vinstintressen

(Jag skrev det här inlägget för ett tag sedan. När jag blev helt förbannat less på detta ständiga hyllande av det ‘idéburna’ som om det vore frälsningen från all girighet och ondska. Som om allt ‘idéburet’ var gott, per definition. Sedan publicerade jag det inte, för jag tänkte att det är ingen som begriper vad jag menar ändå — de som talar om det vinstburna, dryper samtidigt av sin godhet. Det ser väldigt vackert ut, och vem är jag att peka på att det kanske inte är gott och det som ser så gott ut; att det som ger sig ut för att tjäna samhället, kanske inte alltid gör det, bara för att vinsten inte tas ut i pengar på det där krassa viset. Men nu tänker jag att jag skiter ta mig katten i det. Tänk att jag är en cynisk skitstövel. Varsågod. Låt mig vara den illvilliga som säger att idéer faktiskt innehåller något också; de är inte bara godhetsindränkta och mänsklighetsfrämjande. Jag säger gärna allt detta om de självgoda samhällsförbättrare och räddare av världen som underlåter att tala om vad de resultatet av förbättringarna ska vara och vad de vill rädda oss till. Så! Nu har jag sagt det också.)

Välsignade var de dagar då waldorfskolan mer eller mindre ensam stod som statsfinansierat alternativ till den offentliga skolan. Det varade inte så länge, men situationen måste ha sett lovande ut. Det var innan skolans kommunalisering och innan friskolesystemets införande. Nu konkurrerar ett förvuxet antal waldorfskolor med många privata alternativ; människor i dag har många valmöjligheter, till exempel de skolor som drivs med vinstintresse.

Föga förvånande återstår för waldorf en sak, nämligen att lansera den icke vinstdrivande, privata skolsektorn som ett lite mer hederligt alternativ än den vinstdrivande, vilket är begripligt i ljuset av den pågående debatten. Inte för att dessa skolor nödvändigtvis är bättre. I gruppen icke vinstdrivande friskolor finns riktigt bra skolor. Där finns waldorf. Där finns riktigt usla skolor, bland dem vissa religiösa friskolor. Usla skolor vill säkert gärna parasitera på de välfungerande — se ingen av oss är vinstdrivande! Vi är alla lika bra och goda!

Jag vet inte om jag tycker att vinstdrivna friskolor är någon genomgående lysande idé; idén har väl sina sidor, bra och dåliga, och det kan säkert finnas utrymme för en del kritik, även om jag ibland finner vissa kritikpunkter märkliga eller irrelevanta. Men jag är å andra sidan övertygad om att de skolor som inte är vinstdrivna inte alltid är så nobla heller och jag är övertygad om att varken de eller de kommunala skolorna automatiskt måste vara bättre, godare, mer samhällsnyttiga eller mer genuint uppskattade än vinstdrivna skolor.

Det talas bland waldorfförespråkare en hel del om idéburna verksamheter som motsatsen till de vinstdrivna. Det talas om detta som om det per definition vore något gott. Som om man inte ens behöver tala om vilka idéerna är, huvudsaken är att idéer är bättre än pengar som drivkraft. Men det finns ju dumma idéer. Och bra idéer. Det finns högtflygande idéer, orealistiska idéer, skadliga idéer, och väldigt nyttiga idéer. Men att sätta obestämda idéer och det ideella, oavsett innehåll, mål och drivkrafter, mot vinstintresse är — jag vet inte vilket ord som passar bäst, onödigt? Olämpligt? Bara märkligt?

I hur hög grad det ekonomiska vinstintresset överskuggar skolornas vilja och förmåga att ge en bra undervisning och miljö kan vi kanske ignorera för tillfället. Låt oss säga att det spelar en viss roll, och att det i specifika fall av ansvarslöshet och ohederlighet (och ointresse för ‘kunderna’)  kan gå åt pepparn. Att det kan gå illa i icke vinstdrivande skolor är väl inte obekant. Också de som drivs med sådana där… idéer och sådant.

Men varför ska vi tala om vinstintresse och så lite om andra intressen som ligger som drivkrafter bakom skolorna? Kan man inte tala om att somliga skolor helt enkelt är i skolsvängen av helt andra intressen än ekonomisk vinst, i meningen ekonomisk utdelning till aktieägare, utan att dessa intressen nödvändigtvis är att ge en enastående bra utbildning? Då menar jag, för att vara explicit, att det finns fler saker att diskutera när det gäller hur och i vilka syften skattemedel kommer till användning inom friskolorna. Jag vet givetvis att det är en juridisk skillnad mellan att driva skola som aktiebolag med vinstintresse och att driva en stiftelse eller ideell eller ekonomisk förening. Jag försöker inte förringa den skillnaden, men kan tycka att fokus på aktiebolag och utdelningar är lite snävt. Tänk om ‘vinsten’ är att hålla liv i en religiös/andlig/ideologisk rörelse eller… idé? Skulle inte det vara en ‘vinst’ som är nog så problematisk, om det intresset kommer i vägen för en bra utbildning. (Det handlar naturligtvis inte bara om waldorf.)

