waldorflärarhögskolan och finansieringen

I samband med en artikel i Dagens Nyheter i går publicerar nu Waldorflärarhögskolan ett längre dokument om sin ekonomiska situation. Sveriges Radio rapporterar att waldorflärarutbildningen kan tvingas lägga ned helt. (Dagens Nyheters artikel finns inte online, men se Kjell Häglunds bild.)

Det som först av allt bör sägas är att waldorflärarutbildning inte är ett helt vanligt alternativ till traditionell lärarutbildning. Waldorflärarutbildning innebär studier i antroposofin, den antroposofiska människobilden och en hel del konstnärligt övande; det vill säga, det som krävs för att arbeta inom en skola vars grund är antroposofin. I Dagens Nyheters artikel får man i alla fall veta att antroposofin finns där, och det är mycket bra. Däremot förstår man inte hur stor roll den faktiskt spelar, såväl i lärarutbildningen som i skolorna. Den syn man har på barnets utveckling och förmågor i olika åldrar är genomgående antroposofisk. Den har litet med gängse utvecklingsspsykologi att göra. Detsamma gäller hur skolan bör utformas efter denna antroposofiska förståelse av barnet — också den sidan av waldorfpedagogiken saknar förankring i vanlig pedagogisk kunskap. Den som vill veta mer, kan med fördel läsa en av waldorfpedagogikens viktigaste källor, Allmän Människokunskap (här tillgänglig på engelska).

Waldorflärarutbildningen drevs i privat regi av Rudolf Steinerhögskolan tills samarbete inleddes med Lärarhögskolan i Stockholm. När Lärarhögskolan togs över av Stockholms universitet, lades waldorflärarutbildningen ned, då den ansågs sakna vetenskaplig förankring.

Waldorflärarutbildningar kommer också fortsatt sakna vetenskaplig förankring. För att bli waldorflärare måste en lärare studera antroposofi. Grunden är nämligen antroposofin. Utan antroposofiskt utbildade lärare, kan en waldorfskola inte vara en waldorfskola. Den kan se ut som en waldorfskola, men det är blott fråga om dekor. Och det är inte dekoren som är grejen. Det är det viktigaste att förstå. En person som genomgått en waldorflärarutbildning har inte kompetens (och inte behörighet) att arbeta på en vanlig skola.

I DN-artikeln menar WLHs Caroline Bratt att det är orimligt att waldorflärarhögskolan finansieras genom elevernas skolpeng. Ja, hon menar faktiskt skolelevernas skolpeng, de medel som ska gå till barnens skolutbildning. Det är naturligtvis helt korrekt att det är orimligt, då lärarstudenterna i stället själva bör bekosta sin waldorflärarutbildning. I artikeln hävdar Caroline Bratt att waldorflärarstudenter i Norge och Finland får sin utbildning finansierad av staten. Vad gäller Norge, är detta så vitt jag vet inte sant. Waldorfutbildningen vid Steinerøyskolen i Oslo är avgiftsbelagd. (Vilket jag poängterade nyligen.) Steinerlärarutbildningen vid Snellman-institutet i Finland är inte heller gratis för studenterna (de betalar 600€ om året, och finansierar alltså delvis, om än inte helt, sina studier själva). Caroline Bratt har hopp om att waldorfskolor i Finland ska skänka pengar till waldorflärarutbildning i Sverige. Varför ber man inte om pengar ur svenska stiftelser med anknytning till den antroposofiska rörelsen?

Den rimligaste lösningen så vitt jag kan se är att de studenter som vill bli waldorflärare går den vanliga lärarutbildningen. I tillägg till detta står det dem förstås fritt att förkovra sig i antroposofins människobild och att arbeta med sin andliga utveckling och att själva genomgå (och bekosta) vilka antroposofiska kurser de vill. På det sättet garanteras förhoppningsvis — med reservation för att den svenska lärarutbildningen tyvärr inte är utan brister — att de blivande lärarna uppnår en minimikompetens, både vad gäller ämneskunskaper och pedagogiska kunskaper.

