inget som förvånar

Ur en kommentar på en annan blogg:

– En lärare på en Waldorfskola (en av de största) sa i förtrolighet att det var tur att inte föräldrarna visste vad som hände på skolan för det var tuffa grejer men det var barnens karma som dom behövde ordna upp själva, (därefter beskrev han grov pennalism).

Läs. Resten av kommentaren är också intressant. Hela diskussionen, faktiskt. Samt inlägget som inspirerat den.

Det citerade stycket visar åter på problemet med karma. Karma är inte menat att användas som en ursäkt för att ignorera andras utsatthet, påstås det ibland. (Steiner talar om karmisk skyldighet att hjälpa, inte att tiga.) Man kan säga allt möjligt fint och högtidligt om karma och vad karmabegreppet skulle kunna tänkas innebära, i fråga om rättvisa och annat, om bara inte människor utnyttjade det för sina egna syften. Om människor inte var människor, helt enkelt. Om människor inte sa en sak, och gjorde en annan. Om människor inte lät föreställningen om karma inverka på sitt handlande på ett sätt som skadade andra, helt enkelt för att det är bekvämt.

11 thoughts on “inget som förvånar

  1. Ja, Maria var ett fynd. Först svepande generaliseringar som jag var på vippen att deleta, och sen kommer plötsligen intressanta iakttagelser och frågeställningar. En önskekommentatör.

    Men Alicia – hur kan du markera hypertext bara på en kommentar? Antagligen enkelt, men hur går det till rent tekniskt?

  2. Mycket bra och intressant! Det är anledningen till att jag sällan (jag höll på att säga aldrig, men det stämmer inte) deletar. Man vet aldrig innan vad som kan utvecklas, det är det som är charmen. (Sedan sitter jag där, emellanåt, med hundratals kommentar och tilltagande knäppighet och undrar om det verkligen var ett bra drag. Men man vet ju aldrig.)

    Vad är att ‘markera hypertext bara på en kommentar’? Om jag har gjort det vet jag möjligen hur man gör, men jag vet inte vad det är! Menar du att länka direkt till en kommentar?

    (I så fall är det superlätt på min blogg, och desto krångligare på din, av någon mysko anledning. Jag kan dock förklara hur jag gjorde. I så fall!)

  3. Utmärkt! Ja, på min blogg är det ju jätteenkelt, man ställer sig med pilen på kommentarens datum och högerklickar. Din är, som sagt, en annan femma, för varken att ställa sig på datumet eller någon annanstans i eller i anslutning till kommentaren ger något resultat. (Vilket är opraktiskt, och förmodligen har något med den bloggmall, design, du använder att göra.) Man måste sålunda ta omvägar. Den här gången var det väldigt enkelt för mig, jag läser nämligen kommentarerna via min RSS-läsare (google reader). Då får jag alltid en direktlänk till kommentaren samtidigt som jag läser den. Det är värre om man ska länka till en gammal kommentar, som man inte längre hittar via RSS:en. Då får man göra så här: klicka ‘reply’ på kommentaren i fråga. Då dyker kommentarens nummer upp i svarsfältet. Nu klickade jag ‘reply’ på godtycklig kommentar i ovanstående tråd, och får då detta i svarsrutan:

    [äsch, funkade ej, se tilläggskommentar nedan]

    Sedan är det bara att klistra in det som står inom citattecknen efter länken till inlägget:

    http://blogg.ljungquist.org/archives/5764#comment-7652

  4. Äsch, det går ju inte att citera vad som finns i svarsrutan när html-koden automatiskt omvandlas… I vart fall får man en lite html-grejs som bl a innehåller: “#comment-7652” och det är alltså den biten man får klippa ut och använda.

  5. Johannes, det var intressant att läsa din beskrivning av hur öppenhet och äventyrlighet kan ersättas av, ja, något annat … Det är säkert inget som är typiskt bara för den antroposofiska rörelsen. Jag såg t.ex. en forskningsrapport om innovativ medicinsk behandling där praktiskt taget alla viktiga eldsjälar (“organizational champions”) förvandlades till bakåtsträvare när metoderna inte längre var förbehållna pionjärerna. När arbetssätten skulle vidareutvecklas och bli mer “mainstream” satte de sig på tvären på olika sätt.

    Men det här exemplet på att man faktiskt använder karma som ursäkt för att låta barn själva försöka hantera svår mobbning visar ju en fullständigt hårresande brist på vanlig enkel medmänsklighet. Alicia är inte förvånad. Det är jag, men jag har ju inte heller varit elev på någon waldorfskola. Hur f-n får sånt förekomma? Är det nån inom rörelsen som reagerat än?

