udda museiprojekt

Jag gillar i och för sig museer. Eller, ja, jag tycker i alla fall att de är nyttiga institutioner för det mesta. Museer i all ära, alltså, men här drar man lite på munnen (eller gapskrattar): ‘Antroposofiska sopor på museum’. Torekällbergets museum gav sig ut på jakt efter antroposofernas egenart genom att grundligt genomsöka och dokumentera en antroposoffamiljs hem och sopor (de senare fördes tydligen till museets samlingar…).

Föga förvånande ska denna undersökning ha visat att den antroposofiska familjen levt sitt liv inom den antroposofiska miljön; detta vad beträffar ‘[y]rke, bostad, ekonomi, mathållning, uppfostran, religion, vissa seder, fritid och umgänge, kulturutövning, skola och sjukvård’, aktiviteter och företeelser vilka samtliga ‘bestäms och är beroende av livssåskådningen.’

Man menar att ”den antroposofiska livsföringen har konsekvenser för hemmets materiella utrustning” och att detta kan delas upp i två kategorier – det subtila och det mer i ögonenfallande.

Jojo!

Det i ögonenfallande svarar även mot direkta funktionella behov som t ex mediciner och matvaror. Detta är lätt att upptäcka för en utomstående, och även om det inte alltid kan förstås tjänar det dock som en signal. Här nämns t ex Goetheglas, klangspel, ull- och sidenkläder, vissa möbler och alternativa mediciner.

Allt det andra förstår jag, och känner till (delvis på för nära håll), men Goetheglas? Tack vare google är jag nu ännu mer förvirrad än innan. Ur undersökningsrapporten:

”Dessa saker synliggör vad antroposofer anser stå för skönhet, kvalitet, själslighet och funktionalitet. Omvärldens uppmärksamhet och uppskattning av de antroposofiska arkitekterna och konstnärerna blir en bekräftelse på idéernas riktighet.”

Det kan man kanske inbilla sig. Rätt ofta är det väl så att omvärldens uppskattning vad gäller dessa yttre attribut inte motsvaras av någon större insikt i idéernas innehåll. (Och så sätter man sina barn i waldorfskola, köper dem träleksaker, serverar biodynamiska grönsaker och hänger antroposoflampor i barnrummens tak. Jag säger bara det! Antroposoflampor.)

5 thoughts on “udda museiprojekt

  1. Goetheglas är ett opalglas tillverkat för att synliggöra Goethes töckenfenomen – lyser man på det blir det blått, lyser man genom det blir det rödgult. Samma fenomen som gör himlen blå på dagen (och guldröd i solnedgången). Glaset tillverkas inte längre.

  2. Åh, häftigt! Sådana där saker gillar jag verkligen; inte så konstigt, kanske, jag gillar både färger och ljus/ljuseffekter.

    (Min googling försåg mig med info om helt andra Goetheglas, av någon typ som tillverkas, uppenbarligen.)

Comments are closed.