Det är sant att waldorfskolor drivs av en idé — en idé man borde tala mer om, för övrigt — men det är också sant att såväl enskilda waldorfskolor som den antroposofiska rörelsen i stort har ekonomiskt och ideologiskt intresse av waldorfskolornas framgång. Och att rörelsen förlorar på att waldorfskolorna inte är så populära (som de kunde vara — om alla materialistiska dumbomar förstod sitt bästa!).

Även utan vinstdrivna skolor skulle vi förmodligen ha en friskolemarknad med en del aktörer som inte drivs av religiösa eller ideologiska övertygelser, men betydligt färre än i dag. Alternativet till den offentliga skolan skulle återigen, i högre utsträckning, stavas: waldorf. Och det skulle säkert finnas en del montessoriskolor, och förstås ett större antal religiösa friskolor. Och ytterligare några skolor. Men alternativen skulle vara färre, utan de vinstdrivna friskolorna, och det skulle waldorfskolan potentiellt ha att tjäna på. Ja, jag ser ett visst mått av egenintresse i waldorfföreträdares ivriga avfärdanden av vinstdrivande skolor. De har varit waldorfrörelsens konkurrenter. Kanske till och med de svåraste konkurrenterna.

Eftersom waldorfskolorna (många av dem, dock inte alla) drivs som stiftelser ska medlen behållas i stiftelsen och därigenom främja stiftelsens ändamål. Men det kan handla om lite allt möjligt. Antroposofisk förkovran, till exempel. Och även utan vinstintresse, finns ett ekonomiskt intresse. I någon mening är det självklart, skolorna måste ju gå runt. Men waldorfskolorna är också ett ekonomiskt intresse för den antroposofiska rörelsen. I decennier har waldorfskolorna givit antroposofer möjlighet att kombinera livåskådning och personlig, andlig utveckling med yrkesutövning och inkomst. Och det finns rekryteringspotential såväl i lärargruppen som bland föräldrar, samt en möjlighet att påverka elever, även om det inte framstår som högeligen effektivt på kort sikt. Antroposofiskt sett kan det ju till och med handla om ett andligt arbete som bär frukt i kommande livstider! Fast det är väl lite långsökt att dra in det i ett resonemang om vinstintressen kanske (särskilt när föremål en del av kritiken mot vinstdrivna skolor har varit kortsiktighet i vissa ägares engagemang). Långsökt, även om man tänker sig vinstintresse i bredaste möjliga mening, men vinsten är gigantisk!

Men man måste se på saken i lite längre perspektiv, trots allt. De ekonomiska intressen jag nyss nämnt är i det här fallet knappast överordnade andra intressen. Det vore fel att ge det intrycket. Det är snarare ideologiska intressen som kommer före; pengar är förutsättningen, men inte den huvudsakliga eller ursprungliga drivkraften. Det är i stället övertygelse — nej, ursäkta: idén! — som är huvudsaken. Steiner var övertygad om att antroposofin behövde genomsyra alla samhällsområden. Det är förstås ett långsiktigt projekt, om man kan kalla det det. Det handlar om mänsklighetens utveckling. Att omstöpa skolan — att anpassa skolan efter den antroposofiska människosynen — är bara en del i denna omvandling som ur antroposofisk synvinkel är oundgänglig.

The task of Anthroposophy is not simply to replace a false view of the world with a correct one. That is a purely theoretical requirement. The nature of Anthroposophy is to strive not only toward another idea, but toward other deeds, namely, to tear the spirit and soul from the physical body. The task is to raise the spirit-soul into the realm of the spiritual, so that the human being is no longer a thinking and feeling automaton. I will say more about this tomorrow in my lecture, but human beings are in danger of losing their spirit-soul. What exists today in the physical as an impression of the spirit-soul, exists because so many people think that way, because the spirit-soul is asleep. The human being is thus in danger of drifting into the Ahrimanic world, in which case the spirit-soul will evaporate into the cosmos. We live in a time when people face the danger of losing their souls to materialistic impulses. That is a very serious matter. We now stand confronted with that fact. That fact is actually the secret that will become increasingly apparent, and out of which we can act fruitfully. Such things as the pedagogy of the Waldorf School can arise from a recognition that humanity must turn toward spiritual activity, and not simply from a change in theory. We should work out of that spirit. (Steiner, R. Faculty Meetings with Rudolf Steiner, vol 1, s 115.)

Är detta bättre eller sämre förutsättningar för att driva skola än aktiägares ekonomiska vinstintresse, ens om de är kortsiktiga? Det gemensamma är hur som helst att bägge typer av skolor — både idébaserade och vinstdrivna — är beroende av att någon vill ha det de lockar med. Så tala om idéerna. Tala om vinsterna. Om drivkrafterna och om ändamålen.

One thought on “vinstintressen

Comments are closed.