hets (liedman)

Då jag tidigare undrat vad Liedman egentligen har för syn på waldorfskolan — jag tänker på hans framträdande på temat bildning i månglarnas tempel hos waldorflärarhögskolan — kan man förstås undra om han skriver något om waldorfskolan i sin nya bok, Hets! En bok om skolan,  som recenseras både i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter i dag. Svenska Dagbladets recension, som jag läste till frukost i morse, var tämligen intetsägande och inneåller inte särskilt mycket om själva boken, är mitt intryck. Jag vet egentligen inte riktigt vad recensenten skriver om. Dagens Nyheters recensent utnämner boken till årets viktigaste (vilket känns som att gå händelserna i förväg, om vi talar om 2011). Han skriver:

Om man skall sammanfatta Liedmans huvudsakliga hållning – han har alltså flera, ibland konflikterande hållningar – så är det att dagens skola är i händerna på administratörer vars enda syfte är att snabbt utbilda entreprenörer. Utbildningens mer människodanande, djupare funktion, har nästan helt byråkratiserats bort till förmån för effektivitet och lönsamhetstänkande. Detta är en internationell trend, som förvandlar den oändligt fasetterade lärandeprocessen till mätbara siffror.

Liedman går så långt som till att slutligen ge upp den svenska skolan anno 2010 och hoppas på en upprustning av dess själ först 2030 – när misslyckandena blivit tydliga.

Som Dattadeva påpekade i en kommentar tidigare på bloggen, har Liedman signerat minst en debattartikel till stöd för waldorfskolan. Det jag är nyfiken på är vad Liedman tror sig finna där som gör honom mer positivt inställd än det han finner i resten av skolväsendet. Jag är också nyfiken på om han faktiskt vet något om waldorfskolan, utöver de vackra ord han säkert hört från waldorflärarhögskolefolket och waldorffederationen.

Läser man förlagets presentation av boken, får man veta att han är kritisk mot att skolpengen hamnar i profithungriga företags fickor. Är det bättre, undrar jag, att skolpengen går till den antroposofiska rörelsens stiftelser? Vem har koll på vart dessa pengar tar vägen, låt vara att de inte delas ut som vinster till aktieägare?

17 thoughts on “hets (liedman)

  1. Du borde veta bättre Alicia. alla pengar som kommer in till en Waldorfskola måste användas till den skolans bästa, läromedel, byggnationer med mera. Här råder sträng redovisning med revisor, en ideell förening är inte en ekonomisk, vinstdrivande förening som kan handskas hur som helst med pengarna. Antroposofiska stiftelser i allmänhet kan inte komma i närheten av pengarna endast den lokala waldorfskolan. Lars H Gustavsson, barnläkaren, brukar säga: “Tro alltid gott om Ditt barn”. Till Dig skulle man vilja säga “Tro inte alltid illa om Dina medmänniskor, även om de är Waldorf-pedagoger.” I varje rörelse finns det individer som är sins emellan olika, men alla har ett människovärde som skall respekteras !

  2. Det tror jag inte ett skvatt på, om du ursäktar. Och det har inget med ‘människovärde’ att göra. Skolstiftelserna är givetvis antroposofiska stiftelser. Jag utgick ifrån att så mycket var uppenbart.

    För det första har du helt fel i det du skriver om ekonomiska föreningar: ‘en ideell förening är inte en ekonomisk, vinstdrivande förening som kan handskas hur som helst med pengarna’. Det är mycket mer koll på och striktare regler vad beträffar ekonomiska föreningar än ideella. Det värsta felet är dock att du blandar ihop ideell förening med stiftelse. De allra flesta waldorfskolor drivs som stiftelser, inte som ideella föreningar. Stiftelser har väldigt begränsad insyn. Det beror bl a på vad som står i stiftelseförordnandet för stiftelsen i fråga. Somliga stiftelser vill helst undvika insyn.

    I övrigt:

    Byggnationer: ja vem är det som byggt de där husen egentligen? Jo, föräldrar som arbetat på dem. Och då menar jag fysiskt, förutom att de donerat pengar (både till byggnaderna och skolan, en helvetes massa pengar därtill!).

