reading esoteric lessons

I continue to read Frank Smith’s translations of the esoteric lessons for the first class. I’ve come to lessons 7 and 8. Here’s a snippet from lesson 7:

If on seeing the head from the other side of the threshold one recognizes how will goes through the head and how the senses represent will, then he will realize how the heart contains the soul and how one can feel the soul within the heart just as he can will the head’s spirit when observing the head. And now we know that when thinking is not considered as a function of the head, but as a function of the heart, of the soul, we realize that thinking does not belong to an individual, but to the world; then one experiences cosmic-life, the music of the spheres.

Lesson 7 also contains an intriguing section on sleep, which I quoted back when I had only the german text to quote from. (The old blog post is here; they’re some fascinating quotes.) One might also ponder Steiner’s words about truth. If one is that way inclined.

In the most recent edition of Southern Cross Review you’ll find the 8th lesson. Steiner first talks, at some length, about the movement, membership (and the laborious task he has: signing membership cards! no, he doesn’t want to get a stamp instead, and says why), the Vorstand, the school of spiritual science, et c. It can be skipped, but it is quite interesting in its own way. (Most fascinatingly, he dismisses esoteric school members who think that it’s better to remain silent about anthroposophy and about being its representative. He says, also: ‘Those who continually claim that you can’t confront people with anthroposophy immediately, that you must somehow talk them into it gradually, may choose to exercise their opinion outside the School.’ I wonder about how to interpret this.) But to proceed to the actual lesson, where he teaches, among other things, that feeling is ‘a waking dream’. In the beginning of it, however, he says this:

My dear friends, my dear sisters and brothers, there exists no knowledge which is not closely tied to the spiritual world. Everything we call knowledge which is neither investigated in the spiritual world nor imparted by those who are able to investigate in the spiritual world, is not real knowledge. We must be clear about the fact that when we look around in the world, in the kingdoms of nature, see the colors and the radiance manifested, see what lives above in the shining stars, in the warming sun, what springs up from the depths of the earth – it is all sublime, grand, beautiful, full of wisdom. And we would be very mistaken to ignore this beauty, sublimity, this wisdom. If one wishes to become an esotericist, if he strives for real knowledge, then he must have a sense for the world around him – an open, free sense. For during the time between birth and death, during his earthly existence, he is obliged to absorb his strength from the forces of the earth, and to return the results of his work to the forces of the earth.

Go on reading.

13 thoughts on “reading esoteric lessons

  1. Känns märkligt att dessa texter numera är tillgängliga för allmänheten. Då jag gick in i Högskolan på 70-talet var texterna, d v s mantrana jättehemliga. Bara de som varit medlem i 2 år fick vara med på dessa klasstimmar. Mantrana skrevs upp på svarta tavlan som vi fick skriva ned efter klassen. Jag har alla texterna handskrivna med illustrationer. 19 klasstimmar med repetitionstimmarna. Nu finns de första klasstimmarna utgivna t o m på svenska. Jag gav dem till frun i julklapp.

  2. För oss kreti och pleti har de bara varit tillgängliga på tyska (detta innan Frank Smith påbörjade sin översättning). Fast det finns ju folk som haft kopior förstås, men de har inte gått att köpa, och jag har bara haft tillgång till dem på tyska. Jag tror att det sedan ett antal år finns en kopia på Library of Congress i Washington. Så man har väl kunnat se den om man velat. Jag läste dem på tyska för några år sedan, men det är en lättnad att läsa dem på engelska i stället.

    Någon svensk utgåva har jag fortfarande inte sett — finns ej i Libris, så den måste ha enbart intern cirkulation, har jag antagit. Jag har dock inte torts lalla in på Antroposofiska bokhandeln och fråga…

    Det roligaste med det här är ju det totala antiklimax. Ingen bryr sig. Det är inte i de här lektionerna som Steiners kontroversiella utsagor finns, så ingen bryr sig! Rätt dålig ammunition för fienden.

    (På sina håll är de emellertid ganska vackra.)

