vetenskapsfundamentalisterna och den magiska medicinen

Apropå detta. Förhoppningsvis kortfattat, för jag är förbannat trött på alla dumheter. Jag har dessutom antingen varit upptagen eller inte haft ett internet som fungerar som det borde, och är därför efter vad beträffar i stort sett allt igen. (Sagt apropå kommentarer på denna blogg främst.)

Nå, jag är inte med i VoF och kan inte tala för VoF. Däremot är jag förmodligen en så fint benämnd vetenskapsfundis. Detta till trots framstår det för mig — observera: för mig, inte för VoF — som att ett huvudantagande bör vara att vuxna, tillräkneliga individer har rätt att begå sina egna misstag och följa sina egna spår, hur dumma de än må vara. Den magiska medicinen hör till trons område, till de livsåskådningsbaserade sätten att hantera sjukdom (eller vad det nu vara månde). Det är således inte statens sak att ha synpunkter på detta, det är inte heller statens sak att reglera denna verksamhet, i den mån dess utövare inte skadar andra än sig själva (och sin egen ekonomi).

Jag blir alltmer övertygad om att lösningen på problemet är att stat (och EU) släpper hela ämnet, och lämnar var och en enskild människa att bli salig på sin fason.

Detta innebär också att staten inte ska bära någon del av den ekonomiska bördan. Den sjukvård som betalas av det offentliga ska vara fullt evidensbaserad, inte livsåskådningsbaserad. Den ska vara effektiv och ekonomiskt hållbar. Den patient som önskar mistelbehandling, för att nämna ett exempel, bör var fri att söka sig sådan, men står naturligtvis själv för hela kostnaden för detta. Om den här gruppen av sjuka vill slösa sina pengar på detta, så låt dem. Skeptikernas roll skulle i sådana fall främst vara att argumentera och informera — men låta människors slutliga val vara deras egna.

Alla typer av registrerings- och godkännandeförfaranden som företas av offentliga institutioner riskerar att förläna den magiska medicinen en trovärdighet den inte på egen hand hade kunnat förtjäna. Patienterna skyddas inte, de riskerar snarare att förledas än värre, eftersom ‘medicinen’ har fått en stämpel som ‘godkänd’, trots att den egentligen är lika ineffektiv som den alltid varit, och dess användande är lika omotiverat som tidigare (ur medicinsk synvinkel om än ej ur andlig).

Vad patienterna — eller kunderna på denna helandemarknad — bör ha möjlighet och rätt att göra när de felbehandlats eller blivit bedragna (e g, vad gäller behandlingens verkningar) är att vidta rättsliga åtgärder mot behandlaren. Den woomedicinska marknaden borde kunna reglera sig själv om ‘vårdgivarna’ blir tvingade att ansvara för det de ställt till med. Så länge kunden är nöjd, uppstår alltså inte några problem; strunt samma om kunden faktiskt blivit botad eller fått sina symptom lindrade i medicinsk mening, huvudsaken är att denne är tillfreds med den livsåskådningsmotiverade tjänst som utförts. Den kund, som däremot blivit skadad av metoder, vilka inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet eller som utsätter patienten för otillbörliga risker, eller som anser sig ha blivit förd bakom ljuset vad gäller metodernas effekt eller potentiella skadlighet, bör ha rättsliga möjligheter att komma till rätta med detta. Det kan handla om skadestånd, givetvis, men ibland kan det säkert finnas anledning att misstänka att brott har begåtts, och i sådana fall bör en utredning om detta göras.

Men — och detta är viktigt att poängtera — av vuxna, tillräkneliga människors frihet att göra sina egna dumma val på egen bekostnad, vilket gör allehanda farliga och ineffektiva metoder fritt tillgängliga i samhället, följer också att det allmänna har ett ansvar att skydda dem, som inte kan ta vara på sig själv och som är utelämnade till andras godtycke och bristande omvårdnad, från att komma till skada. Det gäller företrädesvis barn och djur. Det får inte på något vis tillåtas att barn och djur skadas och till och med dör, därför att deras vårdnadshavare tror på icke-evidensbaserad helandekonst. (Och när jag skriver detta syftar jag inte främst på antroposoferna, utan på andra grupper som också praktiserar alternativa metoder, och som i ännu högre utsträckning — till och med helt — undviker konventionell medicin.)

Vad gäller den vetenskapliga dokumentationen (hänvisas till i inlägget men utan referens) av de antroposofiska metodernas effektivitet är den antingen frånvarande eller ovederhäftig. Det spelar egentligen mindre roll för oss andra, så länge dess brukare själv står för notan. De alternativmedicinska preparaten får då fritt användas, helt utan myndighetsreglering — och naturligtvis också receptfritt. Så länge den är ‘ofarlig’ spelar det ju ingen roll. I de fall den är farlig, får saken utredas, men inte som i ett godkännandeförfarande, utan som en ansvarsfråga post facto, så att säga. Att läkarkåren skulle sätta kvalitetsstämpel på preparaten genom att de receptförskrivs på gängse sätt verkar lika vilseledande för patienten som en godkändstämpel från myndigheterna.

