the dead dogs are with us

… as somebody pointed out.

But we were quite appalled to discover that the dead cats are with us too.

Believe me, I had to struggle to explain that one to mr Dog. Cats? Buried alongside dogs? In the same cemetary? ‘No. Can’t be!’ he yelled. ‘What an abomination!’

Pictures from Kaknäs animal cemetary on the afternoon of the day of the dead.

8 thoughts on “the dead dogs are with us

  1. Märklig, ja. Ville egentligen säga att den är kus-lig, för att få vara vitsig, men så kuslig är den faktiskt inte… Det finns flera djurbegravningsplatser, men jag skulle tro att denna måste höra till de äldsta, om den inte är den äldsta!

    Det är en rätt vacker plats — om våren blommar där fullt av vitsippor. Och, som sagt, varför inte. Jag tror dock inte jag skulle vilja någon grav åt hr Hund, men han är förstås odödlig, så det är ju inget att bekymra sig för…

  2. Hunden är en gripande varelse. Obrottsligt lojal ger den tillgivenhet och kärlek åt ägaren, oavsett om vederbörande förtjänar det eller inte. Denna kärlek är det enda hunden kan erbjuda, men det är egentligen något stort och oerhört väsentligt för speciellt ensamma människor. Jag har med åren blivit alltmer berörd av tillgivenheten hundar visar sin ägare, in i döden. Hur de sitter där utanför ICA, oavvänt uppmärksamma på dörren där husse försvann.

  3. Herr Hund skulle genast börja ragga tikar och konversera andra förbipasserande tvåbeningar om jag lämnade honom utanför butiken. Han är ruggigt social. Men han är ju en ovanligt självständig själ, jag vet inte om det är terrierblodet. Han struntar fullständigt i om jag går i väg; han kanske är förvissad om att min tillgivenhet till honom är minst lika stor som hans till mig… Men om det verkligen gällde, skulle han vara obrottsligt lojal.

    Men nog är det så, de är oerhört tillgivna och kärleksfulla. Sedan erbjuder de ju något mer också, de är personligheter som man lär känna, precis som med människor. De erbjuder en att leva med en mängd märkliga egenheter och hundliga personlighetsdrag…

  4. Voff, så modigt av dem att delta i experimentet! Hundar brukar ju annars vara skeptiska mot att svälja alla slags suspekta preparat. Men jag ser att du la pillren i en skål god mat…

    Ser nu framför mig att alla homeopatientusiaster detaljstuderar filmsnutten där hundarna går kvällspromenad. Går de inte lite svajigt…? Ser inte svansvevningarna lite sömniga ut…?

Comments are closed.