‘steiner är inte riktigt rumsren’ (om jan hälls södergran-bok)

Plötsligt fick jag en google-alert för den här gamla artikeln i Dagens Nyheter, en recension av Jan Hälls bok om Edith Södergran och Rudolf Steiner, Vägen till landet som icke är. En essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner (nämnd här på bloggen flera gånger förut). Jag utgår ifrån att recensionen är gammal, även om den faktiskt ser ut att vara odaterad. Kanske har den inte legat ute på internet förut; jag vet faktiskt inte. Ingrid Elam har skrivit.

‘Namnet Rudolf Steiner tycks bara kunna väcka två slags reaktioner: antingen den troendes hängivenhet eller skeptikerns förakt. […] Nu har dock Swedenborgforskaren Jan Häll tagit på sig uppgiften i “Vägen till landet som icke är”. Han är mån om att påpeka att han själv inte är antroposof och redan där finns svaret på gåtan: Steiner är inte riktigt rumsren och för litteraturforskarna har det nog varit lite genant att Södergran “till slut hamnade” hos honom. […] Och Häll lyckas hos Södergran spåra den ena kryptiska brevutsagan efter den andra tillbaka till Steiners skrifter. Han gör lyckligtvis aldrig misstaget att läsa dikterna på samma vis, som antroposofiskt tankegods i lyrisk förpackning, men någon gång hade jag önskat mig att han mer ingående diskuterade skillnaden mellan att anamma någons läror och att använda det som passar av andras idéer för att hantera sitt eget liv. […] Det största värdet med Jan Hälls Södergranbok är att den så närsynt och troget följer henne steg för steg genom en hård skola: den där hon lärde sig konsten att dö.’

Läs!