pedagogiken som konst: inget medvetet tänkande för barnet

Det som är för nära vill man inte alltid ta i. Men nu gör jag det. Jag önskade att jag kunde mala sönder dessa idéer. Dra dem i bitar. Tillintetgöra dem. Så här skriver min gamla waldorfskola om ‘pedagogiken som konst’:

Vilja, känsla, tanke – en omvänd ordning kan knappast tänkas hos barnet. I vår tid frestas vi ofta tro att ett medvetet tänkande och föreställande kan tilltalas redan hos förskolebarnet. Visst finns det där, men fördolt under och genom viljan och känslan – omedvetet. Genom känslan lever tänkandet på drömartat sätt fram till puberteten. Först i tretton-fjortonårsåldern börjar tänkandet att bli vaket, medvetet och direkt tilltalbart. Läraren utvecklar förmågan att tala till vilja, känsla och tanke i olika åldrar och situationer genom att utöva pedagogiken som konst. Från handen via hjärtat till huvudet. Olika stadier blir aktuella vid skilda tider. Det kännetecknar all utveckling. Frukten förutsätter rot, stängel, blad och blomma.

Det medvetna tänkandet kan inte ’tilltalas’ hos förskolebarnet. Först i 13-14-årsåldern blir tänkandet ‘vaket, medveted och direkt tilltalbart.’ (I 14-års åldern inleds den tredje sjuårsperioden. Det har — i antroposofin — att göra med astralkroppen. Jag tycker ni ska kolla upp det.)

Fattar ni hur denna pedagogik, denna skola, funkar för ett tänkande barn? Kan ni föreställa er hur det är att vara en tänkande varelse bland vuxna människor som utgår från att föreskolebarnet — ja, till och med barnet upp till 14-årsåldern — saknar förmåga till medvetet tänkande? Det enda förmildrande jag kan komma på att säga om denna ‘utvecklingspsykologi’ är väl att kanske inte alla antroposofiska lärare drar den till sin yttersta konsekvens, och därför får barnen ändå ibland något slags stimulans. Hoppas jag. Det kan dock vara en naiv optimism; jag hade själv ständigt tråkigt. Så förbannat jävla tråkigt. Resonerar med barnen, det gör man inte. För sådant antas de ju ännu inte kapabla att förstå. Det intellektuella hamnar givetvis på undantag. Vad annat vore att vänta.

Citatet är faktiskt inte något skämt. Det är djupt allvarligt. Det uttrycker — i något fluffig form — den psykologi som waldorfskolan håller för sann och riktig. Barnet har inte medvetet tänkande, för barnet har inte utvecklat sin astralkropp än. Barn som tänker för tidigt, är oriktigt inkarnerade.

11 thoughts on “pedagogiken som konst: inget medvetet tänkande för barnet

  1. Høres brutalt ut. D: Forøvrig har, i følge Steiner, tenkningen overhodet ikke så mye med den såkalte “Empfindungsseele”, eller ‘orektikón’ – ‘det appetittvekkende’ (som han kaller den etter Aristoteles i et av foredragene sine om Lukasevangeliet). I all hovedsak er bevisst tenkning bare til stede i den forstand at den kan tjene til å stille begjærene sjelen vekker. Utifra en slik tenkning må man jo bare konkludere med at individet har vanskelig for å tenke skikkelig bevisst før det når sin femte sjuårsperiode. xD

    Men dette er veldig interessant lesning, jeg skal kanskje skrive en artikkel om Steinerskolen i nærområdet til lokalavisa, så da skal jeg spørre de litt nærmere om hvordan de forholder seg til disse syvårsperiodene, off the record selvfølgelig, ellers kan det jo hende de flykter over stokk og stein. ;P

  2. Steiner är lustig på det sättet. Han är den extremt mycket tänkande mannen som inte ville överskatta tänkandet. För som du säger, det är inte så viktigt. Snarare är det så att för mycket tänkande — eller: att tänkandet är för dominant hos en person — är dåligt. Obalanserat, kanske man skulle säga.

    Ja, fråga dem, oavsett vilket svar du får är det faktiskt intressant! Också ett icke-svar eller ett undflyende svar. Jag tror att de i och för sig kan tala lite fluffigt om sjuårsperioderna, som en söt liten utvecklingsmodell (som vilken som helst), men kanske undviker de mer antroposofiska aspekterna…

    (Faktum är ju att slutet på den femte sjuårsperioden inte är oviktigt alls. Jag kan snart direktrapportera…!!! Förväntar mig att det blir enastående… eller inte. En förbättring av tänkandet kan för resten aldrig vara fel.)