(Angående att vara kortfattad: big fail.)

15 thoughts on “vetenskapsfundamentalisterna och den magiska medicinen

  1. Bra skrivet, har härjat lite i kommentarsfältet på det aktuella inlägget. Men det känns ganska fruktlöst.

  2. Tack, Jonas. Jag hade missat att där var kommentarer till inlägget. Läste det egentligen häromdagen, men kom mig inte för att kommentera förrän nu. (Och då gjorde jag det således här i stället.)

    Nu är ju den antroposofiska medicinen verkligen inte den värsta på alternativområdet; där har man ju faktiskt utbildade läkare och motsätter sig inte användningen av konventionella metoder parallellt. Det betyder inte att det offentliga ska finansiera sådana terapier som inte har bevisad effekt; det är inte hållbart. Men med detta sagt, tror jag att det finns alternativmedicinutövare som utgör betydligt större fara för patienterna.

    Weleda har tusentals preparat, och jag begriper egentligen inte varför inte dessa preparat kan få användas — utan löften, utan reglering, och utan offentlig finansiering. Om sedan de antroposofiska läkarna kommer på att ett preparat faktiskt har påvisbar effekt i gängse mening, och att högkvalitativa studier kan visa detta, ja, då bör de naturligtvis kunna registrera detta medel precis som ett vanligt läkemedel. På precis samma premisser som alla andra. Är det tillräckligt bra, kan man naturligtvis tänka sig att det subventioneras också — är det samhällsekonomiskt sunt, så varför inte. (Jag har svårt att se att det skulle bli så, men antroposofisk medicin ska ju inte uteslutas för att den är antroposofisk.) Men vad gäller allt det övriga, så har ju inte staten med det att göra. Det skulle dessutom spara massor av pengar vad gäller registreringsförfarande, för alla parter.

  3. För övrigt: av alla de mängder av hudsalvor som jag fått utskrivet av konventionella läkare och hämtat ut på apoteket — receptbelagda och icke-receptbelagda — har alla varit rena rama dyngan. Detsamma gäller hudsalvor av all möjliga och omöjliga fabrikat köpta på kosmetikaffärer och hälsokoster mm. Jag är däremot extremt tacksam att ha hittat Weledas ‘Skin Food’, och den ingår inte ens bland de medicinska produkterna utan bland de kosmetiska! Den funkar ju uppenbarligen för mig; varför är ju synnerligen svårt att veta, men det känns rätt oväsentligt. På det personliga planet alltså.

    Det innebär ju inte att den skulle ha någon påvisbar effekt i vetenskapliga studier — eller att den borde subventioneras av staten… (Däremot undrar man ju om alla de där urusla apotekskrämerna som subventioneras verkligen borde subventioneras. Ibland har det förefallit mig som om läkarna skriver ut det märke de fått marknadsföringsgodis från. Men ok…)

  4. This blog is killing me. I have to wait ten minutes for a comment to go through or a page to load. It’s awful. I don’t know why this isn’t sorting itself out. In the end I keep pressing ‘submit reply’ a billion times, because I get frustrated when it doesn’t work.

  5. Posted in wrong thread, but I can’t manage to move it because everything takes 15 minutes, every fucking page load. Loading that comment, copying and posting it would take half an hour.

    You know, I can’t bear this pointless waiting, I hate standing in queues and stuff. It’s frustrating, awfully frustrating.

    And!! Now I’m not able to load that other thread at all… It’s dead.

  6. Ibland undrar jag varför jag ger mig in i dessa kommentarsfält. “You can’t reason someone out of a position they didn’t reason themselves in to”. Allt detta trams om att rättvisa, det fungerar för mig, inga biverkningar och så vidare.

  7. Nej, det är liksom oftast utsiktslöst. Jag tror att det finns antroposofer som inser att om man begär att andra ska betala för verksamheten (genom skattesystemet) så blir man också tvungen att leva upp till de krav som ställs (rättvist, faktiskt, men det är så klart enklare för läkemedelsföretagen att visa forskning som stödjer deras preparat än det är för Weleda att göra detta… av det skälet att Weledas preparat saknar materiell effekt…). De hörs väl tyvärr inte särskilt väl, i alla fall inte i Sverige. Här har man vant sig vid dispenser och ett visst mått av intäkter från det allmänna…

  8. Vad gäller hudkrämerna så får man tänka på att medicinska tester till sin natur gör att preparat som visat sig fungera kommer göra det på gruppnivå snarare än individnivå. Om det gäller för en enskild individ beror på hur stor den individuella variationen är för populationen för egenskapen som det ska gälla på. Det är därför det behövs flera mediciner för samma sak och man måste testa sig fram. Även om de inte fungerar för en själv kommer (de testade) fungera på de flesta andra människorna.

