apropå andevärlden och dess utsagor

Apropå öppna sinnelag och annat sådant. Det finns en gräns. Och den gäller människor som utger sig för att ha faktakunskaper om sådant som inte kan vara föremål för faktakunskaper. Verena Staël von Holstein upplever kanske andeväsendena; jag säger ‘upplever’, ty det kan hon givetvis göra vare sig andeväsen existerar eller inte. Eller så vill hon uppnå erkännande i vissa kretsar och hittar därför på alltihop. Det är omöjligt att veta. Men med tanke på alla dumheter människor hittar på, skulle jag nog säga att det sunda är att inte tro på allt. Man får annars väldigt mycket att tro på — och mycket att tro på som är självmotsägande. Allt från sådant som tycks vettigt till sådant som framstår som alldeles ovettigt.

Jag finner inte Verena Staël von Holsteins berättelser anmärkningsvärda. Det finns massor av människor som är framstående i hitte-på. Det krävs god fantasi, men det har i allmänhet även barn. Wolfgang Weirauch, som samlat ihop andeberättelserna, är också utgivare av ett annat mediums utsagor. Detta medium talar telepatiskt med antarktiska pingviner.

Jag finner det inte särskilt trovärdigt. Och är man nu intresserad av pingviner, finns det ju massor av vederhäftigt material att ta del av. Varför stilla sitt intresse med rent trams?

Men, för att återgå till andevärlden och dess (påstådda) synpunkter på allt från högt till lågt i den mänskliga sfären: varför? Varför detta banala, triviala, larviga? Varför pådyvlas andarna åsikter som så uppenbart är mänskliga, men som människan inte kan stå för (utan ‘högre’ uppbackning)? Varför denna andliga materialism? För vad annars är det egentligen fråga om? — dessa väsen, som i den andligt upplyste betraktarens ögon helt uppenbart framstår som rätt så konkreta människovarelseliknande figurer, har alltså åsikter om de mest banala människoangelägenheter, med andra ord, deras intressen tycks anmärkningsvärt materialistiska.

Det är trots allt en viss skillnad på att uppleva att det finns en andlig dimension i (eller till eller bakom) alla företeelser och skeenden här i världen, att naturen är förandligad exempelvis, och att tro att (o)synliga (synliga endast för den ‘seende’) varelser har åsikter om chokladpraliners inverkan på människans mentalt-andliga förmåga.

Om nu andevärlden antas kunna ha synpunkter på likörpralinkonsumtion, kan man inte undgå att reflektera över vad andevärlden anser om ärlighet och uppriktighet. Själv tror jag ju att andevärlden, om den var förmögen till att förmedla konkreta synpunkter, skulle finna ett mer tilltalande förhållningssätt hos den människa som står för erfarenheten att praliner inte negativt inverkat på den egna esoteriska skolningen. Som kan säga ‘jag har kommit till slutsatsen att…’ i stället för att så fånigt gömma sig bakom påstådda uttalanden från andeväsenden.

För att inte tala om hur utomordentligt fånigt det är att tro sig hålla telepatiska kontakter med pingviner.

Jag kanske ska börja kanalisera andevärlden, förresten. Eller varför inte pingviner. Men då skulle väl antroposofernas öppna sinne och fördomsfrihet raskt flyga sin kos, och insikten dyka upp att det nog inte är så dumt att förhålla sig kritisk till extraordinära och obevisade påståenden.

I kommentaren läser jag:

Det underfundiga är att den andliga världen bara kan kontakta dem som välkomnar den. De som inte ”tror” kan heller inte se eller möta den. Det är detta som skeptikerna alltid stöter sig på och som de anser talar för deras sak.

Varför skulle den andliga världen förhålla sig på det här viset (jag bortser nu från vad Steiner sagt, och funderar på realiteten bakom)? Vad är det för underfundigt med detta beteende? Och återigen, varför beter sig andevärlden så tramsigt och banalt? Det är sådana här ‘faktakunskaper’ hos de andliga som får en att undra. Och att undra, inte så mycket över det andliga — över en andlig dimension, vad den nu vara må –, som över de påstått andligas förmågor att uppleva och levandegöra denna dimension.

