical feminist thinker of her time, influenced him to write about female equality. When he founded the Christian Community (Kristensamfundet) he made it a requirement that there should be women priests and that men and women should be equal in every respect within it.
    Marie von Sivers (later Marie Steiner) was his colleague and companion in the development of anthroposophy particularily the theatre/ perfroming arts.
    Edith Maryon worked with him on the building of the first goetheanum, Ita Wegman developed the medical work. Elizabeth Vreede was a mathematician and astronomer, etc ,
    Sadly for the people who like a bit of sensationalim Steiner never seems to have been unfaithful to his wife. These women were colleagues and friends as well as followers.
    I think you are absolutely right when you say he saw his own effect on people as a two edged weapon, and that is still the problem today, that too many people who call themselves anthroposophists do treat him as a saviour and guru, something he always repudiated.

  19. @ anonym — Mycket möjligt, men jag specialiserar mig på urspårade diskussioner. Men berätta gärna vilka väsentligheterna i biografin är.

    Jag förmodar att Steiner fick många brev och förfrågningar av olika slag. Jag tror ju inte att han hade några verkliga översinnliga krafter, så för mig finns det ett enkelt svar: han hade inte tid, och hennes brev skilde sig inte från mängden på något anmärkningsvärt sätt. Han kunde således inte, av brevet, utläsa att hennes person hade en storhet som överträffade andras. (Om vi nu antar att den alls gjorde det, vare sig han förmådde uttyda det eller inte.) Inte heller kunde han läsa hennes poesi, och inte ens i de fall där översättningar fanns tillgängliga, är det säkert att han någonsin tog del av dem. Han hade kanske inte ens uppskattat dem! Och var det ens Steiners grej att ‘bekräfta’ andras (eventuella) storhet som personer eller poeter?

  20. @ falk — Yes, I immediately thought of Wegman, but those other women were high-profile anthroposophists as well. And I’m sure there were many more whose names are unknown today. Marie Steiner was obviously quite capable, and one could certainly question whether anthroposophy would even exist without her. Even if the ideas were his, once he’d started down the spiritual path, she may have been absolutely essential as a sort of manager. (In some ways, he was a spiritual pop star.)

    I may be wrong, but I’ve got the impression that gender wasn’t something that occupied much of Steiner’s mind. (Which may explain the funny — but in a certain respect quite attractive, I think — idea about soul and body of one person being of opposite ‘gender’, and thus ‘changing places’ every other incarnation.) It doesn’t seem he cared about it. Also, his both marriages seem to be partly or even mostly matters of convenience (despite the fact that he considered Marie S to be his soul-mate). Some other women probably wanted something else from him, but he apparently didn’t. Those who became his close friends and co-workers were probably not infatuated with him. At least not in the demanding manner some other women were.

  21. @ Z Jag förstår fullt & fast att du har insikt om detta med din syn på RS men för de som lever i en antroposofisk kontext får svårare att förklara varför RS inte kunde skilja det väsentliga från det oväsentliga i sin digra brevskörd !
    Avseende den engelska dialogen kring RS & kvinnorna så var nog relationen till Dr Wegman av en art som ivarje fall närmast måste betraktas som identisk med i varje fall platonsk kärlek! I RS / antroposofisk terminologi kan den relationen bara förstås utifrån föredragen om Inkorporation & spirituell ekonomi!

  22. @ anonym —
    Nä, men det är å andra sidan en hel del de har svårt att förklara vad beträffar Steiners alla självmotsägelser och rena misstag…

    Han var väl rätt platonisk i sina relationer så där i allmänhet, har jag intrycket av. Eller så valde han rätt damer. (Sådana som inte sladdrade och skvallrade för mycket, menar jag.) Somliga andra andliga gurus har ju mycket värre rykte på den erotiska fronten… ;-)

  23. Zoey ! Du är min guru ;-) Nästan alltid helt rätt när du frimodigt talar ur hjärtat. Allra bäst gillar jag ditt tvivel ! Det är en sant mänsklig egenskap, på vägen mot gralen ;)

  24. Intressanta observationer om Steiner och kön. Det stämmer nog att kvinnor som inte ville begränsas av könsrollerna lockades av antroposofi i allmänhet och Steiner i synnerhet, givet att han såg kvinnor som människor mer än kön, vilket han alltså verkar ha gjort. Kan tänka mig att det är en anledning till den stora andelen kvinnor i new age, att det är ett sammanhang där man kan göra karriär relativt lätt och inte bara vara någon mans bihang.

