waldorflärarhögskolan nekad statsbidrag

I går kom nyheten äntligen, den oväntade nyheten: regeringen avslog Waldorflärarhögskolans begäran om statlig finansiering. Med tanke på intensiteten i den kampanj som förts från waldorflärarhögskolans håll, med hjälp av entusiastiska waldorfföräldrar och andra, och med tanke på politikers okunskap om waldorfskolan, var i alla fall jag mycket förvånad. Waldorflärarhögskolan hade hotat med att lägga ned och Utbildningsdepartementet hade bett skolan skjuta upp sitt beslut.

Nu fick Waldorflärarhögskolan ändå ett positivt besked, vid sidan av det negativa, men det var tämligen väntat: regeringen beslutade att utbildningen ska vara studiemedelsberättigad, vilket (om jag förstår saken rätt) innebär att studerande även kan få extralån för att täcka skolans elevavgiften. Detta är inte något konstigt, utan snarare konsekvent; därmed inte sagt att det är bra eller lämpligt. Man kan med studiemedel läsa antroposofi/waldorfpedagogik och eurytmi vid Rudolf Steinerhögskolan och biodynamik vid Skillebyholm och de andra waldorfllärarutbildningarna (i Göteborg) är studiemedelsberättigade, för att nämna några exempel, och då är det inte orimligt att detsamma gäller Waldorflärarhögskolans utbildningar. Men Waldorflärarhögskolan själv blir alltså utan statsbidrag. Det bör emellertid bli enklare för skolans elever att betala studieavgifterna.

Hotet om nedläggning förefaller överdrivet, en skrämseltaktik. Och, märkligt nog, en skrämseltaktik för att komma åt finansiering av en verksamhet vars försvinnande är en angelägenhet för antroposofer och andra waldorfskolans anhängare och därmed bara borde skrämma just dem och inte många andra. Waldorflärarutbildningar har tidigare inte varit statsfinansierade, utom under den relativt korta period då Lärarhögskolan samarbetade med Rudolf Steinerhögskolan.

Min uppfattning är att Waldorflärarhögskolan har att göra två saker innan statlig finansiering över huvud taget kan komma på fråga. Den ena är att först bevisa att utbildningen håller kvalitet. Den andra är fullständig öppenhet kring utbildningens grund. Det duger inte att kräva utvecklingsbidrag för en utbildning som haft årtionden på sig att styra upp sin akademiska  trovärdighet, och det duger inte att underlåta att tala om utbildningens natur.

*

Några länkar (med kommentarer):

Utbildningsdepartementets pressmeddelande, som SVT publicerar som en originalartikel utan någon som helst bearbetning av ämnet. SR har en förvirrad artikel, som antyder att Waldorflärarhögskolan nu blir en ‘formell högskoleutbildning’ eftersom det, felaktigt så vitt jag kan förstå, verkar uppfattas som en förutsättning för studiemedelsberättigande. (De andra waldorflärarutbildningarna har inte heller status som högskoleutbildningar, kan vara värt att påpeka.)

Lärarnas Nyheter intervjuar Caroline Bratt. Hon säger att studiemedelsbeslutet är otillräckligt, för skolan själv behöver bidrag för driften. Men studiemedelsbeslutet innebär ju att de studerande får större möjlighet att betala de studieavgifter skolan måste ta ut.

Örjan Liebendörfer har bloggat. Vet inte hur jag ska tolka detta: ‘För partier som under många år stått bakom waldorfskolornas strävan efter frihetsrum är det ett svek som döljs bakom byråkratiska argument.’ För det första vet jag inte vilka de byråkratiska argumenten är. För det andra vet jag inte hur man ska tolka detta med att politikerna stått bakom waldorfskolornas ‘frihetsrum’ — i så fall kan man undra om det inte handlar om att medge offentlig finansiering utan att ställa kvalitetskrav (och det är inte bra). Återigen, statsfinansiering av waldorflärarutbildning har aldrig ingått i frihetsrummet.

Mina tidigare inlägg om WLH.

4 thoughts on “waldorflärarhögskolan nekad statsbidrag

  1. Har jag förstått det rätt om jag tror att utbildningen på WLH inte kan ge eleverna lärarlegitimation? Dvs att i framtiden kan de bara få jobb på waldorfskolor? Undrar om de informeras om detta innan de studieskuldsätter sig. Som jag tolkar utvecklingen blir det allt mindre troligt att någon högskola vågar riskera sitt akademiska rykte genom att ge plats till waldorflärarutbildningen. De alldeles vanliga lärarprogrammen är (tror jag) relativt lönsamma för högskolorna. Varför riskera de pengarna genom att släppa in en andevetenskapligt grundad utbildning? Lärarutbildningar och pedagogiska vetenskaper är redan så pass ifrågasatta att detta vore rena självmålet. Nä, det är nog kört för waldorf på den fronten.

  2. Korrekt, utbildningen på WLH ger inte lärarlegitimation. De har uppfunnit någon egen ‘waldorflärarlegitimation’ men den erkänns ju bara inom waldorf.

    Man hoppas ju att de har den informationen klar för sig innan de påbörjar utbildningen. Jag har sett att det — nu minns jag inte var — marknadsförs som att waldorflärarexamen är en sådan fördel för man kan få jobb i waldorfskolor. Jag har aldrig sett några påpekanden om att det även innebär att man inte kan få jobb i några andra skolor.

    Jag tror nog också att de får det väldigt svårt. Förmodligen därför de hellre vill ha egen status som högskola. Vilket förmodligen också blir knepigt, med tanke på att då ställer HSV krav. Den tillsyn HSV nu ska utöva verkar ju vara av mycket enklare art.

  3. Men de som utbildades under den period då lärarhögskolan i Stockholm stod för en waldorflärarutbildning borde väl ha rätt till vanlig lärarlegitimation? Det kan inte vara lätt för skolmyndigheterna att få nån begriplig ordning på detta …

  4. Japp! De får lärarlegitimation och kommer alltså att vara behöriga att arbeta på alla skolor. Jag antar att skolor måste kolla upp vilken lärarutbildning läraren har och dessutom också förstå att waldorflärarutbildningen inte är likvärdig trots att de lärarna under en period då lärarutbildingen gick på lhs/su blev berättigade till legitimation.

Comments are closed.