  6. Ulf, jo att pionjärårens kreativa radikalism med tiden stelnar i konservatism och bakåtsträvande är ju en lagbundenhet som bara kan motverkas av en medvetenhet om vad tiden kräver.

    Visst är waldorfexemplen som Maria gav chockerande. Jag har inte varit med om dylikt under min egen skoltid, men Alicia. Och jag betvivlar inte att sånt förekommer, det handlar ju om mänskliga tillkortakommanden som förekommer överallt. En waldorfskola med höga ideal garanterar inte omdömesgilla lärare. Det är klart att föräldrar och lärarkollegor reagerar om det kommer fram, men vad ska man göra? Avskeda vederbörande? Ja det vore det enda raka, men det är klart att man inte gör, det är tillräckligt svårt att få tag på lärare. Detta är ju en problematik som ständigt diskuteras i vanliga skolor också. Många lärare är olämpliga, men det räcker sällan för avstängning. Lärarfacket går sällan med på något sådant.

  7. Alicia says, ‘Karma är inte menat att användas som en ursäkt för att ignorera andras utsatthet, påstås det ibland. (Steiner talar om karmisk skyldighet att hjälpa, inte att tiga.)’, and I want to endorse this 100%.

    One of the biggest problems with Steiner schools, which I think Steiner never envisaged, is the teachers inability to monitor and modify each other’s behaviour. The college system seems to me to work against colleagues disciplining each other. If there is a teacher who thinks bullying should not be stopped (as it is karma being worked out), then it is very difficult for the college to discover that and to take immediate action. They are also unwilling to impose standards of behaviour on each other and to discipline each other when individuals break agreed rules and don’t abide by agreed policies.

  8. ‘Hur f-n får sånt förekomma? Är det nån inom rörelsen som reagerat än?’

    Grejen är ju att det inte är ‘onormalt’ — ur antroposofisk synvinkel — att resonera kring karma. Det handlar väl om *hur* det görs. Och när och varför.

    ‘Det är klart att föräldrar och lärarkollegor reagerar om det kommer fram, men vad ska man göra? Avskeda vederbörande?’

    Men hur är det då när det är rumsrent att resonera kring karma? Det är väl ingen som tycker att det är konstigt. Och föräldrar får väl sällan höra det som en ursäkt i klarspråk; inför icke-antroposofiska föräldrar säger man hellre att barnen har ‘en konflikt’, behöver ‘reda ut’ situationen själva eller att den utsatte förtjänat det eller provocerat det. (Den senaste bisarra nyheten jag läste ang detta var en waldorfskola som, för att klä samma gamla unkna resonemang i den vetenskapliga respektabilitetens kläder, hävdade att suktandet efter adrenalinkickar driver mobbingoffret att ‘provocera’ fram attacker på sig själv. På allvar.)

    Jag tror inte att antroposofin utrustar lärare tillräckligt för att de ska klara av att ta hand om sådana här problem.

    En annan reflektion jag gör är att bra lärare, som har möjlighet att få jobb någon annanstans, de drar. Kvar står waldorfskolan med lärare som inte har andra möjligheter. För det är ju som Johannes påpekar inte helt lätt att få tag på lärare. Inte ens fastän waldorfskolor har undantag från kravet på att anställa utbildade lärare. (Vilka för övrigt inte alls behöver vara bra lärare, men det är ju en annan fråga.)

    Jag är övertygad om att waldorfskolorna är medvetna om vilka lärare som inte ‘funkar’. Men lojaliteten mellan lärare och skola och mellan lärarna är väldigt stor — är läraren ‘en av oss’ så görs ingenting. Jag misstänker att det finns en avsevärt större lojalitet och gemenskap — om än med konflikter och hugg i ryggen — än i andra skolor, bland annat i och med att man delar mer än bara en arbetsplats.

    Tycker det exemplifieras väl av att Kristofferskolan för sin reklamfilm valde en lärare som verkar ha varit problematisk i årtionden. (Jag har fått en del feedback på det jag skrev om den filmen.) Och detta val gjordes för bara ett par år sedan. Jag hade denna lärare på 80-talet! Men, visst, det räcker att ha gemenskapens stöd och förmågan att vara en smilfink framför en kamera.

    ‘One of the biggest problems with Steiner schools, which I think Steiner never envisaged, is the teachers inability to monitor and modify each other’s behaviour.’

    Yes. I think maybe Steiner had too high expectations on people — he thought, I have no doubt, that when people applied his teachings, in the best of ways, they would become better human beings. Of course, he was frequently disappointed…

    Maybe he didn’t think it would be necessary? And also, the first waldorf school was very young when he died. He might very well have thought that some of the issues he did notice would be cured by time.

Comments are closed.