  3. Men det är intressant det här med hemlighetsmakeri. Särskilt när det är få som får något ut av texterna, och hemlighet på det viset blir överflödigt. De är såpass knepiga att de till sin natur är otillgängliga. Oavsett om de fysiskt är tillgängliga.

    Fast jag har fått förklarat för mig att det inte är det som är kruxet, utan att — i alla fall som antroposofer ser det — texterna (säkert i synnerhet mantrana) är potentiellt skadliga för den oförberedde.

    Så vi får väl se. Jag antar att effekterna tar lång tid på sig — och kanske hur som helst ändå inte är synliga för mig här och nu ;-)

    Jag ser ingen större skillnad mellan dessa texter och Steiners övriga verk. Förutom möjligtvis mantrana är det egentligen inte så mycket nytt eller annorlunda jämfört med vad man hittar i andra texter.

  4. Att de inte var tillgängliga för allmänheten var inte för att de skulle vara “skadliga” för den oförberedde. Märklig uppgift du fått. En som inte fattar vad saken handlar om kan naturligtvis inte påverkas på något sätt. Det var istället för att den andliga verkan skulle försvagas för klassmedlemmarna. När rättigheterna för Steiners verk upphörde och vem som helst fick ge ut vad som helst, det var för en trettio år sedan om jag minns rätt, förhöll sig Jörgen Smit pragmatiskt i det han menade att det ändå handlar om den enskildes allvar och seriösa syfte det till slut ändå handlade om.

  5. Förresten, du kan få tag på boken (som innehåller jag tror de första kanske fem-sex föredragen) genom att kontakta Joel Hallklint på sällskapet i Järna. Tror han jobbar där måndagar och fredagar. Boken är utgiven av Fria högskolan för antroposofi, d v s sällskapet. Den kanske till och med säljs på Robygge. Har inte koll längre.

  6. Ja just det, det är förstås också en förklaring. Jag har faktiskt sett flera andra — det finns en hysteriskt rolig text där Sergei Prokofieff ondgör sig över att de kommit ut och förklarar att det digitala formatet är skadligt i sig. Något i den stilen.

    Jag kan i och för sig ha misstolkat — om man påstår att lektionerna är skadliga för den otillräckligt förberedde kan man säkert mena flera olika saker. Men man får ju vibbar av något ruggigt ockult…För övrigt så svävar det ju omkring så många märkliga uppgifter om allting, och jag har sett denna förklaring några gånger i alla fall.

    Men naturligtvis är det ju så att den som inte fattar inte kan påverkas. Annat än till förvirring. (Jag läste Hilma af Klint i förmiddags, så Steiner kändes som ett under av klarhet. Men det är han faktiskt inte — inte för mig, verkligen inte, och jag kan inte tänka mig annat än att den som oförhappandes råkar på dessa texter, utan att alls vara något bekant med ämnet, förblir tämligen oförstående…)

    Och Smit hade nog rätt om det.

    Tack för tips!

  7. Ja det finns många myter om klasstimmarna. Då jag blev medlem vågade man inte ens säga till någon att man blivit det. Jag vet inte varför, ingen hade utfärdat något förbud. Man hade bara en sån respekt. En förklaring är att medlemskap i Högskolan skall vara ett fritt val, och att orda om det vitt och brett skulle sätta medlemmar under grupptryck. Och att visa upp det blå kortet vid inträde fäste Steiner stort avseende vid. De som glömt blev inte insläppta. Var man inte mer disciplinerad hade man inget där att göra. En som markerat sin sittplats med det blå kortet blev till och med utesluten av Steiner av samma anledning. Budskapet var och är tydligt: Skärp dej. I och för sig vettigt. Själva innehållet kan du nu alltså bedöma själv och jag håller väl med i princip; vid ett ytligt betraktande verkar det inte skilja sig väsentligt från övriga Steiner-texter. Men formen och allvaret syftade naturligtvis till att få medlemmarna att verkligen ta tag i sin inre utveckling – och därmed axla ett ansvar för antroposofins utveckling, inte bara en samling texter man höll sig osjälvständigt till.