  3. Ja, og samtidig er øvelsene for å få innsikt i den åndelige verden steinhard mental trening. Men tenkningen for Steiner hadde ingen annen funksjon enn å tjene friheten, vi skal jo tross alt ifølge Steiner bli kjærlighetens og frihetens hierarki i neste inkarnasjon av vår planet. :P

  4. Tänkande och frihet… inom antroposofiska ramar… Jag menar, det har med de antroposofiska definitionerna av såväl tänkande som frihet att göra. För all del av kärlek också.

  5. Menade Steiner att man verkligen skulle utesluta allt vad “tanke” hette ur det yngre barnets skolning, eller var det snarare en anvisning om tonvikt som idag – med den moderna världens mått mätt – kommit att få en orimlig tillämpning? Jag är inte så insatt i Steiners utbildningstankar, men minns att jag läst att han bl.a. tyckte de flesta tillämpningar av generaliseringar på gruppnivå tog alldeles för lite hänsyn till individen (t.ex. tänkande Augustar i detta fall). Han kanske helt enkelt naivt räknade med bättre och mer lyhörda pedagoger som dessa tankar skulle landa i som en slags arbetshypotes?

  6. Alicia: Du har helt rett. Tenkning og frihet er begge ganske kompliserte og sære begreper hos ham.

    Jeg har lest lite Steinerpedagogikk, men skole var jo noe helt annet på Steiners tid. Jeg kan ikke helt se for meg at barn kunne bli slått eller måtte ramse opp fra Bibelen i en Waldorfskole, men hva vet vel jeg. Det virker som Steiner tenkte i et mye bredere spekter når det gjaldt utdanning, i den forstand at det var å stille flest muligheter foran barnet og la det utfolde seg på den måten som er naturlig for det. Det høres i alle fall for meg ut som noe Steiner kunne sagt, men i praksis har det skjedd veldig mye merkelig. Bl.a. har antroposofer en skepsis til teknologi – som kunne vært sunn – men som har gått helt over styr.

  7. Stefan — ja, det är mycket möjligt att han räknade med det. Men i princip: tänkandet utvecklas senare, barnet befinner sig ju i inkarnationsprocessen som är en utvecklingsprocess där tänkandet kommer in senare. Att stimulera barnets egna, självständiga tänkande är därför galet — det är ‘onaturligt’, typ. Man föregriper den naturliga utvecklingsprocessen. Barnet riskerar att inkarnera fel, för fort.

    Mjondras — ‘Jeg kan ikke helt se for meg at barn kunne bli slått eller måtte ramse opp fra Bibelen i en Waldorfskole, men hva vet vel jeg.’

    Man ramsar förvisso upp andra saker. Nog har barn blivit slagna i waldorfskolor — också på senare tid — men knappast på Steiners inrådan. Vad jag känner till. Han förespråkar inte fysiskt våld i uppfostran. Någon gång talar han om astrala örfilar, dock ;-)

    ‘…og la det utfolde seg på den måten som er naturlig for det.’

    På det sätt som i antroposofin antas vara naturligt för barnet.

    Ibland råkar det väl sammanfalla med vad som är vettigt och rimligt, men lika ofta inte…

  8. Den negativa synen på yngre barns förmåga till tänkande (och läsning!) är för mig den i särklass allvarligaste invändningen mot Steiners pedagogik. Liksom betoningen av imitation som pedagogisk metod.

    Alla som hört ett barn göra grammatiska fel av typen “gådde” istället för “gick” kan inse att detta tänkesätt inte stämmer. Eller rättare sagt, barn börjar ofta språkinlärningen med att härma mer eller mindre korrekt. Sedan kommer en fas där barnet till synes försämrar sitt språk. Varför säger man gådde? Därför att man har frigjort sig från att bara kopiera vuxnas ord, och identifierat en mer generell regel: verb i förfluten tid får ändelsen -de. Ramlade, hittade, spelade. Slutligen förstår man att denna regel har undantag, och börjar lära sig när den inte skall tillämpas. Forskare kallar ibland detta för U-kurvan i språkinlärning.

    Barnet kan alltså mycket tidigt abstrahera mer generella mönster i världen. Imitation kan inte förklara detta, tvärtom. Och även om ingen unge skulle kunna formulera sådana regler i ord, är detta ett klart exempel på abstrakt tänkande eller kognitiva processer. LÅNGT före sjuårsåldern.

  9. ‘Den negativa synen på yngre barns förmåga till tänkande (och läsning!) är för mig den i särklass allvarligaste invändningen mot Steiners pedagogik.’

    Jag får nog hålla med om det.

    Har fortsatt läsa lite på Kristofferskolans hemsida. För förstaklassarna heter det, t ex:

    ‘Förskolebarnet mindes allt och inget. Nu börjar t ex minnet att bli ett instrument som skolbarnet kan använda sig av.’

    Tycker detta är ett helmärkligt uttalande.
    http://www.kristofferskolan.se/meny4_sida3.php?select=meny4

Comments are closed.