19 thoughts on “apropå andevärlden och dess utsagor

  1. Hej Alicia.
    Din förståelsehorisont begränsas av “människor som utger sig för att ha faktakunskaper om sådant som inte kan vara föremål för faktakunskaper”. Till exempel då Rudolf Steiner. Men en sak har vi gemensamt – vi kan inte vara 100% säkra på hur tillvaron är beskaffad. Ska vi ha tankar om hur den obevisade delen ser ut måste vi bilda teorier. Teorier är förmodanden.

    Det finns inget orimligt i en alternativ teoribildning så länge man inte förnekar den sinnliga verkligheten. Tror du på en Gud med skägg uppe på en molntapp – OK, det är ditt sätt att tolka tillvarons bakomliggande outgrundliga orsakssammanhang. Det är inte fel. Det är bara en annan position. Eller mystikern som har en massa spetsfundiga esoteriska resonemang och teoribildningar. Det är också OK. Allt är egentligen teorier.

    Vi vet egentligen väldigt lite om tillvaron. Både materialisten och den troende. Båda har teorier om verkligheten, men materialisten beskär bilden mycket snävare än den troende och låser den vid en verklighetsförståelse som exkluderar allt som inte är möjligt att överblicka. En förnekelse av det ännu inte upptäckta.

    Egentligen grundar sig väl våra skilda synsätt i frågan om tillvarons mening. För mig är den utgångspunkten för min teoribildning, medan du inte tillmäter begreppet mening någon betydelse utöver den mening var och en skapar sig själv. Då allt uppkom av en slump är det naturligtvis rena nippran med naturväsen, änglar och andliga världar. Allt är slump.

    Men utifrån denna position – varför talar du då om trovärdighet och har synpunkter på hur andliga väsen borde bete sig för att inte vara “banala”? Allt är ju ändå hitte-på. Varför bryr du dig?

  2. I’m google translating, so my apologies to Mummel for forcing English into the conversation, and for not having an acute understanding of your comment.

    ‘Why do you care?’

    – well, it’s interesting, isn’t it? How human the spirits seem to be, or the gods. The Greek gods for example: jealous, petty, spiteful, vengeful, vain – bearing grudges for years. Laying waste to human cities to settle a score. Exhibiting appalling behaviour involving swans and the pursuit of young women. Or the frankly unpleasant and pathological god of the old testament (see Christopher Hitchens) and yes there are reasons, or metaphors and excuses, and we may not know our theology. But it’s still interesting even for us unspiritual dilettantes.

    ‘Theories are conjecture.’ Maybe not. Hypotheses are conjecture. A well-tested theory for which there is overwhelming evidence, like the theory of evolution, is pretty difficult to dispute.

    ‘Materialists’ – your word, or perhaps the scientifically literate do not deny the yet to be discovered. Spiritual cosmologies tend to be far less flexible than a good scientist’s understanding of the universe. By all means people should invent their own worlds, we do anyway, and when we do it well and in an entertaining way it’s called fiction. By all means explore a spiritual path, but don’t expect others to abandon reason in favour of its vistas.

  3. Mummel i kön:

    Jo, men jag har också vissa problem att acceptera en del av Steiners fakta som fakta om den här världen som vi lever i, dvs den materiella verkligheten. För det går helt enkelt inte ihop.

    Vad gäller naturväsendena så är det en sak att människor upplever dem och får mening genom den upplevelsen. En annan sak är att använda naturväsendenas auktoritet (eller vad man ska kalla det…) för att framföra åsikter som helt uppenbart är människans. Steiner skrev, i ett ögonblick av klarhet (förmodar jag), att det är människorna som uppfinner sina gudar för att genom dessa gudars förmodade moraliska ståndpunkter ge stöd åt vad som egentligen är mänskliga ståndpunkter. Och det är ju sannerligen märkligt hur ofta som gudarnas, eller naturväsendenas, åsikter stämmer överens med uttolkarens… (Jag gissar att Verena Staël von Holstein har en viss svaghet för praliner.)