    Läromedel: använder waldorfskolorna inte, under mina 9 år i waldorf hade jag inte en enda riktig skolbok. Om du inte räknar alla dessa tillbehör som tillverkas av antroposofiska företag!

    Varför skulle jag tro mer gott om antroposofer än jag tror om andra? Jag tror de fifflar precis lika bra som andra. Varför skulle jag tro gott om just waldorflärare av alla människor — jag har närmast uteslutande dåliga erfarenheter av waldorflärare?

    Skolstiftelserna betalar till waldorfskolefederationen för medlemskap och för att få använda varumärket waldorf. Vart går waldorfskolefederationens pengar? Jo, till att anställa sådana figurer som Sune Nordwall. Vilken patetisk organisation!

    Och hur mycket av skolornas pengar går inte till antroposofiskt inriktad ‘fortbildning’ av lärarna? Hur mycket av denna tillhandahålls av andra antroposofiska aktörer som därför tjänar pengar på den? Var håller waldorforganisationen sina konferenser? I Järna! Att det skulle vara gratis, när det är möjligt att på detta sätt föra över pengar från waldorfvärlden till antroposofin, det tror väl ändå ingen på? Vem finansierar den pedagogiska sektionen vid högskolan för andevetenskap?

    Vem skriver, publicerar och tjänar på den litteratur som waldorflärare och waldorfskolor ägnar sig åt att studera? Waldorfskolors och andra waldorfinrättningars lokaler används regelmässigt av antroposofiska sällskapets avdelningar för studiegrupper och andra samkväm. Går några pengar tillbaka till skolstiftelserna (i vissa fall är byggnadsstiftelsen en separat enhet) från de antroposofiska organisationerna? Nej, det gör det ju inte, eller hur? Det är en förmån, de tillhör samma rörelse. Men de där lokalerna bekostas faktiskt av skolpengen. I skolans bästa vore att ta betalt för nyttjandet av lokalerna — och använda pengarna för att förbättra undervisningen för barnen. Men görs det?

    Jag vet inte, men sannolikheten är inte hög.

    Stiftelseformen är verkligen ingen garant för att fuffens, mygel och annat ljusskyggt inte sker. Allting handlar inte om utdelningar till aktieägare, som så ofta somliga debattörer vill påskina.

  3. Tråkigt att Du verkar drivas av hat mot Waldorf-rörelsen, vilket inte precis är en bra grund för förståelse. En mera nyanserad hållning skulle jag uppskatta. Vi är många som levt hela vårt liv i Järna och mest träffat tvättäkta idealister och rejäla människor både bland Waldorf-människor och andra Järna-bor.Världen består av individer , ta av de mörka glasögonen, lägg bitterheten på hyllan och se lite mera kärleksfullt på Dina medmänniskor. en ensidig fanatisk syn är ALLTID patetisk, även hos Dig kära medmänniska….

  4. Ja men lägg av och hoppa ned från de höga hästarna. Den där moraliska överlägsenheten är verkligen inte klädsam.

    Jag drivs inte av något hat — det är trams.

    Det är klart att man blir förbannat när man ser vilka pengar som rinner in i rörelsen. Det är ta mig fan, ursäkta, waldorfrörelsen som ska be om ursäkt — för att ha norpat människors pengar samtidigt som de gjort illa deras barn.

    Om waldorfvärlden består av individer, och där ger jag dig rätt, så ifrågasätter jag vilka sorters individer som söker sig till den. Efter 9 år i waldorfskola och diverse erfarenhet med waldorffolk senare, undrar jag faktiskt.

    Men på sina höga hästar sitter de, nästan allihop. Och framstår som idioter:

    ‘ta av de mörka glasögonen, lägg bitterheten på hyllan och se lite mera kärleksfullt på Dina medmänniskor. en ensidig fanatisk syn är ALLTID patetisk, även hos Dig kära medmänniska….’

    Så kärleksfulla formuleringar!

    Steiner skulle spy på hyckleriet. Jag glädjer mig åt den tanken.