  8. Ja, vid ett ytligt betraktande; man får inte veta särskilt mycket som man inte på annat sätt kunde kommit över. Jag tänker nu på ‘bakgrundsfakta’ han återger. Det är inget som förvånar, utan sådant man känner igen från annat håll.

    Vad gäller själva mantrana så har de, så vitt jag förstår, funnits ute längre. Men de är ju mer speciella, egentligen. Även om Steiner är omisskännlig.

    Vad som slår mig som amatörläsare — utan tillbörlig förberedelse, och utan att befinna mig på något slags väg mot antroposofisk upplysning — är att det egentligen finns flera sätt att ta sig an dem på, om man tillåter sig att vara helt vördnadslös (vilket man ju nästan ‘måste’ när man inte läser texterna i ‘seriöst’ antroposofiskt syfte). Ska man ta sig an dem i en alltför bokstavlig mening så blir de extremt knepiga — och jag tror att de därför för många omedelbart blir ointressanta, varför dessa ‘hemliga’ skrifter egentligen inte är mer meningsfulla att utnyttja för utomstående än andra Steinertexter (tvärtom, pga att de är såpass obskyra). Men — ur ett helt annat perspektiv — de här bilderna som ges — som man så väl kan ‘se’ — är egentligen fullständigt fantastiska. Och läser man dem som något slags poetiska beskrivningar av inre (psykologiska, eventuellt) ‘realiteter’ är det hela ytterst fascinerande. Och inte svårt att relatera till. De överträffar det mesta jag läst av Steiner. Det är förstås en total ‘hädelse’ att läsa på detta sätt; det är knappast meningen att man ska läsa dem på ett sätt som förefaller vettigt i ens egen kontext eller ens att man ska läsa dem som något slags litteratur, eller poesi, som beskriver mänskliga medvetandeprocesser (på det sätt som jag nu tänker mig det, alltså). Det är ett fantastiskt inre drama.

    Det är naturligtvis helt galet, i all synnerhet ur ett perspektiv där det viktiga är antroposofins utveckling.

  9. Just det. Skillnaden mellan `vördnadslös´ och vördnadsfull. Det är en värld däremellan. För en antroposof är ju vördnaden grunden för att närma sig dessa mantran. Men även när jag utifrån din idé försöker läsa första mantragruppen (som är min favorit) `vördnadslös´ styr texten mig med sina stämningar och bilder in i ett mentalt tillstånd som har stor kraft. “Där beträder du ditt egenväsens djupa, nattbetäckta, kalla mörker…” är visserligen poetiskt men texten har ett existentiellt sug som får en in i en speciell stämning som för mig ger en känsla av outgrundligt mysterium. Nåja, det är lite svårt att uttrycka märker jag.

  10. “Där beträder du ditt egenväsens djupa, nattbetäckta, kalla mörker…”

    wow. Det är något visst med svenska.

    ‘… ett existentiellt sug…’

    ja, otvivelaktigt. Över huvud taget stämmer din beskrivning mycket väl.

    Angående vördnaden — ja, i det här fallet, med dessa texter, är det ju så. Och varje sätt som inte är vördnadsfullt — och vördnadsfullt på rätt sätt — är ‘vördnadslöst’. Som icke-antroposof finns det inget sätt att läsa dem som ur antroposofisk synvinkel inte är vördnadslöst. Om jag läser Gunnar Ekelöf på samma sätt som jag läser dessa texter av Steiner skulle jag inte kalla det vördnadslöst. Men av någon anledning känner jag mig tvungen att kalla det så, pga det sammanhang dessa texter ingår i, och de förutsättningar som gäller.

  11. Hold on! Om jag tar en riktigt lång promenad ska jag nog kunna komma på en förklarande kvadrupelnegation!

    Nej men du har ju rätt, det där var inte så lyckat. Ska försöka mig på något bättre…

Comments are closed.