dryga besserwissrar

Detta är ganska komiskt, med tanke på hur Hans Möller själv företrätt antroposofin och waldorfskolan i debattartiklar i icke-antroposofisk media. Oftast genom att inte säga något alls om antroposofi och waldorf utan genom att såga alternativet, den ‘vanliga’ skolan och det som försigggår i den ‘vanliga’ världen. Han skriver i senaste numret av Forum Antroposofi:

Omvärlden bedömer i hög grad antroposofin efter hur människor visar sig som arbetar inom antroposofiskt präglade verksamheter och de som ”är antroposofer”. Inger de förtroende eller tycks de självcentrerade eller rentav som dryga besserwissrar? Allt viktigare blir det att medlemmarna skolar sig, utvecklas som människor. Förnyelse innebär nu främst att arbetet med antroposofin fördjupas. Först när man blir högskolemedlem förbinder man sig att ”representera antroposofin”. Att bli medlem i Antroposofiska Sällskapet innebär inga förpliktelser. Men det får inte tolkas så att man bara är konsument. Vi kan bli medvetna om att vår rörelses framtid ”också beror på mig”. Inte minst viktigt är hur vi bemöter varandra och samarbetar. Visar antroposofin sin kraft till förvandling tas den på allvar. (S 18.)

Intressant med dessa människor som ‘är antroposofer’; jag frågar mig vad han menar med det och varför uttrycket står inom citationstecken. I övrigt har han nog en poäng.

(Jag rekommenderar egentligen hellre den översatta artikeln av Johannes Kiersch i samma nummer. Den är betydligt intressantare.)