aftonbladet

Aftonbladet har publicerat en artikel om See! Colour! i dag. Jag vet inte varför den irriterar mig. Möjligen gör Aftonbladet alltid det. Nog är det bra att någon säger något kritiskt om den antroposofiska rörelsen; det behövs. Sannerligen. Men sammanhanget är så besynnerligt. Jag har helt enkelt svårt att förstå varför det så gott som aldrig kommer fram någon kritik — förrän plötsligt en konstutställning bidrar med något slags incitament. En konstutställning som ändå måste sägas vara något av det minst tvivelaktiga antroposoferna åstadkommit. Skolorna, jordbruket, medicinen, läkepedagogiken, samt hur verksamheterna finansieras — inget av det är precis nytt. Där finns saker att kritisera utan att nyttja en konstutställning som förevändning. Det är troligen jag som är onödigt petig här, möjligen på gränsen till knäpp (och på fel sida om gränsen). Men jag förstår ändå inte riktigt. Frågan i inledningen är dock riktig:

Varför är det så svårt att skriva en stor, avslöjande artikel om antroposoferna?

Svaret är kanske givet när rubrikpotentialen verkar vara följande:

Jag kan ju se rubrikerna framför mig: ”KULTURSEKT KONTROLLERAR SUCCÉFÖRETAG” eller kanske ”OCKULTA RITER BAKOM KONSUMBRÖDET”.

Det sensationella är ju inte precis att Saltå Kvarn är ett antroposofiskt företag. Än mindre att det finns ett antal företag som drivs utifrån antroposofiska idéer. Eller? Visst är det värt att ta upp. Men knappast grunden för något ‘avslöjande’ av stora mått. Då får man nog gräva lite mer… Vidare till texten:

Antroposofin är inbäddad i ett skimmer av snällism, miljömedvetenhet och fingerfärgsfrejdig kreativitet som gör det helt omöjligt att tycka att de ägnar sig åt någon skadlig verksamhet.

Det borde väl vara medias sak att ta hål på det skimret då? I sammanhang där det är befogat. Och sådana finns det ju många av.

Men faktum kvarstår – ett av Sveriges snabbast växande företag de senaste åren är ett antroposofiskt jordbruksföretag som odlar enligt ockulta principer från 20-talets Tyskland – Saltå kvarn. Och deras livsfilosofi formades av en tänkare vars sympatier för nazismens rastänkande och dess besatthet av den tyska kulturen var uppenbar – Rudolf Steiner.

Det är väl inte precis något ‘faktum’ att Steiner skulle haft ‘sympatier för nazismens rastänkande’ [min kursivering]. För rastänkande, ja. Men kanske inte direkt för nazismens rastänkande. Det spelar möjligen inte någon roll, i det stora hela; poängen är kanske inte att säga att Steiner var nazisympatisör, även om man kan få det intrycket, utan att han sympatiserade med och företrädde idéer som hade somliga beklämmande likheter med nazisternas idéer och rastänkande. Och somliga antroposofer var därtill nazisympatisörer (senare). Det vill antroposofer i dag helst inte låtsas om, och för det kan de kritiseras, med rätta. Och de rasdoktriner som ingår i Steiners verk är illa nog, verkligen, liksom det är illa att andra antroposofer senare anslöt sig till nazismen, men jag vet inte om det finns någon ytterligare poäng med att framställa honom personligen som en nazisupporter — snarare än som en företrädare av en andlig rörelse vars läror delvis innehåller rasistiska element –, i varje fall inte om man med det menar supporter av den ideologi som företräddes av nazipartiet, och det förmodar jag att man menar.

Det borde verkligen vara antroposofins tid nu – en lifestylereligion vars största andliga upplevelser uppnås genom heminredning, ekologiskt odlad mat och självutlevelse.

Det är kanske därför antroposofins tid inte är nu. Om det folk söker är en heminrednings- ekomats- och självutlevelsekult, så finner de ju inte riktigt det i antroposofin. Eller, jo, det gör de. På ytan. Men det betyder ju inte att de blir antroposofer, och än mindre att de går med i sällskapet. De vill bara shoppa lite andlig flum på new age-varuhuset. Kristallfjoms och pastellfärger kan man få lite varstans, billigare och enklare. Vad gäller självutlevelse kan jag också föreställa mig att livsstilskonkurrenterna har bättre erbjudanden. Nog för att antroposofi kan tyckas som värsta egotrippen (som alla andliga ‘resor’), och dessutom ofta är det (att tro sig äga högre insikter än andra och omvärlden är en behaglig drog), så vet jag ändå inte om självutlevelse är rätt ord. Självupptagenhet, ja. Men självutlevelse? Jag har svårt att se det så särskilt tydligt; det är möjligt att jag inte förstår vad som avses.