Det finns, oavsett vad WLH och dess företrädare föreställer sig, inget som säger att bara för att waldorfskolor är tillåtna och till och med är berättigade till skolpeng, måste staten bekosta utbildning av lärare för dessa skolor. Håller lärarutbildningen i fråga inte tillräcklig kvalitet, bör den inte statsfinansieras. Till detta kommer, som antytts ovan, ytterligare en viktig punkt: nämligen den att om statsfinansiering alls ska kunna diskuteras, krävs ärlighet kring förutsättningarna. Man kan till exempel inte hymla om att waldorflärarutbildningen är en utbildning i antroposofisk pedagogik byggd på en antroposofisk människobild. Man kan inte låtsas att detta ‘bara’ är ett likvärdigt alternativ till vanlig pedagogik.

_____

Jag kommenterade nyligen en promemoria om förutsättningarna för waldorfpedagogiska utbildningar. Flera av de punkter som WLHs nya dokument tar upp (se s 5f) har jag redan i detta tidigare inlägg kommenterat, och avser inte att göra det igen. Återigen underlåter man att korrekt beskriva vad, t ex, Norense och Crossfields är för något. Länkar angående Stockholms Universitets beslut finns i slutet av det här gamla inlägget. I övrigt, vad beträffar waldorflärarutbildningar, hänvisas till dessa kategorier.

21 thoughts on “waldorflärarhögskolan och finansieringen

  1. Jag förstår inte hur man kan kräva statliga pengar för att utbilda lärare till en undervisning som fungerar så dåligt som waldorfpedagogiken.

    I en undersökning som antroposofer själva finansierade (Dahlin 2003-2007) visar det sig att minst 15% färre waldorfelever går vidare till högre studier jämfört med motsvarande vanliga gymnasieprogram (Dahlin själv jämför med alla program, inklusive de yrkesförberedande, och då ser naturligtvis siffrorna snyggare ut). Det finns även t.ex. en holländsk doktorsavhandling som är betydligt mer grundlig än Dahlins rapport. Den visar tydligt att waldorf är ett dåligt val för föräldrar som vill att deras barn skall lära sig läsa, skriva och räkna. Det är egentligen inte särskilt förvånande, med tanke på att i waldorfskolor försenar man läsinlärningen jämfört med vanliga skolor. Man behöver inte ha doktorerat för att kunna räkna ut att det får konsekvenser. Så varför skulle samhället betala för att SÄNKA kvaliteten på svensk skola?

    Satsa pengarna på den vanliga lärarutbildningen, där kan även blivande waldorflärare gå. Vill man sen lära sig en sämre fungerande pedagogik får man väl åtminstone betala det själv.

  2. Det förefaller vara det rimliga. Det hindrar ju ingen att fördjupa sig i antroposofi (eller något annat) vid sidan av. Fast kruxet är ju — även om waldorflärarhögskolan, i sin iver att vilja framstå som en vederhäftig pedagogisk utbildning, helst undviker att säga detta — att antroposofin inte är något ‘vid sidan av’ i waldorfskolan…

  3. Alicia fortsätter att fara med halvsanningar och lögner – ingenting i vår rapport (Dahlin, Nobel, och Liljeroth var författarna, inte bara undertecknad) säger att 15% mindre av waldorfeleverna går vidare till högre utbildningar.

  4. Sorry, min websida krånglade och jag såg inte att det var Ulf Ärnström som påstod att 15% färre waldorfelever gick vidare till högre studier, inte Alicia.

  5. I all hast. Jorå. Jämfört med de teoretiska gymnasieprogrammen går färre waldorfelever vidare till högre utbildning. Det framgår så vitt jag minns av er studie. Även om ni drar slutsatsen att fler går vidare eftersom ni räknar in icke-studieförberedande gymnasieprogram i jämförelsematerialet. Jag tror att Ulf har detta i bättre minne än jag.

    Sedan vet jag inte vad jag tycker om att du anklagar Ulf för lögnaktighet. Om du tycker att han har fel i något, kan du ju argumentera för det. Uppfattar själv Ulf som mycket hederligare och ärligare än den antroposofiska rörelsen och somliga av dess företrädare. Men det är ju jag det.

  6. För övrigt, Bo, så undrar jag om ni i er forskning tog i beaktande waldorfelevernas socioekonomiska bakgrund? Jag har för mig att ni inte gjorde det. Om man gör det skulle det nämligen inte förvåna mig om waldorfskolans misslyckande blev bedövande uppenbart. Jag säger bara det: det skulle inte förvåna. Det återstår förstås för waldorfrörelsen att förvåna mig. Om den vill och kan.