  5. Du fortsätter stt misstro och förakta. Då vill jag inte mera ha med Din blogg att göra. Man kallar inte en okänd medmänniska för hycklare, det är slag under bältet. Jag har sex barn själv som gått i Waldorf-skola, är glada för det och vuxit upp och blivit goda samhällsmedborgare. Mon erfarenhet är lika värdefull som Din. Jag förnekar inte Din berättelse, lika lite skall Du förneka min, en objektiv undersökning lyssnar på alla berättelser och avfärdar inte oliktänkande som hycklare.
    Personligen tycker jag det är lika tråkigt med muslimska eller kristna fundamentalister, dogmatiska antroposofer som inte förstår frihetstänkandet hos Steiner eller rabiata waldorfmotståndare som inte vill lyssna på de som har goda erfarenheter av Waldorf.
    Steiner, som jag känner honom skulle inte spy över dessa kategorier, men känna medlidande med deras blindhet. Lev väl, trots allt.

  6. ‘Du fortsätter stt misstro och förakta.’

    Detsamma!

    ‘Man kallar inte en okänd medmänniska för hycklare, det är slag under bältet.’

    Jag kallar människor som hycklar för hycklare. Det är ärlighet.

    ‘Jag förnekar inte Din berättelse, lika lite skall Du förneka min’

    Det gör jag inte. Jag skiter bara högaktningsfullt i den. Förnekande är helt irrelevant. Om jag skulle bry mig kunde jag förneka den, förstås. Jag kan förneka precis vad som helst. Jag kan förneka gravitationen, och det kan du inte göra ett skvatt åt. Annat än att tycka att jag har misstagit mig.

    ‘rabiata waldorfmotståndare som inte vill lyssna på de som har goda erfarenheter av Waldorf’

    KÄRA du! (Det blir bättre om man godtyckligt insätter lite ‘kärlek’ här och där, inte sant? Känner du dig respektfullt tilltalad nu?)

    Jag VET att det finns MASSOR av människor som ÄLSKAR waldorf. Det gör inte waldorf bättre eller sämre. Och jag varken kan eller vill skriva de människornas historia. (Herregud — läs waldorfhemsidorna, de är fyllda av sådant sliskigt fjoms! De gör detta; jag gör något annat. Min värld berstår inte av rosa moln. Min värld är inte barntillåten. Jag låtsas inte att den är det heller.)

    Min mor trodde också att waldorf var det bästa alternativet av alla. Tills hon fattade att jag saknade utbildning och hade blivit spöad i 9 års tid. Och att ingen djävel brytt sig om det.

    Så kom inte och tala om vad jag ska känna kärleksfullhet inför och inte! Kom inte och tala om ‘medmänsklighet’! Kom inte och tala med mig som om jag vore den som gjort fel. För det är det inte. Förvänta dig inte något hyckleri från mig — jag är ärlig. Jag tänker inte hyckla och ljuga för att du ska finna tillvaron trevligare.

    Du kom hit och skrev okunnigt strunt — och trodde att det skulle mottas med tacksamhet?

    Somliga i er rörelse är sannerligen lustiga, på ett beklagligt sätt, i ert moraliska storhetsvansinne.

    Jag undrar vem det är som är blind! Och döv! Och världsfrånvänd!

  7. Nyanser finns lyckligtvis i världen som inte är svart eller vit endast. Tänk alla härliga färger!
    Nyanser finns i argumentationen, en balanserad människa ser fördelar och nackdelar med olika skolor till ex. och låser sig inte i en position.
    Jag märker att Du inte är intresserad av ett samtal, att utbyta erfarenheter, och då skall jag inte ta Din tid i anspråk mera.
    Du väljer själv Din attityd till livet och den ton Du vill ha i en debatt. Jag är uppriktigt förvånad över Din stil, men Du får vara hur “barnförbjuden” Du vill, om det är Din “grej” i livet. Jag tillhör ingen rörelse, men hyllar buddismens ideal av tolerans,själslig balans och aktsamhet. Läs Thich Nath Hahn, Mandelträdet i Din trädgård. Försoning är alltid möjlig hävdar han.
    Förlåt allt okunnigt strunt från en livserfaren 55-åring. Farväl.

