hans möller dissar ‘statsskolan’

Hans Möller dissar ‘statsskolan’ i en insändare i Svenska Dagbladet i dag. Insändaren kan ses här [pdf].

Statsskolan visar överallt en tendens till ett stelt, likriktat system utan skaparglädje …

skriver han, och fortsätter

En demokratisk skola respekterar varje elevs rätt att söka sig till en skola som ger trygghet och arbetsglädje i en varm social miljö utan oro för betyg och kuggning. En skola som väcker intresse för livslångt lärande. Mobbning uppstår i hierarkiska system där individen känner sig maktlös.

Hans Möller glömmer dock att nämna vilken skolform han själv förespråkar, i andra sammanhang, nämligen waldorfskolan. (Se vidare nedan!) Och det vore lögn att kalla waldorfskolan för demokratisk. Det vore lögn att kalla den trygg eller påstå att den kännetecknas av en ‘varm social miljö’ eller att den väcker intresse för lärande (snarare tvärtom: idén är att strypa barnets intresse för att lära sig sådant som att skriva och läsa, då tidiga intellektuella intressen anses förödande för barnets andliga utveckling). Dessutom är waldorfskolan hierarkisk, vilket säkerligen kan förklara mobbingen (om Möller är beredd att dra sådana slutsatser, men det är han väl sannolikt inte). Ytligt betraktad är den jämlik, men i själva verket styrd av en andligt ‘upplyst’ elit.

Om det är någon skola som är auktoritär är det den Möller annars brukar förespråka. Samtidigt verkar Möller här förespråka en anti-auktoritär skolform. Kanske är det avgörande helt enkelt vem — eller vilken grupp — som tillerkänns den auktoritära rollen? Om det är upplysta antroposofer eller waldorfskolans kollegium, kan det då rakt inte göra någon skada, så då är det bara bra?

En ny typ av lärarutbildning är nödvändig. Äkta pedagogik är förmågan att entusiasmera den unga människan. Kreativitet och inlevelseförmåga kommer i centrum, läraren utvecklas till en pedagogisk konstnär.

Detta är som hämtat ur en reklambroschyr för waldorfskolan, utan att waldorfskolan ens nämns. En reklambroschyr ja. Inte detsamma som verkligheten.

Gör alla skolor till fria, självförvaltande skolor!

Helst under ledning av antroposofiska kollegier med insikt i verklig ‘människokunskap’ givetvis.

En friskare skola – ett friskare samhälle.

Förutsatt att den där skolformen, som tydligen inte kan nämnas, verkligen är särskilt frisk.

Men, nå, varför säger jag då att Hans Möller är ute efter att propagera för waldorfskolan? (Bortsett från hans uttryckssätt som, som sagt, är som hämtat ur waldorfskolans PR-material.) Han är nämligen waldorflärare och har också författat skriften Waldorfskolans Kursplan. Några hårresande citat ur den text som tillskrivs Möller, hämtade från Håkan Blomqvists artikel:

“Grundvalen för skolan är en fördjupad människokunskap… med utgångspunkt i Rudolf Steiners antroposofi.”

“För waldorfskolan är det en självklar utgångspunkt att den fysiska världen har en andlig bakgrund. Jorden och människan är gudarnas verk – vi skall föra verket vidare – denna grundstämning går genom alla ämnen.”

“Waldorfskolans kursplan följer inkarnationsvägen.”

“Huvudtemat för klass 11 är tvivlet och dess övervinnande… Han (Parsifal-HB) övervinner tvivlet genom ny kunskap och förståelse för alltings inre sammanhang och världsordningens meningsfullhet.”