  9. Exakt!

    Och i mitt fall, för att ta det som ett exempel, kan det ju lika bra handla om att det i de andra hudkrämerna finns något — jag har inte lyckats klura ut vad, men det är säkert möjligt — som jag reagerar på och som gör att det kliar mer, och då förvärras situationen. Weledakrämen gör det inte. Det kan ju alltså ha mer att göra med vad den inte innehåller än vad den innehåller. Det är ju bara fett och växttjosan av något slag, ingenting som förväntas ha någon medicinsk effekt — annat än som mjukgörare typ. Det finns ju på apoteket ett flertal krämer som ska göra ungefär samma nytta. Vissa av dem kan man ju få recept på fastän de är receptfria, och de hamnar då under högkostnadsskyddet. Men dessa krämer är ju inte läkemedel vad jag vet, och jag föreställer mig att utvärderingen av dem är mindre rigorös än för läkemedel. Sedan är det andra saker som spelar in — alla apotekskrämer luktar motbjudande, vilket motverkar användningen. Weleda-krämen luktar finfint, och är tämligen angenäm. Det finns alltså en massa faktorer som påverkar på det individuella planet — och vars inverkan så klart skulle sorteras bort i fråga om studier på gruppnivå. Men individuellt kan det vara helt avgörande.

    Likväl: det är ju fullt möjligt att en Weleda-kräm skulle klara sig lika bra — i något avseende man väljer att studera — som eller till och med bättre än motsvarande konventionella apotekskrämer. Om det är så, är det ju i så fall fullt möjligt att påvisa den effekten. (Nu ingår ju, som sagt, inte den nämnda krämen i den del av Weledas sortiment som drabbas av regleringar, den går som kosmetika och säljs precis var som helst. Det är också rimligt, förstås. Likaså att kunden själv betalar för produkten. Jag tror rätt många av Weledas ‘medicinska’ produkter skulle kunna hamna i det sortimentet, men då kan man givetvis inte göra påståenden som är läkemedelsmässiga…)

    Vad gäller mistelns effekt mot cancer är väl däremot hoppet helt ute… samma vad gäller homeopatin, givetvis, och där är skälen rent logiska, det är ingen mening att testa tusentals homeopatiska-antroposofiska preparat… resultatet för vart och ett kommer att bli endast ett: ingen effekt. Homeopatin faller på sin egen orimlighet. Vore bara dumt av Weleda, eller någon annan, att kasta resurser på den. Likaså idiotiskt av statliga myndigheter att sätta godkändstämpel på ett endaste homeopatiskt preparat.

  10. “Ibland undrar jag varför jag ger mig in i dessa kommentarsfält. “You can’t reason someone out of a position they didn’t reason themselves in to”. Allt detta trams om att rättvisa, det fungerar för mig, inga biverkningar och så vidare.”

    Jonas,

    Folk läser vad som står i kommentarerna och min förhoppning är i alla fall att om ena sidan av argumentationen framstår som rabiat fanatisk och utan giltiga argument så är det mindre risk att deras budskap får spridning. Det verkar som om de som bloggar och som är rädda om sin självaktning drar sig för att redigera bort kommentarer.

  11. Förhoppningsvis är det så, nanowire. Fast jag är tveksam.

    De flesta som är sympatiskt inställda till antroposofisk medicin finner nog argumentationen (om än utan giltiga argument) som föredömlig. De har säkert redan hört myterna kring tillslaget mot Nordiska Laboratorier — och ingen av dem har hört sanningen om fortsättningen. De tycker redan att den som efterfrågar evidens — i materialistisk anda — är anhängare av tyrannisk diktatur, et c. De ‘vet’ redan att sådana som jag för krig och är på korståg mot dem. Det har de hört tusentals gånger. Det spelar ingen roll vad jag skriver eller hur nyanserade och välgrundade argument jag än framför — argument vilka de givetvis har all rätt att tycka är felaktiga eller bristfälliga! — jag är ändå bara djävulsdiktaturens hjärndöda budbärare.

  12. Det är sant. Och man får inte heller glömma att det också bland antroposofer finns de som inte anser att staten bör finansiera sådana här saker; det kan ha såväl principiella som politiska skäl, men framför allt har det kanske att göra med en insikt om konsekvenserna. (Det som betalas av det allmänna kan också det allmänna börja ställa krav på. Och då är det svårt att hävda att ‘vår medicin verkar visst inte funka objektivt, men vår medicinska praktik ser mer till det andligt-själsliga i människan’ och så…)

Comments are closed.