    Vad gäller det här med att Steiner inte hade gillat den nuvarande kulten kring honom (ingen aning om det stämmer) så får man nog se det ur religionssociologiskt perspektiv. Antroposofi är väl en av få former av new age som lyckats bli en gemenskapsbaserad religionsform, till skillnad från klientbaserad (köpa andliga tjänster av t.ex. medium) eller statsbaserad (som SvK eller romersk imperiekult). Den är alltså att jämföra mer med pingstkyrkan än SvK eller enskilda medium. För att sådana grupper (som alltså ska ha lika stark sammanhållning som en familj eller släkt) ska fungera krävs kraftiga identitetsmarkörer, ungefär som dialekter eller etniskt utseende. I det här fallet har Steiners läror blivit det, och som för alla andra gemenskapsbaserade “religiösa firmor” gäller att sammanhållningen minskar ju öppnare och liberalare inställningen blir till lärorna (eller de andra identitetsmarkörerna som ord, klädstil mm).

  25. Tillägg: det är förstås inte bara Steiners läror som blivit identitetsmarkörer, det är ett visst urval av dem och även hur de praktiseras fysiskt på olika sätt (som är viktigare ju mer direkt de märks på ens beteende eller utseende).

  26. Jag undrar om inte den antroposofiska livsstilen är mer en identitietsmarkör än Steiners läror. Den kommer ju förstås ur Steiners läror. Men utöver de element som kännetecknar livsstilen är ju ofta antroposofer anmärkningsvärt okunniga om Steiners doktriner. Det de har tagit del av är målgruppsanpassat, så att säga. (Och det förklarar möjligen varför somliga antroposofer blir mycket uppbragta då utomstående tar upp faktiskt antroposofiskt innehåll till diskussion. Det handlar om att ‘uppleva’ och ‘känna’ och att se att antroposofer gör så mycket fint… inte om att se på vad som står i källorna.) Så på ett sätt är kanske livsstilen mer sammanhållande än troheten till källorna. Och möjligen blir man mer fanatisk för att öka gemenskapskänslan — och som motvikt till mer öppna och liberala strömningar (för all del, de existerar knappt, i alla fall inte i Sverige, kanske är antroposofin en för liten rörelse för det).

  27. Du har rätt, jag tänkte lite slarvigt. Troligtvis är det oftast så att om gruppen består av folk som vuxit upp i den så kommer det vara en massa medlemmar som är relativt ointresserade av teorierna och nästan bara intresserad av de ytliga identitetsmarkörerna. Givetvis är de viktiga för alla människor, även pionjärer eller utomstående som söker sig till gruppen. Utomstående kan dessutom söka sig dit enbart pga gemenskapen snarare än läran (troligtvis det allra vanligaste) så det gör intresset för teorin ännu mindre.

    Rodney Stark skriver om att när han intervjuade de första som gick med i Moon-rörelsen i USA så sa de innan att de tyckte att läran var absurd och mest umgicks med människorna för att de hade personliga band till dem (vänner/familj). När de väl hade gått med så sa de dock att de attraherades av själva läran, uppenbarligen en efterhandsrationalisering.

    Oftast är det bara “teologerna” och “prästerna” som behöver vara intresserade av läran, dvs. de som ska försvara tron offentligt eller behöver förse funderande eller frågvisa medlemmar och utomstående med svar. Och kritiker som vi. :)

    Här är en undersökning som visar (i USA) att kristna vet minst om religion: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=227913

Comments are closed.