  8. ‘Jag märker att Du inte är intresserad av ett samtal, att utbyta erfarenheter’

    Det är jag. Men jag har gränser för min ork vad gäller ‘andliga’ människors attityder. Jag menar vad gäller arrogans. Ibland har jag kanske kortare stubin än annars.

    ‘en balanserad människa ser fördelar och nackdelar med olika skolor’

    Fast jag ser inga fördelar med waldorf. Jag hatade waldorf, varenda sak med waldorf. Jag vet att andra inte gör det, men min personliga upplevelse är som den är. Nu handlade just den här bloggposten inte om min personliga upplevelse av waldorf, det är jag medveten om. Men jag uppfattar det som att du i detta: ‘en balanserad människa ser fördelar och nackdelar med olika skolor’, är ute efter att individen ‘bör’ se både fördelar och nackdelar. Det gör inte jag! Min syn på waldorf är djupt färgad av min personliga upplevelse — det sticker jag aldrig under stol med. Det betyder inte att jag inte kan bilda mig uppfattningar om sådant som inte har med min personliga upplevelse av waldorf att göra — det kan jag givetvis.

    Jag är ingen ‘balanserad människa’ — vad nu det är — när det kommer till waldorf. Waldorf var vedervärdigt. Det fanns inga fördelar. Punkt. Jag behöver inte bilda mig en uppfattning om fördelar och nackdelar med olika skolor — jag kommer aldrig mer ha med skolväsendet att göra! Det är på något plan irrelevant för mig.

    Så om jag ska diskutera vad waldorf är, bortom min personliga upplevelse, måste jag förstås ta mig personliga upplevelse på allvar. Först. Det går inte på något annat sätt. Och det ärliga vad beträffar min personliga upplevelse är att säga som det är.

    Det är sant att jag hatade att befinna mig i en waldorfskola. Jag gjorde verkligen det. Jag kan inte hyckla och låtsas att där fanns fördelar och att det ena balanserade det andra och att jag inte hatade. För det vore osant. Jag skulle aldrig ha skrivit den här bloggen om jag hade haft ett trallallallala-förhållande till waldorf.

    Det betyder inte att jag hatar människor som är involverade i waldorf. Eller att jag hatar antroposofer. Det gör jag då verkligen inte. Jag har hatat att jag var tvungen att uppleva waldorf, men det är en annan sak, det. Jag är försonad med att det var så det var och att inget finns att göra åt det. Jag är försonad med att dessa fakta har påverkat mig. (Jag har många gånger skrivit om sådana saker tidigare. Den här bloggposten var dock väldigt konkret inriktad, och handlade inte alls om mig, och så är det också ibland.)

    Du skriver att du hyllar ‘tolerans,själslig balans och aktsamhet’ — och det är ju just dessa värden waldorfskolan gav mig motsatsen av. Ord är en sak. Och det är de bra på. De beskriver också sina ideal så tjusigt. Jag ser varningsflagg och på den står det ‘tommar ord’. Det är inget personligt, det gör jag alltid. Det där ‘andliga’ språket, det där talandet om goda och fina saker, det gör mig suspekt. Det är lite som att man skulle gå omkring och tala om att man är emot mord. Det är de flesta; det är självklarheter eller plattityder. Det är inte unikt för dig att vara för ‘tolerans,själslig balans och aktsamhet’ — det är nästan alla människor… även dem som handlar precis tvärtemot dessa ideal!

    Visst kan man samtala om det mesta. Men om en person tycker att jorden är platt, och den andra tycker att den är en glob, då ligger ju inte sanningen någonstans mitt emellan. Vissa frågor är sådana att svaret är tämligen svart eller vitt.

