regnbågsbron

I senaste numret av Forum Antroposofi, Antroposofiska Sällskapets tidskrift, kan man läsa en artikel av Louise Ejefors, waldorfförskollärare och waldorfförskollärarutbildare.* Den handlar om sagan om regnbågsbron som berättas vid födelsedagsfirande i waldorfförskolan. Ett utdrag:

regnbågsbron

Sagan berör centrala antroposofiska teman på ett språk anpassat till barns förståelsenivå. Bland desse teman finns att människan reinkarnerar, att barnet (dess ande, kärna) tillsammans med högre väsen och innan födelsen väljer ut sina föräldrar, att omständigheterna förberetts för att barnets karmiska behov ska tillgodoses, att människan i sin jordiska tillvaro inte skådar det översinnliga lika klart som uppe i de högre världarna, o s v. Naturligtvis skulle antroposofer säga att detta inte är att ‘lära’ barnet antroposofi. Men man kan verkligen undra vad det annars är fråga om. Hur som helst handlar det om att ge barnet en bild av de existentiella aspekter som antroposofin lämpligt nog förklarar. Kärnan i sagan — dess egentliga innehåll — är inte alls något sagolikt, utan den gestaltar antroposofisk sanning.

Några minnen av den här sagan och dess berättande har jag inte själv. Det är i och för sig inte så förvånande med tanke på barnets ålder (förskoletiden) då den berättas och att det egentligen, i den kontext den berättas, inte är något anmärkningsvärt med den. Änglar och väsen och magiska regnbågar och den här typen av religiöst innehåll är inte alls ovanligt i waldorfskolan, snarare företeelser som förekommer frekvent. Hur pass vanlig just den här traditionen är i Sverige känner jag inte till, däremot har jag sett den omnämnas otaliga gånger på utländska sidor, i diskussioner och på bloggar. Eftersom EJefors inte tycker sig behöva presentera den särskilt, förefaller den vara en självklarhet i den antroposofiska miljön.

(Det jag själv kommer ihåg från födelsedagsfirandena är att man åt tårta — med ätbart segel och en gelébjörn som kapten (födelsedagsbarnet fick seglet och björnen) — och att man fick välja en sång under sång- och sagostunden. Ganska odramatiskt alltså, och hur som helst inte anmärkningsvärt.)

I en avhandling av Sara Frödén (I föränderliga och slutna rosa rum, 2012) kan man också läsa om den här traditionen. Hon återberättar en version av sagan som är snarlik Ejefors. Framför allt är de viktiga bitarna där: barnet är i de högre världarna och utser tillsammans med högre väsen sina föräldrar. Sedan inkarnerar barnet varvid dess vingar överlämnas för förvar hos skyddsängeln som kommer att fortsätta följa barnet på jorden, även om barnet på jorden inte kommer att kunna direkt varsebli sin skyddsängel. Frödén berättar (s 200):

froden

Hon skriver även, på sidan efter, att ‘Sagan bör ses som en stark symbolisk berättelse med en andlig dimension. Den förkunnar inte en viss religiös uppfattning …’ varav det senare påståendet är uppenbar bullshit, då sagans innehåll sannerligen är tydligt nog. I övrigt beskriver en av pedagogerna som uttalar sig tanken om att barnet har en skyddsängel som mycket viktig. Frödén refererar också Bo Dahlin, antroposof och tidigare professor vid Karlstad universitet (jag har skrivit om hans verksamhet förut), som i vanlig förljugen ordning förnekar att sagan om regnbågsbron kan ha något att göra med någon specifik världsåskådning, även om han medger att den har ‘religiös prägel’. Det ser ut som att han menar att den är av universell (inte specifikt antroposofisk) karaktär, i och med att tron på änglar inte är unik för antroposofin. Men det är ju löjeväckande. Sagan är uppenbart antroposofisk. Vi har i den, som sagt, reinkarnationstron (barnet kommer att återvända, så ängeln håller vingarna i beredskap, för mellan vistelserna på jorden befinner sig barnet ‘däruppe’) och detta att barnet innan födelsen (inkarnationen) själv är med och tillsammans med högre väsen väljer ut sina föräldrar och livsomständigheter (utan att kunna minnas eller skåda detta, eller sin skyddsängel, när barnet väl befinner sig nere på jorden). Jag förstår inte alls denna korkade och fega attityd som gör att man inte kan säga: ja, sagan gestaltar, i en form barn antas kunna ta till sig, centrala antroposofiska idéer.

Det värsta är kanske inte att ett antroposofiskt-andligt innehåll förmedlas till barnen (värre är i så fall att man inte är villig att vara öppen om det). Det värsta är att jag upplever dessa berättelser om sagorna som om de saknade värme och förståelse inför barnen, och det inger mig ett milt obehag. Barnen är rekvisita för att vuxna ska få leva ut sina andliga föreställningar. Och jag behöver knappast tillägga: så upplever jag i mycket även själva waldorfskolan.

Här finns sagan om regnbågsbron i dansk version.

________

* Den som är intresserad att läsa mer av Ejefors tipsas om artikeln Betjänten (Forum nr 2, 2013, s 20). Den handlar om ett handikappat barn som saknar armar: ‘Oskar tog två små stenar mellan tårna och förklarade – När jag var i himlen och skulle åka ner till min mamma och pappa på jorden så lossnade armarna så här – han lyfte foten med stenarna och släppte stenarna så de trillade framför Ylva. – Var ligger dom då? frågade Ylva. – Änglarna tog tillbaks dom och sparar dom åt mig, förklarade Oskar.’ I ett annat nummer av Forum (nr 3, 2013) berättar Ejefors om hur waldorflärararna håller konferenser med barnens änglar.

_________

Addendum: Bo Dahlins bok som refereras ovan är mer förrädisk än jag trodde. Titeln är Om undran inför livet och den kom ut på Studentlitteratur år 2004. När Dahlin ska beskriva regnbågscermonin låtsas han över huvud taget inte om att det är en antroposofisk tradition som genomförs på waldorfskolorna. I stället skriver han, som hade han råkat på fenomenet av en ren slump, att ‘Ingela Bendt … skriver om en födelsedagsritual på ett daghem …’ som om det vore vilket daghem som helst. Därefter återberättar han historien om ängeln och regnbågsbron.  Utan att vidare ange vilken världsåskådning den representerar eller, som sagt, i vilken typ av skola den används.

Och här, en amerikansk serieversion av traditionen, om någon föredrar det!

One thought on “regnbågsbron

Comments are closed.