homeopati och EU

SvD har en artikel om homeopatilobbyn i EU. Min syn på saken — och den har jag framfört flera gånger tidigare — är att homeopatin inte bör tillåtas att användas inom skattefinansierad sjukvård. Vad vuxna människor lägger sina pengar på får vara deras privata ensak. Jag har betydligt svårare att tåla att vuxna människor undanhåller barn riktig vård till förmån för diverse ineffektiva alternativmetoder. (Det händer nämligen att barn dör på grund av sådan dumhet.) Tanken på att se homeopatiska medel på apoteken gläder mig inte, och jag föredrar att handla hos den apotekskedja som avstår från att marknadsföra dessa produkter. Jag håller med Jakob Heidbrink (även här) i att en lösning är att använda reglerna om vilseledande marknadsföring för att komma åt avarterna, det vill säga, i de fall där homeopatiska preparat felaktigt marknadsförs som medicinskt verksamma eller på indikationer som är felaktiga eller potentiellt farliga. Jag är också enig i hans avslutning, där han skriver att kampen mot dumhet bör föras med hjälp av argument och upplysning snarare än med förbud. Det är faktiskt, tror jag, det mest lämpliga tillvägagångssättet; och, om än ej långt från givet att det leder till några perfekta resultat, så är alternativen allt för dåliga. Vuxna människor bör ha frihet att begå sina egna dumheter.

Men jag har ändå vissa problem med homeopatilobbyn, för deras anspråk stannar inte vid att tillse att homeopati framgent är lagligt att använda, för den som vill, inom EU. Den organisation som SvD nämner, Echamp, kräver att EU finansierar forskning inom homeopati och antroposofisk medicin. Man önskar alltså, att EUs skattebetalare ska bidra till forskning på ‘medicin’ som gång efter annan visat sig sakna effekt — ‘medicin’ som inte har någon trovärdig verkningsmekanism över huvud taget. (Det ska sägas, för tydlighets skull, att all antroposofisk medicin inte är homeopatisk.)

Jakob Heidbrink menar också — och jag håller i och för sig fullständigt med om detta — att homeopatiska preparat bör behandlas som livsmedel, och att ‘det finns ingen som helst anledning att anse dem vara någon form av medicin.’ Godkännande av homeopatiska läkemedel ska ske i enlighet med reglerna för livsmedel. Heidbrink skriver att ‘På detta sätt har homeopatiindustrins lobbyister rätt i sina krav.’ Men det är inte lobbyisternas krav. Lobbyisterna vill att homeopatika ska ses som läkemedel, fast… ändå inte. För i fråga om läkemedel gäller ju krav som de homeopatiska medlen inte kan leva upp till. Likväl, läser man Echamps ändamålsbeskrivning, är det tydligt att organisationen inte vill att produkterna ska befinna sig i livsmedelsfacket.

· We work to further the integration of homeopathic and anthroposophic medicine into the national health systems by supporting and enhancing a legal and regulatory framework allowing for this.

[…]

· We seek the integration of homeopathic and anthroposophic medicinal products and their pharmaceutical procedures into official pharmacopoeias.

Företrädare för homeopatisk och antroposofisk medicin vill naturligtvis att deras produkter betraktas som läkemedel och inte som livsmedel. De vill vara jämställda med konventionella läkemedel (men samtidigt åtnjuta undantag från vissa pinsamt avslöjande krav på bevis avseende medicinsk effekt). Jag tror att det finns två anledningar: om de kan marknadsföra medlen som godkända medicinska produkter, kan de säljas med större trovärdighet. I synnerhet när det finns apotek som är beredda att ta in dem i sortimentet. De är inte längre hänvisade till egna, små specialbutiker. Effekten blir ännu bättre om/när läkare kan ordinera medlen på recept. Antroposofiska läkare är ju just läkare — de vill ordinera antroposofiska läkemedel. Inte antroposofiska livsmedel. (Antroposofisk näringslära är en annan historia. Nog så viktig.) Den andra anledningen är att när homeopatiska medel blir, så att säga, jämställda med läkemedel på det här planet, är det enklare att argumentera för att de också ska åtnjuta samma subventioner som andra läkemedel och att de ska få en plats i den offentligt finansierade vården. (Som läsare av den här bloggen vet, så är antroposofisk medicin redan en del av den offentligt finansierade vården, således även de antroposofiska, homeopatiska preparaten, för vilka den skattefinansierade Vidarklinken haft ett särskilt tillstånd, ett undantag från de regler som annars gäller.)