    Och å andra sidan, när det gäller smakfrågor och upplevelser, då hör det till att man får leva med att andras bild framstår som alltför svartvit i ens egna ögon; man har ju inte samma smak eller samma upplevelser, och inte samma tolkningar heller. (Lustigt nog tycker människor nästan alltid att deras egen bild är mer nyansrik än andras, bara som en sidonotering…) Tänk, jag skulle ju faktiskt kunna säga: min bild är mer nyansrik än din! Och så länge du bara läst en enda bloggpost jag skrivit, och dessutom inte har tillgång till min hjärna, så har du ju ingen aning om jag talar sanning! Så det där med att dissa andra brist på nyansrikedom… nå ja. Det görs ibland bristfälligt och med avsaknad av… nyanser.

    ‘Förlåt allt okunnigt strunt från en livserfaren 55-åring. Farväl.’

    Det där har lite mer av tonårsdramatik över sig än ‘livserfaren 55-åring’, är jag rädd.

  9. Bäste Fredrik,
    Inte för att du har den minsta skyldighet att försöka tala med det kränkta och ursinniga barnet inom vår bloggerska — men OM du nu ändå väljer att göra det så kanske det vore effektivare att bemöta hennes argument och visa att du förstår henne i stället för att som om ingenting hade hänt lovprisa förståelse i största allmänhet. Sådant kan provocera fram de lägsta sidorna i vem som helst.

    Zooey är orättvis, barnslig, subjektiv, omogen, egensinnig samt därtill maniskt besatt av att kritisera den antroposofiska rörelsen. Det sticker hon inte under stol med, det är alltså den givna utgångspunkten. Kan man acceptera den utgångspunkten så kan samtalet bli ömsesidigt givande. Annars inte. Hon hyser mitt i alltihop en ogenerad beundran för Rudolf Steiner. Det är mer än vad många antroposoffunktionärer gör. De beundrar visserligen, men tämligen generat.

    Pappan

  10. Ditt sista inlägg var mera nyanserat och balanserat vill jag medge. Ligger just och läser Ullrichs nya Steiner-biografi och har också Zanders och Gebhards på gång. Det är ju en anknytningspunkt( man skall alltid tro att de finns….) att vi intresserar oss för Steiner-biografier och härligt att läsa dessa oberoende författares bilder av “profeten”.
    Jag tror Du misstar Dig lite på mig, jag är en äldre sex-barnsfar, ganska nöjd med tillvaron, som slutat läsa Steiner,det blev lite långtråkigt ärligt talat. Vi befinner oss nog på väldigt olika positioner i tillvaron, jag intresserar mig mycket för världsreligionerna och finner mest av intresse i Buddhismen, och dess aktsamhetsövningar, som jag tycker griper djupare in än Steiners lite diffusa “skolningsväg”, och detta försöker jag i all enkelhet praktisera detta i min vardag.
    Kvarstår att jag tycker hans skiss för en ny pedagogik var genial och jag tror den ännu är långt ifrån förverkligad i Waldorf. Men där finner jag ändå man är på väg mot den förening av konst, hantverk och teori med bildmässiga inslag som jag tycker behövs i vår abstrakta tid.
    Alla trivs inte på Waldorf-skolor, det finns olämpliga lärare och mobbning, problem som jag också möter på våra kommunala skolor. För mig handlar det om att hela skolväsendet bör sträva efter ett nytt, levande kunskapsbegrepp, inte om för eller emot Waldorf, det känns för mig lite omoget, och som Du själv ärligt säger, präglat av personliga upplevelser.
    Förresten påstod Steiner att man förbinder sig allra starkast med de företeelser man hatar, människor, skolor och så vidare. Det går vidare i nästa liv, om nu inte Steiner irrade där.
    Ärligt talat ( Du gillar ju uppriktighet), har Du inte fastnat lite i någon slags hat-kärlek till Waldorf och antroposofer och Steiner. Har denna hat-kärlek blivit Ditt livsinnehåll, ta raison d´être ?
    Vore det inte välgörande med lite buddhistisk “loslassen”, “let-go” , det finns ju så mycket spännande i världen.
    Det sista var kanske fräckt men INTE ironiskt menat om Du tror det.
    Vänliga hälsningar

  11. Jag är nu en gång för alla en slagskämpe. Något reptilsk sådan. Jag blev tyvärr en reptil alldeles för sent. Tänk vad mycket elände jag hade besparats om jag förstått att drämma till också främlingar redan när jag var tre. Jag menar det ärligt. Det tar ett tag, men till slut förstår man. Jag tänker att jag skulle förstått tidigare. Så i händelse av att någon tre-åring läser mina barnförbjudna tankar — och nu talar vi hypotetiska tre-åringar — så säger jag skrik, kasta ulltomtarna i huvudet på fröknarna och pling-plong-instrumenten genom fönsterrutorna. Och skrik och slåss tills någon lyssnar. Och slå de andra barnen blodiga tills du slipper ifrån dem. För din egen skull.