    ‘Båda har teorier om verkligheten, men materialisten beskär bilden mycket snävare än den troende och låser den vid en verklighetsförståelse som exkluderar allt som inte är möjligt att överblicka.’

    Det tycker jag nog inte. Men i vetenskaplig materialism finns en viss uppriktighet: man låtsas inte kunna förklara något som man inte kan förklara. I alla fall till dess en rimlig förklaringsmodell dyker upp. Andligheten har däremot alltför ofta låst sig i detaljerade förklaringar till det som antingen inte kan förklaras eller i alla fall kan förklaras bättre på andra sätt. Det tycker jag är orimligt — och, faktiskt, något som beskär bilden oändligt mycket mer.

    Ska man lita på en person som tror sig kunna tala telepatiskt med antarktiska pingviner — eller ska man kanske sända vetenskapsmän till Antarktis för att bedriva pingvinforskning? Vilken metod får mest inskränkt resultat när det gäller att förklara pingviners beteenden och levnadsvillkor så som de ser ut i verkligheten?

    Nu är väl inte jag jätteintresserad av pingviner, men jag tror mig ändå kunna gissa att våra kunskaper om pingviner blir mer inskränkta om vi nöjer oss med det vi får ur den telepatiske pingvinkommunikatören.

    Visst, den telepatiske har kanske en trevlig och upplyftande upplevelse. Frågan för alla oss andra, som inte tror oss kunna telepatera med pingviner, är dock om vi inte kan få bättre vetande någon annanstans.

    Detsamma gäller naturandarna. Alla dessa konkreta saker de tycks ha att säga. Vad händer om en nykterist plötsligt börjar meddela kommunikationer från Vinkällaranden? Jag tror det kommer visa sig att chokladpraliner, enligt Vinkällaranden, är jättejättedåliga! Usch och fy!

    Och då står vi ju där liksom. Vore det inte mer rimligt att anta, att när nu allt har en andlig dimension, så gäller det även likörpralinerna. Och att det är upp till människans eget omdöme — ytterligare en andlig dimension — att välja att äta pralinerna. Eller att välja att avstå. På eget ansvar.

    ‘Då allt uppkom av en slump är det naturligtvis rena nippran med naturväsen, änglar och andliga världar. Allt är slump.’

    Evolution är inte slump, om det är det du menar. Hur som helst, det är inte en evolutionär slump att människan upplever naturväsenden och andliga dimensioner och liknande. Tvärtom: tron på dem har, oavsett deras egentliga existens, fyllt en evolutionär funktion. Det är ingen slump vilka egenskaper som får evolutionär framgång.

    Min mormor såg för övrigt väsen. Det var inte kul för någon, allra minst för henne själv, men så mycket kan jag säga som att det var rena rama nippran! Hon såg även en björn på fjärde våningen i ett hus på Kungsholmen. Vi hade alla varit nippriga om vi tagit hennes syner för sanning, och vi hade fullt upp med saker och ting ändå. (Hon dog när jag var 9 år. Det är 25 år sedan nu.) Det var en medicinbiverkning; hon hade parkinsons sjukdom. Samtidigt hade jag lärare som frekvent rapporterade om möten med vättar, älvor och någon gång döda andar. Ibland är det nog rimligt att förhålla sig skeptisk till andras syner.

    ‘Tror du på en Gud med skägg uppe på en molntapp …’

    Ja, det inser ju många är lite idiotiskt (minst sagt). Barnsligt liksom. Men jag vet inte om skillnaden är så stor mellan detta och naturväsenden som meddelar sina åsikter om antroposofer och praliner. Det är ju personifierade andliga ‘entiteter’ i bägge fall. Det är inte längre fråga om en andlighet som genomsyrar tillvaron — utan om figurer som har åsikter och meddelar sig som vore de rent fysiska varelser. (Det är vad jag menar med banalt.)