Echamp är inte den enda lobbyorganisationen i Bryssel. En organisation som specifikt arbetar för att främja antroposofiska verksamheter är ELIANT, som utgörs av ett antal organisationer för olika antroposofiska initiativ och inriktningar. På vägnar av antroposofiska läkemedelstillverkare uttalar AEFMUTA att:

Anthroposophic medicine is in an extreme minority position, which makes it very difficult to convince EU-decision makers to create special rules for the evaluation of quality, safety and efficacy of its remedies in line with the specific therapeutic approach. The support of a large number of citizens, via their signatures, is a very useful tool for our major aim: to gain full registration or authorisation for anthroposophic medicinal products and give them a place on the EU market, thus allowing free trade and free circulation throughout the European Union.

Det kan knappast sägas tydligare: de vill att medlen betraktas som läkemedel, men vill samtidigt ha speciella regler (som tar hänsyn till att medlens effekt inte kan påvisas). Lite längre ned finner man ett uttalande från Foundation of Anthroposophic Medicine, ett uttalande skrivet av Michaela Glöckler, som leder den medicinska sektionen vid Goetheanums andevetenskapliga högskola. Därefter också uttalanden från IVAA och IKAM. Man kan kanske hålla med Eliant om att:

In the reality of the European context, the right to individual development for every citizen requires not only freedom of choice but also the availability of choices. … Each person should be able to access the medical care and type of diet that corresponds to his way of life. In Europe, basic and human rights should not be restricted in such a way as to disadvantage these cultural initiatives. The Alliance is setting the course for pursuing this aim.

I alla fall så länge inte kravet är att andra människor ska bli medfinansiärer av dessa livsstilsval. Men när Eliant i stycket efterpå efterfrågar ‘[p]luralism of scientific methods’ och kräver att ‘freedom of research and teaching must be guaranteed’ blir åtminstone jag konfunderad. För jag vet ungefär vad antroposofer kan tänkas mena med pluralism inom vetenskapliga metoder… Dessutom ser jag här (och om jag ser spöken ber jag om ursäkt — jag rapporterar här blott en farhåga) ett halvdolt anspråk på offentliga forskningsmedel samt ett krav på att undervisning i antroposofisk medicin ska tillåtas ske på våra universitet, och då inte bara på de privata antroposofiska universitet som finns i exempelvis Tyskland. Så länge denna forskning och undervisning bedrivs helt privat behöver man ju nämligen inte försäkra sig om rätten till det — den är given. Däremot har antroposofiskt övertygade läkare ett problem — de kan inte, i vetenskapsmetodiskt pluralistisk anda, bedriva vilken forskning de vill inom ramen för statliga institutioner och, vad undervisningen beträffar, ställs krav på vetenskaplig vederhäftighet. (För att dra en parallell: det var på det senare planet det gick illa för waldorflärarutbildningen och den kastades ut från Stockholms universitet efter en granskning av dess vetenskaplighet.) Det är gängse akademiska krav, det är fråga om samma krav som ställs på andra utbildningar och kurser. Tyvärr gäller för antroposofiska inriktningar att ‘vetenskaplig’ pluralism är ett måste för att de över huvud taget ska komma i fråga. Grundläggande krav på vetenskaplighet kan nämligen inte uppfyllas. (Sedan kan antroposofer och andra alternativvetenskapliga förespråkare beklaga sig över materialistiska paradigm precis hur mycket de vill och önskar.)

Så vitt jag känner till offentligfinansieras ingen homeopatisk forskning i Sverige i dag (dock är jag inte alls påläst om detta), däremot bedriver antroposofiska läkare samt Vidarkliniken en del forskningsprojekt helt eller delvis i samarbete med offentliga instutitioner, bland annat universitet och landsting. Därtill har alltså Vidarklinikens vårdverksamhet landstingsavtal. (I övrigt: Jag rekommenderar tidigare inlägg om antroposofisk medicin.)