vid fjärden

Det är de sena kvällarna och nätterna vid fjärden som är verkligt värdefulla. Fjärden är magisk om natten. Man kan visserligen tycka om den om dagen — och det gör man förstås — men först om natten blir den speciell. När båttrafiken lugnat ner sig och sjöbrisen stillnat och vattenytan är tyst och mörk. Ibland bryts stillheten av nattlig containertrafik; av fraktfartyg som passerar lugnt, diskret och värdigt på ett sätt som de lysande och blinkande och dunkande kryssningsdrumlarna inte förmår. Om hösten är himlen över fjärden och över ön svart och fylld av stjärnor. I mitten av juni är nätterna ljusgrå, skiftande i klara och tunna blå nyanser, och den mäktiga himlen pryds inte av en endaste stjärna. Också de allra kraftigaste man ännu kunde se för ett par tre veckor sedan är utsuddade. Det blir helt enkelt aldrig mörkt under dessa ljusa nätter då det känns som solen aldrig riktigt går ned innan den åter går upp; det är dessutom avsevärt ljusare vid fjärden än i staden. Jag ville inte till staden, men jag måste. Och det ska bli regn.

Härom dagen var vädret lite halvdant. Ibland ser man hur molnen tjocknar över Stockholm, medan det är klart väder på ön. Nu var emellertid himlen bortåt Sandhamn och Östersjön blå och solig hela dagen. Gränsen gick någon stans öster om ön — och där borta var himlen alltså fullständigt klar. Över Stockholm låg ett tjockt molntäcke. Det är ofta så där. Och med lite tur befinner man sig hela dagen på rätt sida molngränsen. Har man lite mindre av turen med sig kan man sitta en hel dag och se den blå himlen i öster — utan att molntäcket över en själv bryts en enda gång.

Kvällspromenaderna får den här tiden på sommaren en tjock, söt doft av kaprifol. De försiktiga humleblomstren bryter ut i avvisande taggbollar. Gullvivorna har ersatts av prästkragar och blåklint, men förgätmigejer och smörblommor står ännu kvar. Midsommarblomstren kommer aldrig att hålla till midsommar; de är nästan utblommade redan. Sommarens vildorkidéer, nattviolerna, är på väg upp; de är inte alltid lätta att få syn på, men, just på grund av denna subtila skönhet, är arten rikligt belönande att finna. I klippskrevorna mot havet växer i år ovanliga mängder fingerborgsblommor, hårt angripna av bladlöss. I jordfläckar på bergen, tjärblomster. På det hela taget kan man inte se sig mätt.

Jag är trött nu, trött på ett bra sätt. Det är fredagkväll och jag är säker på att fjärden är full av segelbåtar, på väg österut i den kyliga sommarnatten, och på att kryssningsfärjorna måste varningstuta och på att himlen är ljus och rodnande och molnfri trots att det lovades regn.

2 thoughts on “vid fjärden

  1. Detta är verkligen vacker. Jag känner lugn bara läsa den. Jag önskar att jag var där. Min dotter är i Shetlandsöarna och har en liknande erfarenhet av de ljusa nätterna.
    The Shetlanders call this light ,’The simmer dim’

Comments are closed.