    ‘… varför talar du då om trovärdighet och har synpunkter på hur andliga väsen borde bete sig för att inte vara “banala”?’

    Jag tycker inte att det är rimligt med andliga väsen som beter sig på något sätt alls. Således anser jag inte heller att de borde bete sig annorlunda. Att bete sig är något som hör människorna och djuren till. En andlig dimension — om man nu utgår från att en sådan existerar — blir banal i det ögonblick man tillskriver den beteenden.

    ‘Varför bryr du dig?’

    För att jag är dum i huvudet. Nej, jag har inget bättre svar.

    Varför bryr jag mig om vad antroposofer gör? Om jag inte gillade vad de gjorde mig, borde jag ju gå därifrån i tysthet. Tja…

    Thetis:

    ‘- well, it’s interesting, isn’t it? How human the spirits seem to be, or the gods. The Greek gods for example: jealous, petty, spiteful, vengeful, vain – bearing grudges for years.’

    Indeed. It’s because humans invent them in their own image. (Even Steiner said that. During a lucid moment of his youth.) The spirits and the gods always agree with their inventors’ moral and other viewpoints. Interestingly enough.

    Clearly, this is the reason why some spirits say chocolate pralines are ok.

    ‘But it’s still interesting even for us unspiritual dilettantes.’

    It is, indeed.

    I bet no psychic in this world can communicate telepathically with a yet undiscovered animal species (if they did, we’d find this species). No, they communicate with penguins — penguins have been popular recently (I don’t know why). Or horses. Either exotic or revered, somewhat mysterious animals. You don’t see a psychic who reveals truths about existance on earth which have been gained through communication with a tick. (What do ticks think of lyme disease? How do they deal with moral responsibility for carrying this disease and giving it to unsuspecting dogs and humans? What’s it like to be a tick… what do they think of chocolate pralines?? No, no psychic would make a living from talking to ticks. Thus, they don’t do it.)

    Nobody expects wisdom from a tick — but isn’t that awfully… close-minded?

  4. Banal or not, I find the thought of a spirit making pronouncements on chocolate pralines a rather hilarious idea. I suppose we should consult the gnomes about truffles?

  5. pralines? What’s wrong with pralines? We only have one life – does it have to be miserable?

  6. Now, that’s a materialistic assumption, Thetis; only one life, oh dear dog. Eating too many pralines may impact badly on your next incarnation. I gather it works something like the You are what you eat-tv shows — but with the effects spreading over multiple lifetimes. Oh shit. This made me thing of the now infamous chocolate verse. It is in utterly bad taste to mention it. But I do anyway.

  7. I’m not very fond of pralines. I heard the praline spirit saying that pralines aren’t good for your inner spiritual work. But the champagne spirit said that champagne is VERY good. I may have to drink it every day to further my (re)incarnations.* ‘It catapults the Ego up to the Higher Worlds in no time’, the champagne cellar spirit explains. ‘You’ll reincarnate in the district of Champagne the next time around!’ (We’ll have to relocate the ethereal kiosk — but the new location will be fortunate for our predilections; the closer we are to France, the better. Maybe half-way between France and the Higher Worlds? What do you think? We must remember to give Rudi instructions and a map, or perhaps a GPS-device. Sorry, digressing. It’s not time yet.)

    *If only I could afford it. Maybe I should consider filing an application for state funding?! What about the EU? The EU seems to have money to spare.

  8. It is fantastically easy to relocate the ethereal kiosk. I suppose you could say that I’m closer to France here, and I have sat nav in my car. You can download the ethereal (e-map) of the Higher Worlds easily (but Amazon don’t deliver there, I notice).

  9. …I’m just leafing through ethereal apps, including ‘clairvoyance’, and ‘canineosophy advanced study-guide for humans’.

  10. The spiritual worlds are remarkably modern. They should be, of course. But as a waldorf student, you never had the feeling that there was anything modern to it. I suppose this proves that waldorf was never close to the spiritual worlds; it was just empty bragging. People pretending to have seen angels and gnomes and elves.

