angående omvärldsgrupper och kulturimpulser

Ljungquist:

Detta innebär inte att begreppet [kulturimpuls /a] saknar relevans – tvärtom, de insatser den antroposofiska rörelsen åstadkommit i samhällslivet är unika.

Jag borde veta vad som åsyftas, men jag gör det inte.

Men man har aldrig från vår sida lagt ned kraft på att kommunicera detta, varför våra bidrag till utvecklingen bara kommit att uppfattas som lite originella uttryck för en världsåskådning. Antroposofins insatser inom vård, skola, omsorg och jordbruk uppfattas som enskilda delar – inte som ett samlat allmänmänskligt koncept som berikat vårt kultur- och samhällsliv.

Jag uppfattar då rakt inte dessa delar som enskilda och som fristående från antroposofin. Däremot ser jag dem inte som exempel på några enorma framgångar precis. I alla fall inte bara så där, rakt upp och ned. (En sidoanmärkning: jag finner det mer okontroversiellt att se något kulturellt positivt i antroposofins inflytande på vissa författarskap och konstnärsskap. Där kan man tala om ett inflytande på kulturlivet, ett inflytande som det, tyvärr, inte talas om och som inte heller från antroposofisk sida framhålls.)

Om omvärldsgruppen:

Här skulle vi för första gången själva ta ansvar för bilden av antroposofin utåt – inte bara vara ett offer för omvärldens missförstånd och förtal.

‘För först gången’ — verkligen? Men låt vara med det, vad viktigare är, är att lägga offermentaliteten på hyllan. Och detta ständiga gaggande om omvärldens ‘missförstånd och förtal’ och dylikt! Omvärlden bryr sig ganska lite om antroposofin och antroposoferna, faktiskt. Och den delen av omvärlden som bryr sig, är inte så ondskefull som det framställs. Vad ska omvärldsgruppen göra då?

Formulera antroposofins egenart och berättigande plattform i samhället. Detta är en verklig utmaning, eftersom den på ett övertygande sätt måste beskriva den andliga dimensionen som ett anständigt alternativ till den gängse världsbilden.

Det vore klädsamt med en insikt om att den gängse världsbilden, om vi ska tala om det som omfattas av en majoritet, nog trots allt är andlig. Den är bara inte antroposofisk. De flesta människor håller sig med något slags andlig föreställningsvärld — vare sig det är inom organiserad religion eller som i form av en tro på ‘något större’ eller liknande. Massor av människor tror på en hel massa saker som inte kan observeras eller mätas, till och med på änglar, väsen, övernaturliga fenomen och diverse annat. Så man kan verkligen fråga sig vad den ‘gängse världsbilden’ är som antroposoferna tänker sig utmana. Snarare är antroposofin väl en av många rörelser som konkurrerar på en ‘marknad’ av andlighet. Antroposofin är ett alternativ till dessa andra varianter av andlighet; de är annorlunda än antroposofin, men verkligen inte heller dess diametrala motsats.

Sammanställa och kommunicera forskningsresultat inom biodynamisk odling, läkepedagogik, waldorfpedagogik, antroposofisk medicin och andra områden.

Ja. Problemet här är snarast frånvaron av forskningsresultat att kommunicera.

Vidare:

Uppfattningen att antroposofin har en speciell uppgift i samhället blir verklig först när vi förankrar den hos en bred allmänhet. Är antroposofin en kulturimpuls måste vi kunna formulera detta så att människor inser det.

Ok. Men den ‘speciella uppgiften’ blir verklig först när den existerar. Så länge den är ett fantasifoster är saken en annan. Visst kan man säkert förankra tron på den hos en (kanske inte så) bred allmänhet. Men det hela saknar vett så länge som antroposofins ‘speciella uppgift’ inte talar för sig själv också — så länge den liksom inte finns. Om det är en så speciell uppgift måste den ju utföras någon stans. Men den antroposofiska, speciella uppgiften är som de högre världarna — osynlig. Den har inga konkreta verkningar som betyder något för människor; antroposoferna själva och ett fåtal andra undantagna. Och (återigen, tror jag): en kulturimpuls av betydelse borde väl märkas, utan att man måste formulera dess närvaro och servera människorna insikt om den? Är det inte så att det snarast är kulturimpulsen, inte formuleringen och inte omvärldens insikt, som saknas? Hög svansföring, ja, men inget vidare bett.

One thought on “angående omvärldsgrupper och kulturimpulser

  1. Det slog mig, sent i natt, att jag ju inte riktigt omedelbart hade insett den stora poängen i detta:

    ‘Men man har aldrig från vår sida lagt ned kraft på att kommunicera detta, varför våra bidrag till utvecklingen bara kommit att uppfattas som lite originella uttryck för en världsåskådning. Antroposofins insatser inom vård, skola, omsorg och jordbruk uppfattas som enskilda delar – inte som ett samlat allmänmänskligt koncept som berikat vårt kultur- och samhällsliv.’

    Nämligen att det — oavsett hur högt man nu håller denna ‘berikning’ — är just precis det jag efterfrågar: att man faktiskt gör mer för att belysa vad som ligger bakom dessa företeelser, och inte bara nöjer sig med att människor konsumerar resultaten, så att säga.

    Nu vet jag inte om det är tanken. Men om det är det, så är det viktigt.

    Särskilt när det gäller skolan och vård/omsorg.

Comments are closed.