Waldorfskolefederationen anger Möllers skrift som litteraturreferens i waldorfs nuvarande kursplan, den fjärde utgåvan av ‘En väg till frihet’ [pdf]. I Lärarnas Nyheter skriver han en insändare om att matematiken i waldorfskolan är överlägsen den vanliga skolans och framhåller dessutom waldorfskolans så kallade läsårsbrev. (Just matematiken. Där waldorfskolan är som mest underlägsen. Märkligt, inte sant? Det där med läsårsbreven är också intressant. Utformningen av dessa har ofta kritiserats av skolinspektionen, förut skolverket. Den som sett ett läsårsbrev fattar hur oerhört värdelösa de i allmänhet är.) Signaturen ‘pwm’ läste tidigare i år en insändare i pappers-DN och återgav innehållet på VoFs forum:

Dagens DN (pappersutgåvan 25/8 2010) har en längre insändare (undertecknad Hans Möller, Waldorflärare, Bromma) där skribenten ondgör sig över att så många “tvingas” “traggla” matematik när näringslivet inte alls kräver att denna (citat) spetskompetens (slut citat) behövs hos så speciellt många. Tänkaren/skribenten menar att matte-tvånget i kombination med underpresterande, kan leda till dåligt självförtroende och då “kan i värsta fall ge en dragning till kriminella gäng”. Hans försummar inte heller att påpeka att “geometriska former kan dessutom ritas och färgläggas på de mest fantastiska sätt”.

Också i maj skrev Möller en insändare i DN. Jag kommenterade den här. För ungefär ett år sedan utkom Möller med en ny bok på Carlssons förlag, med förord skrivet av Bo Dahlin. Man kan läsa mer i detta pressmeddelande.

Vi möter svenska pedagogiska pionjärer som Hans Larsson, Carl Malmsten och Emilia Fogelklou samt betydelsefulla tänkare som exempelvis Goethe, Geijer, Ellen Key och Rudolf Steiner.
Antroposofin, “visheten om människan”, som förmedlades av Rudolf Steiner för snart hundra år sedan ligger till grund för bl a waldorfpedagogiken. Denna alternativa pedagogik var ett svar på den tidens behov av social förnyelse.

Vidare:

Hans Möller skriver: “Vi ser en växande jagkraft, individens frigörelse, längtan att få utveckla sig själv, sina egna möjligheter. Med början i västerlandet under upplysningstiden, moderniteten, griper nu denna process alla världsdelar och bryter ner gamla samhällsstrukturer. /…/ Vårt uppdrag är att kunna genomföra den nödvändiga förvandlingen på ett medvetet sätt.”

Jag förmodar att insändaren i SvD var ett steg på den vägen. Individens frigörelse brukar dock bara hyllas så länge individen använder denna frihet på ett sätt som är kompatibelt med antroposofiska ideal. Hans Möllers ‘uppdrag’ att genomföra ‘förvandlingen’ på (antroposofiskt) ‘medvetet sätt’ är faktiskt inte betryggande alls. Men ‘uppdraget’ är också ett uttryck för den hierarkiska naturen hos det antroposofiska projektet. Man har insikter om andliga uppdrag och om en förvandling som man, på mänsklighetens vägnar, beslutat är nödvändig för människan och världen. Det är inte så att resten av världen tillfrågats. Den består ändå av en pöbel utan högre insikter. Krasst sett.

16 thoughts on “hans möller dissar ‘statsskolan’

  1. Jag tror att den ‘verklighet’ som Hans Möller sett delar han främst med PR-makarna. Hans insändare har mindre av personlig upplevelse än glättig reklambroschyr över sig.

    Man frestas nästan att googla vissa fraser och se om de förekommer någon annan stans…

    Jag kan inte låta bli att fundera över varför han inte ville nämna waldorf. Ständigt denna ambivalens bland antroposoferna: att vilja bli sedd, men samtidigt inte. För om man blir sedd finns risken att beskådaren ser fel saker.

  2. https://zooey.wordpress.com/2010/12/29/hans-moller-dissar-statsskolan/#comment-5916
    Instämmer, Alicia.

    Jag uppfattar artikeln som “nu målar vi upp en vacker bild, och när folk ropar ‘ja, det här vill vi ha!’ DÅ talar vi om att ‘ja, det finns ju, allt det här vackra och underbara finns i Waldorf!'”.
    Propaganda.