Det ligger väl lite i avslutningen:

Visst kan man tycka det är synd att [Turrells] monumentala verk visas här, miltals från storstan, inramad av antroposofins obegripliga avgrundsflum, men samtidigt har hans största verk alltid genomförts på udda platser – på festivaler, i öknar och i en antroposofisk by.

På så sätt är väl utställningen i Järna ett ganska lyckat möte mellan psykedeliskt flum och avgrundsflum.

Och resultatet kallas ‘ett fint samarbete’. Mitt problem är kanske att artikeln — som jag innan läsning uppfattade som en recension, men det är det inte, tror jag? inte med den inledningen — om utställningen handlar så lite om utställningen och så mycket om en annars i och för sig relevant kritik (av rörelsen och antroposofin) som dock i sammanhanget känns aningen ovidkommande. Eller: en kritik som hade kunnat bli relevant, med lite mer fokus. Den har verkligen en plats, men en annan plats. Det är mer med det sekteristiska i antroposofin än en besynnerlig färgkult. Och det sekteristiska i rörelsen, samt de övriga kritikvärdiga dragen i antroposofin som sådan, är troligen inte några framträdande problem i sammanhanget av en konstutställning. Man kan fundera på varför en person som Turrell ger antroposoferna en sådan PR-push, men jag förmodar att han vann något på det han också. Och att antroposoferna inbjuder icke-antroposofiska konstnärer är väl först och främst något gott, till och med berömvärt — eller åtminstone inte något direkt negativt. Bättre det än att de sitter insyltade i sin egen värld, med dess avgrundsflum, i den lilla antroposofbyn. Så — å ena sidan, PR-värdet, anseendet, arrangemanget skapar (vilket marknadsför ‘sekten’, möjligen på felaktiga premisser); å andra sidan, det faktum att någon sekteristiska vilja till total isolering helt uppenbart inte dominerar, vilket kanske låter självklart, men faktiskt inte är det på långa vägar.

Angående pengarna så spelar det väl inte någon avgörande roll att antroposofiska stiftelser och företag har pengar; och vad gäller artikeln hade kopplingen mellan Vidarstiftelsen, Saltå Kvarn och den aktuella utställningen kunnat göras, men görs inte. Frågan är annars mer allmänt (men detta berörs inte heller på djupet, eller alls, i artikeln) varifrån pengarna kommer och hur de används — frågor vars svar inte per definition angår en utomstående, men som under vissa speciella omständigheter gör det, i och med att skattemedel finansierar vissa verksamheter. Lägg därtill frågan om varför rörelsen tenderar att vilja framställa sig som fattig. Som helhet är den inte det. Ja, och på den här punkten i artikeln ser jag kopplingen till några av mina gamla bloggposter. (De är fortfarande förfärligt vällästa, eller snarare, bör jag säga, frekvent konsulterade.)

Det värsta är kanske insikten att jag är någon annan än jag var. Det kanske inte är artikeln det är fel på, utan mig.

6 thoughts on “aftonbladet

  1. Jag har aldrig tyckt att det är något fel på antroposofer därför att de har kosing ;-) Men jag anar ett sådant perspektiv hos Aftonbladet. Kanske beror på mina glasögon som jag läser AB med.

  2. Han har ju så löjligt öppet mål på Saltå, Vidarkliniken…..
    Förstår verkligen inte varför han inte tar den, i synnerhet då det ju går att skriva om det direkt utan massa intro-info om typ reinkarnation, teosofi, Hess, Goethe… En del som ju garanterat har större “chockvärde” än en vernissag i Järna men som tar lite längre tid att berätta….Men ändå. Det ju inte direkt ofta som medier i AB:s size skriver något om antroposofin som inte bara är surdegsmys så kanske en fortsättning?

  3. Som vad? Har svårt att tänka mig något stort chockvärde vad gäller Saltå i alla fall. Förutom att företaget är antroposofiskt. Vilket i sig inte är något chockvärde.

    Ja, man kan hoppas på fortsättning, i media i allmänhet. Att allting inte bara är myspys. Fördjupning utan myspys.

Comments are closed.