    Det är ett vykort från våldslandet.

    Avsändaren är 33 år. Om man räknar efter kalendern. Sedan kan man räkna på andra sett, och då blir det annorlunda. Jag är odrägligt ung och oändligt gammal på en och samma gång.

  12. ‘Ärligt talat ( Du gillar ju uppriktighet), har Du inte fastnat lite i någon slags hat-kärlek till Waldorf och antroposofer och Steiner.’

    Ja. Fast jag kallar det inte att ha fastnat. Jag kallar det försoning!

    Jag får be att återkomma vad övrigt beträffar. Jag vaknade kl 9 på morgonen den 28e januari och har inte sovit en blund sedan dess. Dubbelseendet börjar ta överhanden på ett rätt påträngande sätt.

  13. Jag kan väl säga att jag är betydligt mer intresserad av Steiner och antroposofi än av skolväsende och skolpolitik. Visst kan jag sporadiskt intressera mig för det, men egentligen… nä.

    Och vad hat-kärleken beträffar kan den nog gälla Steiner och antroposofin, men waldorf är lite tredje hjulet under vagnen. Fastän det först verkade vara det viktigaste hjulet.

    ‘Alla trivs inte på Waldorf-skolor, det finns olämpliga lärare och mobbning, problem som jag också möter på våra kommunala skolor.’

    Det är just det, alla trivs inte på waldorfskolor. Det måste man fånga upp. Man kan inte låtsas inför föräldrarna till barn som vantrivs att de trivs bra bara föräldrarna har gått. Det är dumt. Man kan inte ljuga om att barn, som är mer teoretiskt begåvade och avskyr de typiska waldorfämnena, trivs. Det gör de inte. Och vad gäller missförhållanden mellan elever så har waldorf otroligt mycket att göra. Under de 9 år jag var i waldorf nonchalerades våld och trakasserier mellan elever konsekvent. Jag såg andra råka illa ut. Tyvärr har jag fått veta så mycket om missförhållanden i waldorfskolor att mina egna problem framstår som lätta vindpustar. Jag säger inte att det är enkla problem att lösa, utan att jag tror att waldorf är ännu inkompetentare än andra skolor. I allmänhet. Vad waldorf underlåter är att informera föräldrarna om hur barnet faktiskt har det. En sak är att man inte alltid kan hjälpa ett barn — men det måste man kunna tillstå, och man måste kunna ge familjen/föräldrarna korrekt och fullständig information om hur saker ligger till. Stoppa huvudet i sanden och låta barnen ‘göra upp’ själva är liksom inte en lösning.

    Det du nämner — om de karmiska banden — är ju faktiskt en av de saker jag ser som stora krux med potentiella skadeverkningar för de individuella barnen. Detta i och med att waldorfläraren i vissa fall kan föreställa sig, att en sådan ‘motvilja’ mellan två barn eller mellan en grupp mot enskild, som leder till fysiskt/psykiskt våld, har en karmisk bakgrund. Precis så som du skriver, bara man växlar sammanhanget till detta.

    Då invänds ofta att man inte ska ta karma som förevändning för eller rättfärdigande av icke-intervention. Eller att på annat sätt låta det få som följd att man inte hjälper och bryr sig om. Men om en lärare har detta i bakhuvudet, denna händiga lilla förklaring, och samtidigt kanske är stressad och rentav utled på de ‘jobbiga’ barnen… Intentioner övertrumfas rät ofta, bland människorna, av bekvämlighet.