    Under alla omständigheter har inte jag sett allt det här vackra och underbara på den Waldorfskola jag arbetade som en “vanlig” lärare ett tag.

    När det gäller hierarki, så överträffar den Waldorfskola jag har sett inifrån allt annat jag har sett, inklusive friskola “Aktiebolaget x”. På en Waldorfskola är hierarkin dold, inte frånvarande.

  3. ‘Jag uppfattar artikeln som “nu målar vi upp en vacker bild, och när folk ropar ‘ja, det här vill vi ha!’ DÅ talar vi om att ‘ja, det finns ju, allt det här vackra och underbara finns i Waldorf!’”.
    Propaganda.’

    Ja, visst, den där insändaren är som gjort för att till leda till waldorf utan att nämna waldorf.

    ‘På en Waldorfskola är hierarkin dold, inte frånvarande.’

    Stämmer. Dock inte så dold att inte var och en som tillbringar lite tid där blir varse den. Det lustiga — eller olustiga, men jag menar lustigt i relation till vad Möller skriver, eftersom verkligheten är raka motsatsen — är att waldorfskolan genomsyras av hierarki bland lärare, bland elever och också bland föräldrar. Vem har mest ‘insikt’, men lever mest rättlärigt, och så vidare…

    Plus att konstruktionen med kollegiet — samt en inre krets för de ‘betrodda’ och upplysta vilket kanske inte är konstigt, men likväl ojämlikt och elitistiskt — verkligen inte tycks mig särskilt demokratisk… trots det skenbart demokratiska i avsaknad av en person med högst ansvar (rektorsfunktion).

  4. Nu jobbar inte Hans Möller just på Josefinaskolan, men här är en ny tråd på ett föräldraforum (tack för tips!): http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?t=1432033

    Hans Möller skrev: ‘En demokratisk skola respekterar varje elevs rätt att söka sig till en skola som ger trygghet och arbetsglädje i en varm social miljö utan oro för betyg och kuggning. En skola som väcker intresse för livslångt lärande. Mobbning uppstår i hierarkiska system där individen känner sig maktlös.

    Förälder vid Josefinaskolan skriver: ‘Jag är mycket kritisk till den platta organisationen av flera orsaker. För det första har skolan ingen ordentlig styrning. För det andra finns det ingen tydlig ansvarsfördelning. För det tredje skapar det informella maktcentrum, som det genom sin informalitet gäller att hålla sig väl med.’

    Min kommentar: till ytan platt, inuti hierarkisk. Nå, forts:

    ‘En konsekvens av detta är att skolan inte kan hantera kritik när denna kritik på olika sätt berör personal på skolan. Jag har som förälder vid två olika tillfällen varit med och påtalat när barn far illa. Vid båda tillfällen har skolan varit oförmögen att se de FUNKTIONER jag kritiserade eftersom de såg det som kritik mot de PERSONER som stod i rollen för dessa funktioner. Det har också helt saknats kanaler för att ta upp och diskutera barnens situationer och de problem som fanns. När jag efter flera månader försökt få dialog med pedagoger, styrelse och rektor utan resultat (obesvarade mail eller goddag yxskaft svar) har tagit upp frågorna på föräldramöten så har frågorna vänts till att jag mobbar personalen och motarbetar dem i sitt arbete.’

    Och så, helt och hållet waldorftypiskt:

    ‘Vid båda vändorna i skolan sköts både orsaken till barnens problem och ansvaret för att lösa dem över på mig som förälder. ‘

    Längre ned:

    ‘Under åren har jag också sett barn som slutat på skolan bl.a. pga rädsla för klasskamrater, föräldrar som har tillbringat veckor på skolan för att själv sköta sitt barns medicinering eftersom skolan helt sjabblar med resurser för assistenter, och mött föräldrar som själva får ta över läs- och skrivundervisningen för sitt barn eftersom skolan “gjort allt de kan”.’