    ‘Apple do an e-phone for archangels, I notice.’

    Do they have anything to talk about?

  11. that’s all they do with mobiles, since they’ve had nothing to talk about for the last few hundred years. But they don’t just follow you on twitter. I found one in my larder eating marmalade with a spoon, odd that.

  12. I bet it was Michael. He can’t deal with the expectations people have on him, him being the archangel in charge since 1879. It’s too much for him. He told me so. He follows sceptics who don’t care about him, who don’t even think he’s real, then he hides in their houses, stuffs himself with marmelade. Just to get away from it all. Hiding in the larder of some anthroposophist would only bring too much attention. Besides, they don’t have much marmelade. Nasty grains, no sugar. Rarely any chocolate pralines (but this may change now).

    He told me. I expect you to believe it.

    On another note, I may have to follow the archangels’ example and get myself one of these phones. My phone is ten years old, and it’s absolutely useless. You used to be able to make phonecalls with it, but even this is failing. There’s still the watch, and the alarm clock (when it works — it’s random). I have this mantra, it’s been ringing in my ears for months now, ‘buy phone! buy phone!’ I’m so easily bored by all the technical details and all that crap. I may ask Michael when I talk to him next time. What phone did he buy. I was thinking an Android-phone, but I presume it would be beneath anyone higher up in the hierarchies to suggest a phone named after measly humans. Should be Angeloid. But where can I find such a phone…?! Oh, I’ll ask Michael. Going to chat with him about pralines too.

  13. get an Apple or a blackberry. They must be more acceptable somehow.

    Steve Jobs has a biodynamic garden. Did you know that?

  14. No! Or, I have a VERY vague memory that perhaps I heard about it some time.

    I would consider getting an iPhone if it weren’t for the fact that they’re way too expensive and I don’t like that you can’t choose what programs to use with them. You’re basically restricted to apple’s stuff and stuff approved of by apple. As far as I understand it. Which is rather limiting considering the extraordinary high price of the phone itself.

    Blackberry’s are virtually unknown in Sweden. Not available in any stores I’ve been to. Some people use them for business purposes, I’ve read. But I’ve never seen a blackberry.

    They don’t run on android either, which means you can’t choose any off the stuff available for android.

    I’m more or less stuck between choosing a Samsung or an LG phone. (I’d get a Nokia if it was possible — but they’re stuck in the past. And have now signed with Microsoft. And that I don’t want.)

    The absolutely worst thing is trying to sort out what the damn phone costs and what the various subscriptions cost. Everything is always jumbled in together, and impossible to understand. All the while the phone companies offer you 3000 free text messages a month. It takes me 10 minutes to write ONE (1) text message. What use would I have for 3000? I hate text messaging, possibly even more than I hate phone calls; I hate having to reply to text messages, because it’s such a waste of time. And I’d rather not pay for boring shit I don’t use. (I’d like a phone that isn’t a phone, preferably one that doesn’t accept incoming calls and no text messages. Except in emergencies.)

    I understand that young people can send 100s of text messages a day. It’s beyond me how they do it. I wouldn’t have time to eat or sleep if I were them.

  15. Look!!! Science verifies the nature spirits’ statements on alcohol not being completely detrimental!

    ‘”Usually, when we talk about learning and memory, we’re talking about conscious memory,” says Morikawa, whose results were published last month in The Journal of Neuroscience. “Alcohol diminishes our ability to hold on to pieces of information like your colleague’s name, or the definition of a word, or where you parked your car this morning. But our subconscious is learning and remembering too, and alcohol may actually increase our capacity to learn, or ‘conditionability,’ at that level.” […] When we drink alcohol (or shoot up heroin, or snort cocaine, or take methamphetamines), our subconscious is learning to consume more. But it doesn’t stop there. We become more receptive to forming subsconscious memories and habits with respect to food, music, even people and social situations.’

    http://www.sciencedaily.com/releases/2011/04/110412101627.htm

    Chocolate pralines containing small amounts of alcohol are not mentioned though.

Comments are closed.