    (Ok, jag ska nu faktiskt stiga upp ur denna soffa och borsta tänderna i stället. Mina intentioner för en stund sedan övervanns nämligen av bekvämlighetsdriften.)

  14. Kära Alicia, du har så rätt i dina omdömen när det gäller Waldorfskolans mått. Har själv arbetat som waldorflärare i åtskilliga år, och har 6 barn, där de flesta har gått den utbildningen. Det har gått bra för dom, men det var skillnad från den ena till den andra, beroende på lärare. Har själv en dotter i din ålder.
    Du fick inte det du behövde, du blev inte sedd, och det sörjer du.
    Självrättfärdiga lärare är det äckligaste som finns, att vara ljummet nöjd med sig själv och sin insats. Men tro mig, har också jobbat i kommunala skolor, där det existerar med. Och varför vill skolstyrelsen ha dessa mobbning/likabehandling, osv. planer…? Så ingen behöver att ta skulden om det s….. sig.
    Har du blivit spöad eller inte fått den utbildning du är berättigad, måste det i sig klaras upp.
    Att skolstyrelsen nu sätter pressen på w.skolan är inte bara dårligt, vi måste skärpa oss, bli mer professionella och framförallt klara upp vårt förhållande till Steiner och antroposofin. Att någon kan kalla hans övningar flummiga, är bortom mitt förstånd. Gurun Steiner behövs inte, inga gurus! Men att utöva antroposofi måste man göra för att kunna möta eleverna. Utan detta är vi bara en mer eller mindre lyckad metodskola. Vars pedagogik inte passar alla elever.
    Att du beundrar Steiner är mig en lycka att höra. Den kärleken kan ingen ta ifrån dig, den är inte alla förunnat.
    Förlåt om jag inte tagit mig igenom allt du skrivit eller missförstått något.
    Lycka till.

  15. ‘Och varför vill skolstyrelsen ha dessa mobbning/likabehandling, osv. planer…? Så ingen behöver att ta skulden om det s….. sig.’

    Det verkar inte bättre. (Tänker nu också på senaste dagarnas nyhetsrapportering om dessa planer och metoder.)

    ‘… vi måste skärpa oss, bli mer professionella och framförallt klara upp vårt förhållande till Steiner och antroposofin.’

    Exakt.

    ‘Men att utöva antroposofi måste man göra för att kunna möta eleverna. Utan detta är vi bara en mer eller mindre lyckad metodskola.’

    Ja, om waldorfskolan ska vara waldorfskola måste man det. Däremot är jag ju tveksam till att det gagnar mötet med eleverna. Om jag ska jämföra waldorfskolan med den icke-waldorfskola jag gått i så är det väldigt enkelt — det är inte svårt för mig att se i vilken skola lärarna förmådde att möta eleverna. Det var inte waldorfskolan. I waldorfskolan var lärarna mentalt frånvarande från hela skolsituationen. De svävade omkring som osaliga — emellanåt ilskna och depressiva — andar, snarare än som jordbundna människor. (Huruvida de mediterade över eleverna är ju ointressant när verkligheten ter sig så.)

  16. Det verkar som att Liedman förespråkar waldorfskolan även i boken. Eller i vart fall sörjer han den ‘utplåning’ han tror den är utsatt för, vilket han naturligtvis inte skyller på skolformens egna brister, om man ska tro följande rapport:
    http://sverigeswaldorfforaldrar.blogspot.com/2011/02/hets.html

    Ja, det är ju förbannat lätt för waldorfföräldrarna att pissa på utbildning som de tror ‘förkväver fantasi och glädje med lärandet, underkänner nyfikenhet och bildningsideal’ — de kan ju inte föreställa sig att dessa negativa omdömen träffar just waldorfskolan, i ännu högre grad än någon annan skolinstitution. Att racka ned på mätbar kunskap är förstås passande — i waldorfskolan förekommer ju föga kunskap och således inte något av värde att mäta.

    Waldorfföräldrarna borde fundera lite mer på dessa två inlägg på VoF under gårdagen:
    http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?p=471123#p471123
    http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?p=471155#p471155

    Beklämmande läsning om waldorfskolans kunskaper och om betygen.

Comments are closed.