    I ett annat inlägg fortsätter föräldern:

    ‘jag känner barn som har lämnat skolan av rädsla för andra aggressivt utåtagerande barn som inte får den hjälp eller stöd de behöver, liksom barn som har lämnat skolan för att de inte får hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter. . . . Jag känner även barn som har mått så dåligt över själva miljön i klassrummet/fritids att de har haft huvud- och magvärk och tappat allt lust och haft ångest över att i överhuvudtaget gå till skolan.’

    H*n upplever stämningen på skolan som ‘falsk, feg och manipulativ’.

    http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?t=1432033

  5. Har “ramlat” över detta då jag sökte efter något annat (ej relaterat till Waldorf).

    http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?t=1432033

    Mycket läsvärt och dessutom nytt (27 dec 2010). Signaturen “Lina” skriver
    (2010-12-27, 14:13):
    “Ett ytterligare problem är att waldorfvärlden är så liten och att familjemedlemmar är kollegor med varandra, goda vänner rekryterar varandra och lärare har sina egna barn på skolan och således både är en del av det föräldrateam som man ska vara så trevlig i och det kollegium som man (jag) har kritik emot. Sammanslaget skapar det här en kultur som bygger på lojalitet. Den är mycket förändringsobenägen och kväver helt den dynamik som krävs för utveckling. ”

    Stämmer väl på den erfarenhet jag har gjort.
    Jag rekommenderar denna tråd på alltforforaldrar.se

    Det Hans Möller beskriver (se länk i Alicias text) är inte verkligheten på en Waldorfskola.

  6. Haha! LOL! Du tänkte också på den här tråden när du läste Alltomföräldrar-tråden! (Se min kommentar ovan din.)

    Edit: vet rakt inte varför jag sa både Haha och LOL. Ett kunde räcka kan man tycka ;-)

  7. Crossed posts, det var jag som tipsade.
    Som vanligt är Alicia mycket snabb, jag kommer inte i närheten ;)
    Det viktiga: “Lina” är en Waldorf förälder, en NUVARANDE Waldorf förälder.
    (Annars brukar föräldrar skriva först efter att ha lämnat Waldorf).

  8. Ja, det är nog lite ovanligt. Problemet är väl att man kan vara kritisk, och ha till och med så genomtänkt kritik som den den här föräldern hade, men eftersom barnet gått i waldorf är det svårt att byta skola. (Och nu verkade ju barnet trivas någorlunda också.) På det akademiska planet är det knepigt. Mycket att ta igen.

  9. Mera (2010-12-28, 01:46) av “Lina” på http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?t=1432033

    Kollegiet är pedagogerna på skolan, församlade. Förutom att arbeta som lärare är de alltså även sina egna arbetsledare, medlare och coacher, samtidigt som de ska arbeta strategiskt med planering och styrning av skolans resurser. De ska som grupp och i samförstånd gemensamt fungera både som lärare och rektorer, samtidigt som de är varandras mammor och döttrar, privata vänner och föräldrar till barn i sina kollegers klasser. Det är vad jag kallar en kass organisation.

    Precis.

    I praktiken blir det sedan så att det finns “barn och barn”, “lärare och lärare”.
    Ingen hierarki?
    En genomrutten, dold hierarki som medför att en Waldorfskola varken kan eller vill följa grundskoleförordningen.
    Det är vad jag har sett (på en annan Waldorfskola).

  10. Jag såg att det var massa annonser, men tittade inte närmare på dem. Nu ser jag dock.

    ‘Ekobanken — en bank för medvetslösa’

    Oj nej så var det visst inte…

    Rättvist och socialt ansvar och blah. Ekobanken ligger back på sitt ärlighetskonto.

  11. Apropå den där läkepedagogblaskan så fanns det egentligen bara en intressant sak i den. Detta guldkorn till historiskt citat:

    ‘Ibland lyckades han krångla sig förbi alla som omgav Rudolf Steiner och fick då en klapp på huvudet och en karamell.’

Comments are closed.