carlgrenska

Jag tänkte först att jag inte skulle säga något mer om det här än det jag redan sagt. Men jag fascineras av storstilade projekt som är dödsdömda från början. Jag fascineras av att människor uppenbarligen sätter sitt hopp till högre makter, i stället för att inse att det här går bara inte. Det är märkligt hur man ens får idén att öppna ett helt nytt waldorfgymnasium när de befintliga har alldeles för få elever och måste kämpa för sin överlevnad. (De som finns kvar; Martinskolans är nedlagt.) Carlgrenska waldorfgymnasiet ska öppna i höst. Ett av dragplåstren var tänkt att vara skolans belägenhet på Södermalm. Så här stod det för ett tag sedan på hemsidan:

Carlgrenska kommer att välja lokaler på Södermalm. I dagsläget står det och väger lite mellan några olika lokaler då vi ännu inte har bestämt hur stora lokalerna skall vara. Lokalfrågan är dock inte så besvärlig som man kanske skulle kunna tro då vi budgeterat för att betala marknadsmässiga hyror. Detta gör att vi kan välja relativt fritt utav de lokaler som står tomma.

Nu står det ingenting på sidan om lokaler (annat än att information kommer). Detta även om det enligt skolans facebook-sida verkar helt klart att det inte blir Södermalm, utan i området mellan Värtahamnen och Frihamnen, i ett sjaskigt monster till byggnad på Tegeluddsvägen 31, granne med hyrda förvaringsutrymmen och Friskis och Svettis. Jag gillar förvisso hamnområdet, men eftersom geografin och Södermalms attraktionskraft var en stor grej i det här projektet, känns det som att förutsättningarna radikalt ändrats. Tegeluddsvägen har inget — inget! — av det som lockar ungdomar till Södermalm. Inte är det särskilt centralt heller. Någon större skillnad i läge jämfört med Kristofferskolan, där det redan finns lokaler anpassade för waldorfgymnasium, kan man väl knappast se — möjligen att Tegeluddsvägen är marginellt närmare city men å andra sidan lika tråkigt som Bromma. Dock påpekar man glatt på fb-sidan att TV4 finns i området. Ok? Är inte unga människor lite smartare än så, ser de inte igenom sådant trams? Ska de sitta och hänga utanför TV4s foajé — för att? För den osannolika chansen att bli tv-kändisar och hamna på den osannolikt fåniga listan över väderpresentatörer, såpoperaskådisar och clowner som är waldorfkändisar? Jag begriper inte. Inte är det mycket framtidshopp i att TV4 ligger på samma tråkiga gata.

Så nu får vi helt räkna bort den geografiska attraktionen. Tegeluddsvägen är inte Södermalm, även om Carlgrenska kallar området ‘dynamiskt’. Och då tycker jag ändå att det är fel att locka elever med Södermalm. Jag tror det är bättre att elever väljer waldorf för att de vill ha waldorf, inte för att skolan var tänkt att finnas på Södermalm, även om jag förstås inser lockelsen. (Det är roligare att gå i innerstadsskola.)

Det var meningen att en miljon kronor skulle samlas in som hjälp för starten av gymnasiet, som sedan ska drivas med skolpeng. Målet har nu ändrats och är en halv miljon. Fortfarande orealistiskt. Den senaste siffran på insamlade medel var drygt 10000. Någon ny siffra finns inte pulicerad.

Kruxet är ju att man kan budgetera för lokaler på Södermalm. Men alltihop förutsätter ju att det antal elever man hoppats på är realistiskt. Jag gissar att det blivit uppenbart att det inte var det. Enligt statistiken för gymnasieintagning har skolan 11 antagna och 19 lediga platser. (Detta är preliminärt, och bygger på förstahandssökande. Eleverna ansökte då Carlgrenska fortfarande spiksäkert menade att skolan skulle ligga på Söder.) Hur övriga platser ska fyllas, begriper jag inte, och jag misstänker att ingen annan har svaret på det heller. Ellen Key-skolan hade i år 3 sökande på 30 platser. I den här listan hittar jag dem inte ens, så jag undrar om de valt att lägga ned gymnasiedelen, i alla fall vad nästa höst beträffar. Kristofferskolan har 42 antagna och utöver det 48 lediga platser. Örjanskolan, borta i fjärran Järna, har 20 antagna och 30 lediga platser. I bästa fall skulle det alltså gå att driva ett waldorfgymnasium i Stockholm. (Josefinaskolan, som väl ligger för långt bort för att räknas, har 1 antagen på 30 platser.) Det har lite waldorfkannibalism över sig, detta, för varifrån ska eleverna komma, om inte från dessa andra, haltande gymnasier? Och den enda fördelen Carlgrenska hade, var läget på hippa Söder.

Om man nu prompt vill satsa på waldorfgymnasium, som elev eller lärare, verkar Kristofferskolan vara ett säkrare kort.

Men det är bakgrunden. Skolan som sådan bryr jag mig inte så mycket om, det får vara som det vill. Det jag verkligen inte fattar ligger på en mer generell nivå; det handlar om, ja vad ska man kalla det, den blinda idealismen? Varför gör man sådana här ogenomtänkta satsningar? Varför hoppas man på det som är orealistiskt? Tror man på allvar att det räcker med positivt tänkande och glada tillrop och entusiasm och övertygelsen att detta är injektionen som rörelsen behöver? Eftersom man har rätt och vet att man egentligen är bäst — satans värld som vägrar att fatta! — så kommer allt att gå bra ändå? Tror man att allting bara mirakulöst ska vända och världen plötsligt ska le mot de magnifika impulserna och initiativen, även om man inte ens lyckas uttrycka eller förklara dem särskilt väl? Har man inte alls tagit i beräkning att de andra waldorfgymnasierna knappt överlever? Det hade ju varit en hint, annars.

Hela projektet skriker amatörism — läs till exempel beskrivningen av programmen — och jag kan för mitt liv inte begripa att det ska ta en cynisk skeptiker för att inse detta. De som vill ‘rädda’ waldorfrörelsen är de som först borde inse detta. Alla andra kan ju bara stå och se på. Man behöver inte ens uttrycka någon välgrundad kritik mot själva utbildningen, när alltihop fallerar redan på det organisatoriska; det är bara att förundrad betrakta det annalkande och kostsamma fiaskot. Om inte Carlgrenska kommer tvingas lägga ned, kommer dess existens definitivt vara på bekostnad av andra waldorfgymnasier. Och grundproblemet är att man inte ser med realism på förutsättningarna, utan tar på sig de rosenskimrande glasögonen och skådar den ideala situationen. Den som kräver ingripande från högre krafter, eftersom den inte på en enda punkt är verklighetsförankrad. I och för sig är det säkert enklare och trevligare än att arbeta med att förbättra själva förutsättningarna. Typ allt det där som gör att ungdomar tydligen inte väljer waldorfgymnasium i dag, trots att de gått i waldorfskola.

Nåja, detta blir kanske en storsuccé, mot alla odds. Jag får kanske äta upp min hatt. Men det tror jag verkligen inte.

*

Uppdatering, 24 april: Carlgrenska har uppdaterat sidan om lokaler. Nu är det visst så att man ska slå sig samman med Djurgårdens waldorfskola, som flyttar från sina lokaler mittemot SVT till Tegeluddsvägen. Det är lite lustigt, då en poäng med Carlgrenska var att den skulle vara ett waldorgymnasium som var fristående från waldorfgrundskolorna. Något slags minimalt nytänkande, således. Till skillnad från Kristofferskolans gymnasium, t ex.

One thought on “carlgrenska

Comments are closed.