  7. Tack. Det framgick endast av mitt material hur mycket eleven själv betalade, inte hurpass dyr utbildningen var totalt.

    Då får man *hoppas* att de 80% resp 75% håller jäkligt hög kvalitet — eller åtminstone motsvarande andra utbildningar på högskolenivå. Och att man — nu spekulerar jag — teoretiskt sett kan tänka sig att den antroposofiska delen ‘faller på’ det eleven själv finansierar. Det är egentligen inte en dum lösning. Tyvärr håller väl den svenska waldorflärarutbildningen för låg kvalitet överlag.

  8. Jag tror att kvalitet beror på vad man gör det till. Oavsett vilken utbildning. Går man runt och ser sig som ett offer, well, då blir väl det mesta skit. Men det beror väl på vad man menar med kvalitet.

  9. Tja, i det här fallet lärare som har såväl goda ämneskunskaper som kunskaper i pedagogik. Jag förmodar att du menar, men det är sannerligen inte lätt att tolka, att Rudolf Steinerhögskolan/Waldorflärarhögskolan inte gjorde vad de hade kunnat (‘kvalitet beror på vad man gör det till’). Och, ja, det verkar väl som om WLH ser sig som offer.

  10. Det finns goda skäl till att inte statsfinasera Waldorflärarutbildningen sedan 10 år tillbaka anses den faktiskt inte vara högskolemässig. Det finns krav på högskolan vilket inte Waldorf respekterar. Märkligt att de nu anser att kommunerna via skolpengen ska finasiera utbildningen. Så många påtryckningar som vi fick om att betala frivilliga avgifter barnen skulle leta pengar och panta flaskor för att skolan var så fattig. Anställ riktiga lärare och undervisa barnen i kärnämen kan inte bli annat än en Win Win situation.

  11. ja, visst är det märkligt. De pengarna är ju ett belopp som väl är uträknat så att det ska räcka till barnets utbildning. Man kan ju nästan få intrycket att skolpengen är för hög, om det nu blir så mycket över.

    Jag tror aldrig att waldorflärarutbildning ansetts högskolemässig. Den anordnades förut av Rudolf Steinerhögskolan och Kristofferseminariet och de var helt privata. Så vitt jag vet fanns aldrig något officiellt godkännande av deras högskolemässighet. Sedan, för 10-15 år sedan, ingick Steinerhögskolan samarbete med Lärarhögskolan i Stockholm och fick då högskolemässighet på köpet. Och, som bekant, när Sthlms universitet tog över, var det slut med det (efter att den naturvetenskapliga fakultetsnämnden bedömde att kursmaterialet saknade vetenskaplig förankring — vilket det naturligtvis aldrig hade haft).

    På min tid var det också så att föräldrar förväntades bidra, men det fanns ju inte någon skolpeng då (dock ett statsbidrag för waldorfskolor), och skolorna kunde kräva vad de ville och kunde få. Föräldrar byggde hus, städade klassrumen, tillverkade saker till försäljning, o s v. Massor av jobb! Och dessutom: gav finansiella bidrag.

  12. Alicia:

    “Den rimligaste lösningen så vitt jag kan se är att de studenter som vill bli waldorflärare går den vanliga lärarutbildningen. I tillägg till detta står det dem förstås fritt att förkovra sig i antroposofins människobild och att arbeta med sin andliga utveckling och att själva genomgå (och bekosta) vilka antroposofiska kurser de vill.”

    Jag tror att den rymligaste lösningen är att antroposofernas läror predikas i antroposofiska söndagsskolor. I det allmänna skolväsendet hör de inte hemma.

  13. Ja, du har en poäng där. Men vi har ju många andra friskolor där lärarna har en religiös eller andlig övertygelse. Frågan är kanske hur mycket man får låta detta ha inflytande på skolan och undervisningen och hur ärlig man är om det hela. Waldorf är ju på många sätt ett lite annorlunda fall än de andra skolorna dock… Och därför är det svårt att jämföra rakt av. De andra skolorna har visserligen en religiös grund och sådana värderingar finns i skolorna, men varken pedagogiken eller lärostoffet är eller får vara baserat på detta. Waldorf, å andra sidan, där bygger till och med själva pedagogiken på antroposofin…

    Men att lärare är antroposofer eller intresserar sig för eller inspireras av antroposofi, det kan man ju inte förhindra.

Comments are closed.