grunder att avvisa

‘I den meningen blir man inte slugare eller »invigd« genom antroposofi, utan mer känslig på de andliga, själsliga och mänskliga planen. Detta är dessutom anledningen till att människor avvisar antroposofin. Man anar instinktivt att det inte alltid är enkelt och bekvämt att gå denna väg och att den kan leda till komplikationer och tröskelsituationer. En annan grund att avvisa antroposofin kan ligga i att den ibland »företräds« av människor som helt tydligt inte har blivit mer sensibla genom den.’

Citat ur text publicerad i anslutning till information om Antroposofiska Sällskapets vintermöte. Den är faktiskt en översättning från tyskan. Läs!

Jag vet inte, kanske är kommentar överflödig. Men naturligtvis finns det fler anledningar än så. Och jag tror att det är tokigt att föreställa sig att de som avvisar antroposofin gör det för att det är lättare och bekvämare så. Som om andra vägar och val vore enklare och bekvämare? Som om det inte fanns fler avskräckande märkligheter med antroposofin än läskiga tröskelupplevelser — som den avvisande knappast tror på ändå (i alla fall inte i företeelsens antroposofiska mening) men oviljan finns kanske på det undermedvetna planet?

Sällskapet ska ägna mötet och året åt att klura lite på sin identitet. Det tycker jag är roligt. Haha-roligt eller intressant-roligt återstår väl att se — om några effekter av detta alls kommer att synas,* vill säga.

*Här borta, alltså. Vilket är en rejäl bit bort, med andra ord.

7 thoughts on “grunder att avvisa

  1. Krångligt formulerat i en anspråksfullt självgod ton. Detta är vanligt, speciellt då tyska antroposofer skall framhäva en intellektuell image. Den vanligaste anledningen att avvisa antroposofin är ju inte den Klünker här ovan anför, den vanligaste måste ju vara ointresse eller misstro. En annan typisk formulering: “Eftersom det knappast inte går att säga vad antroposofi är, är det ännu svårare att säga vad en antroposof är.” Detta är den vanliga strävan i de ledande kretsarna: Krångla till antroposofin så att människor med en gång får klart för sig att det inte är något för dem. Kanske denna strävan är en av de vanligaste orsakerna till att människor säger nej tack till antroposofin. Herregud!

  2. Det kan också finnas ett inslag av att det som låter ‘normalt’ på tyska lätt få en annan ton i översättning. Eller samma ton, fastän samma ton ger ett annat intryck på svenska. Om man håller sig för nära ett tyskt original, blir översättningen krånglig dessutom. Tror jag.

    Och, jo, det finns något i framtoningen i en del antroposofiskt material som har en, eh, frånstötande verkan. Den här texten var inte så illa, jag har sett betydligt värre… Det finns ibland en väldigt överlägsen attityd — blandad med ett slags världsfrälsariver. Jag förmodar att många kan ha svårt för det.

    Och med uttalanden som det exempel du tog upp har man ju inte sagt någonting över huvud taget. Hur någon ska fatta intresse för idéer som framstår som så tomma och oinspirerande vet jag då rakt inte… (“Eftersom det knappast inte går att säga vad antroposofi är, är det ännu svårare att säga vad en antroposof är.”)

    Annars tror jag nog också att ointresse är den ledande orsaken .. långt före alla andra. Misstro kan mycket väl komma tvåa.

  3. Förkrångligandet av antroposofin är ett av de tydliga exemplen på det bristande ledarskapet inom Antroposofiska sällskapet. Man visar inte en tillstymmelse till folkpedagogiska ambitioner. Det stämmer det du säger att det tyska språket framstår krångligare i svensk översättning – just därför måste man jobba för att göra texten tillgänglig. Men det görs sällan. Den grav som sedan länge håller på att grävas för antroposofin grävs inte av “fiender” utanför rörelsen, det jobbet sköter antroposofer med den äran alldeles själva. Hej och hå!

  4. Precis, men det kräver en viss skicklighet. Med både det svenska språket och det tyska, men framför allt det svenska. Det är en utmaning, rent generellt, att undvika krånglighet.

    Krånglighet i sig är en sak; den kan ha sitt berättigande. Krånglighet där krånglighet inte är påkallat är meningslöst och dumt. Och vad som är riktigt oförsvarligt är krånglighet som mask framför något annat — som mask för att dölja det banala, ovetskap, tomhet.

    ‘Den grav som sedan länge håller på att grävas för antroposofin grävs inte av “fiender” utanför rörelsen, det jobbet sköter antroposofer med den äran alldeles själva.’

    Jag vet inte hur många gånger jag sagt det! Jag sa det just i en bloggpost som jag aldrig hann publicera, men jag vet att jag sagt det om och om igen i flera år; det är en reflektion som återkommit till mig i olika sammanhang… Och som om det inte vore nog att man gräver sin egen grav, ibland tycks man villig att kasta sig i den också… Med huvudet före.

    En annan sak som är lite rolig är att Klünker menar att det är svårt att säga vad antroposofi och antropsofer är och den är olika saker för alla (st 1), men ändå är vissa antroposofer inte några vidare bra antroposofer (st 2). Den enda ledning man egentligen får är slutparagrafen, som egentligen inte säger något och faktiskt kan tolkas lite som att antroposofi är vad man vill att det ska vara. Åter till st 1 alltså. Och ändå har vi passerat flera antydningar om att vissa antroposofer inte riktigt är ‘riktiga’ antroposofer (st 2 och det näst sista styckets avslutning). Utan att egentligen veta särskilt mycket om varför. Problemet är inte så mycket krånglighet utan mer… bludder, som är misstänkt tomt på innehåll som kan motsvara tonläget.

    Här kan man förresten läsa texten på originalspråk: http://www.anthroposophische-gesellschaft.org/uploads/media/Leben_Anthroposophie_-_September_2012.pdf.

  5. Alicia

    “Det finns många
    människor som är väl bevandrade i Rudolf
    Steiners verk, men som man inte kan beteckna
    som antroposofer, eftersom de
    exempelvis utvecklat alltför lite andligt
    egenansvar”.

    Jag tror det är meningen att jag skall känna mig träffad, då jag uttalat mig i skarpa ordalag om diverse fenomen inom AAS/AAG. Det är ju oansvarigt…

    Sedan: “Eftersom det knappast inte går att säga vad antroposofi är, är det ännu svårare att säga vad en antroposof är.”

    En dubbel negation är gärna tecken på att höge vederbörande inte helt vet vad han/hon säger. Ta bort negationerna, och du får: “Eftersom det går att säga vad antroposofi är, är det ännu svårare att säga vad en antroposof är.” Bingo!

  6. Du ser själv hur illa det är. Uppblåsta floskler. Jag kommer att rekommendera dej som sanninssägare i Antroposofiska sällskapet. De kommer att behöva dej. De vet bara inte